fredag 30 december 2011

Shopping spree!

Har varit och shoppat en del nu under mellandagsrean. Mycket på IKEA har det blivit för mig. Typ lite småsaker som kanske inte är sådär jätteviktiga egentligen.



Det blev lite vinglas (mest bara för att de var sjukt billiga och de som jag har hemma är sjukt fina kristallglas som jag inte vill ska gå sönder utan är "finglas"), en nalle, lite "kassett"-lådor, en mjölkskummare, en magnetlist till köket för knivar och en liten svart förvaringslåda i plast. Egentligen skulle jag behöva köpa lite fler sådana förvaringslådor hemma för att kunna stoppa undan småsaker och få ordning i mitt städ/verktygs/förråds"skåp".

Sen har jag också köpt ett till par träningstights så att jag slipper tvätta så ofta utan kan byta. Jag har ju typ 3-4 svarta t-shirtar som jag kan träna i, så då kan jag gå en vecka utan att behöva tvätta, men inte med byxorna. På Stadium köpte jag också ett nytt skydd för min fot och hoppas att det ska gå lite bättre att träna nu! Är sjukt sugen på att gå ut och springa igen snart.


Sen köpte jag en hel del garn också eftersom det var total utförsäljning på garnaffären på Ikanohuset. Får dock se om det blir något vettigt stickat av det eller inte. Eftersom de garnfärgerna och kvalitéerna som jag använt förut inte fanns kvar så har vissa projekt fått skrotats.


Sen hittade vi min TV som jag skrev om i förra inlägget när vi var på Ikanohuset också. Så vi har vandrat runt mycket i affärer nu. Men det är å andra sidan nästan den enda träningen som vi har fått nu under mellandagarna.


Men som sagt, varit en del shopping nu i mellandagarna. Både julklappar till Jonatan, och med Jonatan.

torsdag 29 december 2011

Julklappsskörden för i år...

Då var julen slut, och även jag var tydligen snäll nog att få lite julklappar. 
Jag har ju gjort det klart tidigare att jag inte är så där extremt förtjust i att fira såna här högtider. Jag hade nog föredragit att inte göra det alls, men jag kan i alla fall erkänna att det är lite mysigare att fira med Jonatan än hemma. 
Så två jular för mig i år också...

Då ska vi se, vad fick jag egentligen?
Jo, det här: 
1. Röda Budo Nord handskar (Jonatan), tyvärr fanns inte de snygging MMA-handskarna som jag hade sett  i nätshoppen på Budo och Fitness i Linköping. 
 2. Doftljus från WoodWick (Bror 1). Det sprakar när det lyser!
3. Skyddsfilm till min iPhone. (Jonatan)
4. Två tröjor från Carlings. ("I Love Sushi" och "Return of the Monster Burger" i brunt, jag har redan den i blått med luva). (Jonatan)
5. Bok med styrketräningsövningar (Bror 2). Eftersom jag tydligen anser att jag är klen...

Av mammsen och pappsen fick jag pengar till en tv, och av ren slump så hittade vi faktiskt en.
Det blev en Toshiba.
Eftersom jag inte ska göra så mycket mer än se på film och spela playstation 2 på den, så känns det inte som jag behöver någon fancy-pancy tv precis.

Sist, men inte minst så fick jag en tekanna i keramik av Jonatan. 
Den är typ bäst. Min egen keramikkanna liksom!

torsdag 22 december 2011

#29 - Vilken årstid föredrar jag bäst och varför?

Näst sista inlägget på den här blogglistan. Coolt att jag faktiskt orkade att hålla i och slutföra det. Jag trodde jag skulle lägga av efter sådär fem-sex inlägg eller något.

Svaret på frågan är: sommaren.
Helt klart sommaren.
Då slipper man den konstanta vätan som genomsyrar hösten, vintern och våren. Man slipper kylan.
Det enda som är bra med vinter och höst är att man kan mysa i soffan mer, det känns mysigare, och på våren blir det ljusare. Annars finns det inget som helst positivt med de årstiderna.

Sommaren.

  • Då är det (oftast) varmt och man kan vara ute utan att frysa ihjäl. 
  • Det är ljust, något som känns bra, speciellt som jag tror att jag lider av milda vinterdepressioner.
  • Det är torrare, även under regniga somrar är det torrare än under hösten och våren.
  • Man har mer tid till saker, och har möjlighet att träffa folk eftersom att de har semester.
  • Man kan äta glass?
  • Det finns gräs ute!

Behövs det något mer egentligen?
Nej jag tror inte det. Därför tänker jag sluta här. Sommaren!

onsdag 14 december 2011

#28 - Serietidningar.

Funderade först på om jag skulle försöka mig på att skriva ett nytt inlägg på "Blogglistan", det var ju ett tag sen sist, och när jag såg ämnet så bestämde jag mig! Jag tror inte jag har något ämne som är roligare att skriva om i alla fall!

Serietidningar.

Min serietidningsläsarhistoria har inte varit helt rak. Jag började som ganska ung med Kalle Anka (som alla andra barn?) men läste också Knasen och Fantomen. En hel del Larson-tidningar slank ner också, men när jag blev äldre blev det lite sisådär med serietidningsläsandet. På gymnasiet började jag dock igen. Det blev då mycket manga och liknande.

Efter det har jag upptäckt en hel värld med fantastiska serietidningar. Jag läser fortfarande mycket manga, men andra favoriter är: Iron Man, Watchmen, House of Mystery, The Sandman, Batman, Nemi, Fables, Buffy the Vampire Slayer... Listan kan göras lång. Det enda jag egentligen har riktigt svårt för är Hulken och Stålmannen.

Jag anser mig inte hålla mig endera till DC eller Marvel universumen, eftersom att jag läser mycket från båda, däremot så har jag insett att det står Vertigo och Dark Horse Comic på ganska många av mina tidningar, så där finns det uppenbarligen något som jag tycker om lite extra.

House of Mystery (något av en spin-off till Sandman eftersom vi kan hitta Kain och Abel i den också), är den som jag läser flitigast idag, tillsammans med Nemi. (Nemi denna underbara figur, det finns verkligen ingen annan som man kan relatera till så fullt ut som henne!)

Nu på en kurs skulle vi också köpa in "The Mammoth book of best Horror Comics" och den ser jag fram emot att ögna igenom också! Jag har läst den första serien, en adaption av Edgar Allan Poes Den svarta katten som var okay, den höll sig väldigt exakt till boken, och något mer finns liksom inte att leta efter där precis.

Många reagerar dock på att jag föredrar Iron Man över Batman, och det gör jag. Folk undrar varför jag föredrar ett fyllo över den coola Batman.
Grejen är den att jag gillar Batman också, men jag ser inte att Tony Stark är den som har problem i jämförelse med Bruce Wayne. Tony Stark använde sitt intellekt(?) för att bygga sig en "kostym", men Batman får ju det mesta av Fox, så... Äsch, spelar det någon roll?

Det jag tycker om med serietidningar är att det både är text och bild, att man kan få uppskatta både bra dialog och handling, och snygga bilder.

Jag tycker det är både spännande och tråkigt att alla serietidningar ska gå och bli film nu. Vissa har klarat det bra, men inte alla. Vissa verkar heller inte veta när det är dags att sluta göra filmer om samma superhjälte och vänta till nästa generation innan de gör nya filmer. Watchmen är okay, introt är helt fantastiskt. Batman - The Dark Knight är också helt sjukt bra, och Iron Man filmerna.
Vi får se nu hur den tredje och sista (?) Batman filmen blir när den kommer ut, men det är Christopher Nolan, och han sa att han bara gör filmen om den är bättre än The Dark Knight, så nu får den se till att vara det!

Bilder från:
http://www.dagensps.se/_internal/cimg!0/korlv71fqrilen1dlxmd12i3zmy4zu1
http://eurenius.se/img/nemi_20061107.gif
http://teknikflickan.blogg.se/images/2010/marvel_wallpaper_avengers-initiative_85974354.jpg
http://marcusbiblioteket.files.wordpress.com/2010/09/watchmen-poster-rorschach.jpg

Jag har inte gjort dina val, det klarar du så bra själv!

En sak som jag har reagerat på nu när jag läst en hel del litteraturvetenskap på universitetsnivå är att: studenterna vill inte läsa. Det är inte det att de inte hinner, utan de vill verkligen inte läsa böckerna. Det verkar som att många är för lata för att gå till biblioteket och fråga om fjärrlån om de inte finns, eller lägga det som inköpsförslag (många bibliotek har ganska lätt att få tag på den skönlitterära delen av listan, och det är också lättare för dem att köpa in, många är ändå klassiker som redan finns på de flesta bibliotek). Eller så är de för snåla. Ja, jag har också dåligt med pengar, men jag har haft råd att kunna köpa en ganska stor del av min kurslitteratur den här terminen, men som sagt, många av böckerna går att långa på bibliotek, och fråga om fjärrlån är inte farligt. Bibliotekarien kommer inte att bita dig!

Vänta här nu... Läste vi inte litteraturvetenskap? Okay, jag kan också gå med på att litteraturlistorna just på Linnéuniversitetet är ganska långa i jämförelse med vad de är på andra skolor, men det är ju fortfarande mycket skönlitterärt, och många ska bara läsas i urval, ett par kapitel sådär, inte hela boken. Att man inte har någon motivation att läsa på grund utav att det är svårt språk kan jag förstå, men att fråga: "Vilka behöver jag läsa för att klara tentan?" tycker jag är lite... Skumt. Fast å andra sidan, det där beror ju helt och hållet på hur seriös man vill kunna låta i framtiden. Man kan ju hoppa över att läsa flera av böckerna, och sen bara ha tomt innehåll i sina resonemang, eller så kan man visa att man faktiskt kan det, det är ju lite upp till var och en.

För mig känns det lite som att ni valt fel ämne om ni inte vill läsa böckerna. Speciellt när vi har en hel termin på oss att göra det. Litteraturvetenskap är generellt sett mycket läsande, detsamma gäller språk och det är ju inte precis som att litteraturlistan kommer som en överraskning, utan den kan man gå in och titta på innan man söker, och om man då tycker den är för lång kan man ju söka en annan kurs. Det är mer att läsa på högskolan än på gymnasiet, det är det, och det är ett ganska stort hopp, men att vara så ointresserad av att läsa när man väljer att läsa litteraturvetenskap, det känns bara fånigt, och det ser bra fånigt ut i diskussionsforumet när ni diskuterar hur ni ska kunna komma undan att läsa vissa böcker. Är det bara ett kapitel som ska läsas, då kan man också ta den relativt låga kostnaden som blir och kopiera kapitlet om man känner att man inte har råd att köpa boken, och inte kan låna den så länge som det behövs.

Jag kan själv känna lite sådär: "måste jag läsa?" men aldrig på litteraturkurserna utan på filmkurserna, men det har mer med att göra att filmvetarna/filmforskarna som skriver de böcker vi använder ofta har ett språk som är väldigt svårt att förstå, det har hitintills inte varit fallet. (Förövrigt så har jag läst det ändå även om jag inte velat, om inte hela boken så böcker med bara ett kapitel har jag kopierat kapitlet). Det finns ju betydligt fler kurser som har färre böcker, men i slutändan så blir det ännu mer att läsa för man måste läsa böckerna från pärm till pärm, och eftersom att de har en lite kortare litteraturlista så inser man sen att man måste läsa ett antal "korta" (korta verkar vara ganska relativt här, korta i jämförelse med en 1000-sidors bok verkar vara det vanligaste kriteriet) artiklar istället.

Jag måste ju säga att om man nu tar sig tiden och sätter sig och läser, så blir det mycket lättare sen, tentan känns inte lika svårt, och man hänger lättare med i lärarnas resonemang om saker, även om alla lärare inte är jätteraka, utan vissa saker kan fortfarande vara svåra att förstå, men det är fortfarande lättare. Mycket lättare.

tisdag 13 december 2011

Varför ska man överdriva?

Hur många "större högtider" har vi i Sverige på ett år egentligen? Jag menar som alla vet vad det är, och vilka datum det och så vidare? Här är en lista på alla temadagar som uppenbarligen behöver finnas i Sverige: http://temadagar.se/kalender-2011/

Jag vet inte exakt hur många det är, men många känns väldigt meningslösa. Eller, egentligen känns det som att de finns till för att man ska kunna äta och dricka i överflöd utan att ha dåligt samvete. Jag tänkte ta upp några som jag tänker närmast på som det blir extrem hysteri runtomkring. Helger som hade varit mycket trevligare om man hade sluppit att behöva genomgå två månaders marknadsföring innan. (Okay, jag kanske överdriver lite, men jag tycker inte det är okay att man måste börja komma i julstämning med pepparkakor och julmust i oktober).

  • Alla hjärtans dag: Jag undrar hur mycket pengar affärerna tjänar på kort, choklad, blommor och annat krimskrams dagarna runt omkring alla hjärtans dag. Mycket är min gissning i alla fall. Men, behöver man visa sin kärlek till sin älskade på en speciell dag? Har inte varje par sina egna årsdagar? Räcker inte det?
  • Påsk: Ska vi verkligen fira påsk i Sverige? Tar jag inte fel i att påsk firas på grund av Jesus död och uppståndelse? Är Sverige verkligen så kristet att vi måste fira påsk, eller vill svenskar bara få en ny ursäkt att äta?
  • Valborg: Jag förstår att man brukade fira att våren var kommen nu under valborg och första maj förr. Men nu är det mest bara en orsak för ungdomar att få supa sig fulla. Det mysiga med att sitta vid en eld försvinner plötsligt när det kommer 10-15 fulla tonåringar som beter sig som svin, men vem reagerar, det är ju valborg ju!
  • Mors/Fars-dag: Okay, kanske inget supande och överdrivet ätande, men... Ska man uppmärksamma sin mamma och pappa och köpa dem presenter och kort bara en gång per år?
  • Midsommar: Finns det någon annan helg i Sverige där det (äts och) dricks mer än på midsommar? Jag tror inte det i alla fall. 
  • Kräftpremiären/Surströmmingspremiären: Okay, vi har en (två?) utmanare.
  • Halloween: Vänta här nu. Halloween är en amerikansk grej. Varför firar vi den alls i Sverige?
  • Jul: Jul är jättetrevligt (även om jag personligen inte är någon jättestor julfirare), men känns ändå som att många använder julen som ursäkt att få äta hur mycket som helst, gärna till man kräks. Det som stör mest kring jul är att det ska börjas så tidigt. Man ska dricka julmust och äta pepparkakor i flera månader innan jul. Vad är då det roliga med det sen när julen faktiskt kommer?
  • Nyår: Äsch. Jag tänker inte säga något här. Nyår gör mig mer konfunderad än irriterad. Folk lägger ner extrema mängder pengar på nya klänningar och dyr champagne (som de sen kräks upp för att de bestämmer sig för att shota en gång för mycket). Sen vaknar de med ångest dagen efter och säger "Jag ska förändra mitt liv", och sen upprepas samma sak igen. Precis, mer konfunderad än irriterad.

Sen finns det några "matrelaterade" dagar som ändå är ganska harmlösa sådär:
  • Våffeldagen
  • Fettisdagen
  • Kanelbullensdag
De är mycket trevligare tycker jag. Mer gemytliga, och de är inte lika mycket för överflöd som de andra helgdagarna är.

Okay, jag låter som värsta tråkiga människan, men som sagt, det är inte helgerna i sig som jag ogillar, det är allt jippo runtomkring, och att man ofta använder dem som "orsak" att få vältra sig i mat och godis och sprit. Gärna i flera veckor innan (okay, det kanske är där skon klämmer mest).

måndag 12 december 2011

"At the moment that we persuade a child, any child, to cross that threshold, that magic threshold into a library, we change their lives forever, for the better." - Barack Obama

Jag tror jag glömde nämna det.

Jag kom in på Biblioteks- och informationsvetenskapsprogrammet!

Nöjd? Ja visst! Riktigt nöjd!

Jag planerar att läsa in lite kurser i pedagogik (mycket om hur man använder film, litteratur och diverse andra informationsmedier i undervisning) i mina 60hp som jag får välja själv. Det känns som att det är en bra idé och en bra investering i framtida efterfrågade kompetenser. Lite som sidomål har jag ju faktiskt också att få skriva böcker, att bli författare, då kanske läromedelsböcker för grundskolan skulle vara något att satsa på?

Programmet går på deltid är nere i Växjö och ligger på 180hp, men eftersom att jag kommer läsa in mina 60hp tidigare så kommer det inte alls ta dubbelt så lång tid att bli klar. Tror jag räknade ut det till att det skulle ta fyra år. Hade jag läst den på campus hade det tagit tre, men jag har fortfarande kvar 45hp på min filmvetenskapskandidat efter den här terminen, så i slutändan så blir det ingen större skillnad på när jag är klar.

Jag börjar till våren, och kommer också att läsa de 22,5 hp på filmvetenskap B som jag har kvar då också (sammanlagt 37,5 hp).

Det känns faktiskt ganska skönt att äntligen ha hittat ett program som man faktiskt vill läsa, och som man får ut en vettig yrkestitel utav. Även om drömmen om en doktorstitel i engelska fortfarande finns kvar, men som sagt, det är ett projekt som jag har satt bäst före-datum på 16 september 2053, så jag tror att det löser sig i alla fall.

Jag svindlar faktiskt lite vid tanken på att jag snart är "klar" med något på högskolan. Jag har ju en sån hög med poäng bakom mig som jag inte vet vad jag ska göra av egentligen heller. Onödig tid kanske, men det kan jag leva med. Vissa av kurserna gjorde ju att jag vet att jag absolut inte vill jobba som ekonom i alla fall!


söndag 11 december 2011

"I'd like to respond to rumors that I died yesterday ... I mean, c'mon, be patient! My day will come but it hasn't yet!" - Nikki Sixx

Nere i en svacka igen. Det är ju i och för sig vinter och mörkt ute nu, så det kan ju förklara en del, men det är fortfarande sjukt jobbigt.

Just nu känns det mesta fruktansvärt jävla jobbigt faktiskt. Har verkligen jobbat som ett svin den här hösten, men inte känns det som att man kommit någon vart för det.

Har haft sjukt mycket att göra i skolan (pluggat 125% igen den här terminen), och det gick fint ända till våran lärare ansåg att vi skulle ha majoriteten av kursen på danska. Vad bra, jag som verkligen inte förstår danska. Fick sitta några extra timmar varje dag och försöka översätta ord som jag inte ens kunde gissa mig till vad de betyder. Utöver det har ju många filmvetare som skriver de böcker vi har som kurslitteratur en förmåga att hitta på egna ord. Vilket återigen innebär ett letande i ordböcker efter ord som inte existerar men som är vitala för att man ska förstå resonemang (ja, jag menar er Thomas Elsaesser och Robert Stam!).

Har försökt att pussla ihop jobb, skola och träning, men det har gått sådär. Det har försvunnit väldigt många timmar på att cykla till jobbet också den här terminen. När jag räknade på det så gick det åt nästan nio timmar på resor till och från jobbet och jobb, tid som jag i våras hade att läsa. Jag kommer inte att rekommendera att plugga mer än heltid och jobba samtidigt. I alla fall inte när det kräver mycket cykeltid att ta sig till jobbet. Åker man buss kan man ju läsa på bussen. Fan vad jag längtar till jag är klar med skolan! Sen förra hösten har "fritid" och "ledig" varit ett ord som jag inte använt mer än i meningar som: "FAN KAN INTE JAG OCKSÅ FÅ VARA LEDIG EN HELG?!?". (Ja, med stora bokstäver. Mycket stora bokstäver ska det stå.)

Det som stör mig mest då är att jag egentligen inte har några nära vänner här nere. Jag känner mig grymt ensam hela tiden. Saknar hemma där det i alla fall fanns någon man kunde umgås med ibland, och om det inte gjorde det kunde man gå ner till mormor och hänga och ha någon att prata med i alla fall. Eller kunna ringa någon som kommer förbi när det känns så jobbigt att man bara vill gråta.

fredag 9 december 2011

Nostalgia!

Hittade gamla bilder från 2009 när jag rensade lite på datorn nu idag.
Jag tror att jag har färglagt båda två med min ritplatta. Det ser så ut i alla fall.

Aikido!
Jag har nog fler sådana här liggande någonstans, men jag tror de är sparade på min externa hårddisk och inte på datorn. Måste ta och göra några fler under jul och nyår. Det är ju inte precis så att de tar så jättelång tid att göra.
Insåg att det är nog så jag ser ut när någon gör en ikkyo ura-waza på mig också. Speciellt om det är någon som kan göra dem. 

Edit:
Precis! Jag tyckte väll att jag hade några till!
Koshi-nage:
Kote-gaeshi:

Naruto, fast vuxen, och inte helt mangastyle. Inte animestyle heller för den delen. Jag tror jag ska prova och rita om den någon dag när jag har lite mer tid.

onsdag 30 november 2011

Tant blå

Ligger med en kraftigt stukad fot och filosoferar över livet!

Edit: Så se jag ut 26 timmar efter!

måndag 28 november 2011

För att jag är bättre än dig?

Jag börjar bli riktigt trött på folk som inte kan använda sig av ordentlig grammatik när de skriver. Är det bara små missar, och någon enstaka gång, då är det inte hela världen, men många gör idag en sak i att inte skriva ordentlig svenska, och sedan kör de med det gamla beprövade "Gillar du det inte så läs det inte!"-taktiken. Speciellt förundrande är det när den som skrivit texten (vad det än är för text) har som mål att så många som möjligt ska läsa den för den status som exempelvis många läsare på en blogg ger.

Jag personligen avstår gärna från att läsa insändare, bloggar, artiklar, facebook-statusar och så vidare som är så extremt dåligt skrivna, men jag blir ändå ledsen över hur folk ska våldföra sig på det svenska språket (och andra språk också). Jag tänker här länka till Språkrådets hemsida: http://www.sprakradet.se/startsida så att ni kan, när ni har svårt att veta hur ett ord skrivs, gå in och kolla, så man slipper alla pinsamma situationer. Ett annat förslag för er som har en smartphone av något slag är att ladda ner SAOL-appen.

Det jag stör mig mest på är att folk verkar ha svårt att hitta mellanslagstangenten och även punkt, frågetecken och utropstecken. Vi har skrivregler i svenskan: http://www.fritext.se/svenska/svenska1.html
Får man inte lära sig dem i skolan längre? Att skriva så här....det tycker jag är ganska jobbigt...eller hur? För tydligen så fungerar mellanslagstangenten. Ibland. Eller är det bara lagg hos vissa som gör att det blir så här?

Särskrivningar finns det också gott om. Alldeles för gott om. Att sedan stoppa in stora bokstäver lite här och var är inte heller okay! Stora bokstäver finns i början på meningar och i namn (och på några få ställen till, men att Skriva Varje Ord Med Stor Bokstav, är inte rätt). Behöver ni veta mer om det så kan ni läsa om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Versalisering

Gör ni det när ni skickar SMS eller privata mail, så är det okay med mig, men ska jag behöva läsa vad ni skriver, så snälla skriv så att man kan förstå. Det är inte "något eget språk". Det är samma jävla språk som alla andra har, ni råkar bara vara helt värdelösa på det.
Lär man sig inte grammatik i skolan längre?
Jag trodde att eftersom att skolorna idag är så extremt datoriserade i form av att barnen lär sig tidigare att skriva på en dator än man gjorde förr, så skulle också språket över nätet bli bättre. Men icke.
Man ser bloggare som inte ens kan skriva ett inlägg utan att stava majoriteten av alla ord fel. Ibland kan de inte ens stava en sak rätt när de har lagt upp en bild där ordet står.
Jag vet att jag inte var den som var bäst i klassen på grammatik under grundskolan. På högstadiet var jag nog den som hade sämst resultat av alla i klassen på grammatikproven, men jag kan inte påstå att jag skriver med dålig grammatik.

Svenska ungdomar blir idag allt sämre på att skriva. Engelskan har om möjligt gått ännu längre. Ibland kan man inte ens gissa sig till vad det ska stå när någon har skrivit någon form av förkortad internetslang eller lokalslang som har krupit in i det skrivna språket.

Nu är min plan att bli bibliotekarie, inte lärare, men ibland så vill man nästan börja läsa till svensklärare bara för att kunna göra något åt det här.

Notera, jag anser inte att det är fel att kunna förstå internetspråk och förkortningar, men ska man skriva en text som ska nå människor, och som människor kan läsa, så anser jag att då ska man använda sig av ett språk som är bra. Jag har själv sett klasskamrater på högskolan som använder sig av en hel del slang i vetenskapliga uppsatser, och jag tror att orsaken är att det på internet (en av de medier som flest människor läser på, och därav blir en del av hur vi lär oss språk) sällan används de språkregler som finns i det svenska språket.

torsdag 24 november 2011

Once upon a time...

En arbetsgrupp som verkligen sjunker i status i mina ögon är universitets/högskolelärare.

Vissa av er (ni är några få) är helt fantastiska, men majoriteten av er... Nej, jag förstår mig verkligen inte på er...

  • Ni är grymt lata (=vägrar ge feedback, utan lämpar över det på oss att ge till varandra, ger oss mer uppgifter än ni har lust att rätta och säger att ni kommer inte betygsätta dem, men om vi inte gör dem så får vi heller inget betyg).
  • Ni är grymt luddiga (= när majoriteten av eleverna måste fråga vad uppgiften faktiskt innebär, eller när majoriteten får IG, så är det faktiskt inte elevernas fel, utan då får faktiskt ni lärare börja fundera på vad som är fel egentligen.)
  • Ni ger orelevant feedback på uppgfiter (=jaha, så vi skulle ha eran tolking, erat synsätt och veta exakt vad ni hade hittat i en film/bok/whatever och skriva om det. Då kunde nu ju faktiskt ha skrivit att vi skulle ha letat efter det, och resonerat om det. Jag kan tyvärr inte läsa era tankar. Någon kanske kan, men jag är inte en av dem.)
  • Ni ger oss arbete som inte motsvarar poängmängden vi läser (= om vi läser 7,5 hp grundkurs så läser vi 7,5hp grundkurs. Vi ska inte behöva ha en kurslitteratur lista som tar upp 2 A4-sidor. Vissa 7,5hp kurser innehåller mer uppgifter och mer läsning än många 30hp kurser på alla nivåer.)
  • Ni tror att vi läser eran kurs enbart (= ni fattar inte att de av oss som pluggar heltid faktiskt måste läsa flera kurser på en terming, inte bara eran. Ni som är lärare 50% distans verkar inte förstå att orsaken till det i många fall är för att man jobbar som man väljer att göra det. Sen verkar ni ha svårt att förstå att vi behöver tid att sova och äta också. Socialt liv har vi ju fått välja bort på grund av er om vi ska ha några godkända betyg alls. Speciellt för oss som kanske inte har våra närmsta kompisar i klassen utan träffat dem på andra sätt.)
Så högskolelärare... 
Tycker ni att det är roligt att plåga oss?
Har vi gjort er något ont?
Jag tycker inte att mina poänger är något "Åh, men måste jag faktiskt plugga?"-gnäll, för jag pluggar gärna, men att inte få någon tid att sova för att ni lägger alla deadlines på samma datum är det verkligen okay?
Sen att kraven är orimliga.
Ja, jag kan faktiskt förstå att en del som pluggar på universitetet får stressymptom som de aldrig blir av med senare i livet. 

Tack.

onsdag 23 november 2011

And then, he had a heart attack...

Vi börjar med att bestäma att ni ska läsa dagens inlägg med ironi. Okay? Deal.
Världen blir mycket lättare om ni gör det. Det här blogginlägget blir mycket lättare att läsa om ni gör det?
Okay?
Skaka hand på det? 
Bra!

Jag kan leva med att bo ihop med någon som äter kött. 
Jag kan till och med leva med att denna sagda köttätare steker köttfärs och bacon i köket när jag är i närheten även fast det luktar blöt apa.

Men snälla. 
Gör aldrig det här emot mig.
Snälla?
...

Det här är väll att gå lite väl långt?
Så få inga idéer nu!
Blir det inget julpynt uppe och granlöst så blir det heller ingen krubba.

Jag har kämpat lagomt länge nu för att mina föräldrar ska komma ihåg att göra en Janson utan fisk åt mig.
Varför ska vi besudla den istället?
Det är ju faktiskt inte precis som att bacon tillhör traditionell julmat väll?
Inte i Sverige. Inte i modern tid.
Eller?
Kan någon svara mig på det?
...
Nej.
Precis.

tisdag 22 november 2011

Sa du jobb..?

En sak som jag blir riktigt arg på när jag ser, det är äldre (oftast herrar, men jag tänker inte könsdiskriminera nu) som anser sig för mer för att jobba. Eller vad man ska säga.

Jag är 23 år. Jag har sökt jobb sen jag var 19. Jag jobbade ett tag som städerska på ett hotell, men fick sluta på grund utav att lönen under inga som helst omständigheter gick att leva på, och jobbet gick under inga som helst omständigheter att kombinera med plugg (eftersom att jag skulle jobba 10-14, 7 dagar i veckan och inte kunde ta ledigt mer än när jag hade semester för det inte fanns någon annan som kunde jobba så var tyvärr inte ens distansstudier möjligt då många av dem kräver närvaro minst 2-3 helger/termin och mängden distansprogram var faktiskt inte lika stor som idag utan då fick man välja enstaka inriktningar på vissa program).
Efter det började jag plugga för att ens ha råd att äta (och då ska jag säga att det som kostade mig, och som fortfarande är det dyra är hyran där jag bor, och räkningar. Jag dricker inga stora mängder sprit och festar och köper dyra saker sådär).
Jag har nu jobbat ett halvår på en idrottsskola där vare sig villkoren för oss som jobbar där, eller för de barn som är med är vidare bra, och har sagt upp mig inför vårterminen. Jag söker både jobb in för våren och sommaren, och många arbetsgivare vägrar att ens höra av sig.

Jag har alltså sen jag var 19 och slutat gymnasiet sökt flera jobb i månaden och blivit nekad alla.
Arbetsledare/chefer idag är så bortskämda och i princip krävs en ekonomiexamen för att kunna sitta i kassan på ICA. Ska du vara tidningsutdelare på cykel krävs körkort för bil (det sista exemplet är faktiskt ett svar som jag fått när jag sökt jobb på posten).
Ja, ni fattar nog poängen.

Det är då jag blir så sjukt jävla arg när jag ser folk 40+ gnälla. De har gått arbetslösa ett tag fått jobb i Norge, jobbar 4 dagar i veckan och "sliter ihjäl sig med hur mycket de jobbar" (Okay, så det här gäller inte er som har jobbat hela erat liv, utan de som jobbat, fått sparken/slutat, varit arbetslösa i några år, och sedan för lata för att börja jobba igen). Låt då OSS som är unga få jobbet och lev på era socialpengar om det hellre är det ni vill? Jag vill inte det! Jag vill inte behöva låna pengar av CSN för att överleva en termin.
Ge mig ditt jobb!
Jag jobbar gärna 4-dagars vecka med full lön i Norge!
Samtidigt blir jag också arg när samma målgrupp åter igen går hemma arbetslösa och berättar hur skönt det är att vara ledig och att de minsann skulle vilja ta ett friår från jobbet för att kunna vara lediga (seriously, wtf?)

Jag läste en gång på nätet något som passade extremt bra in här.
Konversationen löd något i form av:
Boy: I'm so pissed off at the older generations!
Therapist: Why?
Boy: Because, they always tell you: Graduate, or you will be flipping burgers at McDonalds for the rest of your life.
Therapist: Yes?
Boy: So, I graduated and got my diploma and now the same generation gets pissed off because I refuse to flip burgers at McDonalds.
Therapist: Touché!

Alla ungdomar är inte lata och oambitiösa som många verkar tro att vi är. Ni får bara leta lite djupare för att hitta oss!

söndag 20 november 2011

3, 2, 1... Go!

Igår kväll tänkte jag "Åh, men nu har jag ju kommit en bra bit på det jag ska göra den här terminen" och jag var väldigt nöjd när jag såg att teoriuppgift 4 på Film och Litteratur var utlagd och att snart kommer sluttentan ut (det betyder ju att kursen snart är slut!), däremot satt jag äpplet i vrångstrupen när jag såg vilket datum teoriuppgiften skulle lämnas in.

Den 25:e!
Vaddå?
Har jag gjort världen något ont när den vill straffa mig så?
Den 25:e har jag inte mindre än 6 uppgifter som ska lämnas in.

Fyra religionsuppgifter:
Islam - Historia, ritual och praktik (6-8 sidor)
Islam - konflikter med kristendom (3-5 sidor)
Islam - Hur ser unga muslimer på islam i Sverige idag (som jag förövrigt inte ens börjat på än!) (3-5 sidor)
Allahs döttrar - diskussion om boken (c:a 1-2 sidor)

Två filmuppgifter:
Teoriuppgift 4 i film och litteratur (2-3 sidor)
Sammanfattning av recension på "Batman: Arkham City" (3000 tecken).

Därutöver har jag endel som ska läsas på en annan kurs, men jag tror det får stå tillbaka lite faktiskt... Ärligt talat. Seriöst alltså. Jag är inten supermänniska. Helt ärligt.

Okay.
Var det något mer jag skulle göra, eller kan jag få planera min begravning i lugn och ro nu?
Ja just det, dagen efter, jobbar jag.
*suck och stön*

fredag 18 november 2011

Bra jobbat!

Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv för denna veckan. Jag har skrivit flera analyser och teoriuppgifter som är redoa att lämnas in (även om någon av dem inte är helt fantastiskt bra skirvna, jag hoppas bara inte att den räknas som ett plagiat!).
Har några kvar också som jag ska göra under helgen, men det är mest läsa och skriva kortare diskussionsinlägg, så det borde fungera bra ändå!
Nu har vi en kurs med sjukt många uppgifter inom filmvetenskapen. Vi ska göra en sådär tio olika uppgifter, och på det diskussionsinlägg. Har en så ful lärare att hon delat upp alla diskussionerna i flera delar också, så att man måste göra ännu mer arbete. Sånt ogillas skarpt måste jag säga!
Men jag är fortfarande ganska nöjd.
Nu vet jag att jag kommer att få göra om en del uppgifter eftersom att om jag ska kunna göra alla, så kanske de inte blir helt kvalitativa, men jag känner mig ändå ganska nöjd med att jag i alla fall har lämnat in allting. När allting kommer omkring, så har jag ju bara 45hp kvar på min filmvetenskaps examen när terminen är slut!
DET mina vänner är skönt!

Imorgon bär det av till jobbet igen. Imorgon blir det aikido i flera timmar. Det tror jag att jag kan stå ut med. Speciellt när vi kommer att vara flera stycken där faktiskt. Inte bara två. Jag hoppas bara att jag kommer att hitta ut dit nu! Det är inte helt lätt att hitta från Campus ut till aikidoklubben om jag ska vara ärlig.

Tänkte förövrigt göra en rensning bland ämnena här på bloggen, så jag ska gå igenom vissa inlägg som jag tycker om och lägga in nya taggar på dem!
En av dem kommer heta träning, men där kommer det inte hamna så jättemycket, eftersom att jag har en ny blog som kommer att ta upp mycket av träning också (iamamartialartist.blogspot.com) och där kommer mest utav det jag skriver om det att hamna. Troligtvis kommer inläggen att se ganska likadana ut både där och här.

torsdag 17 november 2011

Peppad på framtiden!

Sitter här med skolböcker upp till öronen. Har minimum av 30 uppgifter att lämna in den här terminen, men jag känner ändå att "Äntligen! Nu börjar jag komma någonstans!" Poängen kommer rasa in efter att terminen är klar och det kommer kännas sjukt skönt! Kommer bara ha 45 hp kvar och i det en kandidatuppsats.
Sen sitter jag förväntasfullt och väntar på att få se om jag kommer in på Biblioteks- och informationsvetenskapsprogrammet. Svaret kommer nu i början december någon gång. Yay! Jag ska få bli skolbibliotekarie!

Känner mig helt fantastiskt laddad för framtiden just nu.

Jag har landat lite i Växjö. Trivs hur bra som helst på Ju-jutsu klubben. Börjar tycka stan är okay även om jag inte känner så måmga än, men det kommer förhoppningsvis förändras under våren och så. Behöver inte jobba kvar på jobbet efter 10/12 utan kan leta efter nytt arbete om jag känner för det.
Jag peppar mig själv på träningen genom att försöka genomföra en tävlingssatsning och bli duktig, samtidigt som jag försöker ta mig igenom skolan med okay betyg och träffa J, så det finns att göra i alla fall.

Riktigt positivt ser det ut i alla fall!

måndag 14 november 2011

Hej SJ! (återigen)

Jag undrar om det här kommer bli en återkommande fråga som jag tar upp. Har en känsla av det nu när vintern närmar sig. Vi kan ju bara hoppas att snön väntar ett litet tag med att komma så jag hinner åka hem till skogarna i Värmland innan vinterförseningarna kommer.

Jag tänker inte skriva någon närmare presentation om mina tågåkar vanor den här gången, utan det kan ni läsa i mitt förra inlägg.

Vad jag är fascinerad över när det kommer till er, SJ, är att ni lyckas att få oss 19 minuter försenade på en sträcka som tar 10 minuter att åka. Det är skills. Det måste till och med jag erkänna att det är. Men det är inte populärt. När man hör saker som "äsch, jag är van längre förseningar än så här, det här är ju ingenting" när man är tjugo minuter försenad (eftersom att det i slutändan ofta brukar öka lite till), då kan man ju börja fundera på vad som är fel. Både med er, och med oss, som faktiskt går med på att stå ut med era förseningar, i många fall otrevliga personal, och dåliga kundservice.

Igår berodde problemet på att ni hade en broms på. Nu undrar jag, är inte det något som man märker innan tåget åker? Och (nu är jag mest nyfiken), hur tar det tio minuter att åtgärda? Borde det inte finns någon varningslampa framme hos chauffören som visar att "Hej där, nu ligger jag och bromsar er lite grann, är det okay med er?" i så fall bör man ju kunna lösa det ganska snabbt.

Sen kunde jag inte annat än skratta, när jag hörde att eran "lösning" på våra förseningar. Jo, de andra tågen var ju nämligen också försenade! Så inte skulle det vara några problem för oss som skulle med tågen från Alvesta sen. Nu väntade tågen så fint in oss där (uppfatta mig inte fel, det är jag välidgt glad för, men verkligheten är ändå en annan), och ännu mer problem skapades för de som skulle med tåg vidare från stationer efter vägen.

Det är fint av er SJ, att ni har sådant hopp om att era förseningar passar ihop med alla andra förseningar på tågen. Har eran personal nu blivit lika medvetna om era ständiga förseningar som vi som åker är?

Många av era problem hade inte stört nämnvärt, om det händer några gånger, ni är ju ändå inte mer än mänskliga, men sen jag flyttade ner till Växjö i början av september så har jag inte varit i tid till Alvesta en enda gång (under sommaren fungerade det i majoriteten av fallen, i alla fall till Växjö, därifrån verkade det lite mer problematiskt). Och det är ofta på samma sträckor som det är problem, om än problemen skiftar från gång till gång.

mvh Sanna Johansson, en mycket frustrerad tågresenär

måndag 7 november 2011

Öppet brev till SJ

Hej SJ!

Jag tänkte börja med att kort berätta om min tågåkarresa med er. Först tänkte jag nämna vilka sträckor som jag vanligtvis åker och har åkt.
Karlstad - Göteborg
Karlstad - Stockholm (klivit av i Katrineholm för att åka vidare till Linköping majoriteten av gångerna)
Linköping - Stockholm
Linköping - Växjö
Och självklart alla sträckor åt andra hållet.

Förra vintern träffade ni ett riktigt lågvattenmärke i min tågåkarresa. Jag pendlade ungefär två gånger i veckan under halva november och halva december mellan Linköping och Stockholm, och jag tror inte jag var i tid en enda gång. Det samma gällde när jag skulle från Karlstad till Linköping, och vissa gånger kom flera timmar försenat. Det oftast på grund av det enkelspår som är i närheten av Degerfors, där ledningarna har blivit neddragna ett antal gånger, och man har fått stått några timmar. Vore det inte bra att komma på en bra lösning där, då det ändå är en ganska tungt trafikerad sträcka?
Vore inte en upprustning av järnvägen runt omkring i Sverige rent generellt en bra idé? Vi har ju inte gjort så där jättemycket åt den på väldigt länge, och det skulle verkligen hjälpa er och resten av kollektivtrafiken att få ett ansiktslyft.

Jag vet att ni tidigare har haft det ganska bra ändå, när ni har haft monopol på tågtrafiken i Sverige, men så är det inte längre. Nu har nya tågkompani kommit ut på marknaden och ni har fått konkurrens.
Rent teoretiskt så bör ju det ha varit en fantastisk möjlighet att återupprätta ert lite skamfilade rykte som ni har skaffat er de senaste åren med försenade tåg, otrevlig personal och andra problem som har uppstått i samband med era tågresor.

Jag förstår också att ni, som alla andra blir helt handlingsförlamade när det kommer snö på vintern i Sverige, det har vi ju aldrig haft förut.

För att komma tillbaka till verkligheten.
Snö kommer det varje år.
Mycket också.
Det är inte något nytt, och att spendera pengar på extra personal som kan berätta att tåget är sent istället för att lägga de pengarna på att hyra in snöröjare ser jag som befängt, och totalt idiotiskt. Och om det nu är så att ni hunnit få bort snön så är fortfarande majoriteten av tågen på vintern kraftigt försenade, förra vintern var många av tågen försenade på grund av att vagnarna var kvar vid vagnsstallarna.

Ni verkar ha svårt att kommunicera med varandra runt om i Sverige också. I dagens samhälle där nästan varje människa i myndig ålder har en mobiltelefon så borde det ju inte vara jättesvårt att ringa och höra med varandra. Eller ni kanske fortfarande använder brevduvor? Ja det är kanske bättre för miljön på det sättet.

Nej SJ. Enda orsaken till att jag fortfarande betalar pengar för att åka med er är för att det är opraktiskt med bussar där jag bor nu, och dit jag ska när jag reser. Att man ska behöva att vara försenad med lika lång, eller längre tid, än den sträckan man ska resa känns inte som en okay deal, speciellt inte för de hutlösa priser som ni tar ut på era biljetter.

mvh Sanna Johansson

lördag 1 oktober 2011

Hej!

Eftersom att jag har lite dåligt med idéer för vad jag ska blogga om så tänkte jag länka över till mina andra bloggar så kan ni se om ni hittar något intressant där istället. Jag ska försöka att börja blogga mer regelbundet snart igen, men jag föredrar att skriva bra inlägg och inte bara onödiga tomma inlägg (även om det garanterat kommer något sådant med).
Men nu får skolarbete, arbete och träning vara prioriterat högre än bloggen.

Hello, as I have a bit of a dry period when it comes to blogging, I would like you to visit my "theme-blogs" and see if you can find anything interesting there. (Some of the subjects do still exist on this blog to, if you check the subjects!).
Right now though, school work, work and training will be a bigger priority for me than this blog!

Film (mostly in English): http://epicfilmfreak.blogspot.com/
Böcker/Books (mostly in English): http://libraryofthedreams.blogspot.com/
Kampsport/Martial Arts (in Swedish): http://iamamartialartist.blogspot.com/

And if you dare to, please leave a small comment if you agree or disagree with anything I say!

måndag 26 september 2011

Är det bara cyklisternas fel?

Som numera inbiten cyklare (av tvång, det är för dyrt att åka buss, och tar för lång tid att gå över allt), så blir man lite ledsen när man läser i tidningarna att det är cyklisterna som beter sig dåligt i trafiken.

Det här skulle jag vilja påpeka att så är det inte alltid!

Gångare har en förmåga att ofta spatsera fram med minst 4 personer i bredd, på smala cykel och gång banor, plingar man då på dem, så ger de en det onda ögat för att de måste flytta på sig. Plingar man inte utan bara susar förbi, så blir de irriterade för att man inte plingar.
Det samma gäller folk som är ute och rastar djur. De flesta är bra, men många släpper ofta kopplet jättelångt, så att man som både cyklist och gångare ofta får svänga runt djuret för att inte cykla in i kopplet.

En annan sak när det kommer till cyklister är att de menade att de ofta kör mot rött. Det här är ett problem som måste tas tag i, när det blir farligt för den som cyklar. Vissa rödljus är automatiserade, så att de byter med jämna mellanrum, vare sig någon tryckt på knappar, eller bilar är på väg. Ska man då som cyklist stanna och vänta när det inte finns några bilar inom synbart avstånd? Att cykla över en normalstor väg tar inte många sekunder.

Något som man dock kan tänka på är att vid obevakade övergångsställen, där blir ofta bilförare sura när en cyklist ska över, men är det då inte bättre att de släpper gasen, och rullar fram, låter cyklisten cykla över och alla kan fortsätta i sitt tempo. Det istället för att cyklisten ska kliva av cykeln, bli gångare, och därmed tvinga bilisten att stanna (vi har väjningsplikt i Sverige)?
Vad känner ni är smidigast?

Regler gäller i trafiken, men ren hövlighet och respekt för varandra är minst lika viktigt. Cyklisterna ska kunna ta sig fram på gångbanorna, vilket betyder att kompisgängen kanske inte behöver gå i bredd hela tiden. Håll djur närmare er så att de inte tar upp en hel väg och kom ihåg att "blinka" åt vilket håll ni ska åt om det behövs. Ska ni gå/cykla/springa och vara mer intresserade av telefonen än att se er för, då får man skylla sig själv om man blir påcyklad eller påsprungen.


fredag 23 september 2011

Glas strutar eller Glass trutar..?


Ett fenomen som även jag drabbas av ibland, men försöker att undvika i möjligaste mån.
(Skulle det nu smyga sig in något grammatiskt fel i denna text så ber jag om ursäkt, jag har i alla fall försökt att få det att se bra ut, men eftersom att mitt Chrome har inställt på autospråk med engelska, så blir det mycket röda streck och det är svårt att få en bra överblick).

Vissa kan vara ganska harmlösa, men i vissa fall kan själva sammanhanget bli helt fel när man gör en särskrivning.

Dock vill jag påpeka en sak. Någon som sitter och gnäller på andras särskrivningar, har ingen som helst rätt att göra det om man själv använder felaktig grammatik konstant.
(Exempel man kan se är inga stora bokstäver i början på meningar, eller efter punkt. Eller om man skriver med extremt många utropstecken eller frågetecken, eller skriver på det här viset...och glömmer både mellanslag, punkter, och allt annat som går att göra fel när man skriver en mening...för det är ju egentligen inte så noga, eller???!?!?!)

Vissa menar på att de använder sig av sms-förkortningar, eller skriver slang, eller i vissa fall, dialekt. Det är dock ingen godkänd orsak till särskrivningar, glömda punkter och stora bokstäver.
Vissa skyller denna spridning av särskrivningar på att vårat språk influeras av engelskan så mycket (exempelvis, det heter "bank account" på engelska, men bankkonto på svenska.) Vad är det för undanflykt att inte lära sig det svenska språket?
Jag trodde fortfarande att det var obligatoriskt med svenskaundervisning ända upp på gymnasienivå i Sverige? 
Kollar man då inte grammatiken i inlämnade uppgifter?
Ska jag vara ärlig är engelskan ännu värre i hur dåligt ungdomar stavar när de skriver saker på nätet, skickar sms och så vidare. Det är horribelt, och har man inte fått lära sig att tyda det, så kan det i många fall vara helt omöjligt att förstå vad det handlar om.

Självklart kan folk få skriva hur de vill när de skickar privata meddelanden mellan varandra, det kan ju ingen  säga vare sig bu eller bä om, men när det kommer till publika saker, exempelvis i forum, på facebook där många ser, i bloggar och så vidare så bör man sträva efter att använda sig av ett korrekt språkbruk. Skriv gärna på dialekt om det är det som gör att man sticker ut, eller skriv med sms-språk, men gör det då klart att det är det, men försök att åtminstone hålla vissa grammatiska regler.
Rent generellt, att skylla på engelskan att man gör vissa saker är befängt. Det är så sjukt mycket mer regler för grammatik där än vad det är i svenskan (skillnaden mellan de olika sorternas engelska gör det inte bättre hellre).

Snälla, försök åtminstone ha ett bättre språkbruk, jag försöker, och man låter så mycket mer seriösare när man gör det också.

En rolig, men nedlagd sida om särskrivning: http://skrivihop.nu/


onsdag 21 september 2011

How am I a cliché?

If you are yourself,
people will dislike you.
If you try to be someone else,
people will dislike you.

Det bästa är att bara vara.
Man behöver inte försöka hitta något "sig själv", men man behöver inte heller göra som alla andra gör.
Man behöver inte vara "någon".

Finnas till.

Idag är catchphrasen "var dig själv", för att man inte ska vara som alla andra, men då blir det istället att (majoriteten av) ungdomar försöker så hårt att vara något som de inte är, bara för att vara annorlunda istället.

Bara vara.

Gör det som gör dig lycklig.
Folk kommer att acceptera dig, även om det inte är idag så kommer folk att acceptera dig för den du är, inte den du försöker att vara.

Att konstant fundera på hur man ska passa in, eller göra att man är avvikande i någon aspekt kommer att ta över livet tillslut.

Det finns inga stilar som man måste hålla sig till.
Lyssna på hårdrock, klä dig i pastell och se på science-fiction om du vill. 
Den som bryr sig så mycket om det, den har bara inget vettigare att göra med sitt liv.

Känner man sig bekväm med det man gör så kan det inte vara annat än rätt.
Man får självförtroende, och då känner man att man inte måste passa in i något fack längre.


Våga drömma.
Våga göra det du vill.
Våga finnas till.

tisdag 20 september 2011

Vi har väll lag om hjälm..?

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om hur viktigt det är att använda hjälm när man cyklar.

Vi har idag en lag om att barn/ungdomar under 15 år måste använda hjälm om de cyklar, eller blir skjutsade på cykel (personligen tycker jag att det bör gälla allt man tar sig fram i trafiken på, cyklar, inlines/rollerblades, skateboards, longboards, mopeder och så vidare).

Tyvärr måste jag säga att lagen följs dåligt. Både när jag tittar i Torsby, Linköping och här nere i Växjö är det alldeles för få som använder hjälm. Något som jag tycker att föräldrar bör ta tag i genom att visa sig vara ett gott föredöme och använda hjälm själva när de cyklar med barnen i trafik. Barns huvuden är fortfarande inte färdigväxta och en smäll där kan skada än mer än vad det gör på en vuxen.

Det kanske är tufft att säga att de föräldrar som inte sätter en hjälm på sina barns huvuden är ansvariga om det händer något, men det kanske är det som behövs för att man faktiskt ska inse att det behövs mer hjälmar idag. Som det ser ut idag är det så att barn som ser sina föräldrar använda hjälm, kommer säkerligen att behålla hjälmen på längre, kanske till och med upp i vuxen ålder (man kan i alla fall hoppas), men barn som ser sina föräldrar utan hjälm, de tänker "Äsch, jag slipper min när jag blir stor!"

Ska det verkligen vara så? Är inte huvudet mer värt?

På transportsstyrelsens hemsida: http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Fordon/fordonsregler kan man hitta reglerna som gäller när det kommer till hjälm och olika fordon!

måndag 19 september 2011

Flytta hem..?

I maj var jag väldigt pepp på att flytta ner till Växjö och börja plugga.

Verkligheten blev en helt annan.

Jag trivs verkligen inte här nere i Växjö.
Jag trivs på träningen, men med resten känns allting bara fel. 

Jag tycker inte om staden, det är svårt att hitta, gatorna är opraktiska och det är inte en cykelvänlig stad här nere, vilket inte hjälper när man ska någonstans. Cykelvägarna går konstigt, man måste ofta ta långa omvägar, speciellt när man bor längst bort på Campus, och om man hittar en bra väg, är ofta själva vägen i uruselt skick.
Bussarna är om möjligt ännu sämre och allt som behövs ligger inom opraktiskt avstånd.
Det här är ingen cykelstad, det märks, här åker alla bil eller går, eller eventuellt buss. Lustigt tycker jag när de är Europas grönaste stad, men de kanske menade grönast i hur mycket gräs och träd som finns, men då tror jag ändå inte på det.

Att jag egentligen ogillar skolan det har jag nog gjort klart tidigare. Många lärare är jättebra, men vissa lärare och även studievägledarna gör att jag bli rent mörkrädd. Sen att allt som är intressant att läsa är på distans gör ju att man inte har någon klass som man faktiskt träffar, vilket är mäkta irriterande. Jag kommer ha en kurs i höst som jag kommer ha lektioner på, och eventuellt en under våren. Ja, det blir väll så att jag inte lär och känna någon mer än de som är på träningen i slutändan i alla fall. 

Jobbet var inte alls som jag hade tänkt mig, och det känns inte alls positvit att gå dit mer än någon enstaka grupp. Det har inget med grupperna att göra, eller arbetskollegorna, utan mer med att jag får bara mer och mer att göra, och att det inte var vad jag hade tänkt mig, inte alls så roligt.

Nu känner jag verkligen för att flytta hem till Linköping igen!


söndag 11 september 2011

Trafikkällor


TrafikkällorMer »
Ja, det är tydligen härifrån jag får mina läsare.

1. En klasskamrat från i våras! Likasinad vampyrjunkie!
2. Say what?
3. Vem Twittrar om min blogg? Själv skaffade jag inte Twitter förrän idag typ! (https://twitter.com/#!/extraDrops)

Intressant...

lördag 10 september 2011

Osäker

Nu är jag sådär osäker på vad jag ska göra igen.

Jag velar mellan att flytta till Stockholm och läsa masterkursen inom filmvetenskap, eller att utbilda mig till grundskolelärare inom gymnastik, religion och engelska, eller något av ämnena i alla fall.

Finns det någon möjlighet att börja att plugga till lärare (eftersom att jag har i alla fall 1-1½ terminer innan jag kan börja i Stockholm över huvud taget) och sedan avsluta filmen, och gå tillbaka till lärarprogrammet efter att man är klar med film/söker jobb?



fredag 9 september 2011

Vems fel är det?

http://failbook.failblog.org/2011/08/19/funny-facebook-fails-not-bad/ 
På den länken kan man se att det står "Those who criticize our generation, forget who raised it".
Det tycker jag är ett (delvis) felaktigt påstående. Att det enbart skulle vara föräldrarnas eller den äldre generationens fel att barn idag är betydligt elakare mot varandra, arroganta och rent utsagt oförskämda mot sin omgivning.

Mammor och pappor idag har självklart en stor del i barnens uppfostran om vad som är rätt och fel, och många så kallade "curlingföräldrar" idag kanske inte gör det bästa arbetet, inte heller sådana som försummar sina egna barn, men barn idag är betydligt mer krävande av sina föräldrar. De ska ha telefon, de ska ha egen dator och tvspelskonsoll med tillhörande spel och andra tillbehör. De ska ha nyaste kläderna och mycket pengar spenderas på barnens fritidsaktiviteter långt upp i tonåren.

För att klara av alla krav som barn ställer idag (vem kan säga emot sin egen gråtande son/dotter som kommer hem och säger "Han/hon har en sån, varför har inte jag en?" eller föräldrar som måste överglänsa varandra i hur bra de har det (semestrar, nya bilar och så vidare), så jobbar föäldrarna nästan ihjäl sig. Sedan på det så ställs det krav på föräldrarna  från samhället att de ska lära sina barn rätt och fel och att bete sig på ett artigt sätt. Det är svårt för föräldrarna som ofta försöker, men som har barn som vägrar att lyssna. Här tycker jag att vi ska sluta och mjäka med lärarna som finns i dag, många vågar inte att lägga sig i hur barnen beter sig, för det skulle tas som kritik mot föräldrarnas förmåga att uppfostra sina egna barn.

Men i så fall får vi försöka att enas om endera det ena eller det andra. Endera så släpper vi på de sociala normer som råder idag, och går med på att störst, dyrast och längst är inte alltid bäst, och låter föräldrar få en möjlighet att faktiskt spendera tid med sina barn, och föräldrarna måste sluta att ge sina barn allt de vill ha, då behöver inte lärare ett lägga sig i, men gör vi inte så, så anser jag att lärarna har full rätt att lära barn vad som är rätt och fel (dock ska det göras utan politiska eller religiösa grundval, man ska använda sunt förnuft).

Många kommer säkert att säga emot mig nu, men det är så jag tycker. Hade jag varit lärare idag, så hade jag åtminstione försökt att få barn att sluta kalla varandra saker och svära, och det är det jag gör när jag står som idrottsledare också.

Jag har svårt att tro på att barn skulle lära sig allt sitt dåliga sätt från tv, film, musik och dataspel (även om jag tror att det kan vara delvis därifrån, men barn tar också efter sina föräldrar väldigt mycket), och det eftersom att de inte har någon som faktiskt kan ta hand om dem. Problemet är inte att barn bara är oförskämda mot sin omgivning, utan de är också oförskämda mot sina föräldrar. Jag tror ju att om en tioåring kallar sin mamma för "jävla hora" så tar hon minst lika illa upp som en annan kvinna, men på något vis så verkar det mer accepterat om det är mamma än någon annan.

Jag tycker att det här bör få ett stopp! 

Familjer måste börja tänka på varandra. Vad spelar det för roll om man åker till Thailand om två år istället för ett? Stanna istället hemma lite extra med era barn, och lär dem saker, visa dem saker och visa att ni bryr er om dem, för när ni [curlingföräldrarna] ger era barn allt de vill ha, och låter dem göra som de vill, det är inte att visa kärlek, det är att köpa deras kärlek!


Love is such a funny thing

Love can make you cry, cringe, laugh and hide

It makes some people sing

And some to feel a sorrow on the inside

...

Who knows when love will strike

you might be in a line, on a boar or at a park

When it happens there is an instant like

And it is no longer dark

...

Love can end

Love can endure

You try to mend

And you can be sure

...

Love is breakable

In every way it come

But it is also unmistakable

And helps you to be who you become!