När motivationen tryter

Ibland så tryter motivationen till att gå och träna, då får man leta upp lite motivationshöjande saker.
Typ bilder på awesoma MMA-brudar:

Ronda Rousey

Gina Carano

Kim Couture

Kerry Vera

Miesha Tate

I win!

Inatt drömde jag en sjukt konstig dröm som jag inte kan släppa vissa detaljer av.

Jag skulle köra en SW-match (Submission Wrestling). Det fanns bara en matta, och alla som inte tävlade låg och sov på uppvärmningsmattan, så jag fick inte värma upp. Då kom en domare fram till mig med min tränare och sa "Den här tröjan [en röd Växjö ju-jutsu t-shirt] måste du ha på dig, annars får du inte tävla!". Det läskiga var att han inte pratade utan det var liksom telepatiskt. Ingen pratade egentligen, utan alla förmedlade vad de skulle säga på telepatisk väg.
Tränaren blev ännu surare. Till slut fick jag gå min match. Av någon anledning hade jag växt typ 10 cm, och minskat typ 15 kilo i vikt så benig som jag såg ut. Min motståndare hade på sig svarta adidas tights... Och en blå kritstrecksrandig skjorta!

Matchen vann jag till slut genom att ställa en foten på hennes hals, den andra på hennes revben/bröstkorg och vrida runt armen och in i en armbar (jag har personligen aldrig sett en armbar göras på det viset, men jag vann!). Det skumma var att mina ben verkade kunna vrida sig precis hur som helst.

Jag är fortfarande lite konfundersam på vad min dröm (1) betyder, (2) använder för undermedvetet, (3)... Behövs det en (3)?

Popularitetsgalan

Sitter här dagen efter och läser på SvD.se och dn.se om gårdagens Jerringpris. Jag blir helt fantastiskt glad över att se att vinnaren i år inte håller på med fotboll, skidåkning eller simning. Eller friidrott.

Jerringpriset har delats ut sedan 1979, och skall ges till en svensk idrottare för en framgångsrik idrottsprestation under året. Dock verkar det mer i praktiken som att det skulle stå "ges till en svensk idrottare i en populär folklig idrott som har lyckats med något under året".
Statistiken för vinnare av Jerringpriset sen det började delas ut är följande:
Skidor: 15 (varav längd/skidskytte: 10 och alpint/backhoppning: 5)
Friidrott: 5
Bollsporter: 4
Golf: 2
Speedway/Simning/Skridsko/Orientering/Tennis/Brottning/(och sen i går kväll) Ridsport: 1

Som ni ser är uppdelningen ganska, sned. Nu är inte en enda av de här som har fått Jerringpriser dåliga idrottare. De lägger ner precis lika mycket tid på att träna som alla andra elitidrottare i Sverige. Men jag undrar om de verkligen kollar på idrotter som inte är med i OS över huvud taget?
Eller ja, jag kanske ska rätta mig själv. Jag ser många OS idrotter som inte är representerade över huvud taget.

Majoriteten som har fått de här utmärkelserna har också en hel hög med utmärkelser som "Årets Idrottare", eller "Sveriges bästa fotbollsspelare", eller vad man nu får för pris på alla de här galorna som visas nu i januari som påminner oss om förra året. Det är därför jag blir så glad när jag ser att någon som kanske inte blir utsedd till "Årets fotbollsspelare" lyckas att få Jerringpriset.

Jag är helt säker på att alla som håller på med någon idrott utöver de som är representerade här, sitter och undrar "Varför har inte han/hon nominerats? Den har ju gjort en lika stor prestation som de andra."
Även om det var lite roliga sporter som curling (vad ska den sporten behöva göra för att uppskattas egentligen? Svenskarna har ju varit hur sjukt duktiga som helst på det!), kanot och rodd.
Det finns sjukt mycket svenskar som i det gömda vinner hem en massa medaljer till Sverige, men knappt får en notis i den lokala tidningen.
Jag älskar att titta på vissa av de här sporterna (i alla fall under OS när de faktiskt visas på kanaler som man inte behöver betala multum för), som exempelvis curling och snowboard.

Det som fattas tycker jag är (bland mycket annat) kampsportare! Men speciellt dem, för de blir ju inte ens nominerade till priserna (och i det ett erkännande). Andra idrotter har ju i alla fall lyckats att ta sig dit. Den enda sporten som ens är i närheten av att kallas kampsport och som är i närheten av att nomineras är just brottningen.

Men det är väll kanske ingen prestation att slå på någon annan, man måste bara slå någon annan. Det är väll kanske det som räknas. Men vi kan ju hoppa över debatten med tacklingar i hockey, eller glidtacklingar i fotboll som har förstört knäna på alla som någonsin spelar fotboll, eller alla avslitna korsband på handbollsspelare. Sådana detaljer är ju oviktiga eftersom det "var en olyckshändelse" och "del av spelet". Av någon anledning verkar en majoritet tro att kampsportare inte gör något annat än slår varandra i huvudet hela dagarna. Kampsporten blir istället ombedda att börja träna i kjol i OS om man är kvinna (då specifikt boxningen). För det är ju så svårt att se skillnad på killar och tjejer.

1986 fick Thomas Johansson Jerringpriset för sitt VM guld i brottning. Både före och efter det är det väldigt få som inte håller på med någon folkkär sport som fått priset.

Jag tycker att vi ska börja bredda svenskarnas syn på idrott. Det är ju ändå i slutändan svenska folket som röstar fram det här, och så länge som svenskar ser ner på kampsporter så kommer det här inte att hända. Men vi kan ju börja lite försiktigt och låta brottningen få bana lite väg för oss som inte håller på med traditionell brottning under OS.

Krönika

Sat in the sofa, just finished sorting out the pictures from this years New Year seminar in aikido in Gothenburg.
As I injured my foot badly on November 29th, and hasn't trained aikido regularly since May 2011, I was a bit concerned whether I should go or not, but I knew that at least half of the classes would be weapons training, and I knew that I was going to train those classes with someone who knows exactly how bad my foot and right shoulder is so I decided to go.

When arriving and participating in the first class, I realized, to my horror that the main focus on this seminar was stance (han-mi). Han-mi is, as I noticed, not the best way to stand with my foot, but on the other hand, standing to long in any way hurts. I guess it could have been worse.

I see it interesting that almost every martial art has their own stance, and they are all convinced that their own stance is the one that's the best. You should always be careful when a teacher can not explain to you why their stance is the one you should use. Even within different martial arts where you can find movements that look the same you can find different stances, and depending on whether you have something in your hand, and what you have the stance may differ.

One can easily see if someone has been training something else, as they often slide back into what they already know. This is also the case for me. Aikido was the first martial art I was training, and even though I barely train it any more, I notice me standing in han-mi even in MMA and when I do Filipino Martial Art, and I should keep more of a boxing stance. I don't think han-mi is a poor stance, but I don't like it for quite a few reasons.

• You can't kick.
• You can't move fast sideways.

Yes, han-mi is something for a few martial arts only. It works in aikido, because we don't have to think about kicks, and attacks from the side. On the other hand, when moving fast, you never really stand in han-mi. You more end up in the way your feet tells you too. 

What I would like to try, is to see if things work, even though you stand in some other stances when doing different martial arts.

But that is a project for the future, right now, all my foot wants to do is to rest.

Hur går det ett år senare?

http://www.smp.se/sport/kampsporterna-vill-slass-tillsammans(1862859).gm
http://www7.idrottonline.se/VaxjoJu-Jutsuklubb-Budo/Klubbnyheter/VaxjoKampsportsAllians/


Fyra kampsports klubbar i Växjö vill jobba tillsammans. Ju-jutsu, karate, judo och aikido.

Det här var för ett år sedan. Är det någon som vet hur det går idag?


Bilden har inget med artikeln att göra, utan är något som jag kluddade ihop för ett par år sedan!

Det är inte varje dag man får så rolig post!

One of this weekends best pictures!

CRAWL BEFORE MY FEET!

Thoughts about aikido and martial arts

Now, finally I have gone trough all of the pictures taken. I haven't sorted them in good and bad yet (read that blurry and sharp, because some blurry still are good pictures that show stuff!), but I have looked trough them, and erased the really poor ones.

Lasse Andersson showing a morotedori Ikkyo,
 uke Mika Perälä

As I said yesterday, Lasse and Mark are quite similar in how they do aikido. I remember thinking, "oh, that's what Lasse says too!", more than once this weekend, and I also said that "He says the exact same things as Lasse... Just in another language." This made this specific seminar fun, because you didn't have to spend time being confused over what the sensei did, and that makes it possible to get a high tempo training. This time, high tempo training were fun, but that doesn't mean you shouldn't train other styles of aikido too.

(All these pictures I have put up here are taken with my camera, but I have no idea if it's me or someone else who has taken them, and these seven are some of my favorite pictures)

I have came to realize during this weekend, that the most important part of aikido is the hip. Even if you're centered and breath at the right moment, and know the exact angles for any technique, the hip movement is still the most important part. You use your hip to get into a position with a great center. That is the most important thing I have realized now, and something I will remember and that will be vital in my aikido training, and this will probably be the things I build my aikido around.

Training ken outside.

Once again, I would say that martial arts, it's not a hobby. It is a lifestyle. You can bring so many things from your martial arts training into your regular life. Attitude, confidence, posture, and a lot of other things to. Of course it is a hobby to, but it still manages to get into your life in a way many other ways of training does not.

One could never do to little martial arts. And this is not just aikido, it is all martial arts, but especially in the older budoarts, and those who are origined from them, like judo, aikido, brazilian ju-jutsu, where posture and things are vital and important parts of the training, and those postures are easier to apply to daily life than others. 

I know that at least my confidence, my attitude and posture has changed in the few years since I started doing aikido, and also Kali Sikaran.

This is one of my favorite pictures from the weekend (one of a sequence, thank you Laila for your crawling on the ground to get this). All these pictures are unedited, and therefore there might be some stuff on it that I'm going to crop away later.

What Mark did, that was fun, was that he were telling stories about when he was with Saito-Sensei in Japan, but they were not to many, and they were relevant to the techniques or the situation. 

He also is very down to earth and likable, just like Lasse, and that is something I admire. They teach us to be humble.

From this seminar I will take with me:

1. The hip movements important part in aikido.

2. The strength my (lack of) length gives me.

3. The confidence and motivation to become good at aikido and take a black belt

As you see, neither is some important things in specific techniques or anything, and that is because it differs from sensei to sensei in how they do it, so that is something that will show over time which is the most effective way for me to do the techniques, but I will still remember the differences and apply them when they are needed.

I would definatley train for Mark again, so I hope to be able to. 

My thoughts about aikido and martial arts is that one should never train only one martial art, and I think that me doing Kali made my aikido better, and my aikido made my kali better, and I think that me trying BJJ, Sport Ju-Jutsu or Krav Maga also will improve my aikido, or if I decide to do something else.

If I could choose, these are the martial arts I would like to be real good at, and be a real good all-round martial artist:

Aikido, for the movement, the hip and the wrist-locks and joint-locks

BJJ, for fighting and wrestling on the ground with joint-locks

Kali Sikaran, for knife-defense, sticks and boxing

Judo, for throwing and falling

Kendo or Iaido for another understanding of the ken/sword

Every martial art has its own strength and only when understanding the differences and similarities and mastering them, one could say if it works or not.

Me with the two senseis!

Back home in Linköping after the seminar

Now I'm back home in Linköping after the seminar with Lars Göran Andersson, 6th Dan from Torsby and Mark Larson, 5th Dan from Minnesota. 

One thing I like with Mark, is that his style are similar to Lasses, and that he is alike Lasse in so many aspects, and it is those things I admire Lasse for, that makes me inspired by Mark. 

A longer blog on what I have learned from this seminar, and some more pictures will come tomorrow, I will take tonight to go trough them first!

Mobilbloggar från aikidoläger i Torsby!

Sitter hemma och har precis druckit en halvliter med Red Bull och börjar träna igen om c:a 40 minuter. För den som inte tränat för Mark Larson är det något alldeles speciellt! (I will do a longer post om what I have learned in English when I get back home and hold of a proper computer).

Men det jag lärt mig på morotedori kokyo-ho är guld värt.
Två saker slog mig... Det ena var att stora människor är inte är så farliga, och det andra att min korthet är tillfördel även om jag inte är så stark.

Sen har det blivit lite väl mycket ken under helgen, men jag ska ha cola float på måndag så här ska tränas med träsvärd både till höger och vänster!

Sista minuten lappning av gi-byxa

En helt normal dag i en kampsportstränandes liv:

#22 - Varför jag hatar min hakama, men ändå älskar den.

Var jag hög när jag skrev ihop den här listan eller?!

Vad fan är det för ett jävla ämne nu då?

För den som inte vet vad en hakama är är det en sorts kjoliknande byxa som bara av samurajerna under feodaltiden i Japan. 

Man bar den utanpå gin, och jag har läst att den ofta användes som ridbyxa.

Den är mycket vid, med ett sorts mjukare "skydd" för korsryggen som heter koshita(?) och långa snören som den knyts fast med. Kvinnors ser lite annorlunda ut och används annorlunda.

Foto: Anders Wahlberg @ läger med Lasse Andersson i Linköping Februari 2010

Så, varför har då JAG en?

Jo, för jag tränar budo, då precis, Aikido, som är en japansk budoart, som fokuserar på att använda motstånderarens kraft emot denna själv. 

Men nu, nog om aikido. Hakaman var det jag skulle fokusera på. 

Hatar den?

Ja. Min är för lång, och jag vågar inte sy upp den eller tvätta den (då blir bara snörena ÄNNU kortare) och jag har inte råd att köpa en ny. Som sagt, snörena är alldeles för korta och jag letar efter extra snöre att få sy på!

I och för sig, nu på sistone har jag vant mig vid att den är lite extra lång, men jag har också märkt att den inte är optimal att springa i ändå.

Sen har den en förmåga att kana ner på mig hela tiden, och sätta sig under gi-bältet, vilket jag inte är helt nöjd med. Nu till helgen när vi ska på läger så ska jag faktiskt fusk-sätta fast den så att jag kan fokusera på att träna, och inte dra rätt hakaman. Det är en sak när det är 1½ timmes pass tre dagar i veckan, snarare än 16 st på 4 dagar!

Foto: Nidia Törner @ Göteborgs Aikido Klubb
Sommar 2010

Om det nu är så mycket krångel med den. Varför älskar jag den då?

Hmm, jag tror faktiskt jag älskar min hakama hela tiden förutom när jag tränar...

Den är ganska mysig att svassa omkring i, den fladdrar så härligt, och jag tycker den ser fin ut, även om jag tror större delen av mina veck inte alls finns kvar längre. Det har jag inte tänkt på, men eftersom att jag inte viker den, och heller aldrig tänker lägga ner tid på att lära mig att göra det, så spelar det mindre roll känner jag...

Hade jag inte sett ut som en gök så hade jag nog faktiskt köpt på mig flera stycken och haft på mig hela tiden. Jag har faktiskt haft den på mig hemma då och då. Mest för fladdrandets skull i och för sig!

Foto: Robin Månsson @ Intensivvecka hos Lasse Andersson Augusti 2010
Tränar kontringstekniker

Drömmen om en egen dojo har förverkligats | Värmlands Folkblad

VF besökte Lars-Göran Andersson i Torsby, Värmland!

Drömmen om en egen dojo har förverkligats | Värmlands Folkblad

Bra skriven artikel tycker jag!
Kul att läsa att Lasse inte var mer än 20 förrän han började, den ålder man nästan måste lägga av i många andra sporter!
Fina bilder på både Lasse Andersson och Pär Dahlström!

Gymmet + Kali = Carano-ben?

Gina Carano

Varit på gymmet och snyggat till mina ben (hoppas jag i alla fall) nyligen. Dock känner jag mig inte sådär skönt trött i benen som jag vill va. Får nog öka på med lite hårdare träning på torsdag...

Kanske inte helt optimalt att träna rygg och axlar de dagar det är aikido, och ben de det är kali, men det fungerar inte annars, för i så fall blir jag så extremt trött när jag ska träna kondition.

Har nu under veckan (förra veckan alltså), tagit beslutet att för några mpnader lägga ner kampsporten för gymträning, inte för att jag inte vill träna kampsport, mer av den orsaken att jag måste laga mina knän, axlar och rygg innan jag börjar med något nytt, för det känns inte som det är värt det att behöva ha ont i kroppen varje dag för att man är för svag.

Men nu! Nu ska det bli ändring på det maj, juni, juli och augusti kommer gå i rehab och uppbyggnadens tecken. Ska försöka lära Jonatan lite kali också så att jag kan få träna åtminstone liiiiite kampsport, sen kanske man kan träna nått enstaka pass med aikido också, vi får se hut det går. Men prioritet kommer vara coreträning, yoga, styrketräning och viktreducering.

Varför då?

• Core: har extremt svag rygg, och jag behöver träna core för att jag har överrörlig ryggrad och den behöver stabilitet
• Yoga: jag måste blir lite mjukare och smidigare i musklerna, samtidigt som jag vill träna de här små musklerna som styrketräning inte kommer åt
• Styrketräning: jag vill ju inte förlora de muskler jag har! Sen behöver jag rent generellt öka på min muskelmassa, i ben, armar och axlar (då utöver coreträning)
• Viktreducering: även om jag lägger på mig muskler måste jag gå ner i vikt för mina fotleder och knän mår inte bra när jag väger för mycket, vad för mycket är exakt vet jag inte, men jag tror det är som det är nu, men ett par kilo skulle inte vara illa. Bara så det inte blir onödig extra belastning, men det kanske blir lite bättre som det är med ökad myuskelstyrka. I så fall får jag ändra det till fettreducering!

Gina "Crush" Carano

Sånna ben skulle man ha! Gina Carano-ben! Fan! Undrar hur mycket träning man måste underlägga sig för att få sånna ben? 

Eller mage, eller axlar, eller rygg för den delen?

(För den som inte vet är Gina Carano MMA-fighter med kickboxning och boxning i bagaget. Hon har också vart gladiator i amerikanska Gladiator, där gick hon under namnet Crush, och är tillsammans med Cristiane Santos en av de bästa kvinnliga MMA-fighters som tävlar.)

Ska försöka och se om World Class i Linköping är något vettigt gym. Kanske är värt pengarna? 

Har någon något annat förslag på gym i Linköping som är okay så är det bara att säga till. Gärna med tillgång till simning också! Det hade varit awesome!

Men nu ska man snart göra sig iordning för att dra på Kaliträning i Sunne. Vet inte riktigt vad jag hoppas att det blir. Sticks och Kadena är roligast, men jag har också lust att boxas idag så man blir riktigt riktigt trött!

Bilder:

http://www.411mania.com/siteimages/gina-carano4_26415.jpg

http://bestmmanews.info/wp-content/plugins/wp-o-matic/images/71e2f_20090814052503_02carano.JPG

#12 - Kampsport - fighter eller budoka?

Jag har en känsla av att jag kommer att trampa på många tår med det här inlägget, men å andra sidan, det får man nog leva med. Alla har vi olika åsikter, värderingar, mål och tankar med livet.

Ja, vad ser jag mig själv som då, fighter eller budoka?

Först kanske jag ska försöka göra en definition av vad jag tycker uttrycken står för.

Budoka - Ja först och främst, här tränar man budo. Alltså japansk kampsport så som karate, aikido, iaido och så vidare. Men för mig står det också för principer och vördnad och respekt. Ofta också, vill jag se det som en icke-tävlingsform, även om jag vet att man tävlar i vissa. Men det är inte en av grunderna. Här tar man sig framåt, inte genom mätningar mot andra utan genom en gemensam höjning av ribban.

Fighter - Här har vi flera av de nyare sporterna, där man tävlar mer så som MMA, FMA, K1, thaiboxning och så vidare. Här har man en tävlingskänsla, en vinnarskalle behövs. Man mäter sig emot varandra och den som är bäst, ja den vinner.

En annan aspekt som jag ser hos en fighter, är att man är redo att visa att man är bäst, att man har den mentala styrkan och självförtroendet att vinna. Man VILL vinna, jämt, alltid. 

Det här är bara rent generaliserande som jag gör för termerna, men de är väll kanske inte riktigt korrekta. 

Då kan vi kanske försöka bena ut hur jag ser på mig.

Jag tränar både aikido, som är en budosport, där man inte tävlar, man tränar kroppstekniker (taijutsu, och vapen bukiwaza), och Kali Sikaran, som är en filipinsk kampsport utformad av bland annat svensken Johan Skålberg. Inom kalin så tränar man bland annat boxning, sparkar, sticks och svärd.

FMA har få tävlingar men är ändå mer fight än vad man ser inom aikidon.

En stor skillnad är att inom aikidon så kan man ha 10 vinklar, fungerar inte 1, så fungerar inte tekniken, men inom kalin så fungerar det i alla fall, för du har gjort någon sorts skada och kan ta dig därifrån.

Personligen  är jag en vinnarskalle. Jag avskyr att förlora, men jag älskar att tävla. Dock kan jag älta en förlust hur länge som helst, även när jag SER på fotboll (till exempel).

Att vi inte tävlar inom aikido gör mig ofta frustrerad på träningsformen.

Kalin är ganska lik på det sättet, men man får ändå ett annat moment, en annan mentalitet som kan liknas den som finns inom sporter man tävlar. Troligtvis för att den innehåller moment som i många fall faktiskt tävlas i, så som kickboxning och boxning.

Kalin för mig inte alls frustrerad på samma sätt som aikidon, även om det inte alls är roligt när man fastnar i en teknik.

Nu när jag flyttar till Växjö ska jag börja träna BJJ och Krav Maga, två kampsporter som kräver mycket fyskisk styrka, samtidigt som smidighet och mjukhet.

Inom BJJ kan man tävla, och jag vet redan att om jag börjar, så kommer jag att tävla. Jag klarar inte av att träna en sak utan att tävla.

Jag ser mig nog faktiskt mer som en fighter, men en ganska ödmjuk kanske. Jag har viss respekt för de som förtjänar den, och jag har börjat få den mjukhet, smidighet och hållning som krävs för att kunna snyggt utföra aikido, men samtidigt har jag en styrka, en vinnar mentalitet och ett hat mot att förlora och vill kunna mäta mig mot andra för att se att jag tat mig framåt.

Nej, budo är kul, men det är nog inte det som passar mig bäst i grund och botten.

Därav, jag vill inom kampsporten definiera mig som en fighter.

Drömma?

Everyone has a dream.

No one has the same dream.

The day we start saying "I'll do this tomorrow" is the day we give up.

Always start today!

Okay, jag har tjatat endel om hur min drömkropp inte ser ut nu på sistone, så jag tänkte att, nu kanske man ska definiera hur den faktiskt ser ut.

Min definition av ordet drömkropp: En praktisk kropp som fungerar för det man gör och samtidigtlooks fierce för att citera Trya Banks.

Det känns fånigt att exempelvis banta ner sig till nästan ingenting när man har ett fysiskt arbete som kräver muskler, men det är ju också lite dumt att äta mer än man behöver/gör av med under en dag. Bägge är ganska ohälsosamt på sitt sätt.

(måste ju säga att när man sitter och letar upp bilder på fighter tjejer, så kommer det upp så extremt mycket skräpbilder på tjejer som inte är fighter tjejer utan groupies eller "underhållning".)

och samtidigtlooks fierce för att citera Trya Banks.

Det känns fånigt att exempelvis banta ner sig till nästan ingenting när man har ett fysiskt arbete som kräver muskler, men det är ju också lite dumt att äta mer än man behöver/gör av med under en dag. Bägge är ganska ohälsosamt på sitt sätt.

(måste ju säga att när man sitter och letar upp bilder på fighter tjejer, så kommer det upp så extremt mycket skräpbilder på tjejer som inte är fighter tjejer utan groupies eller "underhållning".)

Så, undrar hur mycket som är gener och hur mycket som är ren 100%-ig träning för att få en kropp som Gina Carano (MMA fighter, modell, skådespelerska), eller , om man vill gå lite längre med sitt uppdrag att se "beff" ut, som Cristiane Santos (som syns tillsammans med Gina Carano på bilden högst upp).

Att försöka få magrutor på det sätter känns dock inte aktuellt för mig, jag har ingen lust att gå ner på en så låg fettprocent att de syns. Caranos syns ju inte på samma sätt som Santos.

Men till frågan, hur mycket kaliträning behövs det för att se ut sådär nu då?

Kanske bara bra att börja med något annat när man flyttar till Växjö där Krav Maga och Brazilian Ju-jutsu kommer att stå på schemat.

Lägger väll av med aikidon, men små gästframträdanden för att inte förlora all fallteknik ändå.

Men nu har ni en bild av vad min drömkropp är.

Realistiskt eller orealistiskt, så länge jag försöker ta mig dit har jag faktiskt inte misslyckats, jag har bara lite kvar.

Bilder:

http://stupidcelebrities.net/wp-content/gina-carano.jpg

http://3.bp.blogspot.com/_RqkZ-g3TwUoA/TOp2Dq6s63I/AAAAAAAAGhQ/oAUM5F_JSVg/s1600/gina1.jpg

http://www.theglowingedge.com/wp-content/uploads/2009/08/Carano-Cyborg-Weigh-In.jpg

Martial arts

Well, this might not really be one of my favorite subjects write about actually... I prefer sweating it out on the tatami instead, but I do feel opinionated about it, and if you don't agree with me, then that's fine, we can at least agree that we disagree.

But, I'm still so annoyed on how people can not get along. I mean, I've heard high graded people in some martial arts spatter other martial arts because they do not think it is "the optimal" one. But think of this...

A karate participant... Do a wrist lock on him, and he migh feel like he's dying. Whilst if a Brazilian Ju-Jutsu guy/girl went onto the ground with an aikidoka, the aikidoka would be screwed as he does not know anything about fighting like that, or kicks.

None of the martial arts, not budo, not FMA, not MMA... NOTHING is optimal, you can not fight anyone or anything with just one martial art.

Different martial arts give different possibilities, abilities and opportunities. The more you train, the more you UNDERSTAND of different martial arts the BETTER fighter you become, the better you become at self defense.

It is never wrong to try out more martial arts than one, so that you can understand the concept of it...

It is always wrong to give it one try and say it's not optimal!

Some martial arts compete, some do not, stop saying either is better... If you can stand losing, if you want to be the best at something... Maybe aikido is not the best for you... If you do not like to compete, then maybe you should try judo, BJJ or MMA where these opportunities exist, but no one should say anything about either of it. Competing is not always bad, but it's not always the best way to go either, but that's very personal if you can handle the stress or not.

Martial arts are here to benefit us, not slandering, name calling, spattering... Instead of putting that energy on arguing which martial art is the best, go train, become great at what you do!

So, even if you do not agree with me on this, please at least show respect for your fellow martial artists no matter which martial art they do.

Martial arts is not a hobby, it is a lifestyle...

Well, I have been doing martial arts now for a bit more than three years, and I have come to realize that no matter what martial art you do, it is not just a hobby, it become a style of life.

Benefits when doing martial arts is many. You get a confidence, you get a good posture and probably an change in attitude. You also get strength, cardio, flexibility and you become more relaxed both when training and as a person, you learn to relax, and I think this is a common treat to all martial arts, whether you do Aikido, Kali Sikaran, Brazilian Ju-jutsu or MMA.

No martial art is better than another, even though if you are part of a martial arts group you think yours is the best. And instead of going around saying everyone else is doing it wrong or their style is wrong, why not put down the energy and effort into yourself and to grow as a martial arts person in the one you think are the ultimate one in that case?

No matter what style or sport you do, everyone puts down just as much effort as the other one, the amount of training is just as much, then if a MMA-fighter might be "less" good at one, but a bit good at many different parts of martial art, then so be it, that is the purpose with their training, and that is a completely focus than for example Judo and Aikido has.

If we take an example, Aikido does not train sweeps, but you do in Brazilian Ju-jutsu and Judo (for example) how can you then say that Aikido is the ultimate way to defend your self? But just because of that, the focus of Aikido is not wrong, the main idea of Aikido is to use the opponents force against himself, and that is also a good main idea, and then you do a lock of some sort to keep the other one down. Neither is optimal, neither is wrong, both are great ways of training.

I have my self been doing Aikido for just a bit over three years now and Kali Sikaran since January this year, and I can't see anything but positive things about doing more than one martial art at the time either, you can find similarities and differences and when you do the question "does this really work?" will pop into your head, and a whole new dimension of martial arts is a head of you. Of course there is backsides to this, if you want to be good at one budo- or fighting art if you mix it together but that is a question about whether you understand the concept of the differences, and that can take years to learn, and it is a question on when you feel mature enough to be able to do more than one martial art at the time. But even here, it's a question on focus, do you "just" want to be good at that martial arts, or do you want to know how to defend yourself in realistic situations... They are all valid reasons to do martial arts, the only important to remember is to always have a respect for your partner because you need him or her to be better at what you are doing.

People should stop hating so much on everyone else, and get back to the focus needed for their own training. No one gains anything unless you show each other respect both on and off the tatami.

I hope to see you soon on seminars and take care!