En mycket annorlunda bok skulle jag vilja säga.
En kort resumé av handlingen:
Anyanwu, en afrikans kvinna med förmågan att hela sig själv och kunna anta vilken skepnad som helst, träffar en dag på anden Doro som lever genom att inta människors kroppar.
Doro lyckas övertyga Anyanwu att hon ska följa med till "det nya landet", då närmare bestämt USA.
På båten träffar Anyanwu Doros son Isaac. När de kommer i land så tar Doro med henne till sin by Wheatley. När de kommer dit tvingar Doro Anyanwu att gifta sig med Isaac, och den händelsen gör att Anyanwu börjar hata Doro.
Doro vet precis vart han har alla genom att han kan känna dem, men av någon anledning så kan han inte känna av Anyanwus närvaro när hon är i djurform, och genom ren tur är det på det viset som hon lyckas fly från honom.
Boken är som sagt väldigt annorlunda. I början får man lite Neil Gaiman känsla, men den försvinner sen, och det blir en obeskrivbar känsla. Boken är mycket bra och rekommenderas starkt.
Octavia E. Butler visar att folk kan vara starka i många olika situationer även om saker går emot en och folk försöker sätta käppar i hjulen för en.
Jag tycker boken hade ett intressant upplägg att varken Anyanwu eller Doro var helt perfekta som det kan va i vissa böcker. Men de var båda väldigt självständiga människor och var inte rädda för att slåss för vad de trodde var det rätta, även om det tedde sig konstigt i andras ögon, eller i den nya kulturen.
En bok som jag rekommenderar ska läsas istället för att läsas om!
tisdag 27 april 2010
onsdag 21 april 2010
Tentaplugg och snö = GI?
Ja självklart! Dalar ner ganska stora flingor, som tur är lägger dom sig inte! Då hade jag blivit riktigt deprimerad.
Satt på tåget hem förut och grämde mig över nederbörden och att jag inte hade något paraply eller ordentlig jacka på mig och kom plötsligt på att jag har ju en Dr Pepper i väskan! Det livar ju upp livsandarna till en nivå utöver det vanliga!
När jag skulle öppna flaskan kom jag dock på mig själv att jag höll över korken så att så lite ljud som möjligt skulle ta sig fram till de andra som satt på tåget.
Nu är frågan... Varför?
Vad var det som gjorde att ljudet från att öppna en flaska med läsk blir ett sådant hemskt ljud?
Jag har sett många som gör så när de har sötdricka i flaskorna, men ingen som gör så när de har vatten. Är det, det som vårat samhälle har kommit till idag?
Frågan är ju då om det är den här hysterin med all bantning och att man ska vara så hälsosam att göra...
Men hur resonerar man då när man inte kan öppna en flaska med dricka, men däremot sitta och köra i sig feta, kolhydrat rika måltider på restauranger?
Jo, svaret har jag redan... Kolhydrater!
Det är ju väldigt uppenbart att människan har en väldigt selektivt urval på vad de vill och inte vill höra.
Nu har jag å ena sidan inga vetenskapliga belägg för det här men att sätta i sig en portion Pasta Carbonara, som jag skulle kunna slå vad om att många av de här "hälsosamma" sätter i sig på en lunch innehåller lika stora mängder "dåliga kolhydrater" som en flaska Dr Pepper gör.
Med lite tanke verksamhet kom jag fram till att människor verkar resonera som så att
Dricka = Socker = Onyttigt
Mat = ska ätas 5 ggr/dag = nyttigt
Sen verkar det ju inte som att jättemånga förstår vad man ska äta för att det ska bli nyttigt, att exempelvis lassa in stora mängder ris eller vit pasta kanske inte är så jättenyttigt i längden utan att det ska varvas med grönsaker och proteiner.
Därav får jag en mer realistisk teori om att verkligheten ser ut på följande sätt:
Kolhydrater = Socker = Onyttigt i stora mängder
Det betyder ju att det inte spelar någon roll om man äter pastan eller dricker drickan, båda i för stora mängder blir onyttigt.
Då kommer man ju osökt att tänka på bantningshysterin som råder. Borde då inte folk vara mer insatta i det hela? (Eller det kanske är där det selektiva urvalet av vad man vill höra kommer in?)
Med tanke på att mängden människor som går till dietister eller folk med likartade yrken för att få hjälp med kostrådgivning har ökat, borde då inte folk vara mer utbildade inom området?
Eller har även de blivit endel av det konsumtionssamhälle som vi lever i idag och böjer sig efter vad som genererar mest publicitet och pengar?
Om så är fallet, borde man då inte granska kostrådgivarna och kontollera om det egentligen sköter sitt arbete eller bara lär sig att marknadsföra dieter så de kan få böcker sålda, för i många diskussioner med kompisar, okända människor osv så verkar GI dieten vara den populäraste.
(För de som inte vet va GI är betyder det att man tar bort stora mängder kolhydrater för att kroppen ska använda fettdepåerna som engergi istället).
Ett exempel är "Fettdoktorn", som egentligen känns som bara en annan förespråkare av GI dieten
Nu skall jag åter igen använda mig av logik. (Har dock inte läst in mig på GI dieten så mycket och inte heller på LCHF-dieten, men vet i stora drag vad de går ut på).
Protein + Fett - Kolhydrater = GI/LHCF ... right?
Men sen när blev det bra för hjärtat att äta fett i stora mängder?
Det är en sak jag har undrat på väldigt länge?
Jag tvivlar på att det finns någon diet som fungerar egentligen, vissa kanske kan äta stora mängder fett och aldrig få några men utav det, men majoriteten kommer nog att må väldigt dåligt när de blir gamla i så fall, det är i alla fall det jag tror och kommer vara övertygad om tills jag är felbevisad.
Samma sak med GI, kroppen och hjärnan behöver MINST 20 gram kolhydrater för att fungera normalt, varför ska man då leka med sin hälsa och under längre tider leva på minimum för?
Jag tror det är både ohälsosamt och gör liten verkan i längden när man inte orkar längre.
Jag tror att om människor ska må bra och kunna leva ett normalt liv så bör mängden fett reduceras i maten, snabbmat och allt för mycket söta och feta livsmedel bör tas bort från hyllorna för mer färska råvaror och godis behöver sluta att massproduceras och barn ska inte behöva bli beroende av eländet redan som små...
Ja, önska kan man ju alltid! ;)
Satt på tåget hem förut och grämde mig över nederbörden och att jag inte hade något paraply eller ordentlig jacka på mig och kom plötsligt på att jag har ju en Dr Pepper i väskan! Det livar ju upp livsandarna till en nivå utöver det vanliga!
När jag skulle öppna flaskan kom jag dock på mig själv att jag höll över korken så att så lite ljud som möjligt skulle ta sig fram till de andra som satt på tåget.
Nu är frågan... Varför?
Vad var det som gjorde att ljudet från att öppna en flaska med läsk blir ett sådant hemskt ljud?
Jag har sett många som gör så när de har sötdricka i flaskorna, men ingen som gör så när de har vatten. Är det, det som vårat samhälle har kommit till idag?
Frågan är ju då om det är den här hysterin med all bantning och att man ska vara så hälsosam att göra...
Men hur resonerar man då när man inte kan öppna en flaska med dricka, men däremot sitta och köra i sig feta, kolhydrat rika måltider på restauranger?
Jo, svaret har jag redan... Kolhydrater!
Det är ju väldigt uppenbart att människan har en väldigt selektivt urval på vad de vill och inte vill höra.
Nu har jag å ena sidan inga vetenskapliga belägg för det här men att sätta i sig en portion Pasta Carbonara, som jag skulle kunna slå vad om att många av de här "hälsosamma" sätter i sig på en lunch innehåller lika stora mängder "dåliga kolhydrater" som en flaska Dr Pepper gör.
Med lite tanke verksamhet kom jag fram till att människor verkar resonera som så att
Dricka = Socker = Onyttigt
Mat = ska ätas 5 ggr/dag = nyttigt
Sen verkar det ju inte som att jättemånga förstår vad man ska äta för att det ska bli nyttigt, att exempelvis lassa in stora mängder ris eller vit pasta kanske inte är så jättenyttigt i längden utan att det ska varvas med grönsaker och proteiner.
Därav får jag en mer realistisk teori om att verkligheten ser ut på följande sätt:
Kolhydrater = Socker = Onyttigt i stora mängder
Det betyder ju att det inte spelar någon roll om man äter pastan eller dricker drickan, båda i för stora mängder blir onyttigt.
Då kommer man ju osökt att tänka på bantningshysterin som råder. Borde då inte folk vara mer insatta i det hela? (Eller det kanske är där det selektiva urvalet av vad man vill höra kommer in?)
Med tanke på att mängden människor som går till dietister eller folk med likartade yrken för att få hjälp med kostrådgivning har ökat, borde då inte folk vara mer utbildade inom området?
Eller har även de blivit endel av det konsumtionssamhälle som vi lever i idag och böjer sig efter vad som genererar mest publicitet och pengar?
Om så är fallet, borde man då inte granska kostrådgivarna och kontollera om det egentligen sköter sitt arbete eller bara lär sig att marknadsföra dieter så de kan få böcker sålda, för i många diskussioner med kompisar, okända människor osv så verkar GI dieten vara den populäraste.
(För de som inte vet va GI är betyder det att man tar bort stora mängder kolhydrater för att kroppen ska använda fettdepåerna som engergi istället).
Ett exempel är "Fettdoktorn", som egentligen känns som bara en annan förespråkare av GI dieten
Nu skall jag åter igen använda mig av logik. (Har dock inte läst in mig på GI dieten så mycket och inte heller på LCHF-dieten, men vet i stora drag vad de går ut på).
Protein + Fett - Kolhydrater = GI/LHCF ... right?
Men sen när blev det bra för hjärtat att äta fett i stora mängder?
Det är en sak jag har undrat på väldigt länge?
Jag tvivlar på att det finns någon diet som fungerar egentligen, vissa kanske kan äta stora mängder fett och aldrig få några men utav det, men majoriteten kommer nog att må väldigt dåligt när de blir gamla i så fall, det är i alla fall det jag tror och kommer vara övertygad om tills jag är felbevisad.
Samma sak med GI, kroppen och hjärnan behöver MINST 20 gram kolhydrater för att fungera normalt, varför ska man då leka med sin hälsa och under längre tider leva på minimum för?
Jag tror det är både ohälsosamt och gör liten verkan i längden när man inte orkar längre.
Jag tror att om människor ska må bra och kunna leva ett normalt liv så bör mängden fett reduceras i maten, snabbmat och allt för mycket söta och feta livsmedel bör tas bort från hyllorna för mer färska råvaror och godis behöver sluta att massproduceras och barn ska inte behöva bli beroende av eländet redan som små...
Ja, önska kan man ju alltid! ;)
måndag 19 april 2010
Lite tankar bara sådär...
Lite kul. Läste nyss en, ja vad ska man kalla det, gammal kompis blog.
Där klagade hon bland annat på att ungdomar våldtar det svenska språket.
Det var ju lite roligt när man, efter att ha känt henne i en sisådär fyra, fem år, vet att hon är i topp på att våldta det svenska språket.
Men men, kanske även hon växer upp en dag, men att skylla på att man var för lat för att skriva alla bokstäver och samtidigt säga att alla andra inte får skylla på att dom har dyslexi?
Nja, det kallar jag att mest "make a fool of herself" faktiskt.
Men ja, folk våldtar det svenska språket lite väl mycket ibland, men det tror jag inte spelar någon roll på nätet om man sitter och skriver till varandra på facebook eller MSN, och man måste ju inte läsa någons bloggar om man stör sig på hur folk skriver hela tiden, eller?
Vore det inte bättre att lägga tiden som man läser bloggen och sen sitter och klagar på stavningen, på att hitta en blog som man tycker är intressant istället i så fall?
Sen får man ju se till att om de skriver på liknande sätt och dålig svenska i grundskolan, vid exempelvis uppsatser och liknande, så får lärarna ha lite ballar av stål och faktiskt underkänna eleven i svenska.
Det kanske gör att eleverna faktiskt lär sig att stava ordentligt, men sen om dom gör både och, vad spelar det för roll?
Det är nätet! Inget som säger där ska tas alldeles för seriöst, det är lite skillnad mot livet eller hur?
En annan tanke bara, varför har dyslektiker fått en sjukdom som dom faktiskt har grymt svårt att stava till?
Hur, när och varför är det logiskt?
Sen kan man självklart störa sig lite på särskrivningar och grejer, ja det blir ju ett helt annat sammanhang om man gör det, men då tycker jag att om man orkar att sitta och klaga på det så borde man ju ha lite känsla för logik så att man förstår att "nej, sådär menade han/hon nog..."
Dock så bör man göra något åt det, för om man skriver taskig svenska, har dålig grammatik osv. osv. då kommer antalet besökare på bloggen (exempelvis) vara lågt, men antalet taskiga kommentarer vara relativt högt, men det är ju logiskt att det är bra mycket mer okay att internetmobba folk för stavningen än att skriva som en kratta, det är ju ett sådant samhälle vi lever i nu...
Jag tycker folk kan få skriva som dom vill på nätet och så, men se till att de i sådana fall får ordentlig undervisning i grammatik på skolan och underkänn del elever som inte klara grammatiken på proven, då kanske problemet försvinner.
Skyll inte på internet eller så, utan se till att lärarna gör sitt jobb, folk kanske har taskig grammatik för att dom har kassa lärare som inte kan lära dem det de ska, eller vad tror ni?
Sen är det ju väldigt svårt att veta om någon är seriös eller ironisk eller så på nätet när han/hon skriver, det är ju något man ska ta i beaktning. Det kanske var hela poängen med det?
Folk ska bry sig mer om sina egna liv än om alla andras, saker kommer bli så mycket lättare för alla om folk inte kommenterar på allt hela tiden. Det är svårt som det är att leva idag och man behöver inte folk som flåsar en i nacken hela tiden att man ska "göra så och så" eller att "nu gör man fel".
Ja, det var väll vad jag satt och tänkte på nu...
(Nu kommer säkerligen kommentarer om hur min stavning/grammatik är etc ;) ).
Där klagade hon bland annat på att ungdomar våldtar det svenska språket.
Det var ju lite roligt när man, efter att ha känt henne i en sisådär fyra, fem år, vet att hon är i topp på att våldta det svenska språket.
Men men, kanske även hon växer upp en dag, men att skylla på att man var för lat för att skriva alla bokstäver och samtidigt säga att alla andra inte får skylla på att dom har dyslexi?
Nja, det kallar jag att mest "make a fool of herself" faktiskt.
Men ja, folk våldtar det svenska språket lite väl mycket ibland, men det tror jag inte spelar någon roll på nätet om man sitter och skriver till varandra på facebook eller MSN, och man måste ju inte läsa någons bloggar om man stör sig på hur folk skriver hela tiden, eller?
Vore det inte bättre att lägga tiden som man läser bloggen och sen sitter och klagar på stavningen, på att hitta en blog som man tycker är intressant istället i så fall?
Sen får man ju se till att om de skriver på liknande sätt och dålig svenska i grundskolan, vid exempelvis uppsatser och liknande, så får lärarna ha lite ballar av stål och faktiskt underkänna eleven i svenska.
Det kanske gör att eleverna faktiskt lär sig att stava ordentligt, men sen om dom gör både och, vad spelar det för roll?
Det är nätet! Inget som säger där ska tas alldeles för seriöst, det är lite skillnad mot livet eller hur?
En annan tanke bara, varför har dyslektiker fått en sjukdom som dom faktiskt har grymt svårt att stava till?
Hur, när och varför är det logiskt?
Sen kan man självklart störa sig lite på särskrivningar och grejer, ja det blir ju ett helt annat sammanhang om man gör det, men då tycker jag att om man orkar att sitta och klaga på det så borde man ju ha lite känsla för logik så att man förstår att "nej, sådär menade han/hon nog..."
Dock så bör man göra något åt det, för om man skriver taskig svenska, har dålig grammatik osv. osv. då kommer antalet besökare på bloggen (exempelvis) vara lågt, men antalet taskiga kommentarer vara relativt högt, men det är ju logiskt att det är bra mycket mer okay att internetmobba folk för stavningen än att skriva som en kratta, det är ju ett sådant samhälle vi lever i nu...
Jag tycker folk kan få skriva som dom vill på nätet och så, men se till att de i sådana fall får ordentlig undervisning i grammatik på skolan och underkänn del elever som inte klara grammatiken på proven, då kanske problemet försvinner.
Skyll inte på internet eller så, utan se till att lärarna gör sitt jobb, folk kanske har taskig grammatik för att dom har kassa lärare som inte kan lära dem det de ska, eller vad tror ni?
Sen är det ju väldigt svårt att veta om någon är seriös eller ironisk eller så på nätet när han/hon skriver, det är ju något man ska ta i beaktning. Det kanske var hela poängen med det?
Folk ska bry sig mer om sina egna liv än om alla andras, saker kommer bli så mycket lättare för alla om folk inte kommenterar på allt hela tiden. Det är svårt som det är att leva idag och man behöver inte folk som flåsar en i nacken hela tiden att man ska "göra så och så" eller att "nu gör man fel".
Ja, det var väll vad jag satt och tänkte på nu...
(Nu kommer säkerligen kommentarer om hur min stavning/grammatik är etc ;) ).
söndag 18 april 2010
18 April
Äh, va fasen, jag tror vi går tillbaka till att skriva på svenska igen.Orkar inte riktigt att skriva på engelska. Men vänta bara. Snart börjar jag väll skriva på värmländska också!
Insett nu: Livet är mycket lättare nu. Gjort ett sista ansträngning på att va nån man inte är och gav upp. Nu blir det film, litteratur och mediekommunikation för hela slanten även om det betyder att framtiden blir lite skakig. Men ska kämpa som en tok tills jag är klar med en magister examen i filmvetenskap, har läst två terminer i Molkom och en i Kvarnby.
Men vi börjar smått med 22,5 hp litteraturvetenskap i sommar och skickar imorgon in en ansökan om en 5-dagars kurs i serieteckning i Molkom i sommar.
Insett nu: Våren är här! Äntligen kan man säga! Synn att man inte får åka nån mer snowboard och motivationen att gå till gymmet kommer nog definitivt tryta, men det är fortfarande vår!
Skön, härliga, gröna vår!!!
Kommer och spendera alldeles för mycket tid ute och ta kort känner jag, även om det kom en hagelstorm förut idag.
Det är dock nu som man tycker det är väldigt jobbigt att man inte har nån balkong, men man får väll hitta nått bra ställe att sitta ute och läsa på under sommaren, annars blir det ganska många besök hemma hos mormor har jag en känsla av.
Men här kommer lite bilder som jag tagit under vintern -10 som ligger uppe på:
http://sanna-b.deviantart.com
Saknar att jag inte har tid att sitta och redigera i photoshop så mycket längre. Men förhoppningsvis nu när det är lite längre dagar och man känner sig piggare kanske man kan ta tag i det hela. Funderar på om jag på tisdag innan kalin ska ta min kamera och vandra runt på Sunne och ta bilder. Vet ju ungefär vad som finns i Torsby redan, då istället för att gå ut och jogga så får jag se till att hinna in på gymmet på förmiddagen.
Man kanske till och med kan komma till och få lite bilder som skulle kunna användas i nya animeringar med "Sticky Rubber".
Exempelvis lite "stads"bilder.
Är så glad att det är vår och relativt torrt och varmt att jag kan sjunga.
Ser det framför mig. Sommar med böcker i Tingshusparken, spana in snygga bilar och äta massa glass.
Fan va jag längtar till nästa månad.
*sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av karifol*
Men, nu kommer man till dagens fråga: Ska man dra sig från Malmö upp till Trollhättan den 16:e och träna Kali istället för att vara kvar på sista dagen av sverige lägret?
Det är frågan det. Vill så gärna träna kalin, men det kommer ju en kurs i serieteckning inom en månad som kostar mig 1900 kr.
Argh! Beslut, beslut!!!!
Nu ska man komma på sätt att få tiden att gå fortare så det kan bli måndag snart och man får åka tillbaka till Torsby och gradera dom små aikido-bebisarna!
Fasen vad jag saknar dom!
Ska bli så roligt att ha läger med dem också i slutet av maj! Jag har en känsla av att det kommer bli awesome!
måndag 5 april 2010
5th April
That was sort of the last time ever I trusted my instinct.
It's the last time ever I will let myself fall in love, ever.
I always thought that it was just you being busy and thought "yeah, maybe, maybe someday".
But I was so wrong.
I now know, I mean nothing to you. I'm just a nuisance to you. A little stupid brat. Knows nothing, not mature enough, stupid, dumb, not serious about life...
This is not the first time someone has thought that of me, as everyone does that, so why did it hurt so bad this time?
Why?
Why did just you touch my heart so badly, you, who I knew could and never wanted to be mine from the start? Isn't that stupid?
You're a complicated man, and therefore it has always been complicated to be around you, but when one realizes that you have time for everyone except me, that hurts. That hurts more than anything..
When I know you have the time to get to know and see everyone, people you know, people you don't know, but not a girl that loves you...
That seriously hurt..
Least you could have told me "no, I'm not interested", that would have been the nicer thing to do, instead of letting me get my hopes up...
But I guess that was just to much to ask for too...
The worst thing is... I still love you, I just don't like you anymore...
This was the last time... If you ever change your mind, maybe I will be there again, maybe not, only time will tell, but I'm not running after you anymore though...
I's sorry if I should have noticed longer ago, but I don't go for subtile hints...
And if I'm wrong, prove it to me... If I'm not... Well, tough luck on me...
It's the last time ever I will let myself fall in love, ever.
I always thought that it was just you being busy and thought "yeah, maybe, maybe someday".
But I was so wrong.
I now know, I mean nothing to you. I'm just a nuisance to you. A little stupid brat. Knows nothing, not mature enough, stupid, dumb, not serious about life...
This is not the first time someone has thought that of me, as everyone does that, so why did it hurt so bad this time?
Why?
Why did just you touch my heart so badly, you, who I knew could and never wanted to be mine from the start? Isn't that stupid?
You're a complicated man, and therefore it has always been complicated to be around you, but when one realizes that you have time for everyone except me, that hurts. That hurts more than anything..
When I know you have the time to get to know and see everyone, people you know, people you don't know, but not a girl that loves you...
That seriously hurt..
Least you could have told me "no, I'm not interested", that would have been the nicer thing to do, instead of letting me get my hopes up...
But I guess that was just to much to ask for too...
The worst thing is... I still love you, I just don't like you anymore...
This was the last time... If you ever change your mind, maybe I will be there again, maybe not, only time will tell, but I'm not running after you anymore though...
I's sorry if I should have noticed longer ago, but I don't go for subtile hints...
And if I'm wrong, prove it to me... If I'm not... Well, tough luck on me...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)