Att bli bibliotekarie (eller litteraturpedagog) var när jag hittade utbildningen helt självklart för mig. Något annat hade jag egentligen inte velat bli. Vi har läst en hel del intressanta saker, och en del lite mindre intressanta saker. Dock har en bok fångat mitt intresse lite mer än de andra. Joacim Hansson skriver i sin bok Det lokala folkbiblioteket en del av dessa intressanta saker som verkligen har fått mig att börja tänka till om folkbibliotekens roll och hur bibliotekariens roll ser ut. Både hur den såg ut, och hur den ser ut idag. Frågor och tankar som jag hoppas kunna utveckla och förändra under utbildningens gång, och ha bra svar på.
Bland annat skriver han [Hansson] att biblioteken har velat skapa en roll som bärare av kvalitativ kultur och att biblioteken får en roll att vara en motpol mot den kommersiella kulturen som börjar ta över våra liv. Han säger då att vad som är "mainstream" är inte så lätt att veta, och att debatt har skapats över att bibliotek skulle ha en mer "vänsterpolitisk" litteratur, och att högerlitteraturen inte är efterfrågad.
På flera ställen nämner han att biblioteken letar efter god litteratur (eller digitala resurser) som passar folkgrupperna som finns, eftersom att folkbiblioteken är till för alla. Det jag undrar över är om man verkligen kan sätta en stämpel på vad som är kvalitativ (eller god) litteratur, och om inte mycket av den litteratur som lånas ut på biblioteken idag inte är kommersiell, och blir den då automatiskt dålig litteratur?
Själva biblioteket i sig är ju inte kommersiellt så som vi tänker på det, men mycket av den litteraturen som finns där idag är ju definitivt kommersiell, men inga folkbibliotek skulle säga nej om någon kommer in och letar efter till exempel Stephen King eller Camilla Läckberg. Hur klassificeras de då? Ett annat utmärkt exempel är böckerna om Harry Potter, som är några av de mest lästa böckerna i modern tid. Skulle den klassificeras som kommersiell och dålig?
Knappast skulle flera svara, självklart skulle nog en del svara också. Det där ligger nog mycket i värderingen man har själv på litteratur. Om man själv gillar en bok, så kanske man inte reflekterar över att den är kommersiell, och jag tror att många som har en utbildning inom kultur (film, konst, litteratur och liknande) tror sig veta mer, och ha en viss rätt att tycka och tänka om vad som är finkultur, och fulkultur, och i fulkulturen hamnar väll då den populärkulturen som de kommersiella böckerna är väldigt ofta, till förmån för klassiker och klassiska författare. Men om nu folket som använder folkbiblioteken efterfrågar kommersiell litteratur så måste biblioteken och bibliotekarierna tillhandahålla även denna aspekt av kulturen. Det samma gäller ju även andra kulturevenemang som biblioteken tillhandahåller, som till exempel fotoutställningar och så vidare. Hur mycket får då en bibliotekarie påverka besluten av vad bibliotekens låntagare läser för litteratur? Precis som alla andra så har ju även bibliotekarierna olika smak i vad de själva läser och uppskattar olika sorters litteratur, som de anser vara god.
Själv skulle jag med största sannolikhet rekommendera mina favoritförfattare om någon frågade mig om god och kvalitativ litteratur. Däremot skulle jag ha svårt att rekommendera böcker som Twilight, men ändå är Twilight en bok betydligt mer utlånad än många av böckerna som ligger under fliken "Sannas favoritböcker" och då bör den ju ses som god litteratur om så många vill läsa den, eller? Twilight är ju också en kommersiell bok, och då bör den ses som dålig, eller?
Kanske vi istället ska börjat att försöka definiera vad god och kvalitativ står för innan man ger sig in i att försöka definiera vad god och kvalitativ litteratur är för något, och se till att alla har samma definition.
Får bibliotekarier ens ha en roll i vad som är god eller kvalitativ litteratur, eller ska de bara se till att beståndet som efterfrågas finns? Får man köpa in litteratur som man vet kan påverka vissa människor negativt? Vad händer då om den litteraturen bör definieras som kvalitativ? Det är ju inte helt ovanligt att den litteratur som faktiskt påverkar är skriven på ett bra sätt, och det är väll det som definierar kvalitativ litteratur?
Efter att ha läst Hanssons bok, och skrivit det här inlägget har jag faktiskt fått ännu fler frågor och ännu fler funderingar om bibliotekens och bibliotekariens roll. Om finkultur och fulkultur. Om kvalitativ och icke-kvalitativ kultur.
Jag hoppas verkligen att vi kan få svar på dessa frågor under de fyra år som kommer gå innan jag själv kan kalla mig bibliotekarie.
Du ställer intressanta frågor! Får och bör man ha åsikter om kvalitet? Får och bör man tillhandahålla kommersiell litteratur?
SvaraRaderaJag säger: javisst! Min åsikt är att där bör finnas både och. Smal/konstnärlig litteratur har inte gott om arenor, folkbiblioteken bör definitivt vara en av dem. Bred/kommersiell litteratur kan man hitta snart sagt överallt, men det är ju för att många
efterfrågar den. Alltså finns behov för båda.
Bibliotekariens roll blir till viss del att hålla ordning på var berättelserna och berättarna står i förhållande till varandra, förutsatt att man vill se b. som litteraturförmedlare. När någon låntagare tycker att Läckberg skriver uselt och vill ha något mer genomarbetat så hjälper det om man har lite koll på var sånt kan finnas att få tag på. Samma sak om någon (annan) vill ha något lättsamt, då blir det inte bra om man lurar på dem The Waste Land.
Så länge det gäller folkbibliotek så ska det reflekteras vad folk faktiskt vill ha, det är min professionella åsikt (och personliga också, as it happens). Men underskatta inte folks vilja att läsa kvalitetslitteratur.
Jag tycker Hansson fastnar mycket i sitt resonemang om att det ska vara god och kvalitativ litteratur. Allting ska vara god och kvalitativ. Han har liksom låst fast sig själv lite i de två definitionerna.
RaderaSjälv tycker jag det svåraste är att definiera vad just god och/eller kvalitativ litteratur är för något eftersom att det beror på från person till person.