Hemma... Igen!

Ja, då va man väll hemma igen från ett Aikidoläger i Linköping. Va mycket trevligt måste jag ju säga. Extra taijutsupass på kvällen med Micke som sensei... Sen trevligt sällskap med pizza och pub med bland annat Mika, och endel skämt... Både roliga och mer grova! *gör en XD smiley*

Btw... Nån mer än jag som reagerat på att Torsby Kommun skylten faktiskt ser ut som en XD smiley?

W/e... Tillbaka till Linköping... Lördagen (idag alltså) med falltekniksläger var ju spännade... Prova på lite s.k "aikikai"-aikido, vilket var riktigt skoj! Sen märkte man ju att man hade så jävla mycket att träna på när det kommer just till fall också! Ojoj... Men mycket mukare och mindre mörbultad skulle man ju definitivt bli om man nu lärde sig att falla på det viset. Fast det måste ju sägas... Det var bara svårt att inte göra som man hade lärt sig från början, att sätta ner bägge händerna eller göra höga fall och typ landa med kroppen först och sen slå av.. UJ SÔ SVÅRT!!

Nu sitter man dock hemma igen... Trött som ett AS(!!!) och borde väll egentligen gå och lägga sig så man orkar upp imorgon för då ska det bli ett gympass! Gött!
Längtar fan efter gymmet nu ju! Trodde aldrig riktigt det skulle hända, men å ena sidan, har aldrig riktigt haft någon anledning att gå dit förut heller.
Woho! Bada imorgon! (om nån vill hänga på så kan ni skicka ett sms!)

*tick tock, tick tock*

Gaaaargh! Fan vad irriterande den klockan är egentligen! Varför köpte jag en sån? Iaf nu innan jag har en ordentlig vägg till sovrummet och inte har dörren till vardagsrummet uppe!!

*sudden depression*

Urs! Fan va nere jag bara blev sådär plötsligt nu då... Orka! Man kanske ska ta och gå och lägga sig iaf... Kanske är bäst så... Så man slipper och sova bort hela dagen imorgon.. Men väckarklocka blir det definitivt ingen! ABSOLUT INTE!
Tjock känner man sig också... I fredags ble de pizza rvå gånger, även om en va hemgjord, sen idag ble det först stor frukost, sen mackor och massa kakor på lägret (iaf för mej ;)) och sen ble det falafel tallrik med strips i Karlstad på vägen hem... Finns nog en orsak att jag ökat typ 3 kilo i vikt den här helgen, men förhoppningsvis försvinner iaf två av dom lika lätt igen... Men imorgon blir det att komma tillbaka till lite bättre och nyttigare matvanor, det är ju ett som är säkert i alla fall...

Ser fram emot veckan som kommer nu. Först troligtvis extra barnträning på måndag, sen är det lov så att jag slipper ner både till Karlstad och upp till Stjerneskolan. Har läxor att göra men de kan jag göra hemma isf, kan kanske äve få in nått extra gympass... Sen aikido som vanligt Måndag, Onsdag, Torsdag och Fredag... Förutom det har jag en helt tom vecka framför mej som jag ska fylla med roligheter...
(Igen om nån vill hänga... Skicka SMS eller via MSN!)

Nej, nu har jag vart tungen att att skriva om det mesta flera gånger, (bla blev det Trosdag iställe för Torsdag...) så nu blir det natta på riktigt!

oXxXo

Nu blire snart vinter!

Hujja mejja så kallt det är nu!

Fasen, vintern är nog här på riktigt nu skulle jag tro. Men det kommer bli mysigt. Första vintern i egna lyan. Tror det kommer se bra fint ut utanför fönstret när snön har lagt sej, och sen kan man ju åka snowboard igen också! Förhoppningsvis lite mer än förra året.

Känner mej fortfarande lite stressad också. Måste plugga för omtenta i Marknadsföring, läsa på ett biologi prov och sen ett matte prov också och i början av november kommer jag behöva ner till Karlstad betydligt oftare än nu igen, dessutom kommer jag komma hem vid 21.30 åtminstone två dagar i veckan nu. Ganska gôtt att en inte ska på så mycket aikido i höst faktiskt. Sen måste man kanske snart ta och bestämma sig om man ska läsa till undersköterska också.

*sitter och tittar på House*

Har ett eget privat House M.D maraton hemma nu när man inte behöver ner till Karlstad den här och nästa vecka. Har snart kollat igenom i alla fall halva första säsongen.

I morgon bär det av till Linköping också. Det ska bli skoj! Riktigt skoj. Kanske lite "udda" människa som ska hålla läger, men man får åka dit med ett öppet sinne och se vad som händer. Men nu ska man förhoppningsvis lära sig att falla mjukt så man inte slår sig sönder och samman i fortsättningen. Men nu har man ju börjat gymma i alla fall. För att få ordning på axlar och allt. Tre gånger i veckan upp i gymmet bor man nu då, och yogan är slut för säsongen. Det är lite sorgligt.

Efter att ha läst igenom det här så förstår jag i alla fall varför jag är konstant trött. Jag har ju inte en minut över för att faktiskt vila. Sen kanske jag ska skylla mej själv lite också, speciellt när man går och lägger sig halv ett ibland för att man sitter uppe med ett så meningslöst nöje som Facebook, och kollar på House så klart. Yes! Blir nog en DVD till när jag kommer hem ikväll efter aikidon!

Då är ju frågan. Vad ska man läsa på tåget sen. Biologi eller Dracula... Eller kanske en helt annan bok bara för att nöjesläsa... Hmmm, ärligt.. Jag behöver nog läsa den biologin, för klarar jag den med ett bra betyg så kanske jag kan söka till sjuksköterska nästa höst utan att behöva bli undersköterska först. Argh! Tål att tänkas på.

Men planen är att först läsa vård, sen Hälsa och Wellness eller på annat vis bli Leg. Hälsoprofilskonsult, sen spyläsa en massa psykologi och vård och rehabilitering och liknande och sen öppna eget som Leg. sköterska, Leg. psykolog och Leg. Hälsoprofilskonsult och hjälpa folk med ätstörningar! *Katching!!*

på tal om ätstörningar... FAN VAD JA AVSKYR NÄR SAKER RÄMNAR!!! Hade fan jobbat jättebra med vissa saker... Sen bestämmer jag mej för att läsa "Decembergatans Hungriga Andar".
Läser typ...
60 sidor...
MAX! och allt bara sköljer tillbaka över en direkt... Jävla idiot jag är ibland... Nu måste jag ju jobba på allt igen! Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan!!!
Värst är det ju att ingen tar en på allvar!
"Nä, du kan aldrig ha lidit av nått sånt, du är ju tjock" eller "Haha, det har jag svårt att tro, du har ju nått å ta i, sånna är ju som skelett"...
Att man faktiskt var påväg ner i helvetet, nej det kan inte existera... Men om man tycker det är normalt att gå ner 25 kilo på en månad för att man svälter sig genom att enbart dricka en kopp te och käka en macka med keso på varje dag och inget mer än osötad dricka som mest... Nej det är ju heeeeeeelt normal... Och sen vara för att man börjar och friskna till från det ordentligt... Jag säger bara "Wanna swap?" till dom som inte tror mej... Fan, kan ju knappt käka nått längre... Kött går helbort, men av princip... Fet mat går FETBORT om man inte vill va dålig i magen i flera dagar och då räknas även nötter och liknande in där... Sen laktosintolerans... *yay* det är ju nått alla vill ha också... Bland annat ska jag säga...
*Ja ä int bitter nää*

Oooj då... nu blev ju inte inlägget och rubriken matchande... Men men, det får gå i alla fall, själv ska man försöka fixa på sej ordentligt med kläder innan man drar te Suun!

Till den som faktiskt läser... Ett <3

Inflyttad då

Ja men, då antar jag att man är inflyttad då...
Hade en trevlig liten "inflyttningsfest" idag, men dom stack ju jävlarna... Får fasen i mej se till o komma tillbaka sen... Vilka "kompisar" man har. Fy fan.

Har übertråkigt på riktigt och börjar få huvudvärk!! Ogilla skarpt!

Fan, avskyr så mycket med mitt liv just nu... Vill drabbas av man och barn, men den man e dökär i tittar ju inte ens åt ens håll.. AVSKY!!!
Och hittar man nån ny så är man bara nån dag för sen med att berätta för han har en annan tjej på G... Fast, när man inte är riktigt kär så kanske det inte hade funkat iaf...

Ärligt... Har så jävla mycket att göra och tänka på och bestämma mig med som har med livet att göra att nu blir det nog att grina en skvätt!

Laterzz!

My short story

I was just thinking it should be a good idea to post my short story from this summers english courser here because when I read it I like it more and more! I haven't given it a name but I'm open for suggestions!

Ronnie had just got out of the shower and sat at the stairs with the warm summer breeze drying her short brown hair. This was the moments she was happy she had moved away from the big city. She sat there with her biggest teacup just enjoying the morning when the phone rang.
- Ronnie Wald.
- Hello, can I speak to Roseanne Wald please?
- Erm, that’s her speaking.
- Oh… Well, I’m calling from the police.
- The police?
- Yes, we would like you to come down to Southampton train station.
- Train station? You have to mean the police station don’t you?
- No, the train station, and please hurry!
They hung up and Ronnie didn’t know what to do. She ran into the bedroom and put on a blouse a, skirt and just for good luck, her lucky necklaces, which looked more like a charms. Just when she was about to lock the door she got a call to her cell phone. It was a number she recognized right away. It was her husband’s number. He had been dead for the past four weeks.

Ronnie dropped the phone on the terrace but it didn’t matter, it switched on anyway, like magic. She slowly picked it up, trembling when she put it to her ear. When she did, she could hear her husband’s voice for the first time in four weeks, and probably for the last time ever.
- Rosie? Ron? You there darling?
- Marcus... Is it really you?
- Yes, well, one part of me at least. Ronnie, you have to help me!
- Help you? How?
The phone started to beeping like it was almost out of battery. The voice on the other end started to sound like it drifted away.
- Go to Plymouth.
- Plymouth? Why?
- You... Will... Find the... Answers... There.
The phone turned off.
- No! Marcus!!!
No matter how many times she tried, she was not able to call the number back again. With tears in her eyes she ran off to the bus depot to get the next bus down to Southampton.

She entered the station with eyes still red from crying, but she held her head high to show people that it didn’t affect her. Her big billowing skirts making a rustling noise that was accompanied by the light clicking from her leather sandals when she walked over the tile floor.
- Roseanne Wald?
She was approached by a woman in her late 30’s.
- Yes, that’s me.
- We are sorry for this inconvenience, but we had no choice but to call you here.
- Can I ask why?
- Well, you better look for yourself. Follow me.
Ronnie followed the police woman up the stairs that connected the two platforms. When she got up there were a real mess. Tile had been crushed by something, there were papers and other things that looked like they once belonged in handbags shattered all over the place. On one of the walls there where written with a bright pink lipstick “Roseanne Wald”.
- What is this!
Ronnie was almost hysterical.
- We think it is your husband’s doing.
- What!?
The police waved someone over.
- This is Monday Lesley. She’s a psychic.
Ronnie was still looking very confused.
- Your husband died here four weeks ago didn’t he?
- Yes, that’s correct. He was stabbed down and robbed when he was going back from work late at night.
- Yes, and, well, after a lot of police work we haven’t been able to figure out why this is happening so we decided as a last resort to bring Monday in and she says she has been speaking to your husband and apparently he can’t cease to exist in this world without help.
Ronnie was shocked. She had not been prepared for this.
- And how do you want me to help?
Monday stepped forward.
- I can only speak with lost souls; unfortunately I can’t help them pass over. I’m sorry.
Ronnie got the point.
- That’s okay. I think I know where to go. Leave this to me!

Ronnie went home again and sat at her computer. She googled for shamans in Plymouth and found a story about a man living in the caves just by the seaside. She called the travel agency and booked herself the next ticket to Plymouth. When she sat on the coach down she was wondering what this was all about. It seemed like it was too unreal to be true. It had to be someone making fun of her, in a very macabre way.
When the evening started to come and there was still at least two hours left to Plymouth Ronnie fell asleep. She was dreaming about her husband. He was standing in an enormous garden. He looked very, very small. He was wearing his swimming trunks and a tie only and he was pointing towards something. It looked like a big cave. Ronnie was running towards him but he kept the distance by running to. They came closer and closer to the cave and you could see a green smoke coming out of it and you could start to feel the smell of something rotten, maybe fish.
- Marcus! Wait!
- Oh, silly come on! We have to hurry!
- Hurry to what?
- It’s a surprise! You’ll love it!
Ronnie’s feet were hurting. The ground was not soft anymore and the earth was trembling. The cave grew bigger and bigger but it didn’t seem to come any closer.
- Marcus!!!
Ronnie woke up from the dream and she was all drenched in sweat. She was breathing heavily and when she looked around people had gathered around her and the bus stood still.
- You alright ma’am?
There was a much tanned guy in his 40’s standing over her. He had an American accent and one of them cowboy hats on his head. Ronnie was slowly getting up from the seat.
- Yes, I’m fine thank you very much. I just had a nightmare, that’s all.
- You sure you’re alright?
Ronnie nodded. She looked outside. They weren’t in Plymouth just yet, but she had to get some air. She went outside for a few minutes before the bus departed again. This time she was to tense to sleep even though it was the middle of the night almost. She was thinking of the cave, and about the horrible smell that came from there.
When they got to the bus depot she jumped off and ran to the nearest hostel and booked a room. She sat on the bed just waiting for the morning. She had been afraid of the dark ever since she was a small child and had been locked inside a closet by her elder brother and been stuck there for over an hour, when her mother found her.
That incident had been the start of a lifelong fear of the dark.

As the morning came closer and the sun was rising she started to plan the day. She knew she was looking for a cave at the seaside of Plymouth, unfortunate, there was a lot of sea side in Plymouth. She went outside and asked the first by-passer if there was some specific area that had a lot of caves.
- Um, well, I’d say there are a lot of caves on the other side of the town. You know, where there are no big piers.
- I should’ve guessed.
Ronnie went to the bus depot and jumped on the next bus to the other side of town. She walked over the road and continued down the small path towards the big cave area nest to the Plymouth pier. She started to inspect the caves one after one and when she had been on it for more than half the day she sat down at the beach. She had not found anything, not a single track of someone living there. She could feel the tears swelling up in her eyes and she started to cry, quietly. The tears running down her cheeks and dripping down on her chest, and down into her mouth, tasting like she was imaging the sea just a few foot away did.
- Marcus. Why did this have to happen?
When she sat there a bird flew just past her, and she looked up, scared. They bird came back and this time it was attacking her. She started to run, and the bird flew after her.
- Ouch! No! No! Go away! Stupid bird! Stop that!
She ran through the sand and stumbled upon a big log. She put her hands up for protection, but the bird was gone. No matter where she looked, she could not see it. She was breathing heavy and lied down on the sand, looking at the clouds, but as she laid there she could see something that not really looked like clouds.
- Is that... Smoke?
She looked around her and she could see a faint white pillar of smoke coming from inside a small hidden cave. She slowly moved forward.
- Hello? Someone there?
- Go away!
She could hear the voice of a very, very old man.
- I’m sorry to intrude, but do you live here?
- I said go away! I don’t want you here!
- Please I need help!
- Sorry, can’t help. Now go away!
Ronnie sat down again and the tears were coming back again, this time they were unstoppable. She was sulking and the tears didn’t stop running no matter how much she tried. The man who was sitting in his cave stepped outside. He was dressed in a rag over his hips and a very poorly fitted, ripped up t-shirt with oil stains on. He was bare feet and his skin was filled with scars.
- Why?
Ronnie looked up on him.
- W-w-w-w-h-hy w-w-what-t?
- Why crying?
- Be-be-because m-my hu-husban-n-nd, he’s died, an-nd n-no w he need h-h-elp to get to get over to the o-o-ther side. Y-you’re t-the only on-n-ne who ca-an he-he-lp.
- Stop crying. Come.
He went back into the cave, Ronnie was just looking at his back as it disappeared and she heard him yell.
- If you don’t come, no help.
Ronnie was quickly up on her feet, wiping the tears away, taking a deep breath and followed him into the cave.

The cave was as she had thought very, very small and stained with what she thought was blood. He sat down at a big kettle with still water and looked deep inside of it.
- I can see, you no lying.
- No, I’m not lying. My husband, he needs help to move over.
- I can see. But I can’t help him.
- Is there nothing you can do?
- For him? No, for you, yes.
- For me?
- Yes, advice.
- Tell me then.
- You need a book. With spell.
- Where is this book?
- In your place. Where you find peace within.
- What does that mean?
- That is for you to find out. Now leave. I don’t want you here.
Ronnie left the cave and went back to the road and jumped on the next bus back to town. She checked out from her hostel and bought a ticket to the next bus home. She was not able to rest one minute during the whole trip home.
- A place where I can find peace within. What does that mean?
She jumped of the bus at the depot close to her house and when she walked the short stone path up to her house it hit her, where she could find her book. She dropped her bag and ran over to the backside of her house, and went over to the other side of the yard. There she had a small place that not even Marcus had known about where she went when she needed peace and quiet. In the middle of the grove there was a big oak. In the oak it was a big hole, and Ronnie had many times been wondering whether the whole tree was hollow. She stuck her hand in the hole and started to poke around, and when doing that, she could feel something, something definitely not a part of the tree. She grabbed it and pulled out a big leather book.
- “Mystics”. This must be it!
She quickly flipped over the pages and looked for a spell that could help lost souls to move on. After a few hours of reading the heavy books she found it.
- This! This it is!
She took the book and ran off to the house, looking for all the right ingredients, mumbling to herself.
- Rose petals, crushed and mixed with cinnamon. A few drops of holy water.
After making the potion she was collection all the candles she could handle, ripped out the page from the book and hoped that she had not missed the last bus down to Southampton. Out of breath she jumped on the bus after waving her arms like mad when it almost left without her she could finally relax. She could feel the strain from the last few days in her body and she really started to get sleepy, but she knew she could help Marcus by doing this so she couldn’t stop. Not yet.
When the police came there all they could find was the body of a lifeless woman, and next to her an empty bottle and lots of burning candles. The woman had died from poisoning they said. But what they didn’t know was that the woman was floating around in the air above them, holding her loved ones hand, guiding him to where he belongs, with his bride by his side, forever

Dagen före

Yays! Imorgon är det min födelsedag! Blir 21 mäktiga år!

Sitter just nu med ett litet arbete som en kompis behövde hjälp med och väntar på att de ska ringa från Colorama så jag får gå och sätta upp mina tapeter. Yay! Mer lila tapeter till folket!
Ska nog kanske försöka och bängla upp lite mer saker också, det börjar ju nästan bli hemtrevligt. Telefon har jag fått också, det är ju lite småspännande. Egen fast telefon!

Fick höra på mârten i helgen att det var tant varning på mig nu, köpte massa blommor, egen lägenhet, fast telefoni, ujja mejja!
Fast lite stor känner man sig ju i alla fall.
Har också besatällt ny säng från IKEA. Gött, ingen mer mesig lite 90 cm madrass utan en 120! Wooo! Nu kan man bre ut sig som faaaan igen! Göttans!

Va händer mer då? Inget faktiskt, går te skolan och dräller som vanligt, och fixar på lägenheten, men så fort den är klar kommer jag börja lite med projekt som har legat på is ett tag nu, bland annat ska jag försöka rita klart barnboken, det ska bli spännande!
Hoppas något förlag vill ta emot den, annars finns ju alltid Hejdrun att tillgå.

Men nu tror jag det ska bli frukost innan jag svimmar av hunger för det är lite fånigt ju.

Yays!

Mmm, sitter och tittar på Vampire Knight...
(FUCKING AWSOME!!!)

Funderar lite på varför det gör så onödigt ont i ryggen, har gjort det ända sen i måndags, när jag troligtvis landade fel och slog i höften fel, kan inte vrida mig åt höger och inte heller böja mig åt vänster märkte jag igår på yogan.

Men lite ljus i tunneln finns det, men har dock ett hektiskt schema framför mig.
Först är det mârten under helgen, sen ska jag ner till Karlstad fyra dagar nästa vecka (STÖN!) och sen under helgen är det troligtvis årsmöte med träningsdag och så med Aikidon, sen ska jag lägga golv (förhoppningsvis). Sen blir det troligtvis bara två dagar i Karlstad och en ledig helg, men då ska man väll sätta upp panel och börja flytta in på riktigt ju. Efter det är det tre dagar i Karlstad och sen åker man till Halmstad på Lasse-läger (WIHEY!), kommer hem, ska redovisa Casegrejjen på tisdagen och sen på onsdagen ska man ner till KMTI (URK! kl 0.8.00 ska jag va där!) och på torsdagen åker man ner till Malmö för att på fredagen gå på Green Day! (men missar Värmlandslägret!)
Som sagt, stressig tid fram över för när man kommer tillbaka därifrån har man bara fem dagar kvar till tentan i Marknadsföring plus att man ska läsa endel till Litteraturkurserna! Darn it!

Hmm, då är ju frågan om man ska ta och gå ut och gå en sväng sen när det inte blev någon träning eller om man ska gå och ställa böcker i bokhyllan borta i lägenheten, det borde ju räknas som träning med tycker jag!
Fast det är ju riktigt fint väder ute, så jag får nog ta stavarna sen och traska iväg.

Sitter och håller tummarna för att det ska gå bra på KMTI också, är lite nervös för vad dom ska säga, för det gör ju riktigt ont på mej hela tiden.

Now back to the world of the smexy vampires! (LOVE LOVE LOVE<3)

Snart done!

Låt: Ozzy Osbourne - Iron Man

Ja, då sitter man hemma hos mamma och pappa igen då fast man trodde det skulle dröja innam man åkte hit igen, fast iofs, enda orsaken va ju den här gången för att jag ska försöka packa ihop skrivbordet och en hylla och ett litet bord. Plus att igår va man till Charlottenberg och fick köpt endel småsaker som man måste ha.
Måste ju säga att flytta och bo själv är ju ett projekt utöver det vanliga...

Urs va irriterande Youtube är just nu! Vill ju lyssna på Iron Man ju ffs!

Sett på dretfotboll idag, Utd faller lättare än Eduardo gjorde i Onsdags mot Celtic ju för faen!
Ska aldrig mer se på denna dreten! Man får ju bara dåligt blodtryck och blir på dåligt humör resten av kvällen!

Fast idag lyckades jag überbra med maten i alla fall. Pasta med ost och avokadosås, riktigt smaskens. Fast jag måste nog börja tänka på vad jag stoppar i mej. Har ätit alldeles för mycket choklad och chips nu ju. Har gått upp runt 4 kilo på bara en och en halv vecka... Hoppas de faller lätt. Men man kan ju bli stressad för mindre än skolan just nu. Har hur mycket som helst att göra.

Först är det företags ekonomin som tar bra mycket tid, och sen är jag lite nervös inför litteraturkurserna då jag inte fått nån mer information om dem än och sen ska jag flytta och på nått vis hinna ringa KMTI och få en tid där, bråka med CSN och hinna och träna både Aikido och yoga samtidigt som jag inte får slacka efter för mycket på mina 2 bildprojekt (Ronja och tGPoaM) och inte heller glömma att rita nytt... Ojojoj, men det kanske blir gjort ordentligt för att det är mycket att göra, just det... Måste ju sy klart min kappa innan vintern också, det hade ju varit lite käckt!

Låt: Kakashi - Mezamero! Yasei

Ahh, hittade ngågra av mina favoriter från Naruto på youtube som sångare! Rent fantastiskt! Och jag har beställt tre av de miljoner tröjor som jag vill trycka själv. Men nu är det i alla fall en med texten "Mendokuse!" och en med Shikamaru som gråter och texten " Real boys do cry" och sist men inte mins en med Gaara på där det står "Hug me... Or die". Mycket söta! Måste försöka hitta en med "nah nah nah nah nah nah nah nah Batman!" på Mârten, och diverse andra, det borde ju va en guldgruva för sånna coola t-shirts, ska gå igenom vartenda t-shirt stånd där nere iår, och film med! Man vet ju aldrig vad man kan hitta där ju! Sen blir det nog endel drällande nere hos Ronny och hans serietidningar också om jag har råd med någon sådan!

Låt: Shikamaru - Re:member

*Fan girl squeal* Shikamaru ROCKS! SUGOI!!! Är så jävla nöjd att jag fick till en ganska okay serie verion av min E- Assignment 4 idag. Den ligger på 8 sidor nu, men vi får se om det blir mer eller mindre när jag börjar lägga till detaljer på vanligt papper (har den nu i mitt collegie block).

Men nu ska fröken sätta sig och plöja igenom alla Naruto avsnitt en gång till (ja ni hörde rätt ALLA, kommer väll inte kunna se så många nu framöver om jag inte har nåt internet). Det verkar inte bli av med Vampire Knight och Bleach ju.. Darn.

Natti natti på er småbarn!

Assignement 4 (Fan Fiction and Yaoi)

He at looked himself in the mirror. He had not gone to bed until really late due to the delegation from the Hidden Sand village wanted to go out the night before, and he was black under his eyes, it looked like he hadn’t slept in days. He looked at his so characteristically pineapple pony tail that had for sure got a proper beating during the night. He pulled in it and like a spring it popped back up again, looking like normal. He looked over his shoulder and saw that something was moving around under the sheets.
- What the fuck? How troublesome.
He went over and saw a small glimpse of red-brown hair sticking up from under the duvet. He sat on top of the duvet and lied down, the person under it waking up from the pressure of his body and trying to get loose.
- Gotcha! Didn’t I?
- Let me go!
From under the sheet a pair of green eyes with loads of make-up looked on him.
- You’re heavy! Get off me!
- That was for sure not what I heard last night was it… Gaara.
- Well, now it is. You Leaf Village people really need to be put on a diet!
- Or what?
- Or you will end up like Chouji!
- Don’t say that. He’s just a bit chubby that’s all! And by the way. If he didn’t look like that, hes ninja techniques would be rather worthless.
Gaara took that into consideration and decided it was the most common sense.
- Shika, what’s the time?
- I’d say… Around… Too early.
- Well, I guess I should be going anyway. We are leaving to go back to the Wind Country before noon.
Shikamaru sat down behind Gaara and put his arms around him. He snuggled down his nose in Gaara’s neck and could feel a faint smell of warm sand. He had never thought this was going to happen. Everyone had thought he was going to go out with Gaara’s elder sister Temari, because they were working a lot together, but it had from Shikamaru’s side only been a way to get what he wanted, and he had it here, in his arms and didn’t want to give it yet really. The whole atmosphere was broken by the blonde thunderstorm that entered the room without knocking.
- Shikamaru! They have a problem outside! Gaara is missing! It might be the Akatsuki… Oh…
- How troublesome. No worries Naruto. Gaaras been with me, go and tell them he’s alright and will soon be down with the others.
- O- o- Okay.
Naruto was looking at his two friends in the bed, tightly cuddled up together. He closed the door behind him and they heard how he was running down the stairs. Most probably to tell the others what he had seen.
- Are you not afraid of what they will say?
- No, why should I be? I mean, compared to Naruto’s obsession on getting Sasuke back from Orochimaru, how bad can this be? You’re the one who should be afraid, you’re the head of a whole country, I’m just a teacher at the Academy.
Gaara looked at Shikamaru and kissed him softly on the ear. They went up and both got dressed slowly. Knowing they would not see each other for a while because Gaara had work to do back home and Shikamaru had his work at the Ninja Academy and occasional missions now and then. He knew he had been having a lot to do with the people from the Sand Village before because the truce and he being the most suited to work with this according to Tsunade.
- Hey Gaara, maybe I could convince Tsunade that she could send me over a lot more. Wouldn’t that be a great idea?
Gaara looked at him as he was putting his sand gourd back onto his back. He looked away and went out in the kitchen. He took a glass jar and poured some of the sand in it.
- To remember.
Shikamaru took the glass jar and looked at the sand, moving around in the shape of two kids playing.
- It’s your chakra moving them? Isn’t it?
Gaara nodded, walking towards the door, Shikamaru putting the jar down on a table.
- But, won’t the chakra disappear some time?
Gaara looked back over his shoulder and looked straight into Shikamaru’s eyes and left down the stairs. Shikamaru not knowing what to do. He looked at the glass jar and out the open door. Saw a small sprinkling of sand on the floor. And he got it! He got it!
- Gaara!
He was shouting after him and running down the stairs and out among the people in the village.
- Gaara I got it! Gaara!
He saw Gaara standing together with his elder sister Temari and a few of the ninjas from the Fire Country. Gaara and Temari leaving as Shikamaru came closer.
- Gaara I got it! When the kids are not playing anymore! Then, then I will come for you!!! Gaara!
Gaara looked back. And smiled.

Assignment 3

1)
Haiku:
The day will stand still
When flowers bloom in winter
The sun smiles red

2)
My Poem:

The Moons white light
Shining on the face
The face of a dead
The white skin
The blue lips
The closed eyes
They follow me everywhere
Not getting rid of it

It makes me,
makes me look like,
feel like one

When there is a sound
I don't hear it
My head has gone
It's spinning
Spinning out of...
Yes, out of what?
It's making me crazy
Just one nights sleep!
When begging for it don't help
When drinking don't help
When it's gone for good

I will also become one of those faces

3)

Limerick:
There once was a boy from Hull,
Everyone thought he was rather dull
Stuffed and stuffed his mouth
Afterwards he used to shout
That, oh he felt very, very full

Assignement 2:3

- What do you mean I should leave? I feel perfectly fine sitting here!
- That’s what I mean! You’re just sat there all day doing nothing. Flipping your blonde hair back and pouting your lips when there are men in the office. Showing off your big chest and annoying the co-employees.
- Well, there is not much else to do here is it?
- Well, you could try and do some work for once. And painting your nails is not working!
- But, I have been working. I have sorted out all the client folders.
- Yes, in order how cute they are!
- Well, I do find the folders quickly don’t I?
- Yes, but you’re the only one!
- That makes me useful don’t it?
- How would it make you useful?
- I’m the only one who can find the folders, right?
- Yes.
- See, I really am needed here then! That means I’m useful!
- Make yourself useful by getting me a cup of coffee instead!
- Who do you think I am? Your secretary?
- No, my secretary would probably sleep with me, work and give me some coffee in the morning.
- So you mean I’m not doing my duties or what?
- No!
- So what do you want me to do then?
- As I said before, sleep with me instead of everyone else, get a job and at least prepare some of the meals!
- And if I say no?
- Then I say I want a divorce! Bitch!