http://failbook.failblog.org/2011/08/19/funny-facebook-fails-not-bad/
På den länken kan man se att det står "Those who criticize our generation, forget who raised it".
Det tycker jag är ett (delvis) felaktigt påstående. Att det enbart skulle vara föräldrarnas eller den äldre generationens fel att barn idag är betydligt elakare mot varandra, arroganta och rent utsagt oförskämda mot sin omgivning.
Mammor och pappor idag har självklart en stor del i barnens uppfostran om vad som är rätt och fel, och många så kallade "curlingföräldrar" idag kanske inte gör det bästa arbetet, inte heller sådana som försummar sina egna barn, men barn idag är betydligt mer krävande av sina föräldrar. De ska ha telefon, de ska ha egen dator och tvspelskonsoll med tillhörande spel och andra tillbehör. De ska ha nyaste kläderna och mycket pengar spenderas på barnens fritidsaktiviteter långt upp i tonåren.
För att klara av alla krav som barn ställer idag (vem kan säga emot sin egen gråtande son/dotter som kommer hem och säger "Han/hon har en sån, varför har inte jag en?" eller föräldrar som måste överglänsa varandra i hur bra de har det (semestrar, nya bilar och så vidare), så jobbar föäldrarna nästan ihjäl sig. Sedan på det så ställs det krav på föräldrarna från samhället att de ska lära sina barn rätt och fel och att bete sig på ett artigt sätt. Det är svårt för föräldrarna som ofta försöker, men som har barn som vägrar att lyssna. Här tycker jag att vi ska sluta och mjäka med lärarna som finns i dag, många vågar inte att lägga sig i hur barnen beter sig, för det skulle tas som kritik mot föräldrarnas förmåga att uppfostra sina egna barn.
Men i så fall får vi försöka att enas om endera det ena eller det andra. Endera så släpper vi på de sociala normer som råder idag, och går med på att störst, dyrast och längst är inte alltid bäst, och låter föräldrar få en möjlighet att faktiskt spendera tid med sina barn, och föräldrarna måste sluta att ge sina barn allt de vill ha, då behöver inte lärare ett lägga sig i, men gör vi inte så, så anser jag att lärarna har full rätt att lära barn vad som är rätt och fel (dock ska det göras utan politiska eller religiösa grundval, man ska använda sunt förnuft).
Många kommer säkert att säga emot mig nu, men det är så jag tycker. Hade jag varit lärare idag, så hade jag åtminstione försökt att få barn att sluta kalla varandra saker och svära, och det är det jag gör när jag står som idrottsledare också.
Jag har svårt att tro på att barn skulle lära sig allt sitt dåliga sätt från tv, film, musik och dataspel (även om jag tror att det kan vara delvis därifrån, men barn tar också efter sina föräldrar väldigt mycket), och det eftersom att de inte har någon som faktiskt kan ta hand om dem. Problemet är inte att barn bara är oförskämda mot sin omgivning, utan de är också oförskämda mot sina föräldrar. Jag tror ju att om en tioåring kallar sin mamma för "jävla hora" så tar hon minst lika illa upp som en annan kvinna, men på något vis så verkar det mer accepterat om det är mamma än någon annan.
Jag tycker att det här bör få ett stopp!
Familjer måste börja tänka på varandra. Vad spelar det för roll om man åker till Thailand om två år istället för ett? Stanna istället hemma lite extra med era barn, och lär dem saker, visa dem saker och visa att ni bryr er om dem, för när ni [curlingföräldrarna] ger era barn allt de vill ha, och låter dem göra som de vill, det är inte att visa kärlek, det är att köpa deras kärlek!
Jag har tänkt på detta hur mycket som helst. Och jag håller med dig om att lärarna skulle kunna ta en bättre roll i uppfostran på barnen. När jag jobbar i skolan kan jag se hur lärare och fritidsfröknar ofta är ganska passiva med barnen (ungefär så att så länge de inte bråkar så är allt bra).
SvaraRaderaMen det är lärarna tvungna till att vara i sådana enorma grupper med barn som de sätts i. När skolorna inte har personal som räcker till för alla så börjar det bli en ond cirkel; de barnen som kanske inte får rätt uppmärksamhet hemma kan inte heller få det från skolan (med andra ord alla vuxna i deras liv). Det är inte materiell lycka som skall ges utan tid, omtanke.
Ger man barnen tid och kärlek, om man verkligen "ser" dom som de egna människorna som de är, så behöver de inte ha den absolut nyaste prylen, så länge man upptäcker och använder den tillsammans. Får man den kärleken så behöver man inte hela tiden ha det bästa som alla kompisar har.
Det är synd att de drar in på mängden lärare, anställer mycket vikarier eller sådana som inte är behöriga för då slipper de ge dem en fast anställning, och det gör att barnen kan ha ny lärare typ varje år.
SvaraRaderaVi hade det mycket på det viset på högstadiet. Vissa slutade, vissa fick inte vara kvar och vissa blev mamma/pappalediga, och vi satt med en ny lärare i olika ämnen varje år.
Det är inte heller så roligt.
Klart som f*n att barn inte får den uppmärksamhet och hjälp som de behöver att få då, när en ny lärare måste lära känna dem inför varje år istället för att de ska kunna få ha samma som ser hur de växer och blir bättre.
Nu kanske vi var lite bortskämda att ha samma lärare i 1-3 och sedan en ny i 4-6:an, men det finns inget som säger att man på större skolor kan behålla samma lärare under ett par år i alla fall.
Sen tycker jag att föräldrar som helt uppenbarligen inte kan ta hand om sina barn p.g.a av jobb och dylikt ska sluta och säga att de visst kan ta hand om sina egna barn, för det kan de inte. Åker man kl 07.00 till jobbet och hämtar dem kl 17.00 på fritids/dagis, eller kanske ännu senare så är det typ iväg på aktivitet, äta och sen lägga sig för de flesta barn.
Det är konstigt.
Det är jävligt konstigt.
SvaraRadera