tisdag 24 maj 2011

#20 - Vampyrer.


Åh! 

Vilket awesome ämne jag hade idag!
Nu blev jag faktiskt lite glad!


För den som har missat det, så startade min kärlek för vampyrer med Spike i Buffy the Vampire Slayer, som jag började titta på så snart som det började sändas i Sverige. Spike, med sin råa, brutala och elaka personlighet passade mig alldeles utmärkt, fastän jag var knappt tio år gammal.

Sen dess har det fortsatt. Jag såg En vampyrs bekännelser, och då tyckte jag filmen var helt okay. (Jag har sedan dess insett att Brad Pitt inte är min favoritskådis, och börjar ogilla filmern för det). Och efter det gick det bara utför.

I bokväg har jag läst mer vampyrböcker än jag kan räkna på båda händer, två gånger, och däribland har jag även läst alla fyra Twilight böcker, 3 gånger. Inte för att jag tycker om dem... Men för att de har varit kurslitteratir. Jag har läst om alla sorters vampyrer från de mesiga Cullens, till Dracula och de avskyvärds monstrena i Del Toro och Hogans nya bok Släktet. Jag har läst boken som utvecklade vampyrer till det de är idag, John Polidoris The Vampyre. Jag har läst tre av mina hitills åtta inköpta böcker av Charlaine Harris. 
Och ännu fler böcker står på listan. Både riktigt kvalitativa böcker, men också böcker som liknar de SMeyer har skrivit. Jag vill ju läsa om vampyrer!

När det kommer till filmer har jag inte samma "skills" när det kommer till vampyrer. Jag har sett Underwoldfilmerna, jag har Lost Boys - The Tribe. Jag har som sagt sett Buffy och En vampyrs bekännelser, men också filmen med Gary Oldman som Dracula. Jag har sett Stuart Townsend som Lestat och jag har sett alla tre säsonger av True Blood. Jag har sett och jag har läst 30 Days of Night. Och jag har sett filmer som jag inte kan komma ihåg vad de heter. jag har till och med hittat svenska vampyrer, som filmen som är baserad på Ajvide Lindqvists bok, och Frostbiten.

Vad är det då som gör att jag tycker om vampyrer så mycket?
Skillnaden mellan vampyrer och andra monster, är att man just inte uppfattar dem som monster (dom är egentligen snobbiga zombies). De är så mänskliga (i alla fall så har vampyrerna sedan Carmilla varit det), så man tror att de inte utgör något hot, man vet inte ens att det inte är en människa man ser.
Samtidigt låter de heller aldrig något hålla dem tillbaka, de är rovdjur som gör som de vill. 
En vampyr är värre än ett monstruöst rovdjur, för det man bör bli rädd för finns inte där.

Favoritvampyr?
Det måste bli endera vampyrerna i True Blood, även om många av med är lite mesiga, men självklart även vampyrerna i Buffy. Joss har gjort några av de absolut bästa vampyrerna genom tiderna. 
Samtidigt så gillar jag Anne Rice vampyrer lite grann också, men inte på samma sätt.

Carmilla är normbrytande och den första kvinnliga vampyren.

Bilder: 

2 kommentarer:

  1. Naaw, Brad Pitts Louis är ju den vampyr som gör livet värt att leva! :D Haha...
    Lite mjäkig är han väl men det är den enda rollen Brad har gjort som jag faktiskt kan uppskatta... ;P

    SvaraRadera
  2. Haha, nej jag klarar inte av Brad Pitt på något sätt egentligen!
    Urs haha :P

    SvaraRadera