Ord 3.0

Nu på sistone har jag ju skrivit några inlägg på ord som jag tycker om. Vilket har varit lite trevligt sådär. Men det finns en annan sida av ord också (en baksida kanske man kan kalla det?) som jag inte är så förtjust i och det är att folk inte kan skilja på vissa simpla ord. 

Ett exempel:

Sett och sätt.

Det heter: "Jag har sett en film." Inte: "Jag har sätt en film."

Det heter "I stort sett" inte: "I stort sätt." 

Sett:  En form av ordet se. Innebär att man har tittat på något.

Sätt: Förfarande, metod, skick. Rent generellt och förenklat, sätt är hur man gjort/gör något (typ). 

Ser ni nu skillnaden i hur meningarna blir?

Snälla!  Gör mig en tjänst!

Lär er skillnaden mellan ord och se till att de blir rättstavade!

Det är så jobbigt att läsa texter som ser ut så, även om man egentligen förstår innebörden.

Andra ord som jag ofta ser liknande "fel" med är ord som:

Gått vs. Gott
Ända vs. Enda
Blått vs. Blott

Man har inte "gott någonstans" och mat är inte "gått".

Det finns ännu fler. Om ni inte tror mig så kan ni börja och läsa tidningarna på nätet (ja, jag har sett det där), och "storbloggarna". De som ska försöka nå ut till så många svenskar som möjligt, inte som min lilla blogg som jag bryr mig mer eller mindre om någon läser eller inte. 

En annan sak på samma tema är att folk måste lära sig att inte blanda svenska och engelska i samma ord!

Jag vet själv att jag drar till med en hel del engelska ord och uttryck, speciellt när jag är trött, men det faller sig för mig mer naturligt än på svenska.

Jag böjer gärna engelska ord konstigt också, men jag är medveten om det, och jag gör det sällan i text där många ska läsa, utan det är mer i privata texter som jag gör det. Då är det ändå riktat till specifika människor.

Men att när man skriver text som ska nå ut till massor och skriver ord som "princessa", och nu har jag inte ens gått in på felstavningar som folk gör när de skriver simpla ord som tröja (tröjja) eller grejer (grejjer). Alltså, vart kommer det där "jj" ifrån?

Ska avsluta mitt negativa inlägg med ett ord som äcklar mig något oerhört, men som används precis över allt!

Inspirerande.

Det är ett så j*vla irriterande ord.

Allting idag är "inspirerande".

Det är Sveriges nya modeord, och jag hoppas det försvinner snabbt igen.

Inte själva ordet, för folk kan fortfarande vara inspirerande, men att det ska användas om allting.

Folk blir ju inspirerade bara av att (exempelvis) gå förbi fruktdisken, och då måste deras liv förändras, för broccolin inspirerade dem till bättre levnadsvaror.

Jag börjar tycka att det tar lite löjligt stora proportioner bara.

Inspirerar för mig är när någonting ger en idé, men idéer genomförs inte alltid. Då är det bättre att bli motiverad, för det känns mer som att man faktiskt gör något vettigt av det hela.

Ord 2.0

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om vackra ord. Idag har jag kommit fram till ett ord till som är helt fantastiskt vackert. Dock är det inte svenskt, men den svenska översättningen är okay den också.

Ordet är: 

Aurora 

(egentligen aurora borealis, men eftersom att jag har lärt mig att aurora enbart kan stå för både morgonrodnad och norrsken, och jag väljer då bara första delen av termen. På tal om det, morgonrodnad är också ett ganska fint ord).

Nu tror jag dock mycket av det faktum att jag älskar ordet beror på att det betyder just norrsken på svenska, och är en av de vackraste naturfenomenen som jag vet. 

För mig är norrsken lite utomjordiskt (ja, jag erkänner, jag skulle lätt kunna se Mulder från Arkiv X mena att det där är spår från ett UFO, och jag skulle definitivt tro på honom!). 

Det finns inget norrsken som inte är vackert.

Dock är ordet Aurora vackert att läsa och se på, men att uttala det så förstörs det lite grann.

Fortfarande vackert, men...

Ja prova själva.

För mig innebär ordet också:

magi, färger, den oändliga rymden, enhörningar (fråga mig inte!), fornnorden, mytologi, uppenbarelser (återigen, fråga inte!), grönt, glittrande, ljus, gudinnor, en värld bortom vår egen.

Ja, ungefär det betyder det för mig.

Ett fult ord?

Knastrande.

Jag vet inte varför, men det ordet får det att rysa i hela mig ibland.

Ord

Vissa ord är så fantastiskt fina. Dom är liksom, så lätta att säga, och det går inte att säga dem utan att le.

Dom gör att man blir glad. Och då menar jag inte som komplimanger som typ "Du är vacker" utan jag menar enstaka ord sådär.

Ett av de vackraste orden som finns är: 

Skräckromantisk fantasi.

Det är ett ord som innebär så mycket möjligheter och variationer, så många olika saker.

Man blir glad när man säger ordet, och det "rullar lätt på tungan".

För mig innebär ordet:

vampyrer, vålnader, spöken, slott, kärlek, olycklighet, vackra landskap, klänningar, ett land där inget är som här, kungligheter, Lord Byron, romantik, dikter och poeter, regniga och åskiga ovädernätter, höga berg, europa, magiska varelser, exotiskt och självklart fantasi!

Jus de är saker som man kan hitta i skräckromantisk fantasi som jag tar tycke till.

Som jag själv (till viss del) vill ta del av och som jag tycker om.

Det fulaste ordet?

Cockpit, no doubt about it.