"I'd like to respond to rumors that I died yesterday ... I mean, c'mon, be patient! My day will come but it hasn't yet!" - Nikki Sixx

Nere i en svacka igen. Det är ju i och för sig vinter och mörkt ute nu, så det kan ju förklara en del, men det är fortfarande sjukt jobbigt.

Just nu känns det mesta fruktansvärt jävla jobbigt faktiskt. Har verkligen jobbat som ett svin den här hösten, men inte känns det som att man kommit någon vart för det.

Har haft sjukt mycket att göra i skolan (pluggat 125% igen den här terminen), och det gick fint ända till våran lärare ansåg att vi skulle ha majoriteten av kursen på danska. Vad bra, jag som verkligen inte förstår danska. Fick sitta några extra timmar varje dag och försöka översätta ord som jag inte ens kunde gissa mig till vad de betyder. Utöver det har ju många filmvetare som skriver de böcker vi har som kurslitteratur en förmåga att hitta på egna ord. Vilket återigen innebär ett letande i ordböcker efter ord som inte existerar men som är vitala för att man ska förstå resonemang (ja, jag menar er Thomas Elsaesser och Robert Stam!).

Har försökt att pussla ihop jobb, skola och träning, men det har gått sådär. Det har försvunnit väldigt många timmar på att cykla till jobbet också den här terminen. När jag räknade på det så gick det åt nästan nio timmar på resor till och från jobbet och jobb, tid som jag i våras hade att läsa. Jag kommer inte att rekommendera att plugga mer än heltid och jobba samtidigt. I alla fall inte när det kräver mycket cykeltid att ta sig till jobbet. Åker man buss kan man ju läsa på bussen. Fan vad jag längtar till jag är klar med skolan! Sen förra hösten har "fritid" och "ledig" varit ett ord som jag inte använt mer än i meningar som: "FAN KAN INTE JAG OCKSÅ FÅ VARA LEDIG EN HELG?!?". (Ja, med stora bokstäver. Mycket stora bokstäver ska det stå.)

Det som stör mig mest då är att jag egentligen inte har några nära vänner här nere. Jag känner mig grymt ensam hela tiden. Saknar hemma där det i alla fall fanns någon man kunde umgås med ibland, och om det inte gjorde det kunde man gå ner till mormor och hänga och ha någon att prata med i alla fall. Eller kunna ringa någon som kommer förbi när det känns så jobbigt att man bara vill gråta.