Rousey vs. Cyborg

Jag börjar bli lite less på debatten mellan Rousey och Cyborg nu.

Cyborg har blivit tagen för doping, det har inte Rousey. Cyborg har precis inget som helst att säga till om förrän hon har byggt upp sin karriär igen. Utan att fuska. Hon måste visa att hon kan slåss på alla andra villkor också.

Rousey är ganska bra på trashtalk, men än så har hon också kunnat visa upp i oktagonen att hon har något att komma med. Hon kan än stå upp för sitt snack, även om jag personligen tycker att det är lite fjantigt.

Uppgifter som jag har sett tyder på att Cyborg egentligen aldrig klarade vikten till 135lbs, men ändå så var hon champion i den viktklassen. Nu vill hon att Rousey ska gå upp för att möta henne. En enkel fråga har jag på det. Varför?

Rousey är en 135lbs fighter, det är inte Cyborg. Cyborg är (troligtvis) tyngre! (Nej, jag har svårt att tro att en tjej med den kroppen som Cyborg hade, dopad som ej dopad att hon kunde väga så lite). Alla andra av Rouseys motståndare har klarat invägningen. Rousey är bäst i den viktklassen för tillfället!

Rousey är inte skyldig Cyborg någonting. Cyborg måste som sagt bygga upp sin karriär igen, om hon vill möta Rousey så får Cyborg banta ner sig till 135 och möta Rousey där. Samtidigt så tycker jag Rousey kan sluta prata så mycket skit om Cyborg, det gör inte det hela bättre. Istället bör hon fokusera på motståndarna i sin egen viktklass! De som faktiskt är relevanta för hennes tävlande nu närmaste tiden.

Samtidigt skulle det bli en helt sjuk hatmatch om de nu blir av!

Kommit igång lite smått!

Sådär, då har man börjat komma igång lite sådär med körkortet igen!

Listan på saker som ska göras är:

Fixa nytt körkortstillstånd
- Beställa syntestpapper
- Rina och beställa tid för syntest (ska göras så fort jag får pappret)
- Beställa och betala via internet (ska göras så fort jag får min lön om typ en vecka).

Teoriboken  (lånat från bibliotek, och står i kö på den!)

Ringa körskola
- Tider för teoriplugget
- Körlektioner

Handledarutbildning med Jonatan? (om han vågar)

Köra, köra, köra!

Vad man egentligen bör hata.

Finns det något som jag avskyr så är det rasism, kvinnohat och allting som innebär att man anser sig överlägsen en människa.

Det är så lätt som att varje individ ska dömas utefter sina handlingar, inte hudfärg, kön, religion och så vidare.
Om man tycker att någon är en idiot ska man göra det för att den gjort något idiotiskt mot en, inte för att han är till exempel asiat, kvinna eller homosexuell.

Alla är lika värda från början, och det är våra handlingar som ska avgöra om vi är omtyckta eller inte.

Kort inlägg, för att det är egentligen ingenting att debattera om. Jag har fått nog av fördomar, hot, hån och allt mellan himmel och jord som man ser göras mot andra människor, bara av den orsaken att han eller hon inte ser ut som en själv, tror på samma gud, har samma kön, samma sexuella läggning.

Alla har rätt till att säga sin åsikt, men det finns faktiskt vissa lagar (exempelvis hets mot folkgrupp) som i vissa fall kan åberopas.

Låt människor vara ifred om ni inte tycker om dem och döm dem efter deras egna personliga handlingar, inte kollektivt!

Körkort

Jag har inget körkort. Det skäms jag lite för att säga faktiskt. Jag skickade in pappren första gången för jättelänge sen, men kom aldrig iväg ner till körskolan. Men till slut så kom jag igång, men jag han ju inte att köra så mycket då jag pluggade, och studiebidraget inte räckte något vidare långt. Speciellt inte eftersom att man var tvungen att köpa det där överprisade länskortet varje månad. Det fanns verkligen ingen som helst orsak att ha så höga priser på det. Det var ju nästa billigare att åka bil ner för de flesta.

Men nu har jag beslutat mig för att försöka ta tag i det här igen. Mycket för att jag nu faktiskt tjänar pengar också. Inte bara lånar, utan jag tjänar mina egna pengar. Därför anser jag att det nu är dags igen. Nu ska jag ta körkort, och hoppas på att det går bra, och inte blir allt för dyrt. Eller att mitt schema bestämmer sig för att fucka-up allting och krångla.

Det första jag måste göra är dock att få ett nytt intyg att jag får övningsköra, och sen hitta en bra prisvärd körskola här nere i Växjö. Sen kanske jag får få tummen ur och åka hem ett tag för att övningsköra med mamma igen, men känner jag henne rätt så behöver jag nog ta åtminstone tio, helst fler, körlektioner innan hon ens överväger att sätta sig i en manuellt växlad bil med mig vid ratten. Av någon anledning verkade det inte lika läskigt för henne när den var automatväxlad? Dock hoppas jag att man kan få lite sponsring av dem i form av pengar för körlektioner i julklapp och sådär.

Orsaken till att jag anser att jag måste ta tag i det här just nu är för att det slog mig att om jag inte fixar det här innan jag är klar med mina studier, eller rättare sagt, innan jag är färdig bibliotekarie, studierna kommer jag nog aldrig att sluta helt med,  så kommer det vara svårt för mig att hitta ett jobb, då väldigt många jobb idag kräver att man har just B-körkort. Och kan jag inte hitta något jobb då, så kommer jag heller inte att ha råd med något körkort. Vilket skulle bli en väldigt ond spiral i så fall. Så det är därför som jag anser att nu är en mycket bra tidpunkt att ta tag i det där körkortet.

Nu till veckan (om jag har rast någon gång) som ska jag ta och beställa hem alla papper och när jag fått dem ska jag ta och ringa för att boka en tid hos en ögonläkare så jag kan får göra mitt syntest (gjorde ju det i vintras, men hade inte fått med mig pappret, och nu är det nog för sent att skicka upp det...).

Heja mej!

Önskelista 2.0

Snart fyller jag år! Det är runt de här dagarna som man önskar att man hade pengar så man kunde köpa allt man önskade sig! (Eller en snuskigt rik människa som älskar att ge bort presenter i ens närhet!)

Min lista består av (utan inbördes ordning):

Säsongerna av Lilla huset på prärien

Den serien var ju helt fantastisk så vitt jag minns! I alla fall de säsonger jag hann att se. Vet dock ej hur många!

Nya Batman-trilogin.

Ge mig! De nya filmerna är nog bland de bästa filmerna jag vet. Den här kommer dock att ligga kvar i önskelistan till det är julklappsdags.

En iPad

Ja. Förlåt. Men jag vill faktiskt ha en iPad. Gärna en av de nya! 

Röda (låga) Converseskor!

Just röda, låga Conversedojor har jag önskat mig sjukt länge nu! Jag tycker de är så grymt snygga! Ska nog köpa ett par åt mig själv nästa sommar/vår om jag har lagom med jobb!

Ett körkort.

Okay. Jag kanske inte önskar mig just själva körkortet (även om det skulle vara bra smidigt), men jag önskar att jag hade pengar till att kunna ta körkortet. Det hade varit riktigt nice!

Inte för att jag känner att jag behöver någon bil, men det skulle vara bra smidigt att ha ett körkort i alla fall.

Kitchen Aid

Definitivt, under inga som helst omständigheter i rosa dock! Annars hade hela det här paketet varit oerhört coolt att få (även om jag redan har en sjukt bra elvisp och en helt okay mixer och brödrost)! Fast då som sagt inte rosa. Helst svart, rött eller eventuellt mörklila!

En Fatboy!

(Alltså en stor sittsäck)

Dock vet jag inte riktigt vart jag skulle ha plats för den just nu. Kanske hade fått slänga ut soffan i så fall. Men jag vill ändå ha en!

Böcker!

Hur mycket böcker som helst önskar jag mig. Min lista på Adlibris blir bara längre och längre hela tiden! Jag skulle älska den människan som gav mig någon av de böcker jag önskade mig för resten av livet!

En Mac-dator

Med bra filmredigeringsprogram i! Det hade varit supernajs, för jag är verkligen inte nöjd med de program jag provat till PC (men jag tar gärna emot förslag om det är någon som sitter och håller på något!) Självklart vill jag då också ha en videokamera!

Ett Wii och ett Nintendo 3DS

Ja. Jag skulle nog definiera mig som prylgalen. Speciellt när det kommer till tekniska prylar. Lite grann är nog också att jag vill ha det som är "inne", även fast jag inte behöver det!

Fotpallspuffar.

Finns på Åhléns, och om jag har pengar över i nästa månad, då ska jag åka ner och köpa några.

En ny cykel

Eftersom att något jävla blockmongo stal min cykel så hade det inte varit helt illa att ha en ny. Med typ fem lås på eller något. Och ett anti-tjuvsystem. Och ett larmljud som låter som ett flyglarm. Och elchocker. Typ.

Sen skulle jag nog faktiskt gilla en med växlar på den här gången.

Muffin/Cupcake Maker

Av något slag. Egentligen vilken som helst skulle passa fint. Eller några muffinsformar i teflon (tror jag det är) Helst både och. Jag har sett både och på Lagerhaus, och undrar lite varför jag inte köpt dem.

Benpass på gymmet.

Idag gjorde jag mitt andra, "prova vilken nivå jag ligger på och ta reda på hur maskinerna fungerar"-pass på gymmet. Den här gången var det underkroppen som fick sig en rejäl omgång.

Eftersom att jag glömde min sport-bh och fick köra i min vanliga, så vågade jag dock inte köra några stora mängder kondition. Det enda som jag kan göra i en vanlig bh är cykla, och det avskyr jag verkligen att göra.
De övningar som jag körde igenom idag var:

Maskiner
Leg Extensions 2 x 10 15 kg
Leg Press 10 40 kg, 10 50  kg
Rygglyft 2 x 10
Adduction 2 x 10 35 kg
Abduction 2 x 10 30 kg
Leg Curl 2 x 10 15 kg

Medicinboll
Woodchopper 2 x 10 4 kg
Utfallssteg 10 4 kg
Benböj 2 x 10 8,19 kg

Maskiner
Abdominal 2x10 20 kg

Utan vikter
Sneda sit-ups 2 x 10
Sit-ups 2 x 10
Cykelsit -ups 2 x 10

Maskiner
Shoulder Press 2 x 10 9 kg
Tricep Press 2 x 10 32 kg
Leg Curl (annan maskin) 3 x 10 25 kg
Leg extensions 2 x 10 20 kg
Abduction 3 x 10 25 kg
Adduction 3 x 10 25 kg
Leg Press 3 x 10 50 kg

Rep
Vertical Pull Down 1:40 5
Seated abcrunch 1:10 4

Det jag var mest fascinerad över var att jag orkade 50 i benpress. Jag tror inte att jag orkade det när jag flyttade från Torsby faktiskt.

Är det verkligen så förvånande?

DN Debatt tar idag (bland annat) upp ämnet att dåliga matvanor har blivit ett folk hälsoproblem i Sverige.

De hade gjort en undersökning med 2000 personer, och även om jag anser att det kanske är lite för få människor, och under för kort tid (4 dagar), så skrämmer resultaten mig:

• Åtta av tio äter för lite frukt och grönt.• Sju av tio äter för lite fisk.• Nio av tio äter för lite fullkorn.• Åtta av tio äter för mycket mättat fett.• Fyra av tio äter för mycket socker.• Sju av tio äter för mycket salt.

Det här är inte bra någonstans.

Vad jag däremot reagerar mest på är att vi inte försökt göra något åt det tidigare, utan suttit och väntat på att det ska hända, trots att det väldigt uppenbart har varit en pågående trend över hela världen att vi blir fetare och fetare.

Tydligen så är det bland de unga som trenderna är störst. Det dricks kopiösa mängder läsk, äts pizza och annan snabbmat och så vidare. Det här känns ju dock som att problemet kommer från att ungdomarna i yngre åldrar blir introducerade till sådan här mat. Jag tror att orsaken till att man ens tänker tanken på att ge snabbmat (och annat skräp som godis och läsk) beror på att föräldrarna är så stressade så att de tar den lätta vägen. Man hinner helt enkelt inte att laga ordentlig mat.

Enligt artikeln så verkar dock vissa livsmedel ha fått ett uppsving. Mycket beroende på LCHF och andra dieter. Vad många verkar ha missat, och som vi kan räkna ut i artikeln är att många tror att det är dyrt att äta hälsosamt:

"Generellt äter personer med låg inkomst mer godis och snacks men mindre grönsaker " 

Men så är inte fallet. Grönsaker är inte jättedyrt. Godis, halvfabrikat och snacks är vad som är dyrt att köpa.
Enligt artikeln ser våra matvanor i Sverige just nu ut såhär:

"Vi äter mer fisk och skaldjur, konsumtionen har ökat med cirka 30 procent bland kvinnor och med hela 60 procent bland män. Tre gånger så många väljer flytande margarin eller olja till matlagning jämfört med 1997. Men användandet av smör har också ökat. 

Vi äter mindre potatis än tidigare. Däremot ökade konsumtionen av ris och pasta under 90-talet, för att sedan ligga kvar på samma nivå. Vi äter ungefär lika mycket bröd som tidigare. Vi äter ungefär lika mycket socker som tidigare, men sockerkällorna varierar – unga väljer läsk och godis medan äldre väljer kaffebröd och efterrätter. Konsumtionen av pizza och paj har ökat."

