Bli av med sötsug

Jag hade en helt genialisk idé om att jag skulle skriva ett inlägg om hur man kan bli av med sötsug om man känner att man på något vis inte ska/borde/vill äta något som man är sugen på.

Personligen så är jag bara sötsugen vid två olika tillfällen, när jag ska ha mens, och när jag har ätit för lite kolhydrater på en dag. Det är liksom som att kroppen direkt känner av att den inte fått den mängd kolhydrater som den behöver och säger ifrån direkt. Det kanske inte är jättebra, men det har fungerat hittills, och jag har inte behövt att bli arg på allt och alla för att jag är på dåligt humör.

Men nu försöker jag själv att fixa så att jag inte äter lika mycket sötsaker och godis när jag är sugen på socker. Det här känner jag blir lite av ett problem när man jobbar där man gör. Bibliotek verkar ha en ganska stark fika-kultur, och då är det kaffe/te och kakor av alla dess slag som gäller, och kakor är en av mina svaga punkter, så jag är jätteglad varje gång jag väljer en frukt över kakorna!

Den första tanken som slog mig var: Frukt!
Självklart så kan man äta frukot mot sötsuget. Många frukter innehåller nog till och med mer socker än godis, men de innehåller också andra saker som är aningen bättre att få i sig än färgämnen och så vidare.
Så frukt skulle jag säga. Röda Royal Gala eller gröna Granny Smith äpplen brukar jag äta mest utav. De gröna Granny Smith tycker jag är riktigt söta faktiskt.

Andra tanken som slog mig var: Kesella.
Man behöver inte äta kesellan som den är. Många tycker att kesella och fun light funkar ihop, jag har faktiskt aldrig testat det, men jag gillar kesella och bär väldigt mycket. Då får man i sig något som smakar sött, samtidigt som man får i sig mer protein. Mina favoriter att ha i är banan, jordgubbar, hallon och mango. Alltså, söta frukter och bär.

Tredje grejen: Bubbelvatten.
Om jag är sugen på läsk, så brukar jag försöka att dricka lite bubbelvatten med smak på. Det innehåller inte lika mycket socker och färgämnen. Det brukar lösa sig för mig då. Om inte det hjälper så brukar jag ta en vitamintablett som man löser upp i vatten (också smaksatt).

Fjärde tanken: Distraktioner och "äckeltankar".
Om jag känner mig jättesugen på något, men har vare sig frukt, kesella eller vatten i närheten så kan jag sitta och fantisera om att det jag är sugen på blandas ut med något avskyvärt (i mitt fall är det klumpig tomatsås/krossade tomater). Bara att tänka på att man ska dricka Dr Pepper med krossade tomater i får det att kväljas i halsen på mig, och jag får bort suget. Ibland får jag tänka på det fler gånger. Eller så gör jag något annat som tar upp hela min koncentration och som jag vet att när jag håller på med det så har jag inte tid att tänka på mat (typ spelar tv-spel).


Jag vet inte om det här är några vidare bra förslag på saker man kan göra, men det är vad jag försöker att göra i alla fall, och det funkar oftast.
Min favorit, som jag skrev i ett annat inlägg hade ju varit så att man borde vänja sig vid att varje gång man känner sig sugen på godis så ska man gå ut och röra på sig!
Typ gå ner och brottas!
Då släpper man ändå ut de här "må bra"-hormonerna som man får när man äter socker, som gör att man vill ha mer. Är det då inte bättre att ha träningssug än godissug?

Paul McKenna.

Jag har precis läst Paul McKennas bok "Jag kan göra dig smal". Jag har också sett tv-programmet som gick för något år sedan.

För den som inte vet så menar Paul McKenna att han "hypnotiserar" folk smala. Jag vet, men läs klart inlägget ändå är ni snälla. Vissa saker är inte så dåliga som de låter.

Jag är dock lite kluven till boken. I alla fall vissa delar av den.

Han propagerar för fyra regler när det kommer till viktminskning:
1. Ät när du är hungrig
2. Ät vad du vill
3. Ät medvetet
4. Sluta när du är mätt

Ja, det är väll det logiska sättet att göra det på. För sådana som inte kan känna om de är mätta eller inte utan de får träna upp att sluta äta när magen säger ifrån, även om det är gott. (Den som inte erkänner att ni kan trycka ner en munfull eller två mer av något nu tycker är gott, bara för att det är gott, den tror jag ljuger, skillnaden är väll att man kanske inte gör det hela tiden).
Jag tycker det är ganska självklart, och man ska ju inte gå hungrig heller. Det leder ju inte till något bra.

So far, so good, tycker jag faktiskt.

Sen förklarar han lite knep för att bli av med sötsug och så vidare, få lite motivation. Det är här jag känner mig lite kluven till det hela. Vissa saker känns som att de skulle kunna ge komplex snarare än hjälp, och vissa är ju egentligen bara distraktioner från att känna suget. Man skulle mycket väl kunna göra något annat än hans "lösningar". Han menar att man "programmerar" bort beteende när det kommer till mat, exempelvis så menar han att man kan få bort sug efter olika sorters mat med hans små metoder. Det är väll snarare så att man får en annan distraktion än att tänka på mat, eller vad man nu är sugen på. Det borde kunna göras på andra sätt också!

(Det optimala vore ju att om man känner sig sugen på godis eller något, så skulle man "programmera om sig" så att man gick ut och rörde på sig istället.Det hade ju varit det bästa!)

Det som dock är bra är att han inte förespråkar några som helst dieter, ingen självsvält, ingen "förbjuden mat och så vidare.

Vissa saker han skriver är rena baskunskaper om viktnedgång, vissa saker är väldigt flummigt, dock anser jag att han missar något väldigt väsentligt.
Ska man gå ner i vikt så gäller fortfarande regeln att man måste göra av med mer energi än vad man stoppar i sig, och träningsdelen av hans "metod" är ganska sparsamt utformad, men den ger åtminstone utrymme för folk att göra det de vill som träning, även om jag gärna hade sett att han fördjupat sig lite i fördelarna med att faktiskt träna.
Att jag reagerar på det här är just för hans "ät när och vad du vill, bara du slutar när du är mätt"-approach. Bara för att man slutar när man är mätt så betyder det inte att man faktiskt gör av med mer än vad man sätter i sig. Man får nog vara lite försiktig där, speciellt om man inte känner att man är mätt.

Sen kan man ju fastna lite på att han faktiskt säger att all mat är okay. Då finns det ju en risk för folk som äter mycket skräpmat att de fortsätter. Även om man slutar när man är mätt, så är det fortfarande dåligt för kroppen att äta skräpmat. Stora mängder fett och salt mår inte kroppen bra av hur lite man än väger.

Jag tänker faktiskt inte säga mer än att man gärna får läsa boken själv och få sin egen uppfattning. Jag är som sagt lite kluven, och jag är ganska kritisk till vissa saker, men en del saker låter helt okay.
Man får nog, precis som i allt annat blanda och mixa.

Att man ska äta när man är hungrig, äta medvetet och sluta när man är mätt, det tycker jag man ska ta till sig. Att man får äta vad man vill tycker jag dock man ska vara lite försiktig med, eftersom att det finns fler delar av ens hälsa än vikten, och man måste fortfarande göra av med mer energi än vad man stoppar i sig.

Si eller så..?

Jag har sett den här bilden nu på väldigt många ställen: 

Ofta tillsammans med fråga om vilken kropp man själv vill ha, eller vilken som är snyggast.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om det.
Det här med vikt, vilken kroppsform man tycker är snygg och vad man mår bra med är så väldigt individuellt. 

Så länge som alla värden man har (exempelvis kolesterol, risk för diabetes, blodfetter, blodtryck med mera) ligger på en nivå att man mår bra och man känner att man orkar med allt man vill så är det ju inga problem med hur man ser ut. Problemet ligger ju snarare i att samhället har en shablon av hur man ska se ut (märks ju mest tydligast i kläder). Så egentligen så borde man ju få se ut som man vill så länge som det inte skadar kroppen. 

Jag har dock en känsla av att bild 0, 1, 6, 7, 9 på den här bilden får ta mycket skit, men av så oerhört olika orsaker. Jag skulle också tro att 5:an inte är bland de populäraste, men lite mer accepterad än de andra fem jag räknade upp och 4:an så skulle nog folk börja anse att "nejdu, nu börjar tjejen bli fet". Det finns ju verkligen ingen likhet mellan bilderna som jag räknat upp, men fortfarande så är jag helt säker på att de skulle bli ratade, vilket gör att man lätt ser att det finns ett ideal. Enbart ett! 

1, 3 och 8 ser ju faktiskt ganska lika ut, så man ska va Curvy, Fit och Athletic i ett och samma, då passar man in i samhällets schablon. Och vi är ju inte bättre i Sverige på att acceptera folk för hur de ser ut än vad man är på andra ställen i världen!+

Det är så oerhört tråkigt.

Jag skulle gärna se ut som nummer 9 om det vore praktiskt för mig, men det är det inte i nuläget. 8:an passar bättre för det jag vill kunna göra, mest då i form av kampsporten och så.

Jag undrar om det är lika jobbigt för män?

Jag kan ju liksom inte riktigt relatera till det, så jag har verkligen ingen aning om män blir lika påverkade att se ut på ett visst sätt för att kläderna ser ut och är anpassade efter en viss kroppstyp. 

Nya mål...

...som säkert ändå kommer gå åt skogen för det verkar alla mål jag sätter upp göra i vilket fall. Men nu ska jag göra dem lite mindre, så då kanske det funkar, och "belöningarna" lite större, så jag kanske blir lite mer motiverad att faktiskt göra något åt det.

På RunKeeper, som jag använder som app för att mäta min konditionsträning så har jag satt upp ett viktmål, nämligen att jag ska gå ner 10 kg före den 31/10. Det går sådär, med tanke på att jag just nu väger 1 kg mer än vad jag gjorde när jag satte målet.

Men, nu tar vi och börjar om!
Jag ska göra en helt ny belöningsstege.

Startvikt: 69 kg
Målvikt: 58 kg

Mål 1: 66 kg (och hålla mig under det i en vecka, vilket gäller alla delmål): Nya gympadojor

Mål 2: 64 kg: Röda läckra byxor

Mål 3: 62 kg: Ny gi (Vit)

Mål 4: 60 kg: Nya tajta svarta jeans

Mål 5: 59 kg: Böcker för 700 kr

Mål 6: 58 kg: Film för 500 kr

Efter det får jag se om jag tänkte lägga på mig lite muskler, men målet är i alla fall 58 kg till att börja med.

Så, så tänkte jag att det skulle se ut, vem vill liksom inte få köpa böcker för 700 kr utan dåligt samvete och som inte är kurslitteratur?!

Varför går du inte ner i vikt?

Självklart finns det många olika orsaker till att man inte går ner i vikt.
Det kan vara sjukdomsrelaterat, det kan vara så att man underskattar hur mycket man äter, eller överskattar hur mycket man tränar, men nu ska jag ta upp en av de saker som jag tror är en av de största orsakerna till att unga kvinnor (och män?) inte klarar av att gå ner i vikt:

Alkohol!

Alkohol är väldigt kaloririkt!
Det gör att man kan dricka upp flera dagar eller kanske till och med veckors kaloriunderskott på bara en kväll ute. Hur kul är det om ens mål med träning och kost är att gå ner i vikt?
En Smirnoff Ice till exempel innehåller 176 kcal (per falska!).
Starköl (5,6%) innehåller c:a 47 kcal/100ml.
Ja, exempelvis mjölk (mellanmjölken) innehåller ofta också runt 40 kcal/100ml, men hur mycket mer öl dricker man inte på en kväll i jämförelse med öl? Sammanlagt dricker man kanske 5 dl mjölk på en dag som normalkonsument, det är lika mycket som en ölburk, hur många sådana dricker man på en utekväll?

En annan orsak till viktökning när det kommer till alkohol och fylla är att man mycket lätt tappar omdömet och kanske äter den där kebaben, eller på bakfyllan när man är sjukt sugen på den där pizzan som man inte skulle köpt i annat fall (eller vad man nu gillar för fet mat).

Vi kan bygga upp ett scenario här så får vi se.
Låt oss säga att en tjej tränar 3 ggr i veckan, och bränner 300 kcal/pass, utöver det ligger hennes kost på +/- 0. Det innebär att hon bränner 900 kcal i veckan. På en månad (4 veckor) blir det 3600 kcal.
Om vi då säger att sagda tjej går ut och dricker varje fredag under den här månaden.
Det hon dricker är (kcal i ev måltider här ingår i hennes dagskalorier):
Förfest:
2 Smirnoff Ice (176x2=352)
Middag:
2 Glas vin á 150 ml (108x2= 216)
I baren:
2 Starköl 50 cl (47x5x2=470)

Sammanlagt har hon då druckit: 352 + 216 + 470 = 1038 kcal(!)/ vecka.
Det gör att hon ligger på ett överskott av 138 kcal/vecka.

Säg också då att två av gångerna så köper hon pizza som "fyllekäk", alltså mat som hon äter utöver sin vanliga kost som ligger på +/- 0. En pizza innehåller runt 900 kcal. 2 st pizzor på 4 veckor blir då 450 kcal extra per vecka.

138+450 = 588.

Hon ligger alltså på ett överskott av 588 kcal/vecka. (2352 kcal/vecka)

Behöver jag säga mer?

Det här är lätt matematik, och tyvärr är det så att om man är seriös med sin träning så måste man avstå från vissa saker i sitt liv, eller köra ofantligt stenhårt, men med tanke på att kroppen behöver en dag att återhämta sig innan man dricker och minst en, helst två, dagar efteråt för att man ska få ut bra effekt av träningen så försvinner det så sjukt mycket träningstid på den där utekvällen.
Det är ju inga stora mängder alkohol i vårat scenario egentligen, men ändå så kan det få så katastrofala följer för din hälsa.

Tyvärr har det här också gett upphov till en ny ätstörning, som kallas för drinkorexi, där man svälter sig själv för att kunna få dricka. Vilket är dåligt på fler än ett sätt, för ju mindre man väger, ju lättare blir man påverkad av alkoholen, men också så är det dåligt för kroppen att gå omkring och svälta.

I once was skinny...

http://www.dn.se/livsstil/halsa/fetare-och-fetare--med-trasiga-knan

Att svenskar blir fetare och fetare var väll ingen konstighet?
Med tanke på hur mycket skit som poppar upp i form av snabbmatsrestauranger runt om i hela Sverige så ör jag inte det minsta förvånad över att även svenskarna börjar bli feta.
Med allt fler stillasittande jobb, en dietdjungel som vem som helst kan gå vilse i och allt mer stress bland vuxna svenskar så blir resultatet att vi rör oss mindre, och äter mer. Mat har ju ändå en endorfinutlösande effekt, dock  verkar inte många känna till att man får samma känsla som när man tränar.

Folk rent generellt bör att kolla mer på sin vikt, både de som väger alldeles för mycket, men även de som väger alldeles för lite eftersom att båda stadierna är farligt för hälsan. Speciellt hjärtat, men även alla andra organ mår dåligt om man inte får i sig all näring, eller när man äter för mycket så att det lägger sig fett på dem.
Ett mellanläge, där man får i sig näring, kan njuta då och då, men ändå inte ligger i farozonen skulle vara en utopi.

Just det de skriver om i artikeln med knäproblem är det jag också känner mest rädsla för när jag väger lite mer än vad jag kanske egentligen borde göra. En sak som jag dock undrar över är det här med de som "väger för mycket", men har mycket muskelmassa, har de ont i knäna? På ett sätt så antar jag att deras muskler håller uppe kroppen på ett annat sätt, men samtidigt så väger de ju lika mycket ändå...

I vilket fall, jag tycker man borde börja ta tag i folks viktproblem redan när de är unga, just för att man ska slippa att ha ont och slippa göra en massa onödiga operationer när de blir äldre. Både att vara överviktig och underviktig har sina risker när det kommer till operationer. Med det menar jag att man kan försöka förklara för folk att det här med knäoperationer kan ligga i framtiden om de inte går ner i vikt långt innan de får problem med knäna, så slipper de sen att göra operationen.
Däremot tycket jag de som säger att de överviktiga kostar oss mer än underviktiga har fel. De som har anorexia och bulimi kostar oss också pengar i form av sjukvård och så vidare så, så kan man knappast resonera. Det är som sagt bara olika sätt som kroppen blir sjuk på när man är gravt underviktig och inte äter i jämförelse när man är gravt överviktig.

Jag blir väldigt less när jag ser såna som har extrema matvanor som försöker försvara dem.
Tjocka som säger att det beror på att de har grovbenstomme, att det ligger i släkten och så vidare när det i 95% av fallen beror på att de äter mer än de gör av med, och ofta mat som kroppen inte kan använda sig av eftersom att det inte finns någon vettig näring i maten.
Underviktiga som inte äter ordentlige och tror att 800 kcal per dag är okay när kvinnor har en grundförbränning på c:a 1200 kcal per dag, och skyller på att de blir feta för att de äter, men nej snälla vän, orsaken till att du går upp i vikt skulle i så fall vara just det att du inte äter.
Det absolut fånigaste som jag hör som båda sidorna använder sig av är att de tror de kommer se ut som bodybuilders om de börjar att träna.
Då kan vi klara upp det: för att gå kroppen som en bodybuilder måste man träna otroligt mycket styrketräning, man måste äta väldigt specifik kost beroende på vilket stadie man är i, och i många fall kan ni lita på att de med bodybuilder kropp inte helt hållit sig till ramarna om vad man får/bör stoppa i sig.

Jag har själv varit väldigt överviktig och har flera släktingar som är/har varit väldigt feta/tjocka/runda, men jag väger nu nästan normalvikt, försöker att gå ner de där sista jobbiga kilona, och mår riktigt bra.
Orsaken till det, jag slutade äta en massa skit hela tiden, slutade att tro att det berodde på kraftig benstomme eller att det skulle ligga genetiskt, och nu väger jag c:a 68 kg, och har c:a 6 kilo att gå ner till jag är nöjd med mig själv (det från någonstans runt 90 kg när jag gick på högstadiet). Och då har jag ofantligt dålig karaktär fortfarande, så nog fungerar det alltid att börja röra lite på sig.

Mål #1

Sådär ja.
Då är viktmål nummer ett satt för året.

Den 3/5 åker jag och J till Finland över helgen (3-6/5). Då har jag sagt att om jag ligger under 67 kg, så ska jag få köpa mig några fina armband där borta.

Typ:
http://www.hm.com/se/product/99924?article=99924-B
http://www.hm.com/se/product/99932?article=99932-A#cm_vc=SIMILAR_TO_PD
http://www.hm.com/se/product/98123?article=98123-B
http://www.hm.com/se/product/99573?article=99573-B

Fast jag tänkte nog leta upp någon betydligt roligare affär än H&M och handla på i så fall...
Det kan jag ju liksom lika gärna göra i Sverige i så fall...

(Eller så är jag lite rebell och köper något av de här sakerna:
http://www.hm.com/se/product/99162?article=99162-B
http://www.hm.com/se/product/97297?article=97297-A
http://www.hm.com/se/product/98339?article=98339-A)

1:a April 2012: 68,2 kg

Sådär ja, då ska jag skämmas lite för mig själv igen. Eller tja, jag tror faktiskt mer på att det är andra människor som skäms mer för hur jag ser ut än vad jag själv gör. 

Det här är i alla fall det jag har att jobba med när det kommer till att gå ner i vikt och snygga till min kropp. 

Vi börjar med lite information.

Starvikt: 68,2 kg

Målvikt: 62 kg

(Även om jag här skulle kunna gå med på att gå ner ytterligare några kilo för att kunna lägga på mig lite muskler).

Jag kommer, så gott jag kan komma ihåg, att försöka lägga upp bilder den första i varje månad för att se om man kan se någon förändring, och när jag nått min målvik så kommer jag försöka sätta ihop ett kollage av de bilder som jag lagt upp. 

Fram

Det jag vill, och hoppas på ska hända med min kropp där är att jag ska tunna ut armarna lite grann, och skaffa lite mer muskler. Sen vill ja gärna ha en lite plattare mage, gärna med lite definierade muskler, och bränna lite fett från låren och höfterna. Det innebär väll egentligen att jag vill att byxorna inte ska skära in i sidorna på mig. 

Bak

(Eeeh? Jag ser ju ut som jag har en kal fläck i nacken!)

Här är väll mer att jobba med anser jag. För det första så syns det ännu tydligare att kläderna skär in i fettet på mig då Sport BH:n skär in i fettet på ryggen på mig.

Sen det som är det jag tycker är absolut mest jobbigt. Min rumpa. Den enda kroppsdel som jag skulle  vilja byta ut på mig själv. 

Sen skulle jag vilja ha lite mer muskler i övre delen av ryggen och axlarna. 

Sugen på att börja gymma igen!

Precis som titeln säger så är jag sjukt sugen på att börja gymma igen. Så fort jag får reda på om jag ska vara i Linköping eller i Växjö i sommar så ska jag skaffa mig ett gymkort. Jag har en känsla av att jag har tappat det mesta av de muskler som jag la på mig när jag gymmade när jag fortfarande bodde i Torsby. Nu är det snart ett år sedan jag flyttade därifrån.Förhoppningsvis så har de kvar den schyssta dealen med att man kunde betala 3 månader för typ 500 kr på Campushallen i Linköping i sommar igen.

Just nu känner jag mig lite omotiverad till att träna styrketräning hemma, speciellt då det gör ont i mitt knä, och igår märkte jag att om jag håller i tyngre vikter så gick det inte så bra att böja i den knäleden heller. Fram tills igår trodde jag bara det handlade om att vrida knät. Sen gör foten också ont ofta när jag gör benböj eller utfallsteg. Vilket också gör att yogan hamnar lite på efterkälken då man har den eller liknande sätt att stå på i flera olika positioner. Jag saknar muskler, och jag saknar smidighet, och jag saknar med största sannolikhet kondition nu mer när jag inte har kunnat träna någon annan renodlad konditionsträning är promenader på grund av min fot (det som är värst är dock att cykla, även om det funkar okay när det är platt).

Nu i helgen har jag dock bestämt att jag ska prova att springa lite. Det kanske inte blir någon jättelång sträcka, men ut ska jag i alla fall och prova. Med skydd ska jag väll dock säga. Jag har märkt att om jag går långt utan det på så kan det göra sjukt ont, så jag chansar inte, utan det får väll gå lite sakta. Målet är väll att jag inte ska behöva tre skydd på foten när jag springer i fortsättningen, utan ett räcker gott och väl. När jag har kommit dit, då kan jag börja och springa för kondition och fettförbränning igen.

Just nu känner jag mig lat, flabbig och inte särskilt vältränad, mest för att jag inte hinner träna mycket alls, i alla fall inte de senaste veckorna, då jag har haft sjukt mycket skoluppgifter som av någon underlig anledning måste lämnas in, och de har fått prioriteras.

Jag har ju tidigare satt upp ett mål om att om jag nu lyckas gå ner en byxstorlek så ska jag få köpa mig ett par röda byxor. Jag insåg dock nu i helgen att det där med "en byxstorlek" var inte det lättaste att veta. Så så här blir det, eftersom jag har två jeans i två olika tumstorlekar (jag trodde en tum alltid var en tum?) och har både 38, och S på mina leggings, samtidigt som jag har 40 på shortsen som jag köpte i helgen så får jag helt enkelt göra så att jag i slutet av april letar upp ett par byxor som passar, köper dem en storlek mindre och hänger upp dem så jag ser dem. Då kan jag ju inte använda dem förrän jag gått ner en byxstorlek. Eller så kollar jag helt enkelt om jag kommer i mina jeans tights. Gör jag inte det så får jag helt enkelt hänga upp dem istället. (I sommar ska jag förövrigt ta en ordentlig rensning i kläderna och lägga ut det som är för stort i något förråd.)

Rädda foten och röda byxor.

I förra inlägget om MMA skrev jag att jag väntade tills jag kunde gå ut och springa igen, eftersom att jag inte riktigt kan det nu på grund av en fot som jag stukade ganska rejält 29 november förra året.
Nu har jag ju kommit på vad jag ska göra. (Ibland känner jag mig lite korkad att jag inte kommer på saker tidigare...)

Från och med idag och sedan mars ut, så ska jag försöka komma ut och gå 2-4 promenader i veckan, och för att slå två flugor i en smäll så tar jag och gör det på morgon så man kan börja och bränna lite fett. Sen i april kommer jag börja varva det med liteE längre promenader och lite intensivare. Maj lika där, mer intensiva och lite längre. I juni hoppas jag (då har det gått cirka sex månader, och det var vad de på sjukhuset trodde det skulle dröja) kunna börja springa något varv på 2,5 kilometersspåret i Linköping, och sedan öka på det mer och mer tills jag känner att foten är bra igen. Jag tycker inte om att jag inte kan hålla igång som vanligt. Jag kan inte springa, och cykla gör också ganska ont i foten (mer än att gå) så nu åker man ju bil och buss, eventuellt går om det behövs, överallt. Man känner sig svullen och tjock, speciellt eftersom att man inte rör på sig så mycket som man borde annars då det är mycket läsande just nu när det kommer till skolarbete.
Så nu ligger jag ganska stabilt på 68 kilo (tre kilo mer än när jag åkte hem innan jul), jag som gärna vill gå ner lite grann till, och det ska jag!
(Har ju en annan orsak till att jag vill gå ner i vikt också som har med träningen att göra).

Så egentligen betyder det att jag sätter upp två mål. Ett att jag ska börja springa igen, och det jag tänkte försöka är att springa ett varv runt Växjösjön innan vintern kommer i år, och det andra att jag ska gå ner i vikt.

Då ska jag ju även sätta upp en liten morot för mig själv. När jag lyckats gå ner en byxstorlek (c:a 5-6 kilo), så ska jag få köpa mig ett par röda jeans/byxor. Som alternativ har jag dessa par som visas här.

Eller de från Gina Tricot.

Den dagen som jag orkar springa ett helt varv runt Växjösjön utan att dö ska jag också ta och fixa något fint, men jag vet inte riktigt vad än.

(Eller jo, egentligen vet jag det. Jag skulle vilja köpa en snygg korsett eller underbust från Shock, men vi får se lite med det. En jättelång kappa á la Matrix style är också något jag vill ha, eller Doc Martens kängor... Tja, vi får se helt enkelt. Någonting ska jag nog kunna hitta på.)