Boken handlar om journalisten Nina Solomin, som försöker sig på att ta sig in i den chassidiska tillhörigheten i Williamsburg, NY. Chassidierna är en grupp ultraortodoxa judar som av någon outgrundlig anledning väljer att bosätta sig mitt i New York.
Nina Solomin beskriver den chassidiska kulturen, både från sitt eget utifrån perspektiv, men också med intervjuer med strikta chassidiska kvinnor och män, och mer skeptiska chassidier.
Vad jag får känslan av är att de chassidier som hon talar med, som håller sig till de strika reglerna, och undviker den sekulära världen är, som så många andra religiösa fanatiker, mycket trångsynta. Det syns tydligt i att alla försöker övertala henne om att hon bör bli religiös, gifta sig, kommer med förslag på giftasdugliga pojkar, och tvingar henne att rätta sig efter dem, annars vägrar de att prata med henne mer. Hon pratar också med en chassidisk man, som delar de synpunkterna, och som anser att mycket av det som man anser vara korrekt och lag inom den chassidiska gruppen, är felaktigt, och att man i det moderna samhället bör att försöka passa in.
Men hon pratar också med många kvinnor som inte verkar att bry sig om de stränga regler som finns, utan verkar tycka att det är okay, för de kommer att få sin frälsning efter döden, och jag anser att om man nu har intalat sig att man är lycklig på det viset, så kanske man är det, det är bara oförståeligt för mig som person att det skulle vara så.
De otaliga regler och lagar som chassidierna lever efter känns nästan overkliga, och jag skulle tro att om man nu skulle besöka Williamsburg (nu skrev Solomin i och för sig boken efter att hon hade bott där mellan 1996-1998, och läget kan vara annorlund nu, 13 år senare) så skulle det kännas som man vandrade rakt in i Jerusalem, så som det såg ut för många, många år sedan.
Jag tycker att Solomin har skrivit boken bra i och med att hon just tagit med synpunkter från så många olika:
- Judar, födda till judar
- Konverterade judar
- Skeptiska chassidier
- Kvinnor och män inom olika ställningar i samhället.
Samtidigt som man får hennes synpunkter och hennes skeptis så får man någon sorts förklaring från någon mer insatt, och man får inte känslan av att hon har gått in för att skriva en bok kritisk mot chassidierna.
Rekommenderar boken om man är intresserad av religion, och judendom. Dock inget jag skulle läst bara för skojsskull. Den ger en populärvetenskaplig insikt i chassidiernas samhälle, och jag anser inte att man kräver stor kännedom om judendomen från början för att förstå boken, men det kanske är att föredra. Eftersom att det inte är en facklitterär bok så får man dock vara försiktig med att inte ta allt som står skrivet i boken som sant, mest för att man gärna får den ortodoxa bilden av det hela, och det kan förskönas, eller vara teorier som författaren har, men som inte är helt riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar