Jag har en känsla av att jag kommer att trampa på många tår med det här inlägget, men å andra sidan, det får man nog leva med. Alla har vi olika åsikter, värderingar, mål och tankar med livet.
Ja, vad ser jag mig själv som då, fighter eller budoka?
Först kanske jag ska försöka göra en definition av vad jag tycker uttrycken står för.
Budoka - Ja först och främst, här tränar man budo. Alltså japansk kampsport så som karate, aikido, iaido och så vidare. Men för mig står det också för principer och vördnad och respekt. Ofta också, vill jag se det som en icke-tävlingsform, även om jag vet att man tävlar i vissa. Men det är inte en av grunderna. Här tar man sig framåt, inte genom mätningar mot andra utan genom en gemensam höjning av ribban.
Fighter - Här har vi flera av de nyare sporterna, där man tävlar mer så som MMA, FMA, K1, thaiboxning och så vidare. Här har man en tävlingskänsla, en vinnarskalle behövs. Man mäter sig emot varandra och den som är bäst, ja den vinner.
En annan aspekt som jag ser hos en fighter, är att man är redo att visa att man är bäst, att man har den mentala styrkan och självförtroendet att vinna. Man VILL vinna, jämt, alltid.
Det här är bara rent generaliserande som jag gör för termerna, men de är väll kanske inte riktigt korrekta.
Då kan vi kanske försöka bena ut hur jag ser på mig.
Jag tränar både aikido, som är en budosport, där man inte tävlar, man tränar kroppstekniker (taijutsu, och vapen bukiwaza), och Kali Sikaran, som är en filipinsk kampsport utformad av bland annat svensken Johan Skålberg. Inom kalin så tränar man bland annat boxning, sparkar, sticks och svärd.
FMA har få tävlingar men är ändå mer fight än vad man ser inom aikidon.
En stor skillnad är att inom aikidon så kan man ha 10 vinklar, fungerar inte 1, så fungerar inte tekniken, men inom kalin så fungerar det i alla fall, för du har gjort någon sorts skada och kan ta dig därifrån.
Personligen är jag en vinnarskalle. Jag avskyr att förlora, men jag älskar att tävla. Dock kan jag älta en förlust hur länge som helst, även när jag SER på fotboll (till exempel).
Att vi inte tävlar inom aikido gör mig ofta frustrerad på träningsformen.
Kalin är ganska lik på det sättet, men man får ändå ett annat moment, en annan mentalitet som kan liknas den som finns inom sporter man tävlar. Troligtvis för att den innehåller moment som i många fall faktiskt tävlas i, så som kickboxning och boxning.
Kalin för mig inte alls frustrerad på samma sätt som aikidon, även om det inte alls är roligt när man fastnar i en teknik.
Nu när jag flyttar till Växjö ska jag börja träna BJJ och Krav Maga, två kampsporter som kräver mycket fyskisk styrka, samtidigt som smidighet och mjukhet.
Inom BJJ kan man tävla, och jag vet redan att om jag börjar, så kommer jag att tävla. Jag klarar inte av att träna en sak utan att tävla.
Jag ser mig nog faktiskt mer som en fighter, men en ganska ödmjuk kanske. Jag har viss respekt för de som förtjänar den, och jag har börjat få den mjukhet, smidighet och hållning som krävs för att kunna snyggt utföra aikido, men samtidigt har jag en styrka, en vinnar mentalitet och ett hat mot att förlora och vill kunna mäta mig mot andra för att se att jag tat mig framåt.
Nej, budo är kul, men det är nog inte det som passar mig bäst i grund och botten.
Därav, jag vill inom kampsporten definiera mig som en fighter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar