Nu det senaste halvåret har det varit rent kaos i sociala medier angående rasism, SD, stereotyper i medier och tävling i vem som blir mest kränkt. Är det de som blir stereotypade, eller de som blir kränkta för att de inte får behålla sina stereotyper och pepparkakor?
I vilket fall, på facebook finns det fyra grupper i dagsläget.
1. Rasisterna
De uttalar sig vitt (pun!) och brett om hur muslimer och islam tar över hela världen. Hur våra skandinaviska seder blir slaktade och skrattade åt. Ja, ni vet nog precis vilka jag pratar om. De är rasister ut i fingerspetsarna. De berättar att de röstar på SD i brist på bättre. Sverige ska bevaras svenskt, och svenskarna ska beväpnas med järnrör för att kunna slå tillbaka mot invandrarna.
De vill behålla de kristna idealen (som är så mycket bättre än de muslimska), utan att egentligen kunna den kristna historien eller har den blekaste aning om i vad som våra traditioner bottnar sig egentligen.
Slagord: Förändring är läskigt, slå ner den!
2. Anti-rasisterna
De hatar rasisterna och deras statusuppdateringar lika mycket som rasisterna hatar invandrare (och anti-rasister). Gruppen som rasisterna skulle kalla PK-maffian, och som, enligt rasisterna, står bakom alla de här idiotiska (anser de) besluten som tagits. (Räknar upp dem jag närmast tänker på: Tintin, Lilla hjärtat, Pepparkaksgubbarna, Disneys klippning i Kalle Anka och till sist iPhone skärmdumpen där någon skriver att vi inte får äta skinka, brunkål och så vidare för att det kränker vissa grupper, men den bilden vet jag verkligen inte vart de skulle fått den informationen ifrån...).
Slagord: En för alla, alla för en!
3. De ambivalenta
De som inte riktigt vet om de är rasister eller inte. De tycker saker som "Det är ju okay att vara bög, så länge de inte stöter på mig, då är det fan äckligt!".
De delar först en bild med en inspirerande text om alla människors lika värde, men sen delar den en statusuppdatering där någn anser att skinkan på julbordet minsann kränker muslimerna så därför ska den tas bort och grämer sig över hur de som svenskar inte ska få äta julskinka.
De vet inte riktigt vad de vill. De vet inte vad en rasist är precis. De accepterat inte alla, men de utesluter ingen från sin gemenskap. Från den svenska gemenskapen. Samtidigt så är det ju så fel att invandrare begår brott när de får den här möjligheten att komma till Sverige. Men självklart ska alla få en andra chans. Så länge de håller sig till de svenska traditionerna, men samtidigt är det ju trevligt att vara lite multikulturell...
Slagord: Jag hatar't! Kanske. Låt mig fundera på det ett tag...
4. Icke-facebookarna
De som inte har facebook, men som ändå vet allting som händer på facebook.
Slagord: Nej, jag använder inte facebook, men såg du hon som hade...
Visar inlägg med etikett Ironi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ironi. Visa alla inlägg
söndag 16 december 2012
lördag 15 december 2012
The Librarian Way...
Okay, alltså biblioteksutbildningarna i Sverige har missuppfattat en sak. Vi behöver inte sitta i timmar och läsa om hur man klassar böcker (det är ändå redan förtryckt) eller veta hur man gör en enkät, eller ens lära oss systemen böckerna står uppställda på...
Det här är kurserna som faktiskt skulle behövas på en bibliotekarieutbildning:
Bokletning 15 hp
Att hitta de där fördömda böckerna som inte står på sin plats i hyllan, men som heller inte är utlånade, och ingen har sett röken av dem på ett år.
Ofta hittar man dem på fel hyllplan där de står och gäckar en, ställda i en vagn som någon råkade ställa i fikarummet förra sommaren, under mattan eller på något annat finurligt ställe där man under inga som helst omständigheter tror att man ställt någon bok!
Det man skulle lära sig på en sån kurs är att göra en lista av möjliga ställen där böcker faktiskt kan finnas, så att man sen när man kommer ut i arbetslivet kan checka av listan och kanske hitta boken! Vere sig Q-boken står på O eller om någon bestämt sig för att gömma den ovan på hyllorna där de själva inte ens når för att få ner den.
Det känns i alla fall som en bra sak att kunna när det står låntagare och trampar och står på sig gällande att "Boken står minsann på hyllan i katalogen! Vart har ni gömt den för oss stackars låntagare som behöver dem?!"
Idiothantering 30 hp
Okay, det kanske var ett tufft(/elakt) ord... Kommer ni på något bättre namn? Kanske "Kursen som lär dig att hanteras med människor som vägrar acceptera ett faktum trots att du påpekar det runt 30 gånger". Eller?
I alla fall, det är en kurs som behövs!
När en låntagare kommer in och vill ha en bok, som är utlånad och har 23 personer på reservationslistan, så måste man veta hur man ska bete sig när sagda låntagare vägrar att acceptera att boken inte finns att tillgå just nu, utan att vederbörande får ställa sig i kö och väna på boken precis som alla andra, och de då börjar hota om att det minsann inte är någon service, att det är nog vi som bara inte vet vart boken är, eller vad man nu kan komma på.
Då kan det vara bra att kunna.
Så att man bara inte dunkar på dem i huvudet med handscannern, tar dem i öronen och slänger ut dem.
Vi är faktiskt bara människor vi också!
Tydande av vaga referenser, 7,5 hp
Hur många har inte haft något fall av "Jag tror boken hette xxxx, men jag är inte säker, och den är nog kanske eventuellt skriven av N.N. Men jag kommer inte ihåg. Men jag vet att N.Ns pappa jobbade som polis i Jakarta under 1760-talet!".
Ja.
Ni förstår nog precis vad jag menar.
Att försöka luska ut vilken bok det är som låntagaren vill ha.
Att "Det är typ en deckare, Eldvittran" kanske egentligen betyder "Kriminalromanen Eldvittnet".
Känner ni igen er?
Lära sig göra bra och förteckning över alla låntagares användarnamn, lösenord och deras favorithemsida 15 hp
Jag vet inte hur många gånger som låntagare kommer och säger: "Hej, jag kommer inte ihåg mitt lösenord till min mailadress. Hur gör jag?"
Man visar hur de ska återställa lösenordet och de går nöjda därifrån.
Dagen efter kommer de tillbaka, och samma procedur upprepas igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Vi som bibliotekarier har ju självklart all tid i världen att då hjälpa låntagarna att göra iordning sina mailkonton, facebooksidor eller twitterkonton, skriva ner deras lösenord och användarnamn och karalogisera det fint i en pärm, så är det ju bara att plocka fram det sen när det är dags att logga in igen!
Trolleri 60 hp
Den absolut viktigaste kursen någonsin!
Vi måste lära oss trolla fram böcker. Gärna böcker som inte existerar. Jag menar, skriver man en viktig uppsats om ett ämne där litteraturen är icke-existerande så är det en bra kunskap att kunna trolla fram en bok om ämnet.
En annan situation när det är bra att göra det är när tidigare nämnda böcker som inte finns på sin plats inte dyker upp trots att man använt sig av alla kunskaper som man lärt sig i sina 15 hp Bokletning, då kan det ju vara bra att kunna trolla fram boken bara sådär. Eller när vederbörande människa som vägrar att acceptera att "bibliotekets enda exemplar av den 2000 kr dyra boken är utlånad för tillfället men att det är okay att ställa sig i kö så får du ett meddelande när boken kan hämtas" kräver sin bok. Då kan det vara behändigt att kunna trolla fram dem (helt utan extra hanteringskostnad!)
Det samma gäller självklart spelen, filmerna och tidningarna som ingen använder sig av förrän de är borttagna.
Fikarast 7,5 hp
Alla vet ju att bibliotekarier har inget annat för sig att göra än fikar. Vi jobbar ju inte. Varför skulle vi göra det?
Därför krävs det rätt fikaraststeknik. Få ut det mesta utav kaffet och kakan.
Metoder att inom en vecka ha läst ur alla böcker på biblioteket (och memorerat dem) 45 hp
Att ge boktips är en trevlig syssla.
Men ibland så kräver låntagarna lite väl mycket. Att vi som jobbar på biblioteken själva har olika preferenser på böcker, det tror jag nog aldrig har fallit dem in.
Istället är det självklart att vi vet exakt vilka böcker vi har i beståndet.
Vi vet vad alla handlar om och när de kommer in och frågar efter "en kärleksroman, som gärna får vara en deckare, med lite paranormala inslag, men inget mord" så förväntas man glatt gå till hyllan, plocka ut en bok som kommer förändra helas deras liv.
Nej.
Vi måste verkligen lära oss det här!
Vagnskörning 20 hp
Alla bibliotek är inte anpassade för vagnarna som biblioteket köpt in.
Nuff said!
Det här är kurserna som faktiskt skulle behövas på en bibliotekarieutbildning:
Bokletning 15 hp
Att hitta de där fördömda böckerna som inte står på sin plats i hyllan, men som heller inte är utlånade, och ingen har sett röken av dem på ett år.
Ofta hittar man dem på fel hyllplan där de står och gäckar en, ställda i en vagn som någon råkade ställa i fikarummet förra sommaren, under mattan eller på något annat finurligt ställe där man under inga som helst omständigheter tror att man ställt någon bok!
Det man skulle lära sig på en sån kurs är att göra en lista av möjliga ställen där böcker faktiskt kan finnas, så att man sen när man kommer ut i arbetslivet kan checka av listan och kanske hitta boken! Vere sig Q-boken står på O eller om någon bestämt sig för att gömma den ovan på hyllorna där de själva inte ens når för att få ner den.
Det känns i alla fall som en bra sak att kunna när det står låntagare och trampar och står på sig gällande att "Boken står minsann på hyllan i katalogen! Vart har ni gömt den för oss stackars låntagare som behöver dem?!"
Idiothantering 30 hp
Okay, det kanske var ett tufft(/elakt) ord... Kommer ni på något bättre namn? Kanske "Kursen som lär dig att hanteras med människor som vägrar acceptera ett faktum trots att du påpekar det runt 30 gånger". Eller?
I alla fall, det är en kurs som behövs!
När en låntagare kommer in och vill ha en bok, som är utlånad och har 23 personer på reservationslistan, så måste man veta hur man ska bete sig när sagda låntagare vägrar att acceptera att boken inte finns att tillgå just nu, utan att vederbörande får ställa sig i kö och väna på boken precis som alla andra, och de då börjar hota om att det minsann inte är någon service, att det är nog vi som bara inte vet vart boken är, eller vad man nu kan komma på.
Då kan det vara bra att kunna.
Så att man bara inte dunkar på dem i huvudet med handscannern, tar dem i öronen och slänger ut dem.
Vi är faktiskt bara människor vi också!
Tydande av vaga referenser, 7,5 hp
Hur många har inte haft något fall av "Jag tror boken hette xxxx, men jag är inte säker, och den är nog kanske eventuellt skriven av N.N. Men jag kommer inte ihåg. Men jag vet att N.Ns pappa jobbade som polis i Jakarta under 1760-talet!".
Ja.
Ni förstår nog precis vad jag menar.
Att försöka luska ut vilken bok det är som låntagaren vill ha.
Att "Det är typ en deckare, Eldvittran" kanske egentligen betyder "Kriminalromanen Eldvittnet".
Känner ni igen er?
Lära sig göra bra och förteckning över alla låntagares användarnamn, lösenord och deras favorithemsida 15 hp
Jag vet inte hur många gånger som låntagare kommer och säger: "Hej, jag kommer inte ihåg mitt lösenord till min mailadress. Hur gör jag?"
Man visar hur de ska återställa lösenordet och de går nöjda därifrån.
Dagen efter kommer de tillbaka, och samma procedur upprepas igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Vi som bibliotekarier har ju självklart all tid i världen att då hjälpa låntagarna att göra iordning sina mailkonton, facebooksidor eller twitterkonton, skriva ner deras lösenord och användarnamn och karalogisera det fint i en pärm, så är det ju bara att plocka fram det sen när det är dags att logga in igen!
Trolleri 60 hp
Den absolut viktigaste kursen någonsin!
Vi måste lära oss trolla fram böcker. Gärna böcker som inte existerar. Jag menar, skriver man en viktig uppsats om ett ämne där litteraturen är icke-existerande så är det en bra kunskap att kunna trolla fram en bok om ämnet.
En annan situation när det är bra att göra det är när tidigare nämnda böcker som inte finns på sin plats inte dyker upp trots att man använt sig av alla kunskaper som man lärt sig i sina 15 hp Bokletning, då kan det ju vara bra att kunna trolla fram boken bara sådär. Eller när vederbörande människa som vägrar att acceptera att "bibliotekets enda exemplar av den 2000 kr dyra boken är utlånad för tillfället men att det är okay att ställa sig i kö så får du ett meddelande när boken kan hämtas" kräver sin bok. Då kan det vara behändigt att kunna trolla fram dem (helt utan extra hanteringskostnad!)
Det samma gäller självklart spelen, filmerna och tidningarna som ingen använder sig av förrän de är borttagna.
Fikarast 7,5 hp
Alla vet ju att bibliotekarier har inget annat för sig att göra än fikar. Vi jobbar ju inte. Varför skulle vi göra det?
Därför krävs det rätt fikaraststeknik. Få ut det mesta utav kaffet och kakan.
Metoder att inom en vecka ha läst ur alla böcker på biblioteket (och memorerat dem) 45 hp
Att ge boktips är en trevlig syssla.
Men ibland så kräver låntagarna lite väl mycket. Att vi som jobbar på biblioteken själva har olika preferenser på böcker, det tror jag nog aldrig har fallit dem in.
Istället är det självklart att vi vet exakt vilka böcker vi har i beståndet.
Vi vet vad alla handlar om och när de kommer in och frågar efter "en kärleksroman, som gärna får vara en deckare, med lite paranormala inslag, men inget mord" så förväntas man glatt gå till hyllan, plocka ut en bok som kommer förändra helas deras liv.
Nej.
Vi måste verkligen lära oss det här!
Vagnskörning 20 hp
Alla bibliotek är inte anpassade för vagnarna som biblioteket köpt in.
Nuff said!
lördag 4 februari 2012
För jag är så jävla rolig?
Att döma av Twitter så har det tydligen pågått något musikspektakel i stan som jag tror de kallar för Melodifestivalen (ja, jag kan växa upp såpass mycket att jag kan köpa hus, men jag kommer ALDRIG bli så gammal att jag frivilligt tittar på Melodifestivalen, än mindre accepterar att den finns till).
Tydligen gick det bra för några growlare och någon brud som jag inte har den blekaste aning om vem hon är om jag ska vara ärlig.
Vart här nere i Växjö som de här skrålande varelserna befann sig visste jag inte förrän kl blev runt kl 20.30.
Utanför mitt fönster.
"Oh My God! Melodifestivalen har kommit hiiiiiit! Och de väljer att sitta utanför just MITT fönster!"
"Oh My God! Melodifestivalen har kommit hiiiiiit! Och de väljer att sitta utanför just MITT fönster!"
Ni kanske tycker det låter trevligt att Växjö bestämmer sig för att låta studenterna få vara med på ett hörn i denna glammiga värld som schalgern har/är. Eller var det dammiga?
Sak samma.
Glittrigt är det i alla fall (om man läser de Twitter som handlade om hon Sarah Dawn- någonting så verkade det som att hon var i samma klass som Edward Cullen i solljus i alla fall...)
Fast jag tyckte nog att en av killarna sjöng lite väl falskt på det sista "Happy birthday to youuuuuu". Det lät inte helt bra. Lite för högt tror jag. Sen verkade körtjejerna lite stela, och de verkade inte behärska det engelska språket så bra.
Nästa år kan de satsa på att sjunga på svenska i stället.
Det kommer med största sannolikhet att fungera mycket bättre.
Nu verkar dock efterfesten ha lagt sig och artisterna är på väg hem till Stockholm.
fredag 3 februari 2012
I win!
Inatt drömde jag en sjukt konstig dröm som jag inte kan släppa vissa detaljer av.
Jag skulle köra en SW-match (Submission Wrestling). Det fanns bara en matta, och alla som inte tävlade låg och sov på uppvärmningsmattan, så jag fick inte värma upp. Då kom en domare fram till mig med min tränare och sa "Den här tröjan [en röd Växjö ju-jutsu t-shirt] måste du ha på dig, annars får du inte tävla!". Det läskiga var att han inte pratade utan det var liksom telepatiskt. Ingen pratade egentligen, utan alla förmedlade vad de skulle säga på telepatisk väg.
Tränaren blev ännu surare. Till slut fick jag gå min match. Av någon anledning hade jag växt typ 10 cm, och minskat typ 15 kilo i vikt så benig som jag såg ut. Min motståndare hade på sig svarta adidas tights... Och en blå kritstrecksrandig skjorta!
Matchen vann jag till slut genom att ställa en foten på hennes hals, den andra på hennes revben/bröstkorg och vrida runt armen och in i en armbar (jag har personligen aldrig sett en armbar göras på det viset, men jag vann!). Det skumma var att mina ben verkade kunna vrida sig precis hur som helst.
Jag är fortfarande lite konfundersam på vad min dröm (1) betyder, (2) använder för undermedvetet, (3)... Behövs det en (3)?
Jag skulle köra en SW-match (Submission Wrestling). Det fanns bara en matta, och alla som inte tävlade låg och sov på uppvärmningsmattan, så jag fick inte värma upp. Då kom en domare fram till mig med min tränare och sa "Den här tröjan [en röd Växjö ju-jutsu t-shirt] måste du ha på dig, annars får du inte tävla!". Det läskiga var att han inte pratade utan det var liksom telepatiskt. Ingen pratade egentligen, utan alla förmedlade vad de skulle säga på telepatisk väg.
Tränaren blev ännu surare. Till slut fick jag gå min match. Av någon anledning hade jag växt typ 10 cm, och minskat typ 15 kilo i vikt så benig som jag såg ut. Min motståndare hade på sig svarta adidas tights... Och en blå kritstrecksrandig skjorta!
Matchen vann jag till slut genom att ställa en foten på hennes hals, den andra på hennes revben/bröstkorg och vrida runt armen och in i en armbar (jag har personligen aldrig sett en armbar göras på det viset, men jag vann!). Det skumma var att mina ben verkade kunna vrida sig precis hur som helst.
Jag är fortfarande lite konfundersam på vad min dröm (1) betyder, (2) använder för undermedvetet, (3)... Behövs det en (3)?
söndag 29 januari 2012
The toughest librarian ever.
Okay. Det kan ju inte vara någon som har missat det, men jag säger det igen bara för att jag gillar det så jävla mycket: jag har kommit in på en utbildning för att bli bibliotekarie.
Orsaken till att jag tycker att det är så sjukt roligt är den här (om man då bortser från att jag älskar böcker, att jag tycker om att hjälpa folk hitta böcker och information, att det är ett sätt för mig att få hjälpa barn att börja tycka om böcker igen, och att det bara rent generellt verkar sjukt roligt med den service som bibliotek tillhandahåller. Förövrigt så lyckades jag ju att stava fel till svensklärare, så bibliotekarie kanske passar lite bättre):
Jag vill bli precis som Rupert Giles. Kunde man få välja honom som mentor så hade jag gjort det. Direkt! Tänk bara, man skulle ha tillgång till sjukt gamla böcker om vampyrer och andra onda väsen, plus(!) att man skulle veta precis hur man ska förgöra dem. Man skulle kunna lära sig så sjukt mycket från honom så det finns inte. Till på köpet verkar han känna sig hemma även i den icke-ockulta biblioteksvärlden också, vilket skulle vara helt okay. Ska man bli bibliotekarie, så måste man nästan ha Giles som förebild. Vad skulle man annars göra på jobbet liksom?
Sist men inte minst, så skulle man få lära sig ha engelsk accent. Typ awesome-cake?!
Orsaken till att jag tycker att det är så sjukt roligt är den här (om man då bortser från att jag älskar böcker, att jag tycker om att hjälpa folk hitta böcker och information, att det är ett sätt för mig att få hjälpa barn att börja tycka om böcker igen, och att det bara rent generellt verkar sjukt roligt med den service som bibliotek tillhandahåller. Förövrigt så lyckades jag ju att stava fel till svensklärare, så bibliotekarie kanske passar lite bättre):
Giles!
Jag vill bli precis som Rupert Giles. Kunde man få välja honom som mentor så hade jag gjort det. Direkt! Tänk bara, man skulle ha tillgång till sjukt gamla böcker om vampyrer och andra onda väsen, plus(!) att man skulle veta precis hur man ska förgöra dem. Man skulle kunna lära sig så sjukt mycket från honom så det finns inte. Till på köpet verkar han känna sig hemma även i den icke-ockulta biblioteksvärlden också, vilket skulle vara helt okay. Ska man bli bibliotekarie, så måste man nästan ha Giles som förebild. Vad skulle man annars göra på jobbet liksom?
Sist men inte minst, så skulle man få lära sig ha engelsk accent. Typ awesome-cake?!
torsdag 26 januari 2012
Telefon-ironi
Ibland när man sitter i telefon med sin mamma så kan det gå lite fel. Det märkte jag senast jag pratade med henne sent på kvällen när jag satt på en buss till Linköping från Katrineholm i slutet av december..
Följande ordväxling skedde efter att vi hade pratat om hästarna som högvakterna (som min bror högvakt) använder. Mamma kom då att fråga om de var varm eller kallblod, och jag, som verkligen inte vet något om hästar sa att jag inte visste.
Mamma: Se där, man kommer på något som man inte vet svaret på varje dag.
Jag: Det är det man har Google till!
Mamma: *lång tystnad*
Jag: Hallå?!?
Mamma: Vad sa du precis?
Jag: Det är det man har Google till!
Mamma: Jahaaa, jag tyckte du sa bibeln. Jag trodde att du hade blivit så påverkad av att bo i bibelbältet att jag var tänkt att komma ner och hämta hem dig.
Ibland är mamma lite bättre. Jag skulle också åka ner och hämta mig själv om jag började referera svar på problem till bibeln.
Idag bestämde hon sig för att ringa och prata med mig, men just nu har jag lite väl mycket att göra med skolarbete och jag var precis mitt i en uppgift när hon ringde.
Mamma: Läser du?
Jag: Mmm.
Mamma: Har du mycket att göra?
Jag: Ganska.
Mamma: Bra då kan vi prata ett tag.
Jag: Que?!?!
Den kvinnans logik är inte alltid samma som normala människors har jag insett nu.
Men å andra sidan. Det är inte alltid helt lätt att prata med hjärtat heller. Vare sig i telefon eller på Skype.
Jag: Åååh, jag vill se Lejonkungen!
Hjärtat: Ska du gå och lägga dig?
Jag: ...
Även om det den här veckan snarare är så att han gör mig döv med sina vrål när hans kula rullar fel i den addicta-a-ball han fick av mig i födelsedagspresent.
Följande ordväxling skedde efter att vi hade pratat om hästarna som högvakterna (som min bror högvakt) använder. Mamma kom då att fråga om de var varm eller kallblod, och jag, som verkligen inte vet något om hästar sa att jag inte visste.
Mamma: Se där, man kommer på något som man inte vet svaret på varje dag.
Jag: Det är det man har Google till!
Mamma: *lång tystnad*
Jag: Hallå?!?
Mamma: Vad sa du precis?
Jag: Det är det man har Google till!
Mamma: Jahaaa, jag tyckte du sa bibeln. Jag trodde att du hade blivit så påverkad av att bo i bibelbältet att jag var tänkt att komma ner och hämta hem dig.
Ibland är mamma lite bättre. Jag skulle också åka ner och hämta mig själv om jag började referera svar på problem till bibeln.
Idag bestämde hon sig för att ringa och prata med mig, men just nu har jag lite väl mycket att göra med skolarbete och jag var precis mitt i en uppgift när hon ringde.
Mamma: Läser du?
Jag: Mmm.
Mamma: Har du mycket att göra?
Jag: Ganska.
Mamma: Bra då kan vi prata ett tag.
Jag: Que?!?!
Den kvinnans logik är inte alltid samma som normala människors har jag insett nu.
Men å andra sidan. Det är inte alltid helt lätt att prata med hjärtat heller. Vare sig i telefon eller på Skype.
Jag: Åååh, jag vill se Lejonkungen!
Hjärtat: Ska du gå och lägga dig?
Jag: ...
Även om det den här veckan snarare är så att han gör mig döv med sina vrål när hans kula rullar fel i den addicta-a-ball han fick av mig i födelsedagspresent.
onsdag 23 november 2011
And then, he had a heart attack...
Vi börjar med att bestäma att ni ska läsa dagens inlägg med ironi. Okay? Deal.
Världen blir mycket lättare om ni gör det. Det här blogginlägget blir mycket lättare att läsa om ni gör det?
Okay?
Skaka hand på det?
Bra!
Jag kan leva med att bo ihop med någon som äter kött.
Jag kan till och med leva med att denna sagda köttätare steker köttfärs och bacon i köket när jag är i närheten även fast det luktar blöt apa.
Men snälla.
Gör aldrig det här emot mig.
Snälla?
...
Det här är väll att gå lite väl långt?
Så få inga idéer nu!
Blir det inget julpynt uppe och granlöst så blir det heller ingen krubba.
Jag har kämpat lagomt länge nu för att mina föräldrar ska komma ihåg att göra en Janson utan fisk åt mig.
Varför ska vi besudla den istället?
Det är ju faktiskt inte precis som att bacon tillhör traditionell julmat väll?
Inte i Sverige. Inte i modern tid.
Eller?
Kan någon svara mig på det?
...
Nej.
Precis.
torsdag 30 juni 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)