Jag förespråkar aldrig att man ska ta bort en av protein, fett eller kolhydrater från kosten, men alls kroppar är olika och mår olika bra av olika mängder. Själv blir jag dåsig och trött av för mycket protein. Om jag också stoppas i mig för mycket protein tar det väldigt lång tid innan jag blir hungrig igen, och då äter jag inte lagom mycket under en dag, plus att jag lättare ökar i vikt. Däremot kolhydrater (ej från socker) mår jag bra av, och jag kan mycket väll behålla eller gå ner i vikt trots att jag äter mycket kolhydrater.

Däremot så förspråkar jag att man tar bort (eller åtminstone drar ned radikalt på konsumtionen) läsk, godis, snacks, snabbmat (det är lika lätt att göra pizza hemma, och mycket godare) och alkohol från sin diet om man vill gå ner i vikt. Det är egentligen så lätt som kcal in - kcal ut om man vill gå ner i vikt, men man måste också vara noga med vad man äter, då vissa av de sjukdomar som räknas upp i artikeln också kan drabba de som är smala. Att vara smal är ingen garanti för att man är frisk, men att vara hälsosam är.

Men jag undrar fortfarande på hur det har kommit lite som en chock att vi blir fetare?

Om man ska vara seriös i ett engagemang mot fetmaepidemin så krävs det ordentliga tag. Man måste få bort det som inte är bra från marknaden, eller göra det oattraktivt. Men hur lätt är det att smälla igen alla pizzerior och se till att föräldrarna har tid att laga mat till sina barn med hur samhället ser ut idag?

Nummer ett som man borde göra det är att som förälder ta ett ansvar. Man måste lära sig om nyttig mat och träning.
Som nummer två måste man se till att involvera barnen i tidig ålder i matlagandet, så att de skaffar sig bra vanor när de blir stora. Tänk på att det man lär barnen att äta som små, det är det de kommer att äta som vuxna sen.
Som nummer tre (och som jag ser som nästintill omöjligt) är att få bort de dåliga produkterna från marknaden. Göra dem otillgängliga. Höja priserna skulle vara en bra idé, men här kommer ju det största problemet: industrin. Företagen vill tjäna pengar, och nu för inte alls så länge sedan så sänktes ju priserna på skräpmat.

Vi behöver för det första uppdatera de kostråd som Livsmedelsverken ger ut. De är inte längre helt aktuella och väldigt genrealiserande. Man behöver som sagt äta både kolhydrater, protein och fett, men man får vara noga med varifrån de kommer. Det här behöver man lära barnen från tidig ålder. Större grönsaks- och fruktbord i skolorna. (Helst gärna också bättre kvalité på maten! Mer råvaror av bra kvalité där näringsämnena finns kvar!).

Jag menar inte att man bara kan knäppa i fingrarna, så är allting löst, men det här är vad jag anser behöver att göras om man kunde gå in och ändra världen.

Målet är ju ändå att alla ska äta hälsosamt, må bra, röra på sig och njuta av livet.

Ointellektuellt

Nu läser jag den här debattartikeln i DN Debatt för andra gången idag, och jag kan fortfarande inte riktigt greppa den. Eller vad han faktiskt försöker säga oss. Jag kanske inte är lagom intellektuell?

Inlägget handlar om forskaren Mats Alvessons (professor i företagsekonomi) resonemang om att högskolestudenter gör det lätt för sig, och att man inte lär sig något av att läsa på högskolan. Han pratar om "lätta ämnen" som inte skall ge någon intellektuell kvalité:

Lätta ämnen är lika populära bland studenter som tveksamma i fråga om att leda till påtaglig intellektuell kvalificering. Vi får en uppdelning av studenter där de från högutbildade familjer läser traditionella akademiska ämnen, ofta på prestigefyllda lärosäten, och andra läser lätta ämnen och är överrepresenterade på nyare lärosäten.

Inte nog med att han ger en känga till vissa ämnen (men han är noga med att inte säga vilka), så ger han också en känga till vissa lärosäten, som han uppenbarligen anser inte håller den klass han vill ha på universitetsutbildningar.

Jag är lite nyfiken på vilka dessa "lätta ämnen" innebär.
För mig handlar hela artikeln (åter igen) om att man bör utbilda sig till "något vettigt". Typ, ingenjör, läkare eller liknande. (Väldigt mycket vibbar från Svenskt Näringslivs uttalande förra sommaren om "lätta" litteraturkurser på Linnéuniversitet?) Istället då för att fokusera på vilka områden vi idag har personalbrist på, och göra de programmen attraktivare så ska alla slåss om samma program. Det känns inte helt hållbart i längden. Vi kan ha hur många läkare som helst, men utan sjuksköterskor kommer inte vården att fungera.

Man har läst lite spökhistorier om hur vissa av lärarutbildningarna godkänner elever trots att de inte når upp till standarden för att eleverna annars känner sig kränkta och så vidare, men det är ett helt annat problem, och måste tas itu med inom den egna kretsen, man ska inte, som Alvesson verkar göra, dra alla över en kam.

Alvesson menar på att många av högskolorna kan ses som yrkesgymnasium istället.

Ser man på en genomsnittlig svensk högskolas eller nytt universitets utbud kan man få intrycket att det är yrkesgymnasieskola. Örebro universitet har till exempel akut- och ambulanssjukvårds-, behandlingsassistent-, byggarbetsledareprogram, program för sommelier och måltidskreatör, hotell och värdskap och till och med ett spa-program. Malmö högskola kör med kurser typ serieteckning och fotbollshistoria.

Sen är jag inte helt säker på att jag håller med om att akut- och ambulanssjukvård är något som man klarar av när man är 16-18 år, vilket är åldern vi har på gymnasieskolor i Sverige. Om man nu vill vara petig så kanske vissa av dem skulle kunna kortas ner i tid, och fler övergå till KY-utbildningar, men jag ser ingen som helst orsak att dessa KY-utbildningar kan ges på högskolor, eller något annat samarbete. Frågan är då, vilka av dem ska i så fall förkortas? De med mer praktik? De som ej är "högavlönade jobb"? Kriterierna för det här skulle i så fall kunna vara vilka som helst. Sen tror jag personligen att åtminstone några av de teoretiska kunskaperna faktiskt är bra att ha med sig ut i yrkeslivet sen!

Av vissa av hans resonemang får man nästan känslan av att man inte behöver någon utbildning över huvud taget:

Förr eller senare lär sig kanske de flesta tillräckligt för vad som krävs av ett arbetsliv där trots allt flertalet arbeten ej förutsätter avancerade teoretiska kunskaper. 

Förhoppningsvis visar det sig senare vilka som inte gjort sitt jobb på högskolan och inte, i alla fall om det kommer till de mer praktisk utbildningarna. Rätt man på rätt plats. Den mest kompetente ska ha jobbet, vare sig han hade G eller VG på alla uppgifter för bara för att man har ett läshuvud betyder det inte att man är mest kompetent ute i arbetslivet, utan kanske ska just hålla sig till det mer teoretiska (exempelvis forskning!).

Jag hoppas att det är fler än jag som ändå är lite kritisk mot hans användande av en studie på amerikansk mark och anser att det passar direkt in på svensk högskola/universitet (vänta här nu, var det inte det han var ute efter, kritiskt tänkande, och minsann, jag tror nog att jag läst några av de här "lätta ämnena" som han menar inte ger oss något kritisk tänkande...). Fokuset bör ju snarare att ligga på att få kvalitativa program/kurser, inte "rätt" sorts kurser, oavsett vad ämnet är.

Not: De bästa lärarna jag har haft har jag haft i film- och litteraturvetenskap, och inte var det "lätt" där inte. Mycket läsande, hårda krav för G, långa uppsatser med krav på kritiskt tänkande och förståelse för olika teorier, och mycket engagemang både från lärare och studenter!

Äntligen skaffat gymkort!

Äntligen har jag införskaffat mig ett gymkort nu. Det är mer än 1½ år sedan jag flyttade från Torsby och sa upp mitt gymkort där uppe.

Idag tog jag det ganska lugnt. Mest testa på. Detsamma gäller nästa gång också.
Jag tänkte så här att jag ska gymma tisdag och torsdag den här veckan. Idag körde jag överkroppen, och på torsdag ska jag köra underkroppen. Mest för att se lite vart jag ligger och kunna jobba därifrån.

Annars känns det mest som att ett gymkort blev skaffat för att jag faktiskt ska komma iväg och styrketräna över huvud taget. Att träna hemma blir inte samma sak! Däremot ska jag ta och plocka med mig yogamattan hem nästa gång jag är i Linköping. Det är lite lättare att få till hemma!

Dagens träning såg ut på följande sätt:

Maskiner

• Shoulder Press  2x10 9 kg
• Lat Pull Down 2x10 32 kg
• Tricep Press 2x10 25 kg
• Chest Press2x10 20 kg
• Deltoid Raise 2x10 10 kg
• Bisep Curl 2x10 5 kg
• Abdominal 2x10 20 kg

Rep

• Vertical Pull Down 1 min 30 sek (4)
• Seated abcrunch 1 min (4)

Fria vikter

• Tricep Press 2x15 3 kg

Kettelbell

• Full-swing 2x10 12 kg

Maskiner

• Rygglyft 2x10

Medicinboll

• Russian Twist 2x10 4 kg
• Woodchoper 10 8,19 kg (18lbs)

Fria vikter

• Bicep Curls 2x1 4 kg
• Hammercurls 2x10 4 kg
• Shoulder Press 2x10 4 kg

Maskiner

• Abdominal 2x10 20 kg
• Rygglyft 2x10

Lite spretigt och varierande och inte stenhårt nej, men eftersom att jag inte hittade i lokalen, vilka maskiner som fanns och så vidare så blev det lite så. Jag tror att när jag väl kommer igång ordentligt så kan det bli ganska hård träning. Ska försöka skriva ihop ett litet styrketräningsschema som passar bra in med träningen i övrigt. På torsdag blir det som sagt ben/underkroppsträning. Det enda som jag dock ska försöka vara extra nog med att jag får in varje gång, det är ryggen, mer exakt korsryggen,eftersom att jag fortfarande har problem med den. Så det är ganska viktigt. 

Sådan besvikelse när man kommer i mål.

Ibland blir jag så besviken på mig själv.

3:/5 sprang jag 5 km på 37:55. 
11/8 sprang jag 5 km på 36:13
18/8 sprang jag 5 km på 34:48

Idag 10/9 sprang jag 5 km på 36:02!

(Jag hade ju i och för sig redan  en försämring av tiden redan den 4/9  när jag sprang på 35:42, men det visste jag inte förrän nu). 

Trots att det kändes väldigt bra. Jag kände mig pigg i benen. Kanske hade ätit för lite innan jag gav mig iväg, men annars kändes som att jag bara flög runt.
Nu var det en annan bana, ja, men den är betydligt plattare än vad det varit de andra gångerna jag sprungit.
Nu vet jag i och för sig inte om det faktum att jag sprang på asfalt idag kan ha varit negativt, eftersom att jag (läs: min höft) inte tycker om att springa på asfalt. 

Det här kändes faktiskt som ett nederlag. Allt kändes så bra, men resultatet var inte alls det jag ville ha i slutändan... 

Det är sådana här saker som gör lite grann att man inte alls känner sig motiverad att fortsätta med saker. När det känns lätt och bra, men inte alls visar de resultat som man förväntade sig. Men ja, ja det är väll bara att bita ihop och hoppas på att det går bättre nästa gång. Jag känner verkligen för att ge upp ibland, men då kommer man ju ingen vart med något heller. Ska se nästa gång jag åker till Linköping om det skett någon förbättring och försämring då.

Har också kommit fram till att jag behöver vila minst en dag mellan mina löp-pass, oavsett om jag tränar något annat emellan eller inte. 

Sen har jag faktiskt en liten teori som jag tror kan vara den mer övervägande orsaken till att jag sprungit lite sämre här nere i Växjö, nämligen det att i Linköping så springer jag nästan alltid med någon som springer betydligt fortare än jag, så man får liksom "jaga" lite grann. Det drar nog upp tempot lite grann. 

Men mål nummer ett är att pressa ner mig till 32 minuter och mål nummer två är att pressa ner mig till 30 min, och sedan lyckas kunna hålla det så man kan få miltid som ligger på runt timmen. 
Jag använder mig just nu av RunKeeper för att kunna mäta mina framsteg. Tycker den är riktigt bra, bara man ser till att man har bra mottagning med GPSen när man sätter igång den!

(Här har ni min profil om ni vill: http://runkeeper.com/user/SannaJohansson88)

Bli av med sötsug

Jag hade en helt genialisk idé om att jag skulle skriva ett inlägg om hur man kan bli av med sötsug om man känner att man på något vis inte ska/borde/vill äta något som man är sugen på.

Personligen så är jag bara sötsugen vid två olika tillfällen, när jag ska ha mens, och när jag har ätit för lite kolhydrater på en dag. Det är liksom som att kroppen direkt känner av att den inte fått den mängd kolhydrater som den behöver och säger ifrån direkt. Det kanske inte är jättebra, men det har fungerat hittills, och jag har inte behövt att bli arg på allt och alla för att jag är på dåligt humör.

Men nu försöker jag själv att fixa så att jag inte äter lika mycket sötsaker och godis när jag är sugen på socker. Det här känner jag blir lite av ett problem när man jobbar där man gör. Bibliotek verkar ha en ganska stark fika-kultur, och då är det kaffe/te och kakor av alla dess slag som gäller, och kakor är en av mina svaga punkter, så jag är jätteglad varje gång jag väljer en frukt över kakorna!

Den första tanken som slog mig var: Frukt!
Självklart så kan man äta frukot mot sötsuget. Många frukter innehåller nog till och med mer socker än godis, men de innehåller också andra saker som är aningen bättre att få i sig än färgämnen och så vidare.
Så frukt skulle jag säga. Röda Royal Gala eller gröna Granny Smith äpplen brukar jag äta mest utav. De gröna Granny Smith tycker jag är riktigt söta faktiskt.

Andra tanken som slog mig var: Kesella.
Man behöver inte äta kesellan som den är. Många tycker att kesella och fun light funkar ihop, jag har faktiskt aldrig testat det, men jag gillar kesella och bär väldigt mycket. Då får man i sig något som smakar sött, samtidigt som man får i sig mer protein. Mina favoriter att ha i är banan, jordgubbar, hallon och mango. Alltså, söta frukter och bär.

Tredje grejen: Bubbelvatten.
Om jag är sugen på läsk, så brukar jag försöka att dricka lite bubbelvatten med smak på. Det innehåller inte lika mycket socker och färgämnen. Det brukar lösa sig för mig då. Om inte det hjälper så brukar jag ta en vitamintablett som man löser upp i vatten (också smaksatt).

Fjärde tanken: Distraktioner och "äckeltankar".
Om jag känner mig jättesugen på något, men har vare sig frukt, kesella eller vatten i närheten så kan jag sitta och fantisera om att det jag är sugen på blandas ut med något avskyvärt (i mitt fall är det klumpig tomatsås/krossade tomater). Bara att tänka på att man ska dricka Dr Pepper med krossade tomater i får det att kväljas i halsen på mig, och jag får bort suget. Ibland får jag tänka på det fler gånger. Eller så gör jag något annat som tar upp hela min koncentration och som jag vet att när jag håller på med det så har jag inte tid att tänka på mat (typ spelar tv-spel).


Jag vet inte om det här är några vidare bra förslag på saker man kan göra, men det är vad jag försöker att göra i alla fall, och det funkar oftast.
Min favorit, som jag skrev i ett annat inlägg hade ju varit så att man borde vänja sig vid att varje gång man känner sig sugen på godis så ska man gå ut och röra på sig!
Typ gå ner och brottas!
Då släpper man ändå ut de här "må bra"-hormonerna som man får när man äter socker, som gör att man vill ha mer. Är det då inte bättre att ha träningssug än godissug?

Paul McKenna.

Jag har precis läst Paul McKennas bok "Jag kan göra dig smal". Jag har också sett tv-programmet som gick för något år sedan.

För den som inte vet så menar Paul McKenna att han "hypnotiserar" folk smala. Jag vet, men läs klart inlägget ändå är ni snälla. Vissa saker är inte så dåliga som de låter.

Jag är dock lite kluven till boken. I alla fall vissa delar av den.

Han propagerar för fyra regler när det kommer till viktminskning:
1. Ät när du är hungrig
2. Ät vad du vill
3. Ät medvetet
4. Sluta när du är mätt

Ja, det är väll det logiska sättet att göra det på. För sådana som inte kan känna om de är mätta eller inte utan de får träna upp att sluta äta när magen säger ifrån, även om det är gott. (Den som inte erkänner att ni kan trycka ner en munfull eller två mer av något nu tycker är gott, bara för att det är gott, den tror jag ljuger, skillnaden är väll att man kanske inte gör det hela tiden).
Jag tycker det är ganska självklart, och man ska ju inte gå hungrig heller. Det leder ju inte till något bra.

So far, so good, tycker jag faktiskt.

Sen förklarar han lite knep för att bli av med sötsug och så vidare, få lite motivation. Det är här jag känner mig lite kluven till det hela. Vissa saker känns som att de skulle kunna ge komplex snarare än hjälp, och vissa är ju egentligen bara distraktioner från att känna suget. Man skulle mycket väl kunna göra något annat än hans "lösningar". Han menar att man "programmerar" bort beteende när det kommer till mat, exempelvis så menar han att man kan få bort sug efter olika sorters mat med hans små metoder. Det är väll snarare så att man får en annan distraktion än att tänka på mat, eller vad man nu är sugen på. Det borde kunna göras på andra sätt också!

(Det optimala vore ju att om man känner sig sugen på godis eller något, så skulle man "programmera om sig" så att man gick ut och rörde på sig istället.Det hade ju varit det bästa!)

Det som dock är bra är att han inte förespråkar några som helst dieter, ingen självsvält, ingen "förbjuden mat och så vidare.

Vissa saker han skriver är rena baskunskaper om viktnedgång, vissa saker är väldigt flummigt, dock anser jag att han missar något väldigt väsentligt.
Ska man gå ner i vikt så gäller fortfarande regeln att man måste göra av med mer energi än vad man stoppar i sig, och träningsdelen av hans "metod" är ganska sparsamt utformad, men den ger åtminstone utrymme för folk att göra det de vill som träning, även om jag gärna hade sett att han fördjupat sig lite i fördelarna med att faktiskt träna.
Att jag reagerar på det här är just för hans "ät när och vad du vill, bara du slutar när du är mätt"-approach. Bara för att man slutar när man är mätt så betyder det inte att man faktiskt gör av med mer än vad man sätter i sig. Man får nog vara lite försiktig där, speciellt om man inte känner att man är mätt.

Sen kan man ju fastna lite på att han faktiskt säger att all mat är okay. Då finns det ju en risk för folk som äter mycket skräpmat att de fortsätter. Även om man slutar när man är mätt, så är det fortfarande dåligt för kroppen att äta skräpmat. Stora mängder fett och salt mår inte kroppen bra av hur lite man än väger.

Jag tänker faktiskt inte säga mer än att man gärna får läsa boken själv och få sin egen uppfattning. Jag är som sagt lite kluven, och jag är ganska kritisk till vissa saker, men en del saker låter helt okay.
Man får nog, precis som i allt annat blanda och mixa.

Att man ska äta när man är hungrig, äta medvetet och sluta när man är mätt, det tycker jag man ska ta till sig. Att man får äta vad man vill tycker jag dock man ska vara lite försiktig med, eftersom att det finns fler delar av ens hälsa än vikten, och man måste fortfarande göra av med mer energi än vad man stoppar i sig.

Göra upp med sig själv

Det är något som jag känner att jag har kunnat göra nu. I det här fallet gällande min egen kroppsform och utseende.

Det här gäller dock inte bara för att "strong is the new skinny" som det så fint heter, utan för att jag har förlikat mig med det faktum att jag aldrig kommer kunna blir modellsmal, även om jag vill. Det här betyder inte att jag är helt nöjd med hur jag ser ut. Det gör det inte, men jag kan acceptera hur min kropp utvecklas när jag lägger på mig muskler, bränner fett och så vidare, eftersom att det är så individuellt vart man bränner fett lättast och så vidare. Drömmen vore för mig att kunna punktförbränna fett i rumpan, men det kan jag inte, utan mina fettreserver som går åt först är de runt midjan och uppåt, och jag känner nu att jag kan leva med att vara lite rundare runt rumpan än resten av kroppen. Bara jag är stark nog att klara av mina dagliga sysslor, jobb och träning.

Det här har jag mycket kommit fram till genom tänket med vad jag kallar "en funktionell kropp".

Ett exempel på det kan vara:
Vart jobbar jag: Bibliotek.
Vad gör jag där: Bär mycket böcker.
Vart jobbar jag inte: På en modellargentur.
Slutsats: Jag behöver starka armar, men jag behöver inte vara smal och snygg. Därav, det är mer funktionellt för mig att ha starka armar än att var smal.

Det är verkligen med det här tänket som jag har lyckats att förlika mig med hur jag ser ut, och hur min kropp förändras. Om vi fortsätter med exemplet armarna.

Vad är min favoritsysselsättning: Kampsport.
Vad behöver jag för det att klara av det: Muskler. Att vara stark, och teknik.
Fråga: Hur skulle jag kunna ha muskler för att träna kampsport om jag stävar efter att ha jättesmala armar?
Svar: Det går inte. Endera har man muskulösa armar och är bara på kampsport, eller så har man smala, beniga armar, och är inte lika duktig.

Jag tror inte att det här är någon sorts optimal lösning som kommer att hjälpa alla med sina kroppskomplex, men för mig har det hjälpt oerhört mycket att inse att det inte är någon idé att efterlikna andra, utan se vad man behöver för kropsstyp, och anpassa sig efter det, och då förändras kroppen till den sorts kropp man behöver.

Om vi fortsätter med armarna.
Om jag nu behöver starka armar för att kunna bära mina böcker, vad ska jag då göra: Träna armarna!
Vad händer om jag tränar armarna: Muskelmassan ökar och jag orkar bära mina böcker.
Sideffekt: Muskelmassan ökar, fett förbränns. Man får både smalare (OBS! smalare, inte smala!) och starkare armar.

Jag känner personligen att jag kan leva med att ha lite bitigare armar, när det är muskler och inte fett.
Kan du?