Jag börjar bli lite less på det här nu, men man läser om en massa dieter hit och dit.
Det finns tyvärr inga andra sätt för er att gå ner i vikt och lyckas hålla det än att äta mindre och röra på er mer, och helst då äta nyttigt. Jag menar, du kan leva på choklad om du vill, så länge som du äter mindre än vad du gör av med så kommer du att gå ner i vikt. Däremot är det en fråga om hur bra din kropp och du själv kommer att må. Det viktigaste är ändå att man mår bra, inte att man går ner i vikt. Man kan gå ner genom att bara äta chokladkakor, men din hy, din lever och din diabetes kommer inte att vara lika populära som din viktnedgång. Det kan jag nog lova. Jag själv har märkt stor skillnad på min egen hy nu när jag har minskat godisintaget och sockerintaget radikalt. Jag har gått från att ha fet hy med mycket finnar, till att ha jättetorr hy (det kan dock ha med att göra att jag måste tvätta av mig varje dag då jag tränar 6 dagar i veckan. Håller fortfarande på att ta reda på det, för så var det inte för typ 1 år sedan), men jag får enbart finnar när jag ska ha mens nu, och det är inte säkert att jag får det varje gång, och det är förövrigt inte något som jag kan göra något åt om man säger så.
Med största sannolikhet kommer man att förlora stora mängder muskler om man inte äter protein, och man kommer må dåligt om man inte äter fett och ha precis noll ork om man plockar bort alla kolhydrater. Det är inte hälsosamt i det långa loppet att utesluta vare sig det ena eller det andra. Kroppen består ju själv av de här. Det som man ska utesluta är raffinerat socker och transfetter (och ett överdrivet fettintag.) Många anorektiker har under de tidiga stadierna av sin sjukdomstid väldigt hög fettprocent, det för att de inte äter några proteiner som de kan bygga muskler av, utan allt deras kroppar tar in görs om till fett. Om man äter mycket kolhydrater och är hungrig hela tiden så kanske man ska omportionera lite då protein håller en mätt längre. Kroppar tål olika saker olika mycket, men märker man att något är fel så får man kanske ändra på det lite. Det är också lite därför jag anser att dieter är åt helvete eftersom att de menar på att alla kroppar och livssituationer är likadana. Personligen tror jag inte att till exempel LCHF är bra i slutändan i och med att om man äter för mycket fett så kommer det att klogga igen kärlen tillslut, man går inte ner i vikt för att man äter mindre kolhydrater utan för att man med största sannolikhet äter mindre över huvud taget.
Jag är en människa som kan äta ganska mycket kolhydrater innan jag börjar gå upp i vikt, okay, jag kanske har lite mindre muskler och måste se till att hålla igång träningen relativt regelbundet, men jag blir personligen så trött om jag äter för mycket protein, och jag känner lite grann att jag behöver inte deffa på gymmet heller. Träna kampsport är ett av de bästa all-round sätten som jag kan träna på, även om jag försöker lägga på lite extra styrketräning också. Jag har gått från som mest 89 kg (när jag var 14) till att väga runt 68. Jag ska gå ner 5-6 kilo till, men om inte jag får mat, och om inte jag får mina kolhydrater så kommer folk inte att vilja vara i närheten av mig.
När det kommer till just träningen så tycker jag att många verkar ha så orealistiska mål (precis som med viktnedgången). Det tar runt åtta veckor innan man ser resultat på gymmet om man aldrig tränat eller tränat väldigt lite. Det första man förlorar är vatten, speciellt om man är gravt överviktig, sen börjar man bränna fett och bygga muskler, men utan lagom med energi och näring så kommer man inte att se några resultat heller. Många verkar juockså tro att när kroppen börjar vänja sig vid träningen är det enda man kan göra att hålla på längre, och då försvinner motivationen att träna. Vem har tid för ett två timmars pass på gymmet? Istället ska (eller kan) man öka intensiteten på passen, och variera träningen. Jag önskar själv att jag kunde börja med någon gruppträning och börja spela volleyboll också, men just nu lägger jag ner så sjukt mycket tid på rolig MMA-träning istället.
Många säger att de inte vågar gå till gym eller så för att de är rädda att folk ska skratta åt dem. Men är det verkligen värt så mycket att några som inte har något bättre att göra med sitt liv bestämmer om man ska gå på gym eller inte? Det finns ju massor av alternativ annars. Gå ut och springa, byta gym och så vidare. Själv önskar jag mig ett eget hus så man kan bygga ett eget gym! Det hade varit asgrymt!
Om man bara bestämmer sig, håller sig till kalorimängden på en dag, äter gott och nyttigt (nej, nyttig mat är inte äcklig, grönsaker är gott bara man vet hur man ska tillaga dem, och det är oftast inte svårt), och rör på sig ett par gånger i veckan så kommer man till slut att gå ner i vikt. Så enkelt är det. Några jävla (ursäkta språket) mealbars, eller pulverpåsar fungerar inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar