Dålig dag

Har en sån dålig dag och måste bara skriva av mig lite. Ni som inte har lust att läsa när jag gnäller över mitt mesiga lilla liv kan sluta nu direkt och gå och göra något annat som ni tycker är intressant istället. Det här är förövrigt en blogg om just mitt liv. Jag har aldrig sagt att jag enbart kommer skriva om tunga och viktiga ämnen.

Har varit på så dåligt humör nu i flera dagar den här veckan, och jag vet inte varför. Som vanligt så anser jag att det är min business, och försöker därför att verka så positiv som möjligt när jag måste vara bland människor, men nu börjar det bli lite för mycket.

Några av de sakerna som jag blir så trött på mig själv på är att jag har varit så jävla godissugen, eller rättare sagt, sockersugen hela veckan. Tror det är dags för mens snart, men det är ändå jobbigt. Idag bakade jag kladdkakemuffins (även om de inte blev så kladdiga för jag glömde ta ut dem i tid), och åt någon. Nu känner jag bara avsky mot mig själv. Jag känner mig så äcklad och illamående över det att jag håller på att kräkas. Det är liksom, jag kan typ känna hur det lägger sig på magen som fett. Liksom, jag som har målet inställt på att när foten är bra igen så ska jag börja träna såpass att jag kan prova på och tävla och se om det är något för mig eller inte. Då måste (eller rättare sagt VILL)  jag dock gå ner 5-6 kilo eller något. Det hjälper ju inte det här till med. Inte tycker jag egentligen att det är gott heller eftersom att det smakar choklad av dem, och just chokladsmaken gör att jag äcklas ännu mer.
Fast jag tror att mycket av det som är jobbigast när jag gör så är att jag inser att jag har ingen som helst viljestyrka. Ingen. Som. Helst! Ibland när det är så, så önskar jag nästan att jag kunde gå tillbaka till mina ätstörningsdagar, för då vet jag att jag hade den viljestyrkan att inte äta det som är dåligt för mig (även om jag i och för sig inte åt det som var bra för mig heller...)

På tal om foten förresten...
Jag blir så sjukt less på att folk på träningen ska ta tag i den. Vrida den åt konstiga håll och sen göra fotlås enbart på den foten som helt uppenbart är skadad. Jag tappar liksom lite respekten för sådana människor. I så fall kan jag ju lika gärna styrketräna hela passet eller göra något annat som inte innebär att jag kommer halta resten av kvällen. Jag menar, man kan ju faktiskt dra det jävla låset på den andra foten? Eller är det för mycket begärt? Det är ju inte precis så att man känner sig välkommen eller har lust att träna med sådana som gör på det sättet. Det samma gäller sånna som drar andra lås stenhårt så att det knakar i varenda led man har. De måste känna sig så sjukt tuffa när de väger 20 kilo mer än mig, lägger sig med all sin vikt på en och drar ett lås när det är starkare.

Den sista grejen som har gjort mig riktigt irriterad under veckan är att jag har så sjukt mycket att göra. Det är uppgifter för tre olika kurser och jag blir väldigt less på lärarna som ger små uppgifter och säger att det inte är så mycket att göra, men ger mer läsning på en två sidors uppgift än vad man har på en heldelkurs annars. Det verkar lite som att de tror att de som pluggar på deltid gör det för att resten av dagen göra man inget annat. Hallå liksom! Orsaken till att de flesta pluggar på distans och deltid är ju lite för att de just gör annat på dagarna, annars hade man ju pluggat på campus, för det är inte värt att plugga i sex år för en kandidatexamen om man bara läser det programmet. Det betvivlar jag starkt. Just nu finns det knappt tid till att sova eller göra något som helst som inte har med skolan att göra utan att man sitter med dåligt samvete att man inte pluggat 12 timmar på en dag.

Okay, okay. Rant over! Nu lägger jag ner för kvällen och går och lägger mig och ser på Biggest Loser x2. Jag vet att jag kommer känna mig skyldig till att inte plugga, men jag är så trött och arg så jag håller på och gråter nu så det får vara.