#1. Min nya karriär som bibliotekarie. Vad anser jag om den?

Nu ska jag vara ärlig.

Min dröm är egentligen inte att bli bibliotekarie.

Inte på det traditionella sättet i alla fall. Mitt jobb på universitetsbiblioteket är jättekul och jag skulle kunna tänka mig att jobba där ett tag till efