#8 - Vad film betyder för mig.

Oj, det var lite svårare än vad jag trodde när jag skrev ihop listan.

Film för mig är många saker:

Det är att fly från vardagen och problem.

Man kan få idéer och inspiration.

Man kan få en viss förståelse eller kunskap om saker.

Film är ett sådant stor intresse för mig att jag inte förstår själv hur jag inte började med det tidigare i plugg.

Jag älskar film.

Jag vill veta saker om film.

Jag vill kunna göra film.

Men film kan också vara en stor besvikelse, speciellt de filmer som är baserade på böcker. Eller rättare sagt, de som säger "baserade på karaktärerna", men sen tar dom hälften av innehållet, ändrar resten och så blir det bara kasst, och jobbigt att titta på. Man kan ju ta karaktärerna, men med författarens godkännande, kan man ju skriva en helt ny story?

Nej, men större delen av tiden älskar jag film.

Ska man säga något generellt så älskar jag:

• Skräckfilm - allt mörkt, moody, läskigt, blodigt och gore. Det är min sak. Har nån sjuk fascination för det.
• Johnny Depp - jag tror jag har sett nästan alla hans filmer. Inte riktigt. Vet att några fattas, men väldigt många i alla fall. Jag tycker han är (förutom snygg då!) en fantastisk skådespelare som kan spela det mest. Jag menar, kolla på hans repertoar, han har spelat Ed Wood, regissören, han har spelat pirat (PoTC), han har spelat den inte färdiggjorda pojken som inte vet rätt och fel (Edward Scissorshand), han har blivit dödad av Fred Kreuger (Nightmare on Elmstreet). Han har också charmat Lena Olin och vetat allt om choklad (Chocolat, Charlie and the chocolate factory, och hur man gör hattar och hur man dansar Futterwacken. Han är barberare och han letar brudar (Private Resort) och han har även varit polis (21 Jump Street).
• Quentin Tarantion - det är något speciellt med den mannens filmer. Kan inte riktigt sätta fingeret på vad, men man VET när det är en Tarantino film.

Det är väll de tre största "riktilinjerna" jag har för film. Är det skräck, med Johnny Depp eller regisserat/producerat av Tarantino så går det ner!

Filmen ger någon sorts dröm värld som man kan försvinna in i ett litet tag. Lite mer avgränsad än i en bok där fantasin har ett annat spelrum.

Dokumentärer, animerat, fiktion, realism, fantasy, vampyrer, skräck, social drama...

Vad jag har insett är att mycket av det jag läser i böcker gärna är det som jag ser på på film också.

När man är ledsen och inte har någon som man kan prata med av olika orsaker, eller när man inte vill, utan det är liksom inget viktigt. När man har mens och känner att man bara kan börja gråta när som helst - då kan man sätta på en komedi eller skräck som gör att man glömmer allting omkring sig ett tag och slipper fokusera.

Man kan få nya inputs på saker man sitter fast med. Tänk bara på att en av de som vann stort på Jeopardy en gång i tiden påstod att han lärt sig det mesta från Kalle Anka.

Film är för mig inte en hobby, det är en del av en livsstil som passar mig. Som intresserar mig, och som får saker värt att göra, leva för.