En intressant sak jag har noterat efter mina 22 levnadsår är hur tråkiga svenskar är.
De vågar inte att föra väsen när något är fel.
Nej, jag ser väldigt sällan svenskar som för liv när någon sätter sig emot dem. Finns, finns det väll, men ofta säger man bara tack, och går och gör om det man måste. Jag menar, se på sydeuroper till exempel?
Allt ska vara lagom.
Vaddå lagomt?
Jag vill ha mest! Jag vill va mest! Allt! Ge mej!
Jante-lagen.
Måste jag säga mer om den eller? Nej, för jag duger ju inte.
För att vara individuell måste man vara, tycka, bete sig som alla andra, hur skulle man annars kunna skapa sin egna stil?
Bara titta på alla som måste se ut som någon annan för att man ska vara accepterad. För att få vara en del av en grupp så måste man göra som alla andra i den gruppen. Är det verkligen så viktigt att vara en del på det viset att man inte vågar vara sig själva? Sen, varför måste alla se så lika ut?
Är det inte lite väl tråkigt?
Är det inte roligt att bli ihågkommen i denna värld av hets att bli kända? Det kommar man ju knappast att bli om man ska följa alla andra i hur man är, klär sig, tycker och tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar