lördag 13 oktober 2012

Boktips!

Tänkte komma med en liten lista på böcker i min hylla som jag tycker är sådär sjukt bra. Böcker som jag kan läsa om och om igen!

Ni får dock bara författare och titel, många är ganska kända, och vissa kanske har en titel som väcker intresse, och flera av dem har jag skrivit om tidigare, så det är bara att söka igenom tidigare inlägg och se vad ni hittar!


  • Austen, Jane Stolthet och fördom
  • Bull, Emma War for the Oaks
  • Collins, Suzanne  Hungerspelstrilogin
  • Davidson, Mary Janice Undead-serien
  • Gaiman & Reaves Interworld
  • King, Stephen Desperation
  • Johnston, Paul The deathlist
  • Mankell, Henning Danslärarens återkomst (den enda svenska deckaren jag faktiskt gillar!)
  • Nordstrand, Jan Elvisevangeliet
  • Sixx, Nikki Heroin Diaries
  • Stoker, Bram Dracula

Jag tycker förövrigt att böckerna har en bra blandning mellan genrer, författare och så vidare. 

fredag 12 oktober 2012

Hösten

Lite motvilligt måste jag nog säga att hösten är inte så illa i alla fall. Jag tycker inte om regn och kallt, men det som gör höstens regn, lera och kyla bättre än vårens är följande saker:


  • Levande ljus: På våren blir det ju ljusare på kvällarna, men på hösten mörkare. Alltså har man en bra orsak till att tända levande ljus. I julklapp förra året fick jag ett jättemysigt sprakande ljus. Det tänkte jag tända imorgon, mysa ihop på soffan med nybakade muffins och en stor kopp te!
  • Pumpor: Ja, pumpor. Jag älskar pumpor! I år ska jag verkligen se till att laga hur mycket pumpasaker som helst! Pumpapaj, pumpakaka, pumpabröd. Allt man kan tänka sig! Sen blir de ju fina dekorationer också!
  • Halloween: Kan ju förknippas lite med pumporna! Halloween är väll den "helgen" på året som jag gillar absolut bäst. Jag tycker verkligen vi ska ta till oss den amerikanska traditionen för jag tycker det är så mysigt med spöken och häxor och allt som kommer fram vid Halloween! 
  • Myskvällar på soffan: När det är mörkt ute så har man enligt mig en bättre orsak att mysa ihop på soffan med massa filtar och te än när det är ljust. Då får man så dåligt samvete att man inte går ut när det är fint väder. Se på film, sticka eller spela tv-spel kommer mer naturligt på hösten än på våren!
  • Stickat: Man kan börja dra på sig mer stickade kläder utan att svettas ihjäl. Raggsockor, tröjor, strumpbyxor, halsdukar, vantar, mössor... Listan kan göras lång! Att man får börja plocka fram dessa saker gör hösten lite bättre än om man inte hade haft dem.
Ja, det är väll de största orsakerna till att jag gillar hösten bättre än vintern och våren i alla fall. 

#1. Min nya karriär som bibliotekarie. Vad anser jag om den?

Nu ska jag vara ärlig.

Min dröm är egentligen inte att bli bibliotekarie.

Inte på det traditionella sättet i alla fall. Mitt jobb på universitetsbiblioteket är jättekul och jag skulle kunna tänka mig att jobba där ett tag till efter det att man utbildning är slut, men jag brinner egentligen för något annat.

Vad jag faktiskt vill jobba som är som kontaktperson mellan bibliotek (då som bibliotekarie på själva biblioteket också, det känns lite som att det är självklart eller svårt att komma förbi) och lärare. Jag vill nämligen snarare jobba som ett extra stöd för elever som behöver extra hjälp med svenska och kunna använda biblioteket som en resurs. En resurs som jag anser att många lärare ofta förbiser, speciellt nu när allting börjar bli så digitaliserat och datorn får så mycket plats. Här skulle en kombination av teknologi och "traditionella" böcker. Gärna med möjlighet till olika sorters undervisning från film till ljud eller läsning, allt beroende på elevens sätt att lära sig på. Det här i en annan miljö än klassrummet, som ska vara mer avslappnad! Ingenting betygssätts eller bedöms, utan det enda viktiga är elevens egna framsteg och personliga utveckling och om eleven själv känner att han/hon får lättare för svenska.

Det här kan till exempel vara barn med läs- och skrivsvårigheter, invandrarbarn som inte lärt sig svenska än/behöver extra svenskundervisning eller rent generellt barn som behöver extra stöd och hjälp (eller kanske barn som behöver extra motivation). Planen är att grupperna ska vara mindre och att varje barn ska få lite mer uppmärksamhet än vad de får i en fullstor klass. (Självklart går det att vända på hela resonemanget och jobba mer med de som "har det för lätt" också, men det är inte de som jag nu i första hand vill specialisera mig mot, men jag hoppas någon gör det!)

Det som min idé var att de skulle få ut utav det här är ordkunskap, läsförståelse, extra "grammatikundervisning", möjlighet till högläsning utan att känna någon press från lärare och klasskamrater och så vidare. Det de skulle få göra är mer individanpassat och specifikt för just den eleven. Något som jag från min skoltid tyckte fattades, både för de som hade det svårt, och för de som hade det lättare. Ofta var det svårt att motivera sig för att det var för svårt, eller alldeles för lätt.

Det här innebär dock inte att man måste ignorera lärarens idéer om vad barnen ska ha läst/skrivit/lyssnat på utan man kan mycket väl använda samma böcker, men ge barn med andra förutsättningar en annan möjlighet.

Det här är alltså tänkt som extrastöd utöver eller i samband med ordinarie svenskundervisning när tid och möjlighet finns, men eftersom jag inte är utbildad lärare, utan bara kompletterar min biblioteks- och informationsvetenskapsutbildning (med 60 hp pedagogik inbakat) med en högskoleexamen i (special)pedagogik och svenskundervisning, så är alltså inte min idé att vara svensklärare. Inte heller är det meningen att jag ska vara någon sorts speciallärare, utan snarare ett komplement/hjälp till dessa två yrkesgrupper. Det här för att främja läs- och skrivkunskaperna bland svenska barn, men också för att behålla glädjen i att läsa och försöka hjälpa att få barn som ej är intresserade av att läsa att hitta en läsglädje.

Orsaken till det här är att jag vill vara med och hjälpa till att över lag hjälpa barn och ungdomar ha en möjlighet att höja sina betyg i svenska i grundskolan. Att kunna sitt eget språk bra gör det sedan lättare att lära sig andra ämnen, och då kan en extra push behövas.

Jag är dock lite nyfiken på vad lärare tycker om det här? Är det något som ni/de skulle vilja ha? (Nu frågar jag inte om det är genomförbart, det är en senare fråga, nu undrar jag om det är något som ni önskar fanns att få tillgängligt).  Vad i min idé känner ni att ni gillar (om något alls) och varför? Vad gillar ni inte? Skulle den kunna förbättras på något sätt? I så fall hur?

Ge gärna svar så att jag vet och kan utforma mina idéer om mitt framtida yrke!

Biblioteksutbildning

Jag läser till bibliotekarie.

Jag tycker att det verkar som ett kul jobb, och jag jobbar vid sidan av på universitetsbiblioteket, och hade aldrig kunnat gissa mig till hur rolig den arbetsplatsen faktiskt skulle vara. Bra kollegor, bra chefer och så vidare! I framtiden vill jag jobba på skola som kontaktperson mellan bibliotek och lärare, och vara del i svenskundervisningen för barn med läs- och skrivsvårigheter, invadrarbakgrund eller rent generellt behöver lite extra stöd i just ämnet svenska.

Även utbildningen trivs jag jättebra på och har en hel del fantastiska klasskamrater! Jag skulle starkt rekommendera programmet ändå, i alla fall om man är sugen på inriktning pedagogik. (Nu kan jag i och för sig bara tala för distansprogrammet!)

Däremot så är jag lite skeptisk till vissa delar av utbildningen. Den heter ju Biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har fått för mig att det innebär att även såna som vill jobba med information, men inte på bibliotek kan/vill söka utbildningen.

Jag förstår att mycket är samma kunskaper inom bibliotek och informationsvetenskap, men samtidigt är det mycket som inte är. Delar av kurserna som man läser känns väldigt irrelevanta för bibliotekarier, och vissa delar känns väldigt irrelevanta för de som vill specialisera sig åt informationsvetenskap. Det här gör med största sannolikhet att de som vill läsa en del informationsvetenskap inte söker programmet, även fast det skulle kunna vara exakt det de söker, därför att det är så diffust på vad man egentligen lär sig.

Där i sitter just problemet anser jag. Det finns ingen möjlighet att specialisera sig åt det ena eller det andra hållet. I min värld har man inte samma kunskaper som bibliotekarie och som webbredaktör (som utbildningen menar är två jobb man är utbildad inom efter avklarad utbildning, och då antar jag att det innebär att man är det, oavsett vilka valbara kurser man  väljer), utan det är två skilda jobb, som givetvis går att kombineras, men det är inte samma jobb, och innebär två olika kunskaper.

Flera kurser/delar av kurser som finns med nu under första året, anser jag borde förändras, och läggas senare i utbildningen, gärna som en inriktning mot bibliotek, och vissa kurser då som en inriktning mot informationsvetenskap. Frågan är nämligen: "Om man har ambitionen att jobba som till exempel webbredaktör, behöver man då kunna Deweysystemet och bibliotekens historia och juridik?"

Det är en fråga som jag tycker Linnéuniversitetet bör ställa sig. Som jag har förstått det har de flesta andra utbildningar sina Deweykurser betydligt senare i programmet, och det tycker jag är det mest logiska, för det behövs inte så tidigt. Det är om inte annat ett svårt ämne, och det känns som att man bör bekanta sig lite mer med bibliotek, både i praktik (exempelvis genom jobb och praktik) och teori innan man ger sig på ett sådant ämne.

Vad jag vill säga är alltså att man faktiskt bör dela upp programmet lite. Helst då genom att ha en gemensam bas, men sedan kan man under sista året, kanske ännu tidigare, (om man fortfarande ska ha 60 hp valbara kurser, vilket jag tycker är helt okay, för då kan man välja mellan att specifiera sig ännu mer, eller bredda sin kompetens, helt utefter sina egna förutsättningar), välja huruvida man vill gå bibliotek eller informationsvetenskap. Där kan man då lägga in Deweysystemet, biblioteksjuridik, bibliotekshistoria och så vidare, men även erbjuda fler biblioteksanpassade kurser till de valbara, eller helt enkelt slopa 30 hp, och istället ge relevant utbildning för den inriktning man i så fall väljer.

Självklart kan man ju se det som att man har en bred kompetens och att man har en större möjlighet att söka olika sorters jobb, det som jag är lite skeptisk emot när det kommer till programmets uppbyggnad är att det känns som att kunskaperna inte blir så djupa som man skulle vilja ha. En lösning vore kanske att ha tre inriktningar. Den första är samma som nu, med samma breda spretiga kunskap, och sedan de två andra, om man vet vad man vill jobba med.

Jag tycker att det skulle förenkla och ge en bättre överblick över vad man faktiskt kan i så fall, för nu känns det väldigt spretigt, och väldigt biblioteksinriktat, trots att utbildningen faktisk utlovar att man ska kunna jobba med andra informationsarbeten när man är klar. Min fråga här då är: "Vilken användning har jag av bibliotekens historia när jag sitter i informationstjänsten på till exempel kommun eller liknande?"

En tredje sak som jag anser skulle göra programmet ännu bättre är om man kunde ha lite mer praktik. Mycket av det man ska kunna som bibliotekarie kan man inte lära sig i skolbänken utan kräver att man är ute på biblioteken och får lära sig det. På Linnéuniversitetet får man åtminstone möjligheten till praktik över huvud taget, det är mycket positivt, men jag tycker att tiden är för kort som man ska vara ute. Att man får en teoretisk uppgift till anser jag är helt okay, för man måste ju ändå visa att man fått kunskapen.

Själva programmet skulle se ut (om jag fick bestämma):
Inriktning bibliotek
Första året läser man gemensamt informationsvetenskap och/eller informationshantering och så vidare. Här är det mer grundläggande kunskaper. Gärna en del informationssökning och hur man ska bearbeta information och föra den vidare.
Andra året så får man börja inrikta sig (tre inriktningar). Man börjar med 30 hp inom ämnet man inriktar sig i (information, bibliotek, generell), och sedan 30 hp valbara kurser. Gärna med några dagars praktik inlagd  på vissa ställen under året.
Tredje året så kan man släppa ut eleverna på en längre praktik som varvas med vissa teoretiska moment. Man behöver inte ha en hel termin, men kanske 15 hp i alla fall, om inte annat så i alla fall 7,5 hp. Gärna lite praktik under andra terminer också med olika uppgifter så man får prova på lite olika saker eftersom man måste fokusera på vissa delar i så fall. Sista terminen gör man självklart en uppsats.

Det här gör att man lättare kan se hur det man lär sig på skolan fungerar i praktiken. Lärarstudenter har ju till exempel mycket mer praktik än vad vi har, så varför skulle inte vi kunna har det?

Jag är ganska nyfiken på hur många som faktiskt skulle hålla med mig i den här frågan. Det här skulle ju också kapa en del på introduktionerna för många bibliotek eftersom att eleverna som kommer ut från skolan då har betydligt mer erfarenhet från arbetet.

Majoriteten av det jag lärt mig om själva arbetet har jag nämligen lärt mig genom att jobba, inte genom att plugga, även om delen av juridik inom bibliotek har varit till stor hjälp, men utan att jobba så vet man inte riktigt vad det innebär att sitta i telefon med en låntagare och försöka hjälpa denne utan att nämna detaljer eftersom att man inte kan vara säker på att det är låntagaren.

Mer relevant och profilerat i form av inriktningsval, mer praktik och en omplacering av kurserna så att det svåra kommer sist istället för först vore en sak att tänka på för lärarna och programansvariga på biblioteks- och informationsvetenskapen på Linnéuniversitetet. Jag tror personligen att det skulle bli en positiv ändring om den skulle kunna ske.

Hoppas ni förstår hur jag tänker!

onsdag 10 oktober 2012

Alice Madness Returns

Sitter och försöker samla lite krafter inför träningen ikväll, och gör det genom att spela Alice Madness Returns.

Jag såg spelet förra året, runt när det kom ut, och har velat prova det sen dess, och nu försummar jag skolan under någon dag för att ta mig in i det. Jag är inte besviken, hittills är det precis lika bra som jag trodde att det skulle vara.

Framsidan är en tjej i den traditionella blå Alice-klänningen med med det vita "föreklädet", men vi har kommit så långt från Disneys (eller Tim Burtons för den delen), version som det bara går att komma.

Alice har växt upp. Alice har inte längre några rädslor.

En vuxnare Alice i ett vuxnare underland.

Alice är i spelet "vuxen" (19 år gammal), hon har förlorat sina föräldrar i en brand. Hon har under åren bott på ett vårdhem, och läkarna har gjort allt för att Alice ska glömma. Hennes minnen finns inte längre kvar hos henne. Trots det fortsätter hon att se Underlandet. En dag, när hon ska gå ett ärende, så hamnar hon där igen, och nu börjar spelet på riktigt.

I Underlandet, som nu är korrumperat träffar hon på sina bekanta från förr, även drottningen.

Storyn är i vissa fall lite svår att hänga med i, men resten av spelet tycket jag väger upp för det, med helt fantastiska bakgrunder. En bit in i spelet kommer Alice också ut i svart klänning istället, och det speglar verkligen insidan av Alice i det här spelet. Det är dock inte bara Alice som har blivit mörkare och dystrare. I den korrumperade världen som nu är Underlandet har även hennes vänner skaffat en betydligt mörkare look än den vi minns från när vi var små. Det innebär alltså att man inte ska förvänta sig små fluffiga rosa moln när man spelar det här, utan precis tvärt om. Blod, slask och äckel skulle väll snarare beskriva vad som händer på skärmen ibland.


Ungefär i samma veva får den fantastisk kaotiska världen som Underlandet är, en tydlig steam-punk inspiration, som passar bra in i när det hela är meningen att det ska utspela sig.

Det som jag skulle säga är lite negativt om spelet är att det är lite repetitivt. Man hoppar mycket fram och tillbaka, och letar saker som inte hjälper handlingen framåt, men man kan ju också hoppa över det och spela spelet istället.

Utseende, grafik och så vidare får mycket höga poäng. Story och dialog, lägre, eftersom att den inte är helt hundra.

Ett spel värt att spelas dock!

onsdag 3 oktober 2012

Hur gör man?

En sak som gör mig offantligt arg, eller kanske mest konfudnerad egentligen, är när man ser sådana som lever på CSN, och inte har någon extra inkomstkälla, eller väldigt lågt betalda timjobb/praktik som bara vräker sig i dyra prylar. Hur har de råd?
Det samma gäller också andra "fritidsaktiviteter", så som fika på stan varje dag, bio flera gånger i månaden, massa småshopping av kläder, skor och väskor, äta ute, supa... Ja listan kan göras lång. Många jag ser runtomkring mig lyckas alltså göra allt, eller i alla fall mycket av det här, trots att de lever på en inkomst under 10.000 kr i månaden.
Själv får man vända på varenda krona för att det ska gå runt, och man ska slippa använda upp allt bidrag så man står där utan ekonomiskt stöd om man inte hunnit plugga klart när bidraget tar slut.

Själv får jag önska mig det mesta som jag har som är dyrt. Och ofta är det då så att hela släkten lägger ihop till det. Det enda jag kostat på mig att köpa själv är egentligen min TV, men den köpte jag ändå på mellandagsrean till riktigt lågt pris. Annars hade jag nog inte köpt den. Sen kan jag köpa lite böcker då och då, och filmer, men ofta har jag lagt undan pengar för det, och oftast är det skolrelaterat.
Sen självklart kampsportsgrejer, men det är inte så ofta, och känns som mer nödvändigt, men det är fortfarande ganska mycket sparande som gäller för att jag ska ha råd med det!

Hur kan då folk ha råd med allt de köper. Jag förstår verkligen inte det. Vissa av dem har kanske en sambo eller liknande som står för en del av utgifterna (för det är ju inte billigt att leva heller), men ändå. Vad har då de för monsterjobb för att klara det egentligen?
Det verkar som de livnär både fru/man och barn på sin lön. Jag skulle gärna också vilja ha ett sådant jobb i så fall.

Jag känner jättedåligt samvete varje gång som jag behöver låna pengar av Jonatan till saker, och den skuld jag har till honom (som till störst del består av kostnaden för en sängstomme, och bensinpengar när vi bilade upp till Skellefteå förra sommaren) gnager lite i bakhuvudet hela tiden, och jag hoppas att jag snart kan betala av den till honom!

Men trots att han säker tjänar tre gånger så mycket på en månad gentemot vad jag får låna så betalar inte han några iPads, spelkonsoller, shopping och så vidare till mig. Han var med och la en slant i min födelsedagspresent som var ett xbox, det gjorde han, men det var inte han som köpte det.
Vad är det då för människor som finns runtomkring mig undrar jag?

Jag vill också ha en iPad. Jag har väntat jättelänge med att köpa en, för jag vill veta att jag har råd med det, och se om man kan få den till ett bra pris. Som det ser ut nu får jag endera önska mig en i julklapp, eller vänta till min födelsedag nästa år.

Själv jobbar man tre jobb för att slippa ta några stora mängder CSN-bidrag och kunna känna att det man köper faktiskt är pengar som är ens egna, men mycket av pengarna hamnar ändå på sparkontot (sparar c:a 300 kr i månaden som det är just nu, och det är direkt från min lön). Jag försöker också att leva snålt, så jag kan ha lite pengar över i månaden extra, så slipper jag ha lika mycket CSN i nästa månad, och kan välja bort veckor sen nästa termin eftersom att jag har pengar över. Fortfarande känns det inte som att det går runt.

Jag är väldigt konfunderad över det hela.