Var länge sedan jag skrev ett inlägg om träning här kom jag på nu. Mest kanske för att jag haft så mycket annat att göra och träningen fortsätter i samma gängor som förut och inget nytt egentligen har hänt. Foten har väll blivit lite bättre, men jag väntar fortfarande tills jag kan gå ut och springa igen. Ska prova igen i nästa månad och se om det funkar eller inte. Annars är det mest BJJ och MMA, har missat lite Ju-jutsu kai nu, får nog jobba lite med motivationen där innan det blir mer sånt. Sen finns det aspekten av att det om man gör mycket vridningar gör det riktigt ont i foten, och jag tänker inte sabba den mer än nödvändigt.
En sak som jag tänkte skriva lite om nu är MMA. Hur dam-MMA framställs, min egen MMA och MMA i allmänhet.
Jag började med MMA i höstas. Jag tycker egentligen att Submission Wrestling är roligare, men eftersom att det inte finns någon renodlad sådan på klubben så är jag ganska nöjd med att träna BJJ och MMA ändå, det kanske gör att man kommer någonstans i slutändan i vilket fall.
Något som man kan bli lite frustrerad över dock är hur kvinnor inom MMA ska framställas. Nu på lördag ska det bli titelmatch hos Strikeforce. Rousey mot Tate.
Skitkul!
Sen ser man hur de promotar matchen. Först med en "sexy promo" och sedan med en "glam shot".
Jag menar hallå? Kan ni tänka er hur det skulle se ut med "sexy promo" med Frank Mir? Brock Lesnar? Anderson Silva? Bröderna Nougiera (stavningen där är jag lite osäker på)?
Det kommer aldrig att hända, eftersom att de är män. Enbart av den orsaken. Män fightas och är coola, och blodiga. Kvinnor slår lite på varann men ser ändå sexiga ut.
Snälla kom igen! Vi lever i ett modernt samhälle där kvinnor har gjort samma saker som män länge!
Jag blir så less på att kvinnor alltid ska framställas som sexobjekt när de håller på med en annars "manlig" sport. Det är ju inte precis som att MMA är vare sig först eller sist med en sådan inställning. Många idrotter ser ju ut på det sättet (ta till exempel beach volleyboll som har restriktioner på kläderna, någon fotbollsmogul kom väll med den geniala idén att tjejer skulle ha tajtare kläder för att locka publik, tennisen har väll vissa regler för vad man får ha på sig, och nu senast kom ju boxningsförbundet med ett förslag om att kvinnliga amatörboxare skulle ha kjol på sig i OS). Jag tycker att det är lite ledsamt, och jag är ingen sån radikal feminist så (inte feminist alls, vill att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter)
Ibland när man ser det så får man lust att lägga på ett kol, försöka bli bra och ändra på saker innifrån, men sen kommer jag alltid ihåg att jag är livrädd för att få käken bruten om jag skulle börja tävla. Av någon anledning är jag inte det minsta rädd för att bryta något annat när jag tränar, än just käken. Jag har aldrig reflekterat över (eller jo, jag har reflekterar över det, men det skrämmer mig inte på samma sätt) att bryta näsa, bryta ben/fotleder/armar/handleder, skada de leder man bryter i på något annat sätt eller så. Utan det som får mig att tveka i att tävla i något där man får slå mot ansiktet är det faktum att man kan bryta käkbenet. Bisart.
Ska bli kul och se sen hur många moraltanter som kommer att reagera om de visar UFC på bästa sändningstid nu när det kommer till Sverige. Jag längtar verkligen till den dagen då MMA kan bli lika accepterat som boxning och brottning har lyckars bli idag, och karate och judo. Egentligen ser jag inte riktigt vad det är med just MMA som gör att man kan se ner på den, men inte boxning och brottning? Det är ju typ samma sak!
Du boxas och sen brottas du.
Jaja, det kommer väll att ta sitt lilla tag.
tisdag 28 februari 2012
fredag 24 februari 2012
Ord 3.0
Nu på sistone har jag ju skrivit några inlägg på ord som jag tycker om. Vilket har varit lite trevligt sådär. Men det finns en annan sida av ord också (en baksida kanske man kan kalla det?) som jag inte är så förtjust i och det är att folk inte kan skilja på vissa simpla ord.
Ett exempel:
Sett och sätt.
Det heter: "Jag har sett en film." Inte: "Jag har sätt en film."
Det heter "I stort sett" inte: "I stort sätt."
Sett: En form av ordet se. Innebär att man har tittat på något.
Sätt: Förfarande, metod, skick. Rent generellt och förenklat, sätt är hur man gjort/gör något (typ).
Ser ni nu skillnaden i hur meningarna blir?
Snälla! Gör mig en tjänst!
Lär er skillnaden mellan ord och se till att de blir rättstavade!
Det är så jobbigt att läsa texter som ser ut så, även om man egentligen förstår innebörden.
Andra ord som jag ofta ser liknande "fel" med är ord som:
Gått vs. Gott
Ända vs. Enda
Blått vs. Blott
Ända vs. Enda
Blått vs. Blott
Man har inte "gott någonstans" och mat är inte "gått".
Det finns ännu fler. Om ni inte tror mig så kan ni börja och läsa tidningarna på nätet (ja, jag har sett det där), och "storbloggarna". De som ska försöka nå ut till så många svenskar som möjligt, inte som min lilla blogg som jag bryr mig mer eller mindre om någon läser eller inte.
En annan sak på samma tema är att folk måste lära sig att inte blanda svenska och engelska i samma ord!
Jag vet själv att jag drar till med en hel del engelska ord och uttryck, speciellt när jag är trött, men det faller sig för mig mer naturligt än på svenska.
Jag böjer gärna engelska ord konstigt också, men jag är medveten om det, och jag gör det sällan i text där många ska läsa, utan det är mer i privata texter som jag gör det. Då är det ändå riktat till specifika människor.
Men att när man skriver text som ska nå ut till massor och skriver ord som "princessa", och nu har jag inte ens gått in på felstavningar som folk gör när de skriver simpla ord som tröja (tröjja) eller grejer (grejjer). Alltså, vart kommer det där "jj" ifrån?
Ska avsluta mitt negativa inlägg med ett ord som äcklar mig något oerhört, men som används precis över allt!
Inspirerande.
Det är ett så j*vla irriterande ord.
Allting idag är "inspirerande".
Det är Sveriges nya modeord, och jag hoppas det försvinner snabbt igen.
Inte själva ordet, för folk kan fortfarande vara inspirerande, men att det ska användas om allting.
Folk blir ju inspirerade bara av att (exempelvis) gå förbi fruktdisken, och då måste deras liv förändras, för broccolin inspirerade dem till bättre levnadsvaror.
Jag börjar tycka att det tar lite löjligt stora proportioner bara.
Inspirerar för mig är när någonting ger en idé, men idéer genomförs inte alltid. Då är det bättre att bli motiverad, för det känns mer som att man faktiskt gör något vettigt av det hela.
torsdag 23 februari 2012
Dålig dag
Har en sån dålig dag och måste bara skriva av mig lite. Ni som inte har lust att läsa när jag gnäller över mitt mesiga lilla liv kan sluta nu direkt och gå och göra något annat som ni tycker är intressant istället. Det här är förövrigt en blogg om just mitt liv. Jag har aldrig sagt att jag enbart kommer skriva om tunga och viktiga ämnen.
Har varit på så dåligt humör nu i flera dagar den här veckan, och jag vet inte varför. Som vanligt så anser jag att det är min business, och försöker därför att verka så positiv som möjligt när jag måste vara bland människor, men nu börjar det bli lite för mycket.
Några av de sakerna som jag blir så trött på mig själv på är att jag har varit så jävla godissugen, eller rättare sagt, sockersugen hela veckan. Tror det är dags för mens snart, men det är ändå jobbigt. Idag bakade jag kladdkakemuffins (även om de inte blev så kladdiga för jag glömde ta ut dem i tid), och åt någon. Nu känner jag bara avsky mot mig själv. Jag känner mig så äcklad och illamående över det att jag håller på att kräkas. Det är liksom, jag kan typ känna hur det lägger sig på magen som fett. Liksom, jag som har målet inställt på att när foten är bra igen så ska jag börja träna såpass att jag kan prova på och tävla och se om det är något för mig eller inte. Då måste (eller rättare sagt VILL) jag dock gå ner 5-6 kilo eller något. Det hjälper ju inte det här till med. Inte tycker jag egentligen att det är gott heller eftersom att det smakar choklad av dem, och just chokladsmaken gör att jag äcklas ännu mer.
Fast jag tror att mycket av det som är jobbigast när jag gör så är att jag inser att jag har ingen som helst viljestyrka. Ingen. Som. Helst! Ibland när det är så, så önskar jag nästan att jag kunde gå tillbaka till mina ätstörningsdagar, för då vet jag att jag hade den viljestyrkan att inte äta det som är dåligt för mig (även om jag i och för sig inte åt det som var bra för mig heller...)
På tal om foten förresten...
Jag blir så sjukt less på att folk på träningen ska ta tag i den. Vrida den åt konstiga håll och sen göra fotlås enbart på den foten som helt uppenbart är skadad. Jag tappar liksom lite respekten för sådana människor. I så fall kan jag ju lika gärna styrketräna hela passet eller göra något annat som inte innebär att jag kommer halta resten av kvällen. Jag menar, man kan ju faktiskt dra det jävla låset på den andra foten? Eller är det för mycket begärt? Det är ju inte precis så att man känner sig välkommen eller har lust att träna med sådana som gör på det sättet. Det samma gäller sånna som drar andra lås stenhårt så att det knakar i varenda led man har. De måste känna sig så sjukt tuffa när de väger 20 kilo mer än mig, lägger sig med all sin vikt på en och drar ett lås när det är starkare.
Den sista grejen som har gjort mig riktigt irriterad under veckan är att jag har så sjukt mycket att göra. Det är uppgifter för tre olika kurser och jag blir väldigt less på lärarna som ger små uppgifter och säger att det inte är så mycket att göra, men ger mer läsning på en två sidors uppgift än vad man har på en heldelkurs annars. Det verkar lite som att de tror att de som pluggar på deltid gör det för att resten av dagen göra man inget annat. Hallå liksom! Orsaken till att de flesta pluggar på distans och deltid är ju lite för att de just gör annat på dagarna, annars hade man ju pluggat på campus, för det är inte värt att plugga i sex år för en kandidatexamen om man bara läser det programmet. Det betvivlar jag starkt. Just nu finns det knappt tid till att sova eller göra något som helst som inte har med skolan att göra utan att man sitter med dåligt samvete att man inte pluggat 12 timmar på en dag.
Okay, okay. Rant over! Nu lägger jag ner för kvällen och går och lägger mig och ser på Biggest Loser x2. Jag vet att jag kommer känna mig skyldig till att inte plugga, men jag är så trött och arg så jag håller på och gråter nu så det får vara.
Har varit på så dåligt humör nu i flera dagar den här veckan, och jag vet inte varför. Som vanligt så anser jag att det är min business, och försöker därför att verka så positiv som möjligt när jag måste vara bland människor, men nu börjar det bli lite för mycket.
Några av de sakerna som jag blir så trött på mig själv på är att jag har varit så jävla godissugen, eller rättare sagt, sockersugen hela veckan. Tror det är dags för mens snart, men det är ändå jobbigt. Idag bakade jag kladdkakemuffins (även om de inte blev så kladdiga för jag glömde ta ut dem i tid), och åt någon. Nu känner jag bara avsky mot mig själv. Jag känner mig så äcklad och illamående över det att jag håller på att kräkas. Det är liksom, jag kan typ känna hur det lägger sig på magen som fett. Liksom, jag som har målet inställt på att när foten är bra igen så ska jag börja träna såpass att jag kan prova på och tävla och se om det är något för mig eller inte. Då måste (eller rättare sagt VILL) jag dock gå ner 5-6 kilo eller något. Det hjälper ju inte det här till med. Inte tycker jag egentligen att det är gott heller eftersom att det smakar choklad av dem, och just chokladsmaken gör att jag äcklas ännu mer.
Fast jag tror att mycket av det som är jobbigast när jag gör så är att jag inser att jag har ingen som helst viljestyrka. Ingen. Som. Helst! Ibland när det är så, så önskar jag nästan att jag kunde gå tillbaka till mina ätstörningsdagar, för då vet jag att jag hade den viljestyrkan att inte äta det som är dåligt för mig (även om jag i och för sig inte åt det som var bra för mig heller...)
På tal om foten förresten...
Jag blir så sjukt less på att folk på träningen ska ta tag i den. Vrida den åt konstiga håll och sen göra fotlås enbart på den foten som helt uppenbart är skadad. Jag tappar liksom lite respekten för sådana människor. I så fall kan jag ju lika gärna styrketräna hela passet eller göra något annat som inte innebär att jag kommer halta resten av kvällen. Jag menar, man kan ju faktiskt dra det jävla låset på den andra foten? Eller är det för mycket begärt? Det är ju inte precis så att man känner sig välkommen eller har lust att träna med sådana som gör på det sättet. Det samma gäller sånna som drar andra lås stenhårt så att det knakar i varenda led man har. De måste känna sig så sjukt tuffa när de väger 20 kilo mer än mig, lägger sig med all sin vikt på en och drar ett lås när det är starkare.
Den sista grejen som har gjort mig riktigt irriterad under veckan är att jag har så sjukt mycket att göra. Det är uppgifter för tre olika kurser och jag blir väldigt less på lärarna som ger små uppgifter och säger att det inte är så mycket att göra, men ger mer läsning på en två sidors uppgift än vad man har på en heldelkurs annars. Det verkar lite som att de tror att de som pluggar på deltid gör det för att resten av dagen göra man inget annat. Hallå liksom! Orsaken till att de flesta pluggar på distans och deltid är ju lite för att de just gör annat på dagarna, annars hade man ju pluggat på campus, för det är inte värt att plugga i sex år för en kandidatexamen om man bara läser det programmet. Det betvivlar jag starkt. Just nu finns det knappt tid till att sova eller göra något som helst som inte har med skolan att göra utan att man sitter med dåligt samvete att man inte pluggat 12 timmar på en dag.
Okay, okay. Rant over! Nu lägger jag ner för kvällen och går och lägger mig och ser på Biggest Loser x2. Jag vet att jag kommer känna mig skyldig till att inte plugga, men jag är så trött och arg så jag håller på och gråter nu så det får vara.
torsdag 16 februari 2012
Du ville ha vad?
Att bli bibliotekarie (eller litteraturpedagog) var när jag hittade utbildningen helt självklart för mig. Något annat hade jag egentligen inte velat bli. Vi har läst en hel del intressanta saker, och en del lite mindre intressanta saker. Dock har en bok fångat mitt intresse lite mer än de andra. Joacim Hansson skriver i sin bok Det lokala folkbiblioteket en del av dessa intressanta saker som verkligen har fått mig att börja tänka till om folkbibliotekens roll och hur bibliotekariens roll ser ut. Både hur den såg ut, och hur den ser ut idag. Frågor och tankar som jag hoppas kunna utveckla och förändra under utbildningens gång, och ha bra svar på.Bland annat skriver han [Hansson] att biblioteken har velat skapa en roll som bärare av kvalitativ kultur och att biblioteken får en roll att vara en motpol mot den kommersiella kulturen som börjar ta över våra liv. Han säger då att vad som är "mainstream" är inte så lätt att veta, och att debatt har skapats över att bibliotek skulle ha en mer "vänsterpolitisk" litteratur, och att högerlitteraturen inte är efterfrågad.
På flera ställen nämner han att biblioteken letar efter god litteratur (eller digitala resurser) som passar folkgrupperna som finns, eftersom att folkbiblioteken är till för alla. Det jag undrar över är om man verkligen kan sätta en stämpel på vad som är kvalitativ (eller god) litteratur, och om inte mycket av den litteratur som lånas ut på biblioteken idag inte är kommersiell, och blir den då automatiskt dålig litteratur?
Själva biblioteket i sig är ju inte kommersiellt så som vi tänker på det, men mycket av den litteraturen som finns där idag är ju definitivt kommersiell, men inga folkbibliotek skulle säga nej om någon kommer in och letar efter till exempel Stephen King eller Camilla Läckberg. Hur klassificeras de då? Ett annat utmärkt exempel är böckerna om Harry Potter, som är några av de mest lästa böckerna i modern tid. Skulle den klassificeras som kommersiell och dålig?
Knappast skulle flera svara, självklart skulle nog en del svara också. Det där ligger nog mycket i värderingen man har själv på litteratur. Om man själv gillar en bok, så kanske man inte reflekterar över att den är kommersiell, och jag tror att många som har en utbildning inom kultur (film, konst, litteratur och liknande) tror sig veta mer, och ha en viss rätt att tycka och tänka om vad som är finkultur, och fulkultur, och i fulkulturen hamnar väll då den populärkulturen som de kommersiella böckerna är väldigt ofta, till förmån för klassiker och klassiska författare. Men om nu folket som använder folkbiblioteken efterfrågar kommersiell litteratur så måste biblioteken och bibliotekarierna tillhandahålla även denna aspekt av kulturen. Det samma gäller ju även andra kulturevenemang som biblioteken tillhandahåller, som till exempel fotoutställningar och så vidare. Hur mycket får då en bibliotekarie påverka besluten av vad bibliotekens låntagare läser för litteratur? Precis som alla andra så har ju även bibliotekarierna olika smak i vad de själva läser och uppskattar olika sorters litteratur, som de anser vara god.
Själv skulle jag med största sannolikhet rekommendera mina favoritförfattare om någon frågade mig om god och kvalitativ litteratur. Däremot skulle jag ha svårt att rekommendera böcker som Twilight, men ändå är Twilight en bok betydligt mer utlånad än många av böckerna som ligger under fliken "Sannas favoritböcker" och då bör den ju ses som god litteratur om så många vill läsa den, eller? Twilight är ju också en kommersiell bok, och då bör den ses som dålig, eller?
Kanske vi istället ska börjat att försöka definiera vad god och kvalitativ står för innan man ger sig in i att försöka definiera vad god och kvalitativ litteratur är för något, och se till att alla har samma definition.
Får bibliotekarier ens ha en roll i vad som är god eller kvalitativ litteratur, eller ska de bara se till att beståndet som efterfrågas finns? Får man köpa in litteratur som man vet kan påverka vissa människor negativt? Vad händer då om den litteraturen bör definieras som kvalitativ? Det är ju inte helt ovanligt att den litteratur som faktiskt påverkar är skriven på ett bra sätt, och det är väll det som definierar kvalitativ litteratur?
Efter att ha läst Hanssons bok, och skrivit det här inlägget har jag faktiskt fått ännu fler frågor och ännu fler funderingar om bibliotekens och bibliotekariens roll. Om finkultur och fulkultur. Om kvalitativ och icke-kvalitativ kultur.
Jag hoppas verkligen att vi kan få svar på dessa frågor under de fyra år som kommer gå innan jag själv kan kalla mig bibliotekarie.
fredag 10 februari 2012
Play it again
Det finns några böcker som man kan läsa om och om igen.
Även jag (självklart) har sådana böcker som jag nästan har läst sönder, och i vissa fall faktiskt läst sönder.
Det är böcker som på något sätt blir en del av ens verklighet istället för att man blir en del av deras värld.
Tre böcker har blivit extrem favoriter.
För mig är de böckerna:
1. Interworld - Neil Gaiman & Michael Reaves
Joey Harker is a Walker.
Joey är killen som inte ens kan hitta hem från skolan utan hjälp egentligen, han börjar till och med att gå vilse i sitt egna hus. En dag så lyckas han när han och två kamrater ska göra ett grupparbete, vandra in i en helt annan värld. En värld där man är ute efter honom, och alla de mängder med varianter av honom.
De här boken har jag läst 3-4 gånger sen jag köpte den för 1½ år sedan.
Det var ren tur att jag köpte den. Jag stod inne på SF-bokhandeln i Göteborg och letade efter böcker som jag inte läst tidigare, och lyckades att ramla över just den här boken. Det är bland det bästa som har hänt mig kan man ju säga.
Gaiman fortsätter att bygga upp fantasivärldar och leka med ord på ett sånt ondsint sätt som bara han kan!
2. Dracula - Bram Stoker
Jonathan Harker möter en av de ondaste av ondskor. Oturligt nog lyckas den här ondskan att följa med honom hem till England, och nu går ingen säker längre.
Den här boken är den enda av de böcker som jag köpt själv som rasat sönder (andra har gjort, men de böckerna har jag delat med familj så de har blivit ännu mer läst, bland annat några av Harry Potter böckerna, men just Dracula har jag lyckats läsa sönder!) Dracula är för mig. trots att jag läst både Varney TheVampyre och John Polidoris The Vampyre urvampyren. Vare sig vampyrer före eller efter kommer någonsin i närheten av Dracula.
3. Good Omens -Neil Gaiman & Terry Pratchett
Anti-krist är född, men man råkar byta bort honom.
Jag tror att det här var den första Gaiman boken jag någonsin läste, och just den här boken är en av de som man börjar få svårt att läsa på ryggen på i bokhyllan.
Den är hysteriskt rolig, och man skrattar lika mycket varje gång (tack Pratchett!).
Böcker som kunde landar på listan, men som inte nådde riktigt ända fram:
War for the Oaks - Emma Bull
Harry Potter-böckerna - JK Rowling
Coraline - Neil Gaiman
Carrie - Stephen King
Anansi Boys - Neil Gaiman
Abarat-böckerna - Clive Barker
Artemis Fowl-böckerna - Eoin Colfer
The Graveyard book - Neil Gaiman
(Och ni kanske noterar ett visst, överrepresenterande av en specifik författare ja. Men han råkar faktiskt vara en av mina absoluta favoriter!)
tisdag 7 februari 2012
"Everybody scream, everybody scream, in this town of Halloween" - Tim Burton's Nightmare Before Christmas
Höstterminen 2010 så pluggade jag lite praktisk animering.
Som examinerande uppgift skulle vi göra en animering.
Efter många om och men, så fick jag äntligen ihop min animering med min lilla Sticky Rubber.
En liten pinnmänniska som påminner lite om Jack Skellington (insåg jag när vi skulle hitta animationer och jämföra våra egna animationer med i den skriftliga tentamens delen).
Efter det har jag försökt att göra lite fler animeringar, men har inte kommit så långt, och nu måste jag lista ut hur jag ska få över mitt Photoshop från den inte lika fungerande datorn till den fungerande datorn innan jag kan göra något mer som inte är stop-motion (jag kan ju fortfarande använda kameran, men jag vill rita på mina bilder också!)
Den här lyckades jag dock få ihop till slut förra våren eller något, och jag gillar den faktiskt mer och mer ju mer jag tittar på den.
I sommar kommer jag dock se till att vårat projekt blir att bygga en animeringslåda!
måndag 6 februari 2012
Stånga dig själv blodig mot väggen istället!
Jag börjar bli lite less på det här nu, men man läser om en massa dieter hit och dit.
Det finns tyvärr inga andra sätt för er att gå ner i vikt och lyckas hålla det än att äta mindre och röra på er mer, och helst då äta nyttigt. Jag menar, du kan leva på choklad om du vill, så länge som du äter mindre än vad du gör av med så kommer du att gå ner i vikt. Däremot är det en fråga om hur bra din kropp och du själv kommer att må. Det viktigaste är ändå att man mår bra, inte att man går ner i vikt. Man kan gå ner genom att bara äta chokladkakor, men din hy, din lever och din diabetes kommer inte att vara lika populära som din viktnedgång. Det kan jag nog lova. Jag själv har märkt stor skillnad på min egen hy nu när jag har minskat godisintaget och sockerintaget radikalt. Jag har gått från att ha fet hy med mycket finnar, till att ha jättetorr hy (det kan dock ha med att göra att jag måste tvätta av mig varje dag då jag tränar 6 dagar i veckan. Håller fortfarande på att ta reda på det, för så var det inte för typ 1 år sedan), men jag får enbart finnar när jag ska ha mens nu, och det är inte säkert att jag får det varje gång, och det är förövrigt inte något som jag kan göra något åt om man säger så.
Med största sannolikhet kommer man att förlora stora mängder muskler om man inte äter protein, och man kommer må dåligt om man inte äter fett och ha precis noll ork om man plockar bort alla kolhydrater. Det är inte hälsosamt i det långa loppet att utesluta vare sig det ena eller det andra. Kroppen består ju själv av de här. Det som man ska utesluta är raffinerat socker och transfetter (och ett överdrivet fettintag.) Många anorektiker har under de tidiga stadierna av sin sjukdomstid väldigt hög fettprocent, det för att de inte äter några proteiner som de kan bygga muskler av, utan allt deras kroppar tar in görs om till fett. Om man äter mycket kolhydrater och är hungrig hela tiden så kanske man ska omportionera lite då protein håller en mätt längre. Kroppar tål olika saker olika mycket, men märker man att något är fel så får man kanske ändra på det lite. Det är också lite därför jag anser att dieter är åt helvete eftersom att de menar på att alla kroppar och livssituationer är likadana. Personligen tror jag inte att till exempel LCHF är bra i slutändan i och med att om man äter för mycket fett så kommer det att klogga igen kärlen tillslut, man går inte ner i vikt för att man äter mindre kolhydrater utan för att man med största sannolikhet äter mindre över huvud taget.
Jag är en människa som kan äta ganska mycket kolhydrater innan jag börjar gå upp i vikt, okay, jag kanske har lite mindre muskler och måste se till att hålla igång träningen relativt regelbundet, men jag blir personligen så trött om jag äter för mycket protein, och jag känner lite grann att jag behöver inte deffa på gymmet heller. Träna kampsport är ett av de bästa all-round sätten som jag kan träna på, även om jag försöker lägga på lite extra styrketräning också. Jag har gått från som mest 89 kg (när jag var 14) till att väga runt 68. Jag ska gå ner 5-6 kilo till, men om inte jag får mat, och om inte jag får mina kolhydrater så kommer folk inte att vilja vara i närheten av mig.
När det kommer till just träningen så tycker jag att många verkar ha så orealistiska mål (precis som med viktnedgången). Det tar runt åtta veckor innan man ser resultat på gymmet om man aldrig tränat eller tränat väldigt lite. Det första man förlorar är vatten, speciellt om man är gravt överviktig, sen börjar man bränna fett och bygga muskler, men utan lagom med energi och näring så kommer man inte att se några resultat heller. Många verkar juockså tro att när kroppen börjar vänja sig vid träningen är det enda man kan göra att hålla på längre, och då försvinner motivationen att träna. Vem har tid för ett två timmars pass på gymmet? Istället ska (eller kan) man öka intensiteten på passen, och variera träningen. Jag önskar själv att jag kunde börja med någon gruppträning och börja spela volleyboll också, men just nu lägger jag ner så sjukt mycket tid på rolig MMA-träning istället.
Många säger att de inte vågar gå till gym eller så för att de är rädda att folk ska skratta åt dem. Men är det verkligen värt så mycket att några som inte har något bättre att göra med sitt liv bestämmer om man ska gå på gym eller inte? Det finns ju massor av alternativ annars. Gå ut och springa, byta gym och så vidare. Själv önskar jag mig ett eget hus så man kan bygga ett eget gym! Det hade varit asgrymt!
Om man bara bestämmer sig, håller sig till kalorimängden på en dag, äter gott och nyttigt (nej, nyttig mat är inte äcklig, grönsaker är gott bara man vet hur man ska tillaga dem, och det är oftast inte svårt), och rör på sig ett par gånger i veckan så kommer man till slut att gå ner i vikt. Så enkelt är det. Några jävla (ursäkta språket) mealbars, eller pulverpåsar fungerar inte!
Det finns tyvärr inga andra sätt för er att gå ner i vikt och lyckas hålla det än att äta mindre och röra på er mer, och helst då äta nyttigt. Jag menar, du kan leva på choklad om du vill, så länge som du äter mindre än vad du gör av med så kommer du att gå ner i vikt. Däremot är det en fråga om hur bra din kropp och du själv kommer att må. Det viktigaste är ändå att man mår bra, inte att man går ner i vikt. Man kan gå ner genom att bara äta chokladkakor, men din hy, din lever och din diabetes kommer inte att vara lika populära som din viktnedgång. Det kan jag nog lova. Jag själv har märkt stor skillnad på min egen hy nu när jag har minskat godisintaget och sockerintaget radikalt. Jag har gått från att ha fet hy med mycket finnar, till att ha jättetorr hy (det kan dock ha med att göra att jag måste tvätta av mig varje dag då jag tränar 6 dagar i veckan. Håller fortfarande på att ta reda på det, för så var det inte för typ 1 år sedan), men jag får enbart finnar när jag ska ha mens nu, och det är inte säkert att jag får det varje gång, och det är förövrigt inte något som jag kan göra något åt om man säger så.
Med största sannolikhet kommer man att förlora stora mängder muskler om man inte äter protein, och man kommer må dåligt om man inte äter fett och ha precis noll ork om man plockar bort alla kolhydrater. Det är inte hälsosamt i det långa loppet att utesluta vare sig det ena eller det andra. Kroppen består ju själv av de här. Det som man ska utesluta är raffinerat socker och transfetter (och ett överdrivet fettintag.) Många anorektiker har under de tidiga stadierna av sin sjukdomstid väldigt hög fettprocent, det för att de inte äter några proteiner som de kan bygga muskler av, utan allt deras kroppar tar in görs om till fett. Om man äter mycket kolhydrater och är hungrig hela tiden så kanske man ska omportionera lite då protein håller en mätt längre. Kroppar tål olika saker olika mycket, men märker man att något är fel så får man kanske ändra på det lite. Det är också lite därför jag anser att dieter är åt helvete eftersom att de menar på att alla kroppar och livssituationer är likadana. Personligen tror jag inte att till exempel LCHF är bra i slutändan i och med att om man äter för mycket fett så kommer det att klogga igen kärlen tillslut, man går inte ner i vikt för att man äter mindre kolhydrater utan för att man med största sannolikhet äter mindre över huvud taget.
Jag är en människa som kan äta ganska mycket kolhydrater innan jag börjar gå upp i vikt, okay, jag kanske har lite mindre muskler och måste se till att hålla igång träningen relativt regelbundet, men jag blir personligen så trött om jag äter för mycket protein, och jag känner lite grann att jag behöver inte deffa på gymmet heller. Träna kampsport är ett av de bästa all-round sätten som jag kan träna på, även om jag försöker lägga på lite extra styrketräning också. Jag har gått från som mest 89 kg (när jag var 14) till att väga runt 68. Jag ska gå ner 5-6 kilo till, men om inte jag får mat, och om inte jag får mina kolhydrater så kommer folk inte att vilja vara i närheten av mig.
När det kommer till just träningen så tycker jag att många verkar ha så orealistiska mål (precis som med viktnedgången). Det tar runt åtta veckor innan man ser resultat på gymmet om man aldrig tränat eller tränat väldigt lite. Det första man förlorar är vatten, speciellt om man är gravt överviktig, sen börjar man bränna fett och bygga muskler, men utan lagom med energi och näring så kommer man inte att se några resultat heller. Många verkar juockså tro att när kroppen börjar vänja sig vid träningen är det enda man kan göra att hålla på längre, och då försvinner motivationen att träna. Vem har tid för ett två timmars pass på gymmet? Istället ska (eller kan) man öka intensiteten på passen, och variera träningen. Jag önskar själv att jag kunde börja med någon gruppträning och börja spela volleyboll också, men just nu lägger jag ner så sjukt mycket tid på rolig MMA-träning istället.
Många säger att de inte vågar gå till gym eller så för att de är rädda att folk ska skratta åt dem. Men är det verkligen värt så mycket att några som inte har något bättre att göra med sitt liv bestämmer om man ska gå på gym eller inte? Det finns ju massor av alternativ annars. Gå ut och springa, byta gym och så vidare. Själv önskar jag mig ett eget hus så man kan bygga ett eget gym! Det hade varit asgrymt!
Om man bara bestämmer sig, håller sig till kalorimängden på en dag, äter gott och nyttigt (nej, nyttig mat är inte äcklig, grönsaker är gott bara man vet hur man ska tillaga dem, och det är oftast inte svårt), och rör på sig ett par gånger i veckan så kommer man till slut att gå ner i vikt. Så enkelt är det. Några jävla (ursäkta språket) mealbars, eller pulverpåsar fungerar inte!
lördag 4 februari 2012
För jag är så jävla rolig?
Att döma av Twitter så har det tydligen pågått något musikspektakel i stan som jag tror de kallar för Melodifestivalen (ja, jag kan växa upp såpass mycket att jag kan köpa hus, men jag kommer ALDRIG bli så gammal att jag frivilligt tittar på Melodifestivalen, än mindre accepterar att den finns till).
Tydligen gick det bra för några growlare och någon brud som jag inte har den blekaste aning om vem hon är om jag ska vara ärlig.
Vart här nere i Växjö som de här skrålande varelserna befann sig visste jag inte förrän kl blev runt kl 20.30.
Utanför mitt fönster.
"Oh My God! Melodifestivalen har kommit hiiiiiit! Och de väljer att sitta utanför just MITT fönster!"
"Oh My God! Melodifestivalen har kommit hiiiiiit! Och de väljer att sitta utanför just MITT fönster!"
Ni kanske tycker det låter trevligt att Växjö bestämmer sig för att låta studenterna få vara med på ett hörn i denna glammiga värld som schalgern har/är. Eller var det dammiga?
Sak samma.
Glittrigt är det i alla fall (om man läser de Twitter som handlade om hon Sarah Dawn- någonting så verkade det som att hon var i samma klass som Edward Cullen i solljus i alla fall...)
Fast jag tyckte nog att en av killarna sjöng lite väl falskt på det sista "Happy birthday to youuuuuu". Det lät inte helt bra. Lite för högt tror jag. Sen verkade körtjejerna lite stela, och de verkade inte behärska det engelska språket så bra.
Nästa år kan de satsa på att sjunga på svenska i stället.
Det kommer med största sannolikhet att fungera mycket bättre.
Nu verkar dock efterfesten ha lagt sig och artisterna är på väg hem till Stockholm.
En dag ska jag ha mitt eget slott.
Jag har alltid sagt att jag ska bygga en borg. Jonatan skrattar alltid åt mig varje gång jag säger det.
Istället får jag nog nöja mig med att skaffa hus längre fram. Även om mitt drömhus (http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3T9AEHG1S166BRUE) med säkerhet skulle kosta mer än att bygga en egen borg.
Så eftersom jag är ledig från allt vad skolarbete heter idag och har tagit en städ- och diskdag så tänkte jag fördriva tiden lite med att titta på hus! Inte för att det är på något sätt aktuellt förrän jag har fått ett jobb och så, men man kan ju titta lite i alla fall!
Växjö:
Teleborg
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=40GQDQAT1H16D8RB
Ett kedjehus som inte såg helt tokigt ut. Ligger på Teleborg. Det som drar mest? Bastun! Fan vad najs att ha en bastu liksom! Sen fanns det ju trädgård också, inte helt illa det heller.
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=792784
Riktigt sött litet hus! Lite småkär i det, även om jag skulle vilja göra om några rum innan man flyttade in. Men här skulle jag definitivt kunna tänka mig att bo!
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3OVQTL06L8U2SGCK&typ=CMVilla
Sjukt sött! Här skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo resten av livet! Man får nog pusha lite hårdare på att vi ska bo i Växjö!
Åby
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3U4JSD9N4OR8N6IK&typ=CMVilla
Känns trångt men mysigt. Dock vet jag inte om jag skulle ha någon lust att bo i Åby. Men huset är ju fint.
Linköping:
Hjulsbro
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3LF3E4AL2H250BHJ
Inte för att jag riktigt förstår vad rummet med vad som ser ut som burar är till för egentligen men! Det var lite creepy varning på det! Ligger lite på fel sida stan också, men ganska najs annars!
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=40AAOQGPKV88HGPG
Det här var riktigt jäkla fint faktiskt! Några tapeter skulle få vika hädan för lite rockigare svarta eller lila, men annars gillar jag den lite lantliga känslan man får av några av rummen! Riktigt fint! Men, det ligger också lite i fel ända av stan om man nu skulle träna i Ryd.
Ekängen
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=757158
Åh, vad Astrid Lindgren det såg ut att vara! Sovrummet och uteplatsen och så var sjukt fint, men resten skulle nog behövas att målas om. Det var lite ohygglig färg faktiskt måste jag säga, men själva huset är fint!
Vreta kloster
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=765968
Mysigt, och det finns bastu, men lite väl otillgängligt eller? Jag tycker det. Men kunde man flytta det lite närmare stan så. Vreta ligger ju inte så sjukt nära Linköping tycker jag. Kanske man för köpa när man är sur, gammal kattant som ändå inte umgås med folk!
Berg
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3SAIDQ5OLGL50NTV&typ=CMVilla
Inte så förtjust i den här sortens hus, men det var lite småmysigt.
Nykil
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=40DQAH94SO0PBRRL&typ=CMVilla
Har ingen aning om vart det ligger, men det såg sjukt mysigt ut att bo där. Urs vad jag hatar att vinterbilder får allt att verka mysigare än vad det är, speciellt med tanke på hur mycket jag ogillar snö!
Motala
Fornåsa:
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=766064
Sött! Lite litet kanske. Men mysigt!
Norrköping:
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=805153
Tja, får man nu jobbet i Norrköping kanske man ska sikta på det här? Lite färgglatt på insidan, men bland de finaste som jag hittat idag i alla fall! Och det finns ett växthus!
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=822341
Okay, pool slår faktiskt allt. Även om jag hade föredragit en inomhuspool! Och bastu, och tomt. Ge mig! Nu! Jag vill ha det här huset!
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=815508
Lite nyfiken på hur det ser ut inne, men det verkar najs i alla fall.
Sunne
Gärsmark; Timbonäs
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=592945
Om man vill bo 2 km från mamma och pappa?
Västra Ämtervik; Bäckebron
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=802567
Wow. För ett sånt här hus skulle jag ju till och med kunna gå med på att flytta hem igen.
Nä, nu orkar jag inte kolla på mer hus. Man får sån lust att faktiskt gå och försöka köpa ett när man gör det.
Istället får jag nog nöja mig med att skaffa hus längre fram. Även om mitt drömhus (http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3T9AEHG1S166BRUE) med säkerhet skulle kosta mer än att bygga en egen borg.
Så eftersom jag är ledig från allt vad skolarbete heter idag och har tagit en städ- och diskdag så tänkte jag fördriva tiden lite med att titta på hus! Inte för att det är på något sätt aktuellt förrän jag har fått ett jobb och så, men man kan ju titta lite i alla fall!
Växjö:
Teleborg
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=40GQDQAT1H16D8RB
Ett kedjehus som inte såg helt tokigt ut. Ligger på Teleborg. Det som drar mest? Bastun! Fan vad najs att ha en bastu liksom! Sen fanns det ju trädgård också, inte helt illa det heller.
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=792784
Riktigt sött litet hus! Lite småkär i det, även om jag skulle vilja göra om några rum innan man flyttade in. Men här skulle jag definitivt kunna tänka mig att bo!
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3OVQTL06L8U2SGCK&typ=CMVilla
Sjukt sött! Här skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo resten av livet! Man får nog pusha lite hårdare på att vi ska bo i Växjö!
Åby
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3U4JSD9N4OR8N6IK&typ=CMVilla
Känns trångt men mysigt. Dock vet jag inte om jag skulle ha någon lust att bo i Åby. Men huset är ju fint.
Linköping:
Hjulsbro
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3LF3E4AL2H250BHJ
Inte för att jag riktigt förstår vad rummet med vad som ser ut som burar är till för egentligen men! Det var lite creepy varning på det! Ligger lite på fel sida stan också, men ganska najs annars!
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=40AAOQGPKV88HGPG
Det här var riktigt jäkla fint faktiskt! Några tapeter skulle få vika hädan för lite rockigare svarta eller lila, men annars gillar jag den lite lantliga känslan man får av några av rummen! Riktigt fint! Men, det ligger också lite i fel ända av stan om man nu skulle träna i Ryd.
Ekängen
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=757158
Åh, vad Astrid Lindgren det såg ut att vara! Sovrummet och uteplatsen och så var sjukt fint, men resten skulle nog behövas att målas om. Det var lite ohygglig färg faktiskt måste jag säga, men själva huset är fint!
Vreta kloster
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=765968
Mysigt, och det finns bastu, men lite väl otillgängligt eller? Jag tycker det. Men kunde man flytta det lite närmare stan så. Vreta ligger ju inte så sjukt nära Linköping tycker jag. Kanske man för köpa när man är sur, gammal kattant som ändå inte umgås med folk!
Berg
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3SAIDQ5OLGL50NTV&typ=CMVilla
Inte så förtjust i den här sortens hus, men det var lite småmysigt.
Nykil
http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=40DQAH94SO0PBRRL&typ=CMVilla
Har ingen aning om vart det ligger, men det såg sjukt mysigt ut att bo där. Urs vad jag hatar att vinterbilder får allt att verka mysigare än vad det är, speciellt med tanke på hur mycket jag ogillar snö!
Motala
Fornåsa:
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=766064
Sött! Lite litet kanske. Men mysigt!
Norrköping:
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=805153
Tja, får man nu jobbet i Norrköping kanske man ska sikta på det här? Lite färgglatt på insidan, men bland de finaste som jag hittat idag i alla fall! Och det finns ett växthus!
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=822341
Okay, pool slår faktiskt allt. Även om jag hade föredragit en inomhuspool! Och bastu, och tomt. Ge mig! Nu! Jag vill ha det här huset!
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=815508
Lite nyfiken på hur det ser ut inne, men det verkar najs i alla fall.
Sunne
Gärsmark; Timbonäs
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=592945
Om man vill bo 2 km från mamma och pappa?
Västra Ämtervik; Bäckebron
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=802567
Wow. För ett sånt här hus skulle jag ju till och med kunna gå med på att flytta hem igen.
Nä, nu orkar jag inte kolla på mer hus. Man får sån lust att faktiskt gå och försöka köpa ett när man gör det.
Just for the lulz of it.
Eftersom att jag är lite besatt av att titta på hemsidor så som Memebase, Picsauce och så vidare, så får ni ett inlägg med några av de bästa lulzen som jag hittat där!
Mest för att det är ett meningslöst inlägg nu innan jag kommer på något vettigt att skriva igen.
Liksom, vem skrattar inte åt Edward Cullen skämt? Okayokay, det kanske börjar bli lite uttjatat, men ändå. Jag skrattar än! Jag menar, jag kommer aldrig att gilla Twilight, det kommer liksom inte att hända. Hur mycket ni än försöker. Jag tycker om vampyrer inte discobollar.
Kommer ni ihåg avsnittet?
"Randy? Randy Giles? Why not just call me Horny Giles, or Desperate-for-a-shag Giles?!"
Det här är en av de bästa "How X should have ended"-videorna på hela nätet. Den ärså sjukt bra. Det är sjukt länge sen jag såg den första gången, och jag skrattar fortfarande (och citerar den!). Slutet är så sjukt bra!
But wait, there is more!
Om man skall gå efter Michail Bakhtins och Julia Kristevas teorier om böcker så finns detinga original, utan alla böcker står i dialog med varandra. Vilket inte är helt omöjligt, men jag tror också att vissa koncept fungerar bättre än andra, och de är ganska använda genom hela den litterära historien. Så att Sagan om Ringen, Harry Potter och Star Wars har mycket som är väldigt lika tror jag inte betyder det minsta egentligen. Det är bara en rolig grej. Sen om man skulle se det som att så fort en trollkarl är med så är det kopierat från Sagan om Ringen blir det lite dumt, för det är just det som är orsaken till att jag egentligen aldrig fastnade för Tolkiens böcker, han petade in alldeles för mycket grejer. Alldeles för mycket.
(Se upp lite grann i Star Wars jämförelsen bredvid för i mitten har de vänt på det hela, så Harry Potter står på Star Wars sidan, men jag orkade inte leta upp någon annan bild.)
Det är väll snarare grejer som får saker att gå framåt.
Jag gillar både Harry Potter och Star Wars, men jag ser dem inte som kopior av varandra, utan för mig är de två separata verk, men som Andrews skriver är att låna ett av de sätt som är vanligast när man hedrar en annan författare/historieskapare. Det funkade en gång förut, så varför inte igen?
Det är ju inte så att de olika historierna utspelar sig i samma tid, samma plats och så utan Lucas flyttade upp allt till rymden med sina egna knorrar, och Rowling flyttade över det till England, med sina egna knorrar.
Jag skulle ju inte precis kalla det remakes av Tolkiens böcker precis.
Man kanske ska fråga då vilken ni föredrar? Harry Potter, Star Wars eller Sagan om Ringen?
Själv har jag bestämt att jag någon gång måste köra den traditionella nördigheten att klä ut mig till prinsessan Leia om man går på maskerad (även om mitt hår behöver växa ut lite till dess). Problemet blir nog snarare att lyckas få med mig Han Solo.
När jag var liten gick Pokémon på TV. Jag tittade på det varje lördag.
Idag är jag sur för att den sidan som jag hade tittat på Pokémon på plötsligt tog bort alla avsnitt så jag inte han med de sista 6 på Indigo League.
Vi fortsätter väll lite på samma tema dock!
Och de här sidorna är nästan ett måste för er som älskar Pokémon:
Men till skillnad från många andra är (utöver Jigglypuff och Pikachu) Bulbasur min favorit, speciellt av de tre starters man har!
Och seriöst jag vill ha en sån här:
Nu får ni inte tro att jag inte gillar superhjältar! Jag älskar Iron Man och diggar Batman också, men den var lite kul!
fredag 3 februari 2012
I win!
Inatt drömde jag en sjukt konstig dröm som jag inte kan släppa vissa detaljer av.
Jag skulle köra en SW-match (Submission Wrestling). Det fanns bara en matta, och alla som inte tävlade låg och sov på uppvärmningsmattan, så jag fick inte värma upp. Då kom en domare fram till mig med min tränare och sa "Den här tröjan [en röd Växjö ju-jutsu t-shirt] måste du ha på dig, annars får du inte tävla!". Det läskiga var att han inte pratade utan det var liksom telepatiskt. Ingen pratade egentligen, utan alla förmedlade vad de skulle säga på telepatisk väg.
Tränaren blev ännu surare. Till slut fick jag gå min match. Av någon anledning hade jag växt typ 10 cm, och minskat typ 15 kilo i vikt så benig som jag såg ut. Min motståndare hade på sig svarta adidas tights... Och en blå kritstrecksrandig skjorta!
Matchen vann jag till slut genom att ställa en foten på hennes hals, den andra på hennes revben/bröstkorg och vrida runt armen och in i en armbar (jag har personligen aldrig sett en armbar göras på det viset, men jag vann!). Det skumma var att mina ben verkade kunna vrida sig precis hur som helst.
Jag är fortfarande lite konfundersam på vad min dröm (1) betyder, (2) använder för undermedvetet, (3)... Behövs det en (3)?
Jag skulle köra en SW-match (Submission Wrestling). Det fanns bara en matta, och alla som inte tävlade låg och sov på uppvärmningsmattan, så jag fick inte värma upp. Då kom en domare fram till mig med min tränare och sa "Den här tröjan [en röd Växjö ju-jutsu t-shirt] måste du ha på dig, annars får du inte tävla!". Det läskiga var att han inte pratade utan det var liksom telepatiskt. Ingen pratade egentligen, utan alla förmedlade vad de skulle säga på telepatisk väg.
Tränaren blev ännu surare. Till slut fick jag gå min match. Av någon anledning hade jag växt typ 10 cm, och minskat typ 15 kilo i vikt så benig som jag såg ut. Min motståndare hade på sig svarta adidas tights... Och en blå kritstrecksrandig skjorta!
Matchen vann jag till slut genom att ställa en foten på hennes hals, den andra på hennes revben/bröstkorg och vrida runt armen och in i en armbar (jag har personligen aldrig sett en armbar göras på det viset, men jag vann!). Det skumma var att mina ben verkade kunna vrida sig precis hur som helst.
Jag är fortfarande lite konfundersam på vad min dröm (1) betyder, (2) använder för undermedvetet, (3)... Behövs det en (3)?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)