måndag 18 april 2011

Labels

En sak som jag har funderat länge på, det är varför det är så viktigt att sätta en ettiket på folk.
Med det menar jag att man definierar folk som "brats", "emo", "hårdrockare" och så vidare.

Okay om folk gör det själva för att känna tillhörighet till en grupp, men varför ska man göra det med varandra, och varför ska man se till att allting blir skällsord?

Jag vet att när jag var yngre, då jag gick på högstadiet, då var "punkar jä**l", inneuttrycket. Eftersom att jag var punkare så tog jag lite illa upp, idag är det istället "jäv**a emo barn" som har blivit ett av de vanligaste skällord, mest för att ordet  "emo" har fått två helt olika innebörder beroende på vem du frågar. 
Jag personligen anser att "emo" är den som lyssnar på emo/screamo/scene musik, och inte sådana som skär sig, som har blivit den andra benämningen av emo, som jag inte alls håller med om. Mest för att det är två så oerhört olika definitioner av samma ord.

Så då, varför denna hets av att "vara något"?
Jag skulle tro att orsaken till att man själv använder sig av sådana definitioner, är för att man vill känna sig som en del av något. Man skulle kunna säga att människan är ett flockdjur. Om det alltid har varit så, det vet jag inte, mina kunskaper inom biologi är inte såpass djupa att jag kan säga vare sig det ena eller det andra, men så verkar det vara nu i alla fall.

Och varför tycker då andra om att "kalla" folk saker?
Jag personligen tror att orsaken till det är att folk vill göra en distinkt definition av "du" och "vi". Om det är något som man inte gillar, så vill man definiera att det där är inte jag, utan det är du och du är "onormal". Man kan likan det vid det resoneman som jag har i inlägget "You had the grace to hold yourself" där man kan se på mitt exempel om ordet "bög".

Jag kan inte ge något bra svar egentligen på varför det blir just skällord, för man bör kunna definiera du och jag, att vi tillhöra olika "grupper", med olika livsåskådningar och åsikter, utan att det ska behöva bli en hätsk stämning och ett hat mellan olika grupper.

Hur ser jag då mig själv?
Jadu, bra fråga. Helst skulle jag vilja svara att jag ser mig som mig själv, som Sanna, på denna fråga, men jag ser mig i grund och botten som punkare, även om jag har mjuknat till lite nu när jag blivit äldre. Inte för att jag blivit äldre, utan för att jag har vuxit, gått igenom saker och ändrat min egen livssyn på vissa saker.
Saker som jag en gång trodde på är inte längre det jag tror på, medans vissa saker kommer jag aldrig att sluta att tro på. 
Ser man på vad jag lyssnar på, så är jag punkare/emo/hårdrockare, och det är väll den blandningen som syns mest på mig, även fast jag känner mig lite bohemian också.
Jag har varit deprimerad och jag är ganska emotionell, och vissa skulle väll hellre tycka att jag är emo mer än punkare, men det tänker jag säga varken bu eller bä till.

Okay, jag kanske inte går i kortkorta kjolar och trasiga fisknätsstrumpor, men jag skulle lätt kunna gå i randiga knästrumpor. Vad blir jag då? Emo.
Samtidigt, fick jag välja att lyssna på precis vad jag ville skulle svaret bli Ozzy Osbourne och Sex Pistols. Vad gör det mig till? Punkare eller hårdrockare?
Jag färgar inte längre håret brunt och svart för jag tycker om mitt hår, och jag sminkar mig inte längre, gör det att jag inte längre är punkare eller hårdrockare eller emo?

Som ni ser är det svårt att svara på...

Jag skulle vilja lägga labeln komplex på mig själv. Jag är lite av varje, men i slutändan är jag mig själv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar