Åhhh...
*dreggel*
Edit, 5/4-11 - insåg hur fånigt det här såg ut, får nog skriva ett ordentligt ett någon dag!
torsdag 31 mars 2011
To da gym!
Varit och gymmat, och har nu ont i axeln. Typ lite grann.
Vet inte riktigt vad jag gjort, men det har gjort ont i två dagar nu!
Tror dock att det är från en aikidoteknik i måndags som inte kändes helt jättebra i axeln.
Tänkte också säga att nu under fliken träning så kommer man nu kunna följa min resa mot en "ny" kropp, en frisk kropp, en hel kropp genom träning. Jag kommer inte försöka deffa eller något riktigt så låg fettprocent, men bara försöka få bort överflödigt fett och öka muskelmassa.
Bli lite stark.
Lite "beff"
Dagens träning bestod av:
- lår
- mage, sneda raka och djupgående magmuskler
- tricpes
- bröstmuskulaturen
Glömde dock att träna rotator cuffarna. Har en känsla av att jag måste se till att träna dem mer än vad jag gör, så jag ska nog ställa mig med gummibanden och köra igenom ett par reps med dem innan jag åker ner till Karlstad för lite Kali Sikaran.
Men nu, blir det matlådegörande!
Vet inte riktigt vad jag gjort, men det har gjort ont i två dagar nu!
Tror dock att det är från en aikidoteknik i måndags som inte kändes helt jättebra i axeln.
Tänkte också säga att nu under fliken träning så kommer man nu kunna följa min resa mot en "ny" kropp, en frisk kropp, en hel kropp genom träning. Jag kommer inte försöka deffa eller något riktigt så låg fettprocent, men bara försöka få bort överflödigt fett och öka muskelmassa.
Bli lite stark.
Lite "beff"
Dagens träning bestod av:
- lår
- mage, sneda raka och djupgående magmuskler
- tricpes
- bröstmuskulaturen
Glömde dock att träna rotator cuffarna. Har en känsla av att jag måste se till att träna dem mer än vad jag gör, så jag ska nog ställa mig med gummibanden och köra igenom ett par reps med dem innan jag åker ner till Karlstad för lite Kali Sikaran.
Men nu, blir det matlådegörande!
Spike - After the Fall (Spoiler alert)
This is what happened with Spike, after he had saved the world in Buffy, and came back as a ghost in Angel.
Spike: After the Fall, is a comic book written by Brian Lynch and Franco Urru (also on Angel: After the Fall).The comic was not brilliant. I thought it was going to be a lot, lot better.
The goof thing was... Spike looked just as awesome drawn as he does in the shows! I mean, the drawings was awesome, and we got some extra art in the end of the book, but the story was a bit... I don't know... Thin.
Spike, the one who hates about everyone he mets, has suddenly a gang. Led by him and... Illyria? I mean... Illyria and Spike? That's so far from Dru that you can ever come?Spike needs someone he can nurture. Maybe he can to Fred, but Fred and Illyria is not the same, and Fred becomes Illyria. It doesn't matter what Spike goes through.
Getting a soul, becoming a ghost saving the world, getting heartbroken by his greatest love... Spike need someone who needs him!
Illyria can take very good care of herself.
I won't tell who, you can figure that out for yourself, and I haven't read the Charlaine Harris book's yet, so I'm not sure if this person is in it...
Well, a bit about the story.
As said, Spike has gathered up a gang of people together with Illyria, still I don't know if it is to make an army or if it is just to protect them. Then he does a weird trip to Wolfram & Heart, why I can't figure, but when he's gone, something terrible is happening to these people. They get taken by the minions of a woman called Non. Spike catches one of them, who has to lead him to her. When coming there, he realized Non lives of the spirit or the lives of people, and makes her strong. Spike gets chained up, but of course, that doesn't do it for Spike, he's not the one who gets chained up, he the one who chains people up.
As I said, we got some art in the last pages. Sketches, and ideas of drawing who didn't get into the comic. I think they look rather awesome. I wish I was that good at drawing...
This is both sexy and so disturbing in so many ways.
- Fred is Wesley's.
- Spike is Dru's.
- Fred is Illyria.
- Illyria is Spike's?
Something is so totally wrong here.
onsdag 30 mars 2011
It's nice to know I lack the culinary skills of a caveman!
- Xander Harris (Buffy The Vampire Slayer season 5 ep 1)
Som ni ser är den ganska sexigt lila!
Lila är en fin färg tycker jag och är ganska nöjd att Jonatan tycker det också.
Lila dukar is the shit!
Själva duken är moss- och rätstickad med hålmönster på 6mm stickor. På kanterna har jag 6m med mosstickning och sen med 5m mellanrum vart vart 6:e varv (de varven blir alltid på rätsidan), så har jag satt ett hål. Duken blir ganska smal och kommer passa på en expedit hylla (4x4 rutor).Jag ska prova sen och göra ett par små stycken till en röd/svart hylla som jag ska ha nere i Växjö. Men de ska bli vita och fyrkantiga istället.
Ska försöka ge er en lite förklarning på hur den är gjord.
Lila duk
Lägg upp 35 m på stickor 6mm.
Sticka mosstickning i c:a 10v eller så brett som sex m blir. Efter det stickar du de första 6m och de sista 6m mosstickning. Emellan där stickar du rätstickning. Sticka 6v.
Hålmönster:
*Sticka 4m, lyft sen m2 över m1, och gör sedan en ny maska* upprepa tills 11 maskor kvar.
Stick 5m slätsticking och de sista 6m mosstickning.
Sticka sedan 5 varv till och på det 6:e (rätsidan) stickar du nästa hålmönster.
Fortsätt tills duken är så lång som du vill ha.
Efter sista hålmönster v stickar du 5v slätstickning och sedan mosstickning i 10v el så många som du gjorde i början på stickningen.
Och voilá!
En fin duk som passar på många ställen.
Sitter samtidigt och ser på sista avsnittet av säsong 4 på Buffy, tyvärr börjar nästa säsong med Dawn...Yuck.
Dawn är inte min favorit i Buffy precis... Inte Glory heller.
Hela serien faller lite med de två, men Glory behöver man ju bara stå ut med i en säsong (även om jag hellre hade sett det som ett avsnitt), men Dawn måste man ju dras med i flera!
Nu ska jag börja på säsong 5! (Eller, jag har redan börjat på det undertiden som jag sitter och skriver...)
Mina planer för morgondagen är att gå till gymmet, och sen blir det en sväng till Karlstad och lite Kali Sikaran på kvällen.
Ska bli kul. Igår körde vi kniv. Inte min favorit del precis.
Hoppas lite på ownership imorgon så att jag kan göra den där graderingen snart nu!
Humpf!
Hmm...
Jag är född med temperament. Det vet jag.
Småsaker kan göra mig arg väldigt lätt, och jag är långsint...
Men sådär riktigt förbannad så det pyser ur öronen på mig, det händer inte ofta.
Nu har jag dock fått nog.
Vart, i vilken del av samvetet, hjärnan och hjärtat är det okay att hetsa ungdomar till att banta?
Jag har shälv alltid varit stor som yngre, men det är skillnad på att äta lite mindre och hetsa små tjejer till att bara äta barnmat, eller bara äta 500 kcal om dagen eller vad fan man nu kan komma på!
Barn, och vuxna också för den delen, behöver näring för att livsuppehållande organ ska fungera!
Utan näring fungerar inte hjärnan, utan näring fungerar inte hjärtat, lungorna, njurarna, levern och så vidare.
Vet ni vad som händer då?
MAN DÖR!
Hur känns det att ha på samvetet att ni har hetsat tjejer till att få anorexia?
Till att små tjejer måste matas med "drop" (jag kommer inte på vad det heter, men det kanske är samma?) för att överleva, för att faktiskt börja högstadiet eller gymnasiet?
Hur känns det att ha på samvetet att ni fick en tjej eller kille att dö, för att ni fick henne att sluta äta?
För att de trodde att de inte dög som de var...
För att de trodde att de inte dög som de var...
Vid anorexia är en av de vanligaste dödsorsakerna hjärtfel.
Ingen människa MÅSTE ha en speciell vikt för att duga.
Man måste inte kunna se revbenen, ryggraden och höftbenen för att man ska vara en bra människa.
Alla ska vara där de mår som bäst.
Även om barnfetma sprider sig, så är inte dieter sättet att få bort det. Det är minskandet av saker som pizza, läsk, chips, godis och pommes som måste minska, till förmån för nyttigare mat.
Barn ska inte träna, de ska leka, de ska äta och de ska må bra.
Ungdomar, de kan träna, för att det är kul, de ska äta och de ska må bra.
Vuxna ska träna, för att det är kul, de ska äta och de ska må bra.
Nej, nu börjar jag bli less på alla dessa tidningar, bloggerskor, hollywoodstjärnor och allt vad som finns som påstår att man måste se ut på ett visst sätt för att duga.
Jag önskar bara att det fanns mer att göra för att kunna hjälpa.
#14 - TV-spel!
Oooh!
TV-spel!
TV-spel har jag spelat sen jag var runt 10 och vi fick ett PS1.
Det tyckte jag var awesome. Jag spelade mycket formel 1, 40 Winks och James Bond.
Sen fick vi ett PS2, men det spelade jag sådär mycket på, tills jag tog över det helt när min bröder tröttnade(?), i alla fall, jag tror de la ner mer tid på dataspel, då spelade jag TV-spel istället. Spelade här ganska mycket samma spel, men även en del andra. Kan bara inte komma ihåg vilka just nu...
Nu försöker jag att spela så mycket jag kan. Dock blir det inte så mycket som jag vill. För tillfället spelar jag Final Fantasy 12, men jag ska nog köpa 10:an och sen Okami också, de är ganska roliga. Har också kommit halvvägs i spelet som bygger på TV-serien Alias. Men jag har flera ospelade spel i hyllan som det senaste Alone in the Dark spelet, som inte alls är lika bra som 4an (The New Nightmare).
TV-spel är ett ypperligt sätt (precis om böcker och film) att tänka på något helt annat, man kan inte riktigt tappa koncentrationen, för då dör man, och då blir man grinig (eller, jag blir i alla fall).
Men TV-spel skiljer sig ändå på det sättet att ofta kan man få olika öden genom att ta olika beslut, eller bete sig på olika sätt, eller så känns det åtminstone så. Man kan undvika att göra vissa saker, eller göra extra uppdrag och bli belönad.
TV-spel är nog det som gör att timmarna går fortast för mig. Läsa och film i all ära, men jag har aldrig riktigt koll på tiden när jag spelar TV-spel.
tisdag 29 mars 2011
The un-censoured version of Twilight.
This is what really happened when Bella Swan moved to Forks, Washington.
Part 14
Edward came back every night to drink Bella's blood for the whole week. Bella became more distant for every day, still her senses were ultra sharp. She sometimes answered Jessica's questions before she had asked them, or way to fast, but in the same time, she easily wandered of, occupied by something else, often nothing in particular. It was Friday morning, and then the question came.
- So, were you going tomorrow?
- What?
-Yeah, you going to the dance, or to Phoenix?
- Phoenix?
- Yeah. You said you might go to Phoenix.
- Oh. Yeah. right.
- So you have no tickets booked?
- No.
Jessica looked a bit disappointed. I think this had been her opportunity to shine, and to be the star of the dance.
- I'm, um... Actually I am going to the dance. I got a date.
- You did? Who?
Jessica new all the "cool" kids in school already had a date.
- Edward Cullen.
Jessica's eyes almost popped out of her brain.
- What? Really? Since when?
- Oh, he asked me this weekend...
- But. You haven't spoken to him since. Except for in class.
Bella could see Edward smirk at his table.
- Oh, he don't need to. We talk plenty as it is.
- Oh, okay.
Jessica was muffled. Bella could see that, and that made it even more fun.
When school was over, Bella walked to her car. Even at a distance, she could hear Edward coming. She didn't turn. He stood behind her. Sniffing her hair.
- So, he said. When do you want me to pick you up tomorrow?
- Tomorrow?
- Yeah, the dance.
- Oh right. Um. When does it start?
- Seven.
- Six-thirty then?
- Sounds good. I'll come pick you up at six-thirty.
He walked of to his car and he drove away. Bella had to stand there for a few minutes before she could get he keys up.
When coming home, she did her homework, and then started to try out dresses for the dance. After having tried out a few she heard from the window, the only voice she longed to hear.
- I think the blue look great on you. It will fit into your new you.
- But my father?
- Oh, I made sure he is away all night, working.
- What did you do? Did you... kill someone?
He chuckled.
- No, not really. Just... a big mess. But he is stuck with paper work and phone calls all night.
- That's good.
- So. Do you want to start?
- Yes!
Edward picked her up and put her on the bed. He stroke her dark hair back, and looked into her eyes. She could see how much he wanted this, and he how much she. He pulled the strap of her dress down and started to kiss her neck. His hand were all over her body, and hers over his. When his teeth cut into her veins, she could feel the life get sucked out of her, but she could also feel something new brought back into her. Something strong.
When Edward were finished, Bella laid unconscious on the bed. He bit his own wrist with his sharp teeth, and made Bella drink his own blood.
- That's good my love. Just a bit more.
The life came back to Bella, and she felt even more alive than she had done when she were human.
She looked into the mirror.
He had been right.
The dark blue fabric looked amazing on her new pale skin. Her eyes, now dark red with blood thirst.
She looked more beautiful than she had ever done as a human.
She took the dress of and put her normal clothes back on. It was a little bit after midnight.
- You're hungry love. Let's go feast. But beware. When we camouflage us among humans, we only drink animal blood.
- What do you mean?
- I mean that in some places, we go for humans, and some, we go for myths, and some... For murderers. It depends on where we go. But we like Forks. And we are tired to be hunted. So for now love. Only animals.
- I will try.
- That's good love. That's good.
He picked her up again, and they ran off into the woods.
When Bella came home it was almost 6am, and she went back into her room. Now, in no need to sleep ever again, she sat reading till she could hear her dad come home. He tried to be quiet, thinking Bella was asleep.
The whole day, Bella walked around, trying to seem human to her dad. It was the last time she would see him. She knew that. She and Edward were going to take off, see the world, before settling down.
- How funny, she thought. Just like any ordinary couple.
Except, there were nothing ordinary with them at all.
- Dad, I'm off to the dance in a bit.
- Okay. Whom you going with.
- Edward Cullen. he's picking me up in 10.
- Oh. That's... Nice. But... isn't he to old?
- He's the same age as me dad! You have enough food to cope for the evening?
She could hear everything going on in the house. She could even hear her father put the remote down in the sofa.
She went downstairs.
- Oh, isn't you a beauty. But you look so pale Bells. You okay.
- Hey, what did you think? There is no sun here! Of course I'm... paler then I used to be!
- Can I take a picture? You know. For keeping?
- As long as you don't put it up anywhere I can see it!!!
He took a picture of her, and at the same time, Bella could hear Edwards car come closer.
- Oh, Edward's here!
Her dad looked out the window. The drive way was empty.
- No. Must have been something else.
Bella had forgotten that when living here, she was not allowed to hear cars still two blocks away. She sat in the hallway, waiting for him, and when she saw his Volvo drive up, she jumped out of her seat.
- Calm down Bells!
Edward knocked the door, and her father opened.
- Good evening chief Swan.
- Good evening Edward. Come on in. Bella is already finished.
Edward came in. Dressed in a black tux, looking even more lovely than he used to. Her dad took a few more photos. Almost as he already knew.
- So. Take care of my daughter tonight Edward. You will never find anyone like her.
Edward looked down on Bella.
- I will, chief Swan. I promise I will take care of her, for all eternity.
- Sounds good enough. Now you, go have fun.
They walked out the door. Edward stopped and swooped her up.
She kissed him softly.
- So off to see the world then?
- Off to see the world. But first. We have a dance to attend to...
Part 14
Edward came back every night to drink Bella's blood for the whole week. Bella became more distant for every day, still her senses were ultra sharp. She sometimes answered Jessica's questions before she had asked them, or way to fast, but in the same time, she easily wandered of, occupied by something else, often nothing in particular. It was Friday morning, and then the question came.
- So, were you going tomorrow?
- What?
-Yeah, you going to the dance, or to Phoenix?
- Phoenix?
- Yeah. You said you might go to Phoenix.
- Oh. Yeah. right.
- So you have no tickets booked?
- No.
Jessica looked a bit disappointed. I think this had been her opportunity to shine, and to be the star of the dance.
- I'm, um... Actually I am going to the dance. I got a date.
- You did? Who?
Jessica new all the "cool" kids in school already had a date.
- Edward Cullen.
Jessica's eyes almost popped out of her brain.
- What? Really? Since when?
- Oh, he asked me this weekend...
- But. You haven't spoken to him since. Except for in class.
Bella could see Edward smirk at his table.
- Oh, he don't need to. We talk plenty as it is.
- Oh, okay.
Jessica was muffled. Bella could see that, and that made it even more fun.
When school was over, Bella walked to her car. Even at a distance, she could hear Edward coming. She didn't turn. He stood behind her. Sniffing her hair.
- So, he said. When do you want me to pick you up tomorrow?
- Tomorrow?
- Yeah, the dance.
- Oh right. Um. When does it start?
- Seven.
- Six-thirty then?
- Sounds good. I'll come pick you up at six-thirty.
He walked of to his car and he drove away. Bella had to stand there for a few minutes before she could get he keys up.
When coming home, she did her homework, and then started to try out dresses for the dance. After having tried out a few she heard from the window, the only voice she longed to hear.
- I think the blue look great on you. It will fit into your new you.
- But my father?
- Oh, I made sure he is away all night, working.
- What did you do? Did you... kill someone?
He chuckled.
- No, not really. Just... a big mess. But he is stuck with paper work and phone calls all night.
- That's good.
- So. Do you want to start?
- Yes!
Edward picked her up and put her on the bed. He stroke her dark hair back, and looked into her eyes. She could see how much he wanted this, and he how much she. He pulled the strap of her dress down and started to kiss her neck. His hand were all over her body, and hers over his. When his teeth cut into her veins, she could feel the life get sucked out of her, but she could also feel something new brought back into her. Something strong.
When Edward were finished, Bella laid unconscious on the bed. He bit his own wrist with his sharp teeth, and made Bella drink his own blood.
- That's good my love. Just a bit more.
The life came back to Bella, and she felt even more alive than she had done when she were human.
She looked into the mirror.
He had been right.
The dark blue fabric looked amazing on her new pale skin. Her eyes, now dark red with blood thirst.
She looked more beautiful than she had ever done as a human.
She took the dress of and put her normal clothes back on. It was a little bit after midnight.
- You're hungry love. Let's go feast. But beware. When we camouflage us among humans, we only drink animal blood.
- What do you mean?
- I mean that in some places, we go for humans, and some, we go for myths, and some... For murderers. It depends on where we go. But we like Forks. And we are tired to be hunted. So for now love. Only animals.
- I will try.
- That's good love. That's good.
He picked her up again, and they ran off into the woods.
When Bella came home it was almost 6am, and she went back into her room. Now, in no need to sleep ever again, she sat reading till she could hear her dad come home. He tried to be quiet, thinking Bella was asleep.
The whole day, Bella walked around, trying to seem human to her dad. It was the last time she would see him. She knew that. She and Edward were going to take off, see the world, before settling down.
- How funny, she thought. Just like any ordinary couple.
Except, there were nothing ordinary with them at all.
- Dad, I'm off to the dance in a bit.
- Okay. Whom you going with.
- Edward Cullen. he's picking me up in 10.
- Oh. That's... Nice. But... isn't he to old?
- He's the same age as me dad! You have enough food to cope for the evening?
She could hear everything going on in the house. She could even hear her father put the remote down in the sofa.
She went downstairs.
- Oh, isn't you a beauty. But you look so pale Bells. You okay.
- Hey, what did you think? There is no sun here! Of course I'm... paler then I used to be!
- Can I take a picture? You know. For keeping?
- As long as you don't put it up anywhere I can see it!!!
He took a picture of her, and at the same time, Bella could hear Edwards car come closer.
- Oh, Edward's here!
Her dad looked out the window. The drive way was empty.
- No. Must have been something else.
Bella had forgotten that when living here, she was not allowed to hear cars still two blocks away. She sat in the hallway, waiting for him, and when she saw his Volvo drive up, she jumped out of her seat.
- Calm down Bells!
Edward knocked the door, and her father opened.
- Good evening chief Swan.
- Good evening Edward. Come on in. Bella is already finished.
Edward came in. Dressed in a black tux, looking even more lovely than he used to. Her dad took a few more photos. Almost as he already knew.
- So. Take care of my daughter tonight Edward. You will never find anyone like her.
Edward looked down on Bella.
- I will, chief Swan. I promise I will take care of her, for all eternity.
- Sounds good enough. Now you, go have fun.
They walked out the door. Edward stopped and swooped her up.
She kissed him softly.
- So off to see the world then?
- Off to see the world. But first. We have a dance to attend to...
THE END
Gymmet + Kali = Carano-ben?
 |
| Gina Carano |
Varit på gymmet och snyggat till mina ben (hoppas jag i alla fall) nyligen. Dock känner jag mig inte sådär skönt trött i benen som jag vill va. Får nog öka på med lite hårdare träning på torsdag...
Kanske inte helt optimalt att träna rygg och axlar de dagar det är aikido, och ben de det är kali, men det fungerar inte annars, för i så fall blir jag så extremt trött när jag ska träna kondition.
Har nu under veckan (förra veckan alltså), tagit beslutet att för några mpnader lägga ner kampsporten för gymträning, inte för att jag inte vill träna kampsport, mer av den orsaken att jag måste laga mina knän, axlar och rygg innan jag börjar med något nytt, för det känns inte som det är värt det att behöva ha ont i kroppen varje dag för att man är för svag.
Men nu! Nu ska det bli ändring på det maj, juni, juli och augusti kommer gå i rehab och uppbyggnadens tecken. Ska försöka lära Jonatan lite kali också så att jag kan få träna åtminstone liiiiite kampsport, sen kanske man kan träna nått enstaka pass med aikido också, vi får se hut det går. Men prioritet kommer vara coreträning, yoga, styrketräning och viktreducering.
Varför då?
- Core: har extremt svag rygg, och jag behöver träna core för att jag har överrörlig ryggrad och den behöver stabilitet
- Yoga: jag måste blir lite mjukare och smidigare i musklerna, samtidigt som jag vill träna de här små musklerna som styrketräning inte kommer åt
- Styrketräning: jag vill ju inte förlora de muskler jag har! Sen behöver jag rent generellt öka på min muskelmassa, i ben, armar och axlar (då utöver coreträning)
- Viktreducering: även om jag lägger på mig muskler måste jag gå ner i vikt för mina fotleder och knän mår inte bra när jag väger för mycket, vad för mycket är exakt vet jag inte, men jag tror det är som det är nu, men ett par kilo skulle inte vara illa. Bara så det inte blir onödig extra belastning, men det kanske blir lite bättre som det är med ökad myuskelstyrka. I så fall får jag ändra det till fettreducering!
 |
| Gina "Crush" Carano |
Sånna ben skulle man ha! Gina Carano-ben! Fan! Undrar hur mycket träning man måste underlägga sig för att få sånna ben?
Eller mage, eller axlar, eller rygg för den delen?
(För den som inte vet är Gina Carano MMA-fighter med kickboxning och boxning i bagaget. Hon har också vart gladiator i amerikanska Gladiator, där gick hon under namnet Crush, och är tillsammans med Cristiane Santos en av de bästa kvinnliga MMA-fighters som tävlar.)
Ska försöka och se om World Class i Linköping är något vettigt gym. Kanske är värt pengarna?
Har någon något annat förslag på gym i Linköping som är okay så är det bara att säga till. Gärna med tillgång till simning också! Det hade varit awesome!
Men nu ska man snart göra sig iordning för att dra på Kaliträning i Sunne. Vet inte riktigt vad jag hoppas att det blir. Sticks och Kadena är roligast, men jag har också lust att boxas idag så man blir riktigt riktigt trött!
Bilder:
måndag 28 mars 2011
Spike
Ahhhh, my head. I think I'm sobering up. It's horrible. Ah... God... I wish I was dead.
You can say whatever you want about James Marsters. He will always be the no.1 vampire.
Ever!
You know you take the killing for granted. And then it's gone. And you're like, I wish I'd appreciated it more. Stopped and smelled the corpses.
Closely followed by Stuart Townsend in Queen of the damned. Okay, he might start to get old, but Buffy is no longer in making, and therefore, Spike will always be young, not just because he is a vampire. He is one of very few of the vampires who look just as hot when he is all bumpy headed as he does when he's not. Together with Drusilla he makes the perfect couple. Both are maniacs, but in two different ways, and they need each other to survive. Dru needs Spike's caring, and Spike needs Dru's unconditional love (which later on don't seem to be that unconditional). Spike appeals to everyone, men and women. He is whom every man want to be, and he is whom every woman wants to do.Memorable Spike Quotes:
What's this? Sittin' around watching the telly while there's evil still afoot? It's not very industrious of you. I say we go out there and kick a little demon ass! What, can't go without your Buffy, is that it? Let's find her! She is the chosen one, after all. Come on! Vampires! Grrr! Nasty! Let's annihilate them, for justice, and for... the safety of puppies... and Christmas, right? Let's fight that evil! Let's kill something! Oh, come on!
Death is your art. You make it with your hands day after day. That final gasp, that look of peace. And part of you is desperate to know: What's it like? Where does it lead you? And now you see, that's the secret. Not the punch you didn't throw or the kicks you didn't land. She really wanted it. Every Slayer has a death wish. Even you.
I know I'm not the first choice for heroics. And Buffy's tried to kill me more than once. And I don't fancy a single one of you at all but...actually all that sounds pretty convincing.
It's a big rock. I can't wait to tell my friends. They don't have a rock this big.
Maybe not as dark and moping and have those puppy eyes Angel have, but Spike would rule over Angel any day of the week!Spike is a man whom everyone fears, even though he makes some really stupid mistakes once in a while.
And... He's got the british accent, he can sing (even if we don't get to see that much, but as every other Spike loving fan, I have all of James Marsters CD's on MP3).
He is the bad boy all girls love even if they refuse to accept it. Even Buffy Summers.
This one love I have had since I was 10!
That is crazy! I mean, he appeals to every woman, whatever age she is!
So, when do we destroy the world, already?
Pictures:
Bookreview
Reckless - Cornelia Funke
Plot
Jacob Reckless, a young boy who finds out the truth about the mirror in his fathers study. The mirror is the gateway to another world, where fairy tales are real (somewhat at least) and Jacob disappears into the mirror for adventures.One day, his brother sees him, and follows him. This has dangerous consequences. The world behind the mirror is at war.The Goyls, the stone skinned beasts that live underground, have taken over the world, and Jacobs brother Will, after a curse from the Dark Fairy, is becoming one of them. Jacob, determined to cure his brother from the disease spreading, giving his brother jade skin, takes off on a dangerous journey together with his brother, his best friend Fox (a girl who can shapeshift back and forth from girl to fox), and Clara, Will girlfriend, to find the cure for Will's faith.
Opinion
I think the book is great, even though not completely new in the fantasy field. The chapters are short, which makes this a great book to read when in a tight space of time, as you can read just a few minutes now and then. Funke has managed to get some of the most know fairy tales into this, but still, she does not explore them, but you need to be aware of them to understand a few things in the book.
This hero is prepared to do absolutely anything to get what he wants. He is in some way a new version of the Byronic hero. The dark, dangerous guy. Jacob is well on his way to become a more traditional Byronic hero. He keeps a lot to himself and always carries the burden of it, even though he knows he has Fox, whom would do about anything for him. He just don't realize she loves him. This could because of that had been a heartbroken romance fantasy novel, but the romantic undertones are not there in a visible way, which makes it a good read for other groups of reader to.
A great book, I could recommend it, it's a book for young adults though, so if you can't stand that kinds of books, well then... your loss
Picture: http://www.lex.lgusd.k12.ca.us/IMAGES/reckless-by-cornelia-funke_213.jpg
Picture: http://www.lex.lgusd.k12.ca.us/IMAGES/reckless-by-cornelia-funke_213.jpg
söndag 27 mars 2011
Färdigbetsat bord och några lådor är halv klara.
 |
| Mahognyrött |
Se vad snyggt det blev i jämförelse med förut!
 |
| Mörk Ek |
Förut var det Mahogny rött, men hela köket blev alldeles för rött, och jag fick sån jätteinspiration till ett mysigt litet lantkök sist jag var på IKEA. Läckert!
Inte för att det var något fel på det egentligen, men det blev bara lite väl rött, så nu ska det gå i den rödaktiga tapeten som syns, mörkbrun/svart och färgen egg shell (tror det finns en som heter äggskal också, och det är väll den som ska få vara), sen ska jag se om jag kan få till bänkarna i nån liknande nyans av vitt, tror det skulle bli ganska bra om jag bara slipade och sen vit/grå betsade dem. Tror inte mer arbete krävs faktiskt, det är skönt.
Men nu ska jag sätta mig och sticka lite på Jonatans duk (den ska ni få se en massa bilder på sen, den är lila och fin), och se på Buffy eller Americas Next Top Model. Troligtvis Buffy. Det är bara det att Buffy känns nästan som skolarbete i jämförelse med ANTM, men jag vet inte om jag orkar med Janice Dickinson idag.
Men först ska jag försöka komma på vad jag ska äta. Har en massa pasta i en matlåda. Den får jag nog göra något med tror jag.
Fett snyggt i hallen.
 |
| Garderoberna före ommålning |
Till viss del i alla fall.
Förut var den i en blå, och en mycket tråkig gråaktig färg. Men sen blev jag bra less på det! Så tråkiga var garderoberna. (Nu hoppas jag inte att man bestämmer sig alldeles direkt att vi slår ut dem och gör en sovalkov där... För det har vi funderat på, men man kanske kan rädda dörrarna och göra nya garderober på annat ställe?)
 |
| Den vänstra färgen var grymt lätt att dra lös, den ramla av i stora bitar! |
 |
| Inte jättesnyggt, men det kommer att bli! |
Och hallen var INTE snygg innan jag började måla om den. När jag flyttade in var den pastellblå, så blågrå är ett steg i rätt riktning, definitivt!
Men då ska vi se, här får nu se hur den ser ut nu!
Som sagt, nu ska jag bara hitta en snygg färg för listerna (som jag kommer vänta med tills vi vet vad det blir av hallen i vilket fall).
Fast lite roligt hade jag under tiden som jag målade ;)
Skolfri dag!
Nu fan!
Idag har jag sagt att jag ska inte öppna, nej höj det med ens titta åt en skolbok!
Idag är helt skolfri, ska dock bara försöka komma på ett bra sätt att fortsätta hålla mig up-to-date med min klass då jag säger upp mitt bredband imorgon om det går när jag fick möjligheten.
Idag ska jag försöka:
Idag har jag sagt att jag ska inte öppna, nej höj det med ens titta åt en skolbok!
Idag är helt skolfri, ska dock bara försöka komma på ett bra sätt att fortsätta hålla mig up-to-date med min klass då jag säger upp mitt bredband imorgon om det går när jag fick möjligheten.
Idag ska jag försöka:
- Renovera lite, det ska slipas, målas, spacklas, betsas och så vidare. Har så mycket ideér med min lägenhet och nu ska några förverkligas.
- Läsa lite för skojs skull (även om jag insåg att boken jag läser hade mycket med asiatisk religion att göra, suckyyy!)
- Spela TV-spel, tröttnade igår när jag dog, men sen kan jag nog försöka en gång till!
- Sticka och se på Buffy, måste bli klar med Jonatans duk till nästa vecka, men det är bara önsketänkande, men i alla fall se hur långt jag kommer.
- Städa och lägga in kläder i skåpet.
- Packa ihop en låda till som ska med ner till Växjö och lägga ner lite mer filmer i påsar och försöka organisera VART jag ska ställa det som ska med ner så jag inte snubblar över det.
En diger lista och nu har jag i alla fall fått i mig frukosten, nu ska bara få i mig min tekopp också. Fairtrades White Chai Tea, måste vara ett av mina topp-5 te!
Jag gillar verkligen Friggs Orientaliska med kanel i också.
Okay! Jag erkänner. Jag gillar te med kanel! Helt uppenbarligen. Bevisen är alldeles för starka för att jag ska våga säga annat. Jag gillar nog kanel mer än vad jag trodde själv. Jag gillar kanelbullar, och jag älskar min sötpotatis paj, den innhåller också kanel (och muskot, vilket jag inte är förvånad om det finns i något av de te som jag gillar).
Men å andra sidan, te och kakor byggde denna vackra kropp!
 |
| Foto: Maria Alander |
Längtar till sommaren nu också! Nu kan faktiskt snön få försvinna. De senaste dagarna har varit helt fantastiskt fina, även om det inte alltid har varit jättevarmt.
Ska försöka att i sommar igen hinna med en halv vecka i Göteborg, men är lite rädd för att ta med mig Jonatan till Botaniska Trädgården och Trädgårdsföreningen. Vi kommer att vara fast hela dagen om han ska ta en massa kort! I så fall får han ta med mat och saker jag kan leka med.
lördag 26 mars 2011
Stressen tar över min mage som blir ett svart hål. Fast... Den försvinner inte ändå...
I'm sat here clicking myself trough the menus of Final Fantasy XII.
Then I realized... I now know why I have been so stressed out recently. Today (it is Saturday today right?), I have been to the gym, but other than that, I have only wrote and essay on Zarathustra.
Okay I thought, well, nice, then I don't have to bother about it next week, but can relax a bit then. But now, I realized, I was not just blogging at the same time as I was playing FFXII, I was also marking the chapters in Fighting the forces that's need to be read, and I can't really concentrate on the game at hand as I know that, if I play games now for 3-4 hours, that means I will have to do 3-4 more hours of work next week!
How stupid isn't that.
This might be the reason why I feel I have a stone or a knot in my stomach every day.
This might be the reason why I have to sit and pluck hairs out of my computer keyboard every hour or so.
This might be the reason why I sleep poorly.
This might be the reason why I cry almost every day.
But I'm not doctor, so I don't know.
Well, NOW it is really time for some FFXII!
(and I know that in an hour, I will pick that book up and go to bed reading instead. What's wrong with me?)
Then I realized... I now know why I have been so stressed out recently. Today (it is Saturday today right?), I have been to the gym, but other than that, I have only wrote and essay on Zarathustra.
Okay I thought, well, nice, then I don't have to bother about it next week, but can relax a bit then. But now, I realized, I was not just blogging at the same time as I was playing FFXII, I was also marking the chapters in Fighting the forces that's need to be read, and I can't really concentrate on the game at hand as I know that, if I play games now for 3-4 hours, that means I will have to do 3-4 more hours of work next week!
How stupid isn't that.
This might be the reason why I feel I have a stone or a knot in my stomach every day.
This might be the reason why I have to sit and pluck hairs out of my computer keyboard every hour or so.
This might be the reason why I sleep poorly.
This might be the reason why I cry almost every day.
But I'm not doctor, so I don't know.
Well, NOW it is really time for some FFXII!
(and I know that in an hour, I will pick that book up and go to bed reading instead. What's wrong with me?)
#13 - Böcker, författare och litteratur
Här kommer vi till ett nytt ämne som jag älskar att prata om.
Jag älskar att läsa, och jag läser nog alldeles för mycket.
Jag säger att jag har ett par favoritförfattare, men det blir oftast väldigt många när man ska räkna upp dem.
Jag läser en del litteraturvetenskap på universitetet, men jag har ingen aning om vad jag ska göra av den, för det första är det ju inte litteraturvetenskap grundkurs, utan det är 7,5hp kurser med KUL litteratur.
Böcker har ungefär samma del i mitt liv som film.
Skillnaden är, med böcker kan jag fantisera lite som jag vill. Där är min tolkning av vad författaren skriver viktig, inte regissörens. Därför kan jag ofta bli besviken på hur filmer som är baserade på böcker blir.
Ett exempel är Diagongränd i Harry Potter, den fantiserade jag inte alls såg ut så, speciellt inte hur man tog sig dit! Så ganska besviken blev jag, men Harry Potter i sig är en bra film.
Om jag nu måste nämna några av mina favoritförfattare är de Neil Gaiman, Jostein Gaarder, Sigge Eklund, Andreas Roman, Anne Rice, Cornelia Funke, Emma Bull, Robin McKinley, Tanith Lee, Stephen King
Och för den som la märke till det, så, ja, det är mycket fantasy här också och skräck. Men deckare är inte riktigt min grej. Vissa deckare kan vara helt fantastiska så som Hennig Mankells Danslärarens återkomst, men för det mesta är det inte min grej, inte romantik heller. Vissa social dramer fungerar, men då ska de vara på det viset som Sigge Eklund skriver. Jag gillar inte jättemycket vampyrböcker faktiskt. Dracula funkar och Anne Rice böcker, men jag har inte vågar läsa de här nya som handlar om diverse vampyrer, men jag ska försöka ta mig igenom Charlaine Harris böcker nu här näst. Måste faktiskt erkänna att jag inte har läst Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in än heller.
Sen har jag väldigt svårt för Tolkiens sagan om ringen triologi, och de böcker runt om, men så är det. Jag kan läsa mycket annat, men så jättemånga gånger har jag inte planerat att lläsa Sagan om ringen.
Jag kan faktiskt gilla att läsa böcker om England eller engelska ibland, men annars är inte dokumentär böcker eller så mina favoriter, inte heller biografier, Nikki Sixx funkar, och Tommy Lees, men sen, nja. Då får de vara riktigt bra och någon som jag tycker är EXTREMT intressant.
Så kallad "finlitteratur", har jag inte mycket över för, bara för att man skriver krångligt så att ingen fattar så kallas det fint? Nja, då kanske jag inte passar hemma i de "fina" litteratur kretsarna. Jag föredrar faktiskt att sätta mig på ett tåg påväg mot en trollkarlsskola, och kanske eventuellt korsa ett hav med Vampirates på vägen och försöka fly från mitt förflutna tillsammans med en hund.
Böcker är individuellt vad man gillar, och jag tycker folk får läsa vad de vill. Det viktigaste i min värld är att man läser över huvud taget. Både barn och vuxna idag läser alldeles för lite skönlitterära böcker, och det känns så dumt. När jag var mindre, då kunde man se folk som satt precis över allt och läste, eller till och med stod upp. Nu känner jag mig väldigt ensam om att göra det, så färre har det blivit.
Pocketböcker är nog lite av en svaghet för mig. De är lätta.
Lätta att ta med.
Lätta i vikt (för det mesta).
Lätta att få plats med.
Lätta att läsa.
Lätta att handskas med.
Pocket böcker är lätta, end of story.
Oj, vilket rörigt inlägg jag insåg att det här blev nu. Men det får ni leva med! Jag är lite rörig själv just nu!
Jag älskar att läsa, och jag läser nog alldeles för mycket.
Jag säger att jag har ett par favoritförfattare, men det blir oftast väldigt många när man ska räkna upp dem.
Jag läser en del litteraturvetenskap på universitetet, men jag har ingen aning om vad jag ska göra av den, för det första är det ju inte litteraturvetenskap grundkurs, utan det är 7,5hp kurser med KUL litteratur.
Böcker har ungefär samma del i mitt liv som film.
Skillnaden är, med böcker kan jag fantisera lite som jag vill. Där är min tolkning av vad författaren skriver viktig, inte regissörens. Därför kan jag ofta bli besviken på hur filmer som är baserade på böcker blir.
Ett exempel är Diagongränd i Harry Potter, den fantiserade jag inte alls såg ut så, speciellt inte hur man tog sig dit! Så ganska besviken blev jag, men Harry Potter i sig är en bra film.
Om jag nu måste nämna några av mina favoritförfattare är de Neil Gaiman, Jostein Gaarder, Sigge Eklund, Andreas Roman, Anne Rice, Cornelia Funke, Emma Bull, Robin McKinley, Tanith Lee, Stephen King
Och för den som la märke till det, så, ja, det är mycket fantasy här också och skräck. Men deckare är inte riktigt min grej. Vissa deckare kan vara helt fantastiska så som Hennig Mankells Danslärarens återkomst, men för det mesta är det inte min grej, inte romantik heller. Vissa social dramer fungerar, men då ska de vara på det viset som Sigge Eklund skriver. Jag gillar inte jättemycket vampyrböcker faktiskt. Dracula funkar och Anne Rice böcker, men jag har inte vågar läsa de här nya som handlar om diverse vampyrer, men jag ska försöka ta mig igenom Charlaine Harris böcker nu här näst. Måste faktiskt erkänna att jag inte har läst Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in än heller.
Sen har jag väldigt svårt för Tolkiens sagan om ringen triologi, och de böcker runt om, men så är det. Jag kan läsa mycket annat, men så jättemånga gånger har jag inte planerat att lläsa Sagan om ringen.
Jag kan faktiskt gilla att läsa böcker om England eller engelska ibland, men annars är inte dokumentär böcker eller så mina favoriter, inte heller biografier, Nikki Sixx funkar, och Tommy Lees, men sen, nja. Då får de vara riktigt bra och någon som jag tycker är EXTREMT intressant.
Så kallad "finlitteratur", har jag inte mycket över för, bara för att man skriver krångligt så att ingen fattar så kallas det fint? Nja, då kanske jag inte passar hemma i de "fina" litteratur kretsarna. Jag föredrar faktiskt att sätta mig på ett tåg påväg mot en trollkarlsskola, och kanske eventuellt korsa ett hav med Vampirates på vägen och försöka fly från mitt förflutna tillsammans med en hund.
Böcker är individuellt vad man gillar, och jag tycker folk får läsa vad de vill. Det viktigaste i min värld är att man läser över huvud taget. Både barn och vuxna idag läser alldeles för lite skönlitterära böcker, och det känns så dumt. När jag var mindre, då kunde man se folk som satt precis över allt och läste, eller till och med stod upp. Nu känner jag mig väldigt ensam om att göra det, så färre har det blivit.
Pocketböcker är nog lite av en svaghet för mig. De är lätta.
Lätta att ta med.
Lätta i vikt (för det mesta).
Lätta att få plats med.
Lätta att läsa.
Lätta att handskas med.
Pocket böcker är lätta, end of story.
Oj, vilket rörigt inlägg jag insåg att det här blev nu. Men det får ni leva med! Jag är lite rörig själv just nu!
The un-censoured version of Twilight.
This is what really happened when Bella Swan moved to Forks, Washington.
Part 13
When Bella woke up the next morning, she was surprised the sun were once again floating in trough the window. She took a quick look at the clock, and realized it was past noon.
- Oh, shit!
She ran downstairs, but the house were empty. She found a not on the fridge. Her dad had gone fishing early, and would probably be away all day.
- So much for father and daughter bonding activities, she said under her breath.
The phone rang and she jumped.
- Swan residence.
- Bella. You are not welcome in the reservoir any longer.
A click was heard.
It was Billy Black. And he had hung up on her. Bella didn't know whether she were the most furious about him hanging up, or disliking her so much.
She put the phone back on it's hook, and it rang again. Bella answered.
- Swan residence.
- Oh Bella hey! It's Jess. You startled me. I had barely dialed your number when you picked up.
- Sorry. I was just right to the phone.
- So, what did you do last night?
- Oh, nothing. Took an early night. What about you?
That was a disastrous question. I realized, buy the background sound in Jess phone, she was outside. Our phone were a boring stuck on the wall inside phone, and I wanted to go out in the sun and pretend I was in Phoenix on a spring day. It took Jessica at least one and a half hour to get trough with the night before.
The last question she asked bothered her.
- So Bella. Whom is taking you to the dance on Saturday?
- Huh?
- You know...
- Oh. Sorry. I don't know if I'm going. Might take a quickie home to my mother then and pick up some stuff. You know, take and extra day of school or something. So I haven't said yes to anyone yet.
- That's cool. Well, see you in school tomorrow.
- Yeah, bye.
Bella hung up and went for some cereals and prepared to go outside to sit and maybe get just a few rays of sun. The kitchen door was stuck. Bella got annoyed and pulled it a bit harder, and she almost pulled it off the hinges!
- Oh my god. I-I-I'm strong, but I never really realized I was THAT strong.
She sat down on a quilt on the grass and munched her favorite cereals. But they tasted weird.
- Maybe they are out of date.
She went inside. The box said they weren't out of date till June 2014.
- Ha! Proof! The world is not ending in 2012, Bella said to herself. Well, maybe it's the milk then?
She checked the milk to, but it was perfectly fine. Oh well. I just grab some eggs.
Bella gulped 4 or 5 eggs down. She was ravenous.
Then she went outside again and did some homework before the clouds so famous in Forks came back.
She decided the best thing to do was sending her mother a mail
She started the computer and started to type.
Dear Mother,
how Phonenix? Or have you moved to Florida already? How's Phil? Still pitching like a loser? ;)
Forks is... Okay. There are some cute boys here but the surroundings are too green! And too rainy. And to... Not Phoenix. I miss home, but I do kind of like it here. I have new friend. Her name's Jessica. And she has a boyfriend, he just don't know it yet, and his names Mike. He is also nice.
I have apparently pissed of Billy Black, but I don't know why. I have just decided he's old and senile and stupid. No harm. I just hope his son don't hate. He is nice. His name is Jacob. I really like him.
Umm...
I don't know what to say. Charlie says hi. Even though he is out fishing at the moment because the SUN is actually in Forks today.
Well,
Love you Mom.
/Bella xox
She pushed sent, and went back to her homework. She finished a few assignments so they were able to be handed in tomorrow. Some good, some... Less good. But trig had never really been Bella favorite subject. She was happy though that she had been able to sneak her old essay with her to Forks, that meant less work on some courses. When finished she threw herself on the bed, window open because now the sun were seen trough it and decided to read on of her favorite books. Sense and sensibility.
Bella woke from fairytale land quickly when she heard someone being on the way, and a knock in the window. When she looked up, she saw Edward sitting there, casually, one leg hanging inside.
- What do you want?
- Nothing. Just thought I'd drop by and see how you are. And ask if you want to go to the dance with me?
- Wa... Who... When... Me? Yo-u-u... Wait a minute! What?
- I asked if you wanted to go to the dance with me?
- Um... Okay. But, I'm not sure I'm going. I might take a flight home to Phoenix and grab some more stuff I need.
- That's okay.
He went over to the bed and laid down next to me.
- So, what are you reading.
I showed him the front page, and realized. I hadn't chosen the book because it was my favorite, but because the heroes name were Edward. Just like him.
He came closer and closer, and I could feel his breath again, but this time, I could also feel the coldness of his skin, as he took my arm again and he kissed it. All the way from the hand up to my ear and back down to the bend of my arm.
- Edward?
- Mhm.
- Why are you doing this?
He stopped for a second.
- Because you like it.
Bella couldn't disagree.
Again he bit her, and she could feel herself becoming faint. But he stopped, just before she passed out and he rolled her sleeve down again . She looked at him when he were on his way out.
- Who are you?
He looked at her.
She could see the torment in his eyes.
And then he left, and Bella fell asleep in the sun.
Part 13
When Bella woke up the next morning, she was surprised the sun were once again floating in trough the window. She took a quick look at the clock, and realized it was past noon.
- Oh, shit!
She ran downstairs, but the house were empty. She found a not on the fridge. Her dad had gone fishing early, and would probably be away all day.
- So much for father and daughter bonding activities, she said under her breath.
The phone rang and she jumped.
- Swan residence.
- Bella. You are not welcome in the reservoir any longer.
A click was heard.
It was Billy Black. And he had hung up on her. Bella didn't know whether she were the most furious about him hanging up, or disliking her so much.
She put the phone back on it's hook, and it rang again. Bella answered.
- Swan residence.
- Oh Bella hey! It's Jess. You startled me. I had barely dialed your number when you picked up.
- Sorry. I was just right to the phone.
- So, what did you do last night?
- Oh, nothing. Took an early night. What about you?
That was a disastrous question. I realized, buy the background sound in Jess phone, she was outside. Our phone were a boring stuck on the wall inside phone, and I wanted to go out in the sun and pretend I was in Phoenix on a spring day. It took Jessica at least one and a half hour to get trough with the night before.
The last question she asked bothered her.
- So Bella. Whom is taking you to the dance on Saturday?
- Huh?
- You know...
- Oh. Sorry. I don't know if I'm going. Might take a quickie home to my mother then and pick up some stuff. You know, take and extra day of school or something. So I haven't said yes to anyone yet.
- That's cool. Well, see you in school tomorrow.
- Yeah, bye.
Bella hung up and went for some cereals and prepared to go outside to sit and maybe get just a few rays of sun. The kitchen door was stuck. Bella got annoyed and pulled it a bit harder, and she almost pulled it off the hinges!
- Oh my god. I-I-I'm strong, but I never really realized I was THAT strong.
She sat down on a quilt on the grass and munched her favorite cereals. But they tasted weird.
- Maybe they are out of date.
She went inside. The box said they weren't out of date till June 2014.
- Ha! Proof! The world is not ending in 2012, Bella said to herself. Well, maybe it's the milk then?
She checked the milk to, but it was perfectly fine. Oh well. I just grab some eggs.
Bella gulped 4 or 5 eggs down. She was ravenous.
Then she went outside again and did some homework before the clouds so famous in Forks came back.
She decided the best thing to do was sending her mother a mail
She started the computer and started to type.
Dear Mother,
how Phonenix? Or have you moved to Florida already? How's Phil? Still pitching like a loser? ;)
Forks is... Okay. There are some cute boys here but the surroundings are too green! And too rainy. And to... Not Phoenix. I miss home, but I do kind of like it here. I have new friend. Her name's Jessica. And she has a boyfriend, he just don't know it yet, and his names Mike. He is also nice.
I have apparently pissed of Billy Black, but I don't know why. I have just decided he's old and senile and stupid. No harm. I just hope his son don't hate. He is nice. His name is Jacob. I really like him.
Umm...
I don't know what to say. Charlie says hi. Even though he is out fishing at the moment because the SUN is actually in Forks today.
Well,
Love you Mom.
/Bella xox
She pushed sent, and went back to her homework. She finished a few assignments so they were able to be handed in tomorrow. Some good, some... Less good. But trig had never really been Bella favorite subject. She was happy though that she had been able to sneak her old essay with her to Forks, that meant less work on some courses. When finished she threw herself on the bed, window open because now the sun were seen trough it and decided to read on of her favorite books. Sense and sensibility.
Bella woke from fairytale land quickly when she heard someone being on the way, and a knock in the window. When she looked up, she saw Edward sitting there, casually, one leg hanging inside.
- What do you want?
- Nothing. Just thought I'd drop by and see how you are. And ask if you want to go to the dance with me?
- Wa... Who... When... Me? Yo-u-u... Wait a minute! What?
- I asked if you wanted to go to the dance with me?
- Um... Okay. But, I'm not sure I'm going. I might take a flight home to Phoenix and grab some more stuff I need.
- That's okay.
He went over to the bed and laid down next to me.
- So, what are you reading.
I showed him the front page, and realized. I hadn't chosen the book because it was my favorite, but because the heroes name were Edward. Just like him.
He came closer and closer, and I could feel his breath again, but this time, I could also feel the coldness of his skin, as he took my arm again and he kissed it. All the way from the hand up to my ear and back down to the bend of my arm.
- Edward?
- Mhm.
- Why are you doing this?
He stopped for a second.
- Because you like it.
Bella couldn't disagree.
Again he bit her, and she could feel herself becoming faint. But he stopped, just before she passed out and he rolled her sleeve down again . She looked at him when he were on his way out.
- Who are you?
He looked at her.
She could see the torment in his eyes.
And then he left, and Bella fell asleep in the sun.
fredag 25 mars 2011
#12 - Kampsport - fighter eller budoka?
Jag har en känsla av att jag kommer att trampa på många tår med det här inlägget, men å andra sidan, det får man nog leva med. Alla har vi olika åsikter, värderingar, mål och tankar med livet.
Ja, vad ser jag mig själv som då, fighter eller budoka?
Först kanske jag ska försöka göra en definition av vad jag tycker uttrycken står för.
Budoka - Ja först och främst, här tränar man budo. Alltså japansk kampsport så som karate, aikido, iaido och så vidare. Men för mig står det också för principer och vördnad och respekt. Ofta också, vill jag se det som en icke-tävlingsform, även om jag vet att man tävlar i vissa. Men det är inte en av grunderna. Här tar man sig framåt, inte genom mätningar mot andra utan genom en gemensam höjning av ribban.
Fighter - Här har vi flera av de nyare sporterna, där man tävlar mer så som MMA, FMA, K1, thaiboxning och så vidare. Här har man en tävlingskänsla, en vinnarskalle behövs. Man mäter sig emot varandra och den som är bäst, ja den vinner.
En annan aspekt som jag ser hos en fighter, är att man är redo att visa att man är bäst, att man har den mentala styrkan och självförtroendet att vinna. Man VILL vinna, jämt, alltid.
Det här är bara rent generaliserande som jag gör för termerna, men de är väll kanske inte riktigt korrekta.
Då kan vi kanske försöka bena ut hur jag ser på mig.
Jag tränar både aikido, som är en budosport, där man inte tävlar, man tränar kroppstekniker (taijutsu, och vapen bukiwaza), och Kali Sikaran, som är en filipinsk kampsport utformad av bland annat svensken Johan Skålberg. Inom kalin så tränar man bland annat boxning, sparkar, sticks och svärd.
FMA har få tävlingar men är ändå mer fight än vad man ser inom aikidon.
En stor skillnad är att inom aikidon så kan man ha 10 vinklar, fungerar inte 1, så fungerar inte tekniken, men inom kalin så fungerar det i alla fall, för du har gjort någon sorts skada och kan ta dig därifrån.
Personligen är jag en vinnarskalle. Jag avskyr att förlora, men jag älskar att tävla. Dock kan jag älta en förlust hur länge som helst, även när jag SER på fotboll (till exempel).
Att vi inte tävlar inom aikido gör mig ofta frustrerad på träningsformen.
Kalin är ganska lik på det sättet, men man får ändå ett annat moment, en annan mentalitet som kan liknas den som finns inom sporter man tävlar. Troligtvis för att den innehåller moment som i många fall faktiskt tävlas i, så som kickboxning och boxning.
Kalin för mig inte alls frustrerad på samma sätt som aikidon, även om det inte alls är roligt när man fastnar i en teknik.
Nu när jag flyttar till Växjö ska jag börja träna BJJ och Krav Maga, två kampsporter som kräver mycket fyskisk styrka, samtidigt som smidighet och mjukhet.
Inom BJJ kan man tävla, och jag vet redan att om jag börjar, så kommer jag att tävla. Jag klarar inte av att träna en sak utan att tävla.
Jag ser mig nog faktiskt mer som en fighter, men en ganska ödmjuk kanske. Jag har viss respekt för de som förtjänar den, och jag har börjat få den mjukhet, smidighet och hållning som krävs för att kunna snyggt utföra aikido, men samtidigt har jag en styrka, en vinnar mentalitet och ett hat mot att förlora och vill kunna mäta mig mot andra för att se att jag tat mig framåt.
Nej, budo är kul, men det är nog inte det som passar mig bäst i grund och botten.
Därav, jag vill inom kampsporten definiera mig som en fighter.
torsdag 24 mars 2011
The un-censoured version of Twilight.
This is what really happened when Bella Swan moved to Forks, Washington.
Part 12
Bella was afraid when she opened the door.
There he stood.
Beautiful. Tall.
Bella didn't know what to say.
- Can I come in?
- Uh... Sure.
She went out of the way.
-2 seconds.
She ran up to the bathroom, splashed some cold water in her face, and it was like some magic had been cleaned of her face. Now she could think straight again.
- What's he doing here? Why's he here? Why is that every time he's around I get all... I don't know. Weird.
Bella went downstairs again. Keeping at a safe distance.
- So he said. You're hanging with the Black boy.
Bella rememberd what had happened the other night and got angry.
- Yeah! You just ruined my chance of getting a new friend! And what's that to you anyway if Jacob and I are friends?
- Oh, nothing really. Just... He isn't good for you. He has some dark secrets.
- Like you haven't.
Edward flinched in his seat. Just as much as it was noticeable.
- Yeah. Billy Black spilled some info earlier.
Edward rose and took a few step closer to her. She could smell him all the way. No one could smell that much in that distance, and so nice. She could see every muscle in his body move when he rose from the chair.
Bella couldn't move.
He came closer, and Bella were just waiting for him to come to her.
He came.
He floated around her a few steps. Then he stood behind her. She could feel his breath on her neck.
- Do you feel like this when you're around Jacob?
- Maybe I could...?
Her brain were once again going in off-mode and her mind went blurry. She could feel his tongue down her neck.
He gripped her hand and stretched her arm out, ripping her shirt open till the elbow.
- May I? he asked.
Bella looked confused. But she couldn't say no. Just nod.
He put his hands deep into her veins.
She could feel her blood dissapering from he body.
She had no idea how long she had been standing there, but a light broke her from the trance. She could feel Edward pick her up and go upstairs with her. On the way she could see her dads car in the driveway. He had probably forgotten something.
Edward tucked her into bed, making it look like she were asleep, and she could, even though she were still dizzy, see him jump out of the window.
- Bella?
Her dad came up the stairs, and she did as best as she could to actually look like she were asleep. Otherwise her dad what had happened. And she couldn't do that.
- Be... Oh. Sorry, he whisperd and went back down stairs again and she could hear him drive off.
Bella fell into dreamless sleep just after. Whatever Edward had done had made her very tired.
#11 - Arsenal F.C; hur, när var, och varför?
Lättaste ämnet någonsing!
Helt enkelt för att det är det bästa laget som vandrat på våran jord.
Kärleken för Arsenal F.C började när jag var väldigt liten. Jag gillade David Seaman. Han var cool!
Men, eftersom att det vid den tiden inte gick att se så väldigt mycket engelsk fotboll i Sverige kunde jag bara sparsamt följa laget. Men sen, när vi skaffade Canal+ hemma och Fredrik Ljungberg drog stort intresse till den engelska fotbollen (och självklart Arsenal!) så började man kunna se fler och fler matcher.
Jag kommer ihåg att säsoongen 01/02 när de vann dubbeln (FA-cup och ligan) så var det den säsongen som var den "första" som jag kunde se åtminstone en match i veckan, även om det inte alltid var just Arsenal, men resultaten följde jag! Noga!
Favoriterna började rasa in...
Henry, Bergkamp, Adams (som fortfarande är den absolut bästa mittbacken som nånsin satt sin fot på Highbury, och på alla andra arenor runt om i världen...) för att nämna några.
Och jag menar vilket Arsenal fan kommer inte ihåg Freddie "Kid Vicious" Ljungberg när det begav sig?
Arsenal har ett hjärta för vacker fotboll. Sen Wenger kom dit spelar man snyggt! Man behåller bollen inom laget, man tröttar ut de andra och säter dit stöten när motståndaren är som tröttast, men de gör det snyggt. Stil och finess. Franskt.
Dom har också ett hjärta att fortsätt, de vill vinna även när det går som trögast. Spelarna stannar. Wenger ses som en gud, och än har det inte börjat att knorra om han ska avgå eller inte. Fortfarande har man tillit i mannen som hjälpte Arsenal ur den längsta svackan någonsin.
Hur många unga killar har inte kommit till Arsenal och har blomstrat under hans ledning?
Wenger vet hur man arbetar med talanger och gör dem till världsstjärnor. Han vet hur man gör världsstjärnor till världsstjärnor. Han vet hur man gör föredettingar till världsstjärnor.
Arsenal.
Laget som har allt.
Forever in my heart<3
Svar på kommentar
varför skulle du vilja bo på de andra ställena då? / nyfiken
Det är ganska lätt:
Los Angeles skulle jag vilja bo i för jag studerar film. Jag har lärt mig göra lite film, och läser filmvetenskap nu, men ska söka en mer praktisk linje sen också. Det hade varit ganska kul att bo i landet och staden som distribuerar mest film till världen, även om det kanske inte alltid är bäst film. Sen är det varmt där. Jag tycker om värme.
Irland Bara dialekten skulle vara nog för att bo där. Men jag gillar också det gröna, naturen verkar så fantastiskt fin där. Jag skulle vilja ha en sån lite stuga som står mitt ute i ingenstans där man har nån kilometer ner till närmsta by och så. Det hade varit mysigt!
onsdag 23 mars 2011
#10 - Vart skulle jag helst av allt vilja bo och varför?
Den var lite lättare.
Jag har 3 ställen som är min topp-3 på vart jag skulle vilja bo.
1. London
2. Los Angeles
3. Irland
Varför skulle jag då vilja bo i London?
London för mej, det är "it". The place to be!
Pulsen, ljusen. ljuden, lukten, människorna, multikulturen, allt i London tilltalar mig.
Har varit i England 7 gånger, flera av dem till London, och en gång till Winchester någon timme utanför Southampton.
London är stort, men ändå litet och mysig. Man är liksom inte överallt, utan i London är varje del sin lilla "stad", där man har allt man behöver egentligen.
Engelska längenheter har jag aldrig riktigt förstått mig på hur de är byggda, men de är små och mysiga. Lite pittoreska sådär. Tänk er bara. Sirius Blacks hus. Vem skulle inte vilja bo där liksom?
Det finns så mycket som händer där, men det är lika lätt att inte vara en del av utelivet som där är att vara.
Det grå vädret till all trots, de gånger som jag har varit riktigt glad är de gånger jag har varit i London. Jag har vart i London och bott på lyxhotell och vandrarhem. Jag har åkt utan bokat hotell över huvudtaget, och jag har sovit nätter på Stansted Air Port för att jag inte hade någon annan stans att sova.
I London kan man sitta i en park och läsa, samtidigt som det springer hundar omkring och barn leker med varandra. Hur ofta ser man det i Sverige på det sättet?
London (och England rent generellt) har kanske inte alltid det bästa ryktet. Hög brottslighet, "rodents", dålig mat och så vidare, men jag kan ha överseende med det ändå.
Nej, London ska man bo i, och en dag ska även jag göra det! Även om det inte blir länge!
tisdag 22 mars 2011
#9 - Livet före, efter och under mina ätstörningar och hur jag tog mig ur dem
Oj, ja det var inte ett lätt ämne precis.
Men, nu ska vi se... Vart ska jag börja då.
När jag var liten så antar jag att jag tyckte om mat, och kanske godis, och glass?
Glass kan jag komma ihåg, och bullar åt vi mycket, fast ändå inte. Det var mer så att bullar var sommar mat som vi åt när vi var flera timmar på stranden... Istället för lunch liksom... Men sen vart det nog glass också på kvällen....
I vilket fall. Jag var ganska rund som barn också, men inte så extremt som jag blev sen...
När jag gick på mellanstadiet... Då var jag extremt stor. Jag menar... Extremt...
Jag vägde väll en bra bit närmare 70 kilo när jag gick på mellanstadiet (var 157 cm lång när jag var 11). När jag gick på högstadiet sen eskalerade det och jag vägde närmare 90 kg till mina c:a 160 centimetrar.
Om man ska göra en hobby-analys på varför tror jag det var för att jag kände mig mobbad under hela min skoltid från mellanstadiet och genom högstadiet. Jag åt gärna och jag åt mycket, men när jag vägde mig eller tittade på hur jag såg ut så måde jag så dåligt med mig själv, och då åt jag mer, och det blev en ond cirkel.
Jag lyckades under 9an att gå ner endel i vikt, men det var mer av orsaken att jag aldrig fick en ordentlig middag då jag inte hann hem innan fotbollsträningen började utan jag åt yoghurt, bananer och en halv twix. Och jag gick ju ner i vikt, även om jag fortfarande var stor när jag började gymnasiet... Men jag hade ju inte gått in på djupet av vad det faktiskt var som gjorde att jag tröst åt.
Under gymnasiet kände jag mig inte mobbad, men jag hade få kompisar, och många av dem "glömde bort" mig när andra var i närheten och jag kände mig väldigt ensam. Vilket gjorde att jag började att må ännu sämre med mig själv. Jag förskte åter igen gå ner i vikt, men det fungerade inte riktigt, och jag tröståt gärna eftersom att jag nu hade närmare till affärer och så vidare.
Än så tyckte jag om mat, och jag åt för att det gjorde att jag kände något bra, jag kände att jag mådde bra.
Under 3:e året på gymnasiet skulle allting förändras.
Jag hade då en till-och från liknande pojkvän eller vad man ska kalla det (det kändes mer som att han "roterade" mellan tre olika tjejer för att han inte kunde bestämma sig...) och det fick mig att må riktigt dåligt. Tillsammans med min ständiga ångest för att jag var tjock så tog jag någonsorts intresse i anorexia. Jag såg otaliga dokumentärer, och önskade på något sätt att jag var som dem.
Vad jag inte visste var att jag inte var så långt ifrån att hamna där själv.
Efter en månad med en något skral diet, minst sagt, så hade jag lyckats att gå ner i vikt ganska ordentligt. Innan jag började spela fotboll igen så åt jag inte alls mycket, jag kan faktiskt inte minnas vad jag åt de dagar det var träning, men jag tvivlar på att det var så mycket mer egentlige, men jag tror jag har förträngt det minnet.
Jag var besatt av att väga mig. Jag visste precis vad jag vägde och hur mycket min kropp ökade i vikt när jag åt vad. Och jag visste precis hur mycket jag gick ner under en natt när jag sov...
Det skapade en ny ond spiral.
Jag visste att jag fick inte äta så att jag gick upp mer på en dag än vad jag gick ner på natten (kan inte det kemiska bakom det, men jag tror att min då "basic" förbränning låg så att den förbrännde mina muskler ev det lilla jag hade ätit under natten... Men jag vet inte.. Om nån vet varför får ni gärna berätta, men jag hade ALLTID gått ner exakt samma siffra varje morgon från kvällen innan).
Jag satt uppe mycket och länge vid datorn hela tiden, och fick väll inte den nattsömn som jag borde ha haft, men det spelade ingen större roll, för jag tränade inte så mycket på skolan, och jag hade extremt få lektioner så jag kunde lika gärna sova på dagen istället.
Stora delar av våren kunde jag sitta ute på balkongen och sola istället för att behöva göra skolarbete.
Under sommaren blev det inte bättre, förrän jag en dag svimmade på väg hem från affären, och det fick det lite att vända på matplanet i alla fall. Det var ju läskigt. Inte alls något som jag ville vara med om. Men jag har sen dess haft det väldigt svårt med mat.
Mitt förhållande med mat idag är komplext.
Jag tål inte mjölk (även om det börjar bli bättre nu)
Jag kan inte äta fet mat som McDonalds mat osv, då blir jag jättedålig i magen.
Jag kan inte äta starkt kryddad mat av samma orsak.
Jag har fortfarande kvar från tiden då jag var överviktig att jag inte kan lämna på tallriken även fast jag är mätt, och jag äter alldeles för fort, men jag försöker göra något åt det också.
Från tiden när jag blev så väldigt liten (blev väll inte anorektiker, men jag var inte långt infrån om jag hade fortsatt på det sättet) har jag fortfarande kvar ångesten över att ha mat i munnen, att gå upp i vikt för varje gång man äter även fast det är naturligt. Det faktum att jag väger mig konstant, men siffrorna börjar få mindre betydelse för mig nu, även om det fortfarande är jobbigt.
Hur jag tog mig ur dem då?
Jo, man kan väll säga att där när jag svimmade, då bestämde jag mig för att försöka bli en normal människa igen i alla fall, men jag är fortfarande inte "frisk" än. Jag nojjar och jag räknar och jag väger och jag får ångest, men jag har kommit en bra bit på vägen, men vissa saker sätter en tillbaka några steg, men då får man se till att försöka ändra tillbaka det snabbt igen.
Nu vet jag att jag duger som jag är, även om jag tror att delar av min kropp skulle må bättre om jag minskade några kilo i vikt, och det är mitt mål, men nu ska jag göra det på ett hälsosamt sätt, genom rätt mat, träning och hälsa, och samtidigt kanske jag lyckas att må så bra med mig själv att jag kan släppa de där sista sakerna som jag har problem med!
måndag 21 mars 2011
Sweden
Sverige, landet där alla ska vara likadana för att sticka ut.
En intressant sak jag har noterat efter mina 22 levnadsår är hur tråkiga svenskar är.
De vågar inte att föra väsen när något är fel.
Nej, jag ser väldigt sällan svenskar som för liv när någon sätter sig emot dem. Finns, finns det väll, men ofta säger man bara tack, och går och gör om det man måste. Jag menar, se på sydeuroper till exempel?
Allt ska vara lagom.
Vaddå lagomt?
Jag vill ha mest! Jag vill va mest! Allt! Ge mej!
Jante-lagen.
Måste jag säga mer om den eller? Nej, för jag duger ju inte.
För att vara individuell måste man vara, tycka, bete sig som alla andra, hur skulle man annars kunna skapa sin egna stil?
Bara titta på alla som måste se ut som någon annan för att man ska vara accepterad. För att få vara en del av en grupp så måste man göra som alla andra i den gruppen. Är det verkligen så viktigt att vara en del på det viset att man inte vågar vara sig själva? Sen, varför måste alla se så lika ut?
Är det inte lite väl tråkigt?
Är det inte roligt att bli ihågkommen i denna värld av hets att bli kända? Det kommar man ju knappast att bli om man ska följa alla andra i hur man är, klär sig, tycker och tänker.
A post that's edited through the day...
I'm going to try and make this an post, that I write and edit through out the day.
8am - 1pm
This weekend I have decided on trying to lose weight. Not much. Just a few kilos, and one of the short term goals (week) I have decided is that I should eat breakfast EVERY day, at normal breakfast time (9am... Maybe not very normal, but for me and as long as I don't work, or have classes in school... That's how it's going to be...). And today I managed to get up and eat breakfast! Woo!
Oat and milk and berries... Om nom!
I have decided to go trough with the Jillian Michaels regime. Right now, not exactly, as my exercise days look a lot different with more aikido, and hers has a lot of weight training. But I will try and use her method anyway. So the goal now is to start eating healthier.
So now I have been watching the first hour or so of Caché (I will have a review when I'm finished), and I am sat knitting a cloth for Jonatan's flat. Only reason I paused is that I needed to go get a measure tape.
1pm-4pm
The film was really poor. I hate it... I don't ever want to watch it again. But I am not very surprised, as it was French. I have just a few French (all of them Jeunet's) films that's okay.
And I just had the most super delicious pasta salad for lunch! Until I acidentially stumbled upon a thinspiration blog. It made me feel rather sick about myself in so many different ways. It made some of the personal problems I am struggling with come back. But this time I tried to repress them to nothing.
Now I have to start with this incredibly dull assignment on writing the essay on this film!
4pm-5pm
Been writing a whole page of the essay now! That is kind of good, but for once, I don't think the subject is to hard. I had been happier if the essay had been two pages instead of three though, as it is a bit much if the quality of the text should be good. But I will try and see if it works out okay.
Soon time to take a cup of tea and an orange before going to Aikido.
5pm-9pm
Was teaching the children's class in aikido, did a lot of Ikkyo, and then my first proper class in I don't know how long, almost a week since I did any aikido at all, even longer since I got really sweaty. Now my back hurts like hell!
Had some toasts and preparing for Jonatan to call, and go to bed and read Reckless by Cornelia Funke.
Was a rather okay day, and tomorrow I will try and finish of my essay, and then go to the gym for a bit and exercise my lower body a bit. Wanna get toned for the summer aye!
lördag 19 mars 2011
Jobbar på som vanligt på en lördag
Ja precis.
Jag jobbar på som vanligt:
- Läst ut Twilight.
- Virkat första rutan i en stor filt jag ska göra och börjat med Jonatans duk.
- Städat endel i köket. Gjort det iorning så jag kan betsa matbordet så fort jag får en pensel.
- Varit och tränat.
- Redigerat lite bilder i Photoshop.
- Packat en hel stor resväska med böcker, film och lite sommarkläder som ska med till Linköping snart.
Jag trodde helgen var till för att inte jobba. Men inte här inte. Morgondagen kommer se precis likadan ut. Men förhoppningsvis kan jag klämma in en liten promenad där jag kan gå och ta kort ute nu innan den sista snön försvinner.
#8 - Vad film betyder för mig.
Oj, det var lite svårare än vad jag trodde när jag skrev ihop listan.
Film för mig är många saker:
Det är att fly från vardagen och problem.
Man kan få idéer och inspiration.
Man kan få en viss förståelse eller kunskap om saker.
Film är ett sådant stor intresse för mig att jag inte förstår själv hur jag inte började med det tidigare i plugg.
Jag älskar film.
Jag vill veta saker om film.
Jag vill kunna göra film.
Men film kan också vara en stor besvikelse, speciellt de filmer som är baserade på böcker. Eller rättare sagt, de som säger "baserade på karaktärerna", men sen tar dom hälften av innehållet, ändrar resten och så blir det bara kasst, och jobbigt att titta på. Man kan ju ta karaktärerna, men med författarens godkännande, kan man ju skriva en helt ny story?
Nej, men större delen av tiden älskar jag film.
Ska man säga något generellt så älskar jag:
- Skräckfilm - allt mörkt, moody, läskigt, blodigt och gore. Det är min sak. Har nån sjuk fascination för det.
- Johnny Depp - jag tror jag har sett nästan alla hans filmer. Inte riktigt. Vet att några fattas, men väldigt många i alla fall. Jag tycker han är (förutom snygg då!) en fantastisk skådespelare som kan spela det mest. Jag menar, kolla på hans repertoar, han har spelat Ed Wood, regissören, han har spelat pirat (PoTC), han har spelat den inte färdiggjorda pojken som inte vet rätt och fel (Edward Scissorshand), han har blivit dödad av Fred Kreuger (Nightmare on Elmstreet). Han har också charmat Lena Olin och vetat allt om choklad (Chocolat, Charlie and the chocolate factory, och hur man gör hattar och hur man dansar Futterwacken. Han är barberare och han letar brudar (Private Resort) och han har även varit polis (21 Jump Street).
- Quentin Tarantion - det är något speciellt med den mannens filmer. Kan inte riktigt sätta fingeret på vad, men man VET när det är en Tarantino film.
Det är väll de tre största "riktilinjerna" jag har för film. Är det skräck, med Johnny Depp eller regisserat/producerat av Tarantino så går det ner!
Filmen ger någon sorts dröm värld som man kan försvinna in i ett litet tag. Lite mer avgränsad än i en bok där fantasin har ett annat spelrum.
Dokumentärer, animerat, fiktion, realism, fantasy, vampyrer, skräck, social drama...
Vad jag har insett är att mycket av det jag läser i böcker gärna är det som jag ser på på film också.
När man är ledsen och inte har någon som man kan prata med av olika orsaker, eller när man inte vill, utan det är liksom inget viktigt. När man har mens och känner att man bara kan börja gråta när som helst - då kan man sätta på en komedi eller skräck som gör att man glömmer allting omkring sig ett tag och slipper fokusera.
Man kan få nya inputs på saker man sitter fast med. Tänk bara på att en av de som vann stort på Jeopardy en gång i tiden påstod att han lärt sig det mesta från Kalle Anka.
Film är för mig inte en hobby, det är en del av en livsstil som passar mig. Som intresserar mig, och som får saker värt att göra, leva för.
fredag 18 mars 2011
Nice Photo
I was just going to show this picture I just edited in Photoshop. I don't really know why, but I totally adore it so very much!
The colors looked really faded in the original picture, but fullsize, now it looks vibrante!
The un-censoured version of Twilight.
This is what really happened when Bella Swan moved to Forks, Washington
When Billy and Jacob had left, her dad coming home just to see them for a few minutes, Bella went to bed. This night she had terrible nightmares.
In her dream she saw Edward, just as beautiful as she could remember him. He was scouting the rocks at the edge of a deep cliff used for extreme diving of some sort, but she also saw Jacob, taller than she could remember.
- You leave Bella alone!
- Ha, like you scare me.
Edward laughed and Jacob flew on to him, the two of them falling of the cliff.
- Noooo!
Bella ran off to the edge, but looking over it, she could not see anything. She saw a splash.
Further down the river she saw something, bear like climbing up the shore, she realized that both Edward and Jacob were going with the current straight to that bear.
She saw something moving in the wood, not sure what, it went way to fast, and she were way to far away, but the bear ran after it. When Bella tried to stand up to run off to see where they went, the cliff crumbled under her weight, and she fell towards the dark water.
- Daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad!
Her dad came running trough the house, she could hear his heavy footsteps.
- What is it Bells? You okay? You in pain? You want me to call Dr Cullen?
When Bella head the name she shivered.
- No, it's okay. I just had a nightmare. Can you..?
- Sure honey.
Her dad sat on the side of the bed and stroked her hair.
- It's okay honey. We all have nightmares. I bet you're just processing the fact you have a new environment, new school, new friends, and that you miss you're mother. Have you spoken to her recently?
- Yeah, sure, and no. I will send her an e-mail tomorrow.
- That's good. I bet she misses you.
Bella drifted off to sleep again, as her dad left to go back to bed, and the rest of the night she slept uneasy, but dreamless.
When she woke up Saturday morning, she could see the sun, bright and clear at an almost empty sky. She couldn't believe it.
Again a sunny day.
When she came down to breakfast her dad wasn't there.
He'd put a not at the fridge reading: "Gone fishing".
Bella made herself breakfast and went to sit outside, doing her homework. When her dad came home she tried to gut the fish, but she had no idea how to, so her dad took over the work, and Bella answered the phone.
- God dammit, this phone she said under her breath. Why is it ringing all the time?
- Swan residence, Bella here.
- Hey Bella, it Billy. Billy Black.
- Hey. I go get dad for ya.
- Wait. I want to speak to you first.
- Um, okay... Sure. Hit me.
- Hit you?
- Ooh, it's just an expression, like, shoot. You know, start asking your questions.
- Oo...kay.
He sounded a bit, off.
- Billy?
- Oh, yeah. I heard from Jacob that you are hanging out with the Cullens?
- Well, no not really. I'm in the same class as one of them, that's it.
- Stay away from them Bella. They are dangerous.
- Um... Okay?
- Trust me Bella. Now, can I speak to Charlie please?
- Sure. Daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad! Billy's on the phone. He wants to speak to you.
Her dad came and took the phone while Bella snuck up to her room. After a while, she heard her dad getting dressed to go out.
- Bells, I'm going with Billy to the Clearwaters. A game is on, and Mrs Clearswater have promised to cook.
- Bye dad!
Her dad slammed the door, and again Bella were alone. Without any distractions.
- How could someone that gorgeous be dangerous? I mean, he doesn't really fit into the bad boy category.
A knock on the door getting Bella off track. She went downstairs. Opening doors late at night was not something she liked. Especially when there were no peephole.
- Who is it?
It was quiet for a moment.
- It's Edward.
torsdag 17 mars 2011
#7 - Torsby - byn gud glömde?
Oj... Ja det var ju ett ämne det också...
Ja... Torsby.
Tätort i Torsby kommun i norra Värmland, med 4012 invånare enligt Wikipedia.
Vi har fostrat berömdheter så som Sven-Göran "Svennis" Eriksson och Marcus Berg. Men även Robin Rahm, Patrik Bodén, Mikael Löfgren, Sigge Strak, Jan-Evert Rådhström och Bengt Berg, och inom rallyvärlden så kanske man har hört talas om Walfridssons?
Eller kanske du vet vilka Bröderna Dobermann är?
I vilket fall, det enda gemensa nämnaren på de här männen (intressant, enbart män kan tydligen bli kända i här, tur att jag flyttar härifrån då...) är att de just kommer från Torsby.
Så, vad för stad är då Torsby?
Jag tror att mitt intryck av Torsby har ändrats över åren, och det har nog till stor del med gymnasieskolan att göra, och att befolkningen i Torsby faktiskt minskar.
Men mitt första intryck av Torsby var att här hade man fastnat i 50-talet.
Snygga amerikanare. Eller åtminstone bilar som såg omtyckta ut.
Backslick a la Elvis (och inte sånna där slemmiga stureplans backslicks) med kilovis med fett i håret för att hålla det på plats.
Jeans i alla dess former. Jackor, byxor, västar...
Men nu tycker jag inte riktigt att det ser ut så längre. Nu ser ungarna likadana ut som de gör i resten av Sverige. Smutsiga jeans, fordon- eller industriprograms jacka och keps.
Inte mycket jeans, inte mycket hår och inte mycket till bilar. Ju skrotigare ju bättre.
Det är inte längre raggarnas paradis i Torsby. Det är "snorungarnas".
Övrigt?
Ja, i Torsby finns det ju lite utbud av olika idrotter där handboll och fotboll i Torsby IF står högst på listan. Finns även lite andra lag utanför tätorten så som Nordvärmlands FF.
Sen finns det också, hör och häpna, en av sveriges bästa utövare inom kampsporten aikido i kretsarna.
Det finns en fritidsgård, biograf (värmlands första 3D-bio), extremt många pizzerior och flera frisörer.
Vad tycker jag om Torsby?
Inte mycket. Jag avskyr det inte, men jag trivs inte och tycker inte mycket om det. Det är inte obehagligt att bo här precis, men det är inte heller roligt att bo här för det känns som att det inte finns så mycket att göra.
Torsby kan vara ett bra mellanled om man vill gå på skolan här, om man till exempel är skidåkare, men att stanna efteråt, det är inte så smart, för det enda som finns här, det är de 16-18 åringar som går på skolan, eller de 30+ som inte lyckades komma härifrån.
Jag förstår inte hur en stad kan ha 3 pizzerior utefter samma gatan, men bara 1 fik? Fik är ju det bästa!
Möjligheten att sitta nån timme på ett fik, kolla på människor och läsa, den finns inte riktigt i Torsby.
Jag har flyttat härifrån en gång förut, och jag kommer göra det igen. Kanske kommer jag längta tillbaka lite, men det blir troligtvis inte förrän jag blir gammal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)