Biblioteksutbildning

Jag läser till bibliotekarie.

Jag tycker att det verkar som ett kul jobb, och jag jobbar vid sidan av på universitetsbiblioteket, och hade aldrig kunnat gissa mig till hur rolig den arbetsplatsen faktiskt skulle vara. Bra kollegor, bra chefer och så vidare! I framtiden vill jag jobba på skola som kontaktperson mellan bibliotek och lärare, och vara del i svenskundervisningen för barn med läs- och skrivsvårigheter, invadrarbakgrund eller rent generellt behöver lite extra stöd i just ämnet svenska.

Även utbildningen trivs jag jättebra på och har en hel del fantastiska klasskamrater! Jag skulle starkt rekommendera programmet ändå, i alla fall om man är sugen på inriktning pedagogik. (Nu kan jag i och för sig bara tala för distansprogrammet!)

Däremot så är jag lite skeptisk till vissa delar av utbildningen. Den heter ju Biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har fått för mig att det innebär att även såna som vill jobba med information, men inte på bibliotek kan/vill söka utbildningen.

Jag förstår att mycket är samma kunskaper inom bibliotek och informationsvetenskap, men samtidigt är det mycket som inte är. Delar av kurserna som man läser känns väldigt irrelevanta för bibliotekarier, och vissa delar känns väldigt irrelevanta för de som vill specialisera sig åt informationsvetenskap. Det här gör med största sannolikhet att de som vill läsa en del informationsvetenskap inte söker programmet, även fast det skulle kunna vara exakt det de söker, därför att det är så diffust på vad man egentligen lär sig.

Där i sitter just problemet anser jag. Det finns ingen möjlighet att specialisera sig åt det ena eller det andra hållet. I min värld har man inte samma kunskaper som bibliotekarie och som webbredaktör (som utbildningen menar är två jobb man är utbildad inom efter avklarad utbildning, och då antar jag att det innebär att man är det, oavsett vilka valbara kurser man  väljer), utan det är två skilda jobb, som givetvis går att kombineras, men det är inte samma jobb, och innebär två olika kunskaper.

Flera kurser/delar av kurser som finns med nu under första året, anser jag borde förändras, och läggas senare i utbildningen, gärna som en inriktning mot bibliotek, och vissa kurser då som en inriktning mot informationsvetenskap. Frågan är nämligen: "Om man har ambitionen att jobba som till exempel webbredaktör, behöver man då kunna Deweysystemet och bibliotekens historia och juridik?"

Det är en fråga som jag tycker Linnéuniversitetet bör ställa sig. Som jag har förstått det har de flesta andra utbildningar sina Deweykurser betydligt senare i programmet, och det tycker jag är det mest logiska, för det behövs inte så tidigt. Det är om inte annat ett svårt ämne, och det känns som att man bör bekanta sig lite mer med bibliotek, både i praktik (exempelvis genom jobb och praktik) och teori innan man ger sig på ett sådant ämne.

Vad jag vill säga är alltså att man faktiskt bör dela upp programmet lite. Helst då genom att ha en gemensam bas, men sedan kan man under sista året, kanske ännu tidigare, (om man fortfarande ska ha 60 hp valbara kurser, vilket jag tycker är helt okay, för då kan man välja mellan att specifiera sig ännu mer, eller bredda sin kompetens, helt utefter sina egna förutsättningar), välja huruvida man vill gå bibliotek eller informationsvetenskap. Där kan man då lägga in Deweysystemet, biblioteksjuridik, bibliotekshistoria och så vidare, men även erbjuda fler biblioteksanpassade kurser till de valbara, eller helt enkelt slopa 30 hp, och istället ge relevant utbildning för den inriktning man i så fall väljer.

Självklart kan man ju se det som att man har en bred kompetens och att man har en större möjlighet att söka olika sorters jobb, det som jag är lite skeptisk emot när det kommer till programmets uppbyggnad är att det känns som att kunskaperna inte blir så djupa som man skulle vilja ha. En lösning vore kanske att ha tre inriktningar. Den första är samma som nu, med samma breda spretiga kunskap, och sedan de två andra, om man vet vad man vill jobba med.

Jag tycker att det skulle förenkla och ge en bättre överblick över vad man faktiskt kan i så fall, för nu känns det väldigt spretigt, och väldigt biblioteksinriktat, trots att utbildningen faktisk utlovar att man ska kunna jobba med andra informationsarbeten när man är klar. Min fråga här då är: "Vilken användning har jag av bibliotekens historia när jag sitter i informationstjänsten på till exempel kommun eller liknande?"

En tredje sak som jag anser skulle göra programmet ännu bättre är om man kunde ha lite mer praktik. Mycket av det man ska kunna som bibliotekarie kan man inte lära sig i skolbänken utan kräver att man är ute på biblioteken och får lära sig det. På Linnéuniversitetet får man åtminstone möjligheten till praktik över huvud taget, det är mycket positivt, men jag tycker att tiden är för kort som man ska vara ute. Att man får en teoretisk uppgift till anser jag är helt okay, för man måste ju ändå visa att man fått kunskapen.

Själva programmet skulle se ut (om jag fick bestämma):
Inriktning bibliotek
Första året läser man gemensamt informationsvetenskap och/eller informationshantering och så vidare. Här är det mer grundläggande kunskaper. Gärna en del informationssökning och hur man ska bearbeta information och föra den vidare.
Andra året så får man börja inrikta sig (tre inriktningar). Man börjar med 30 hp inom ämnet man inriktar sig i (information, bibliotek, generell), och sedan 30 hp valbara kurser. Gärna med några dagars praktik inlagd  på vissa ställen under året.
Tredje året så kan man släppa ut eleverna på en längre praktik som varvas med vissa teoretiska moment. Man behöver inte ha en hel termin, men kanske 15 hp i alla fall, om inte annat så i alla fall 7,5 hp. Gärna lite praktik under andra terminer också med olika uppgifter så man får prova på lite olika saker eftersom man måste fokusera på vissa delar i så fall. Sista terminen gör man självklart en uppsats.

Det här gör att man lättare kan se hur det man lär sig på skolan fungerar i praktiken. Lärarstudenter har ju till exempel mycket mer praktik än vad vi har, så varför skulle inte vi kunna har det?

Jag är ganska nyfiken på hur många som faktiskt skulle hålla med mig i den här frågan. Det här skulle ju också kapa en del på introduktionerna för många bibliotek eftersom att eleverna som kommer ut från skolan då har betydligt mer erfarenhet från arbetet.

Majoriteten av det jag lärt mig om själva arbetet har jag nämligen lärt mig genom att jobba, inte genom att plugga, även om delen av juridik inom bibliotek har varit till stor hjälp, men utan att jobba så vet man inte riktigt vad det innebär att sitta i telefon med en låntagare och försöka hjälpa denne utan att nämna detaljer eftersom att man inte kan vara säker på att det är låntagaren.

Mer relevant och profilerat i form av inriktningsval, mer praktik och en omplacering av kurserna så att det svåra kommer sist istället för först vore en sak att tänka på för lärarna och programansvariga på biblioteks- och informationsvetenskapen på Linnéuniversitetet. Jag tror personligen att det skulle bli en positiv ändring om den skulle kunna ske.

Hoppas ni förstår hur jag tänker!

Say what?

Nu kan inte jag så där jättemycket precis om reglerna för lärare på högskolan och när de får och inte får ge ut betyg. Speciellt eftersom att jag tycker att det verkar skilja mycket mellan lärosäte och institution för reglerna för när betygen ska delas ut eller inte.

Men en sak undrar jag: Får lärare verkligen hålla på betyg bara för att de inte fått in rätt mängd med kursutvärderingar?

Storyn var att jag läste igenom min studentmail här om dagen, och stötte på ett mail från en lärare.
Jag håller på att skriva omtentan i samma kurs, då jag hade lite för mycket att göra under den ordinarie tentaperioden. Läraren meddelade där att h*n inte hade fått in lagom med kursutvärderingar (som är viktiga för att kunna utvärdera kurser) så att denne skulle hålla på betygen tills h*n hade fått in lagomt många.

Jag tycker att det låter fel... Detta kan ju inte vara rätt eller?
Får lärare göra så på högskolenivå?

Det är ju inte precis som att vi kan gå och säga "Hej, du jag lämnar in min tenta någon dag senare, är det okay?". Oss som studenter är de ju stenhårda på att vi måste lämna in i tid. 

Våran kära stat har gjort det igen!

http://svt.se/2.33731/1.2467842/harry_potter-kurs_far_kritik?lid=puff_2467842&lpos=rubrik

Svenskt näringsliv vill att svenska högskolor ska ta ett steg bakåt i utveckling, öppenhet för alla och möjlighet till utveckling och spetskompetens inom vissa ämnen bara för att de anses vara "lågproduktiva".

"Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv borde studiebidraget sänkas för högskoleprogram inom konst och humaniora och lånedel i stället höjas."

För att vi som är intresserade av att jobba med annat inte ska ha samma möjligheter för att vi inte vill bli ingenjörer. Vad jag undrar är, vart går gränsen för humaniora. Ligger religionsvetenskap där?  Vad händer då med våra religionslärare runt om i landet? Om man nu läser till till exempel bibliotekarie, och vill ha någon av LNUs "temakurser" inom litteraturvetenskap, ska man då få mindre bidrag?

Anser man då att bibliotekarie inte är ett ordentligt jobb?

Eller svenska lärare för diverse nivåer som vill läsa litteraturvetenskap och ha kunskap inom de böcker som faktiskt är populära i våran samtid?

Vad säger ni om det?

"Då får man signaler om att utbildningen inte kommer att ge så stora chanser i framtiden, säger nationalekonomen Malin Sahlén till Ekot."

Vad ger då stora chanser i framtiden. Med tanke på att någon som sitter på ICA verkar behöva ekonomutbildning, så är det inte mycket som ger stora chanser i framtiden, speciellt inte när våran borgerliga regering vill att de som är 65 skall jobba ännu länger, och att pensionsåldern ska höjas.

Ska elever läsa saker som de inte kan, inte vill, och inte har något som helst intresse av bara för att det råkar hamna inom en viss specifik genre? Kurserna har nytta även de! Bara för att man läser konst eller humaniora så betyder det inte att man inte pluggar mycket, eller har användning för studierna.

Det här känns som att vi sitter fast i en ganska gammal och uttjatad stereotyp om just konststuderande. Är det inte en bra idé att Sverige börjar gå framåt?

Många av de här kurserna är förövrigt intressekurser som kanske inte blir använda i en examen. Någon som läser en "ordentlig" linje kan mycket väl läsa de här kurserna, bara för skojs skull.

Förövrigt skulle en sådan förändring göra att allt färre läser, speciellt eftersom att de kurser som kommer anses ha en större chans att överbelamras med sökande, och ett stort antal kommer att få ett negativt svar, och därmed kommer (om arbetsmarknaden fortfarande kommer att fortsätta ställa krav på högskoleutbildning) antalet arbetslösa bland unga att öka ännu mer.

"Dessutom riktar Svenskt Näringsliv kritik mot "slöstudier" eller lågproduktiva utbildningar. De lågproduktiva utbildningarna bör enligt organisationen få mindre pengar från staten."

Enligt min uppfattning av högskolestudier, läser man det man tycker är roligt.

Många av de kurserna som på senare tid har fått stark kritik i bland annat aftonblandet, är kurser som går på sommrarna, och låter studenter ha något att göra, men MÅNGA av de studenter som läser de här kurserna jobbar, eller på något sätt finaniseriar sina studier på annat sätt.

Sen, vem VILL egentligen behöva ha med CSN att göra? Att slöplugga och lura till sig pengar fungerar inte för CSN är mer än lagomt förtjusta i att hålla i sina pengar. Det är svårt att få tag på dem, och det är svårt att få ansökan godkänd.

De pengar man får som bidrag, är såpass lite, att de kan man inte leva på hur man än gör, och det verkar som att många har missat att man lånar de övriga pengarna, och måste betala tillbaka hutlösa summor. Så ska då de som har större chanser i framtiden att faktiskt få välbetalada jobb betala tillbaka mindre?

Edit:
http://svt.se/2.126416/1.2363481/harry_potter_popularast

Här säger en av studenterna om sommarkuser:
"Det är väl om man har svårt att få sommarjobb så kanske man söker en sommarkurs som är lätt att få poäng och pengar för, säger Julia Fager Franzén."


Vilket är så långt ifrån sanningen som det går att komma.
Vissa kanske gör det.
Vissa kanske söker, som sagt, för att kunna överleva sommaren, då alla inte har föräldrar som går med på att betala deras lägenheter, men för det sagt är det inte lätta poäng alltid.
Vissa som söker kuserna har redan jobb och tjänar sina egna pengar, tycker kurserna är lätta, och gör det helt och hållet för nöjesskull.


Vad man än har för orsak till att söka en sommarkurs (få pengar, snabba upp tiden det tar att göra klar sin examen, spetskompetens, rent nöjesskull) så betyder det inte att vissa är bättre än andra.

Att läsa sommarkuser får i det här fallet en dålig status, men ÄR ett mycket bra alternativ för de som faktiskt inte kan hitta ett jobb. 

Nazizombies

Sitter och krånglar med att skriva en uppsats nu, och vi är inte alls bra vänner på några sätt och vis.

Älskar att läsa filmvetenskap, men ibland kan jag bli riktigt trött på vissa uppgifter som är lätta, men ändå så extremt svåra.

Jag kan dock inte förstå.... När jag började plugga hade jag nästan mer problem att kunna skära ner texten lagomt mycket för att det inte skulle bli för mycket. Nu har jag svårt att över huvudtaget komma på något att skriva... Konstigt...

Igår såg vi i alla fall på filmen (Död Snö), och nu ska jag försöka komma på vad jag ska skriva, men jag har lite problem... Känner mig precis som killen på bilden, som förövrigt är den coolaste som finns i filmer när han träffar på zombies (skallar dem, biter tillbaka, kör över dem med skotern... Helfräck! Snyggt gjort där Tommy Wirkola).

För er som inte sett filmen har jag skrivit ett inlägg med en recension: http://aiki-samurailady.blogspot.com/2010/11/wonderful-weekend-and-last-week-then.html

(Jag gillar deras marknadsföring som den bästa Nazi-zombie-splatter film som någonsing gjorts. Jag har faktiskt inte sett så många... Ni kan ju tipsa om ni vet några andra!)

Men åter till mina jobbiga problem!

För det första, har jag lagt mig till rätta i soffan, men mitt block ligger inne i sovrummet, och jag känner mig verkligen inte kry nog att gå in och hämta det... För övrigt är det kallt utanför täcket!

För det andra, ämnet är bra, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas fylla ut nästan tre sidor. Det var riktigt svårt. Så nu är det bara att sätta sig och börja leta efter små detaljer och försöka få i ordning en bra analys, eller så får jag fuska och skriva en lite för lång slutsats.

För det tredje, så måste jag läsa igenom så mycket mer i kurslitteraturen som jag hitills fuskat lite med för att jag haft så dåligt med tid, men jag är så extremt trött. Sov alldeles för dåligt inatt... Dumt!

För det fjärde, nu är mitt te slut så nu får jag väll pallra mig upp och göra nytt och hämta blocket i vilket fall...

Bilder:

http://placebohoe.blogg.se/images/2011/ff_nyh_1798_128168432.jpg

http://bdforum.se/vc/wp-content/gallery/dod-sno/dodsno_ss02.jpg

Decisions, decisions, decisions...

Some decisions are easy, some, a lot harder than expected, and I am already nervous for the future. I mean, if everything go as planned, in less than 11 months, I will move from here to Växjö! If that don't succeede, I will move here to Uppsala. I mean, things could be less scary. And if neither of it succeeds, I will take part 1 of 2 of a documentary course in Linköping. Life is just as hard as you make it!
Yeah I know I live on my own at the moment, but I have my parents less than an hour away by car, I have my grandmother and brothers and friends in the same town, the only one not that close, is my boyfriend, which I still have to be on a train for a minimum of 1½ hour to see, wherever I go.

But I want this. I think it is right.

The hardest thing to leave?
Except my parents and family, it must be the aikido/kali clubs, specifically my sensei(s), and this means Iwill come home as often as I can, to train, hard.

Even though it scares me, it fills me with a calmness. I think it will be alright, I have about found someone to live in my flat while I am away (someone who will not re-paint or destroy it in an other way!!!) and I am good to go.

The decision was quite easy to make when I realised what amazing film teachers there is in Växjö (at least so far) and when realising exactly what I want to study in English, the decision to at some point in life living in Uppsala was not that hard either. Life is good when decisions are so hard, but still so easy to make.

So in mid-august 2011, my stuff will be put on a trailer and going somewhere else in Sweden. It is already making me nervous as hell to think of sometimes. This flat, that I have put down so much effort in making "my own personal space", will be someone else, and I have to live in a rental flat, with most probably light colours. Just that fact makes me nervous!

Next summer I will (probably) take my last class in a long while in Karlstad (and I have even noticed that one that I want to take, have a good similar one in Linköping), but maybe one day I will come back and study (more?) Documentary filming.

Well, bring on the future, I am ready for all your takes and turns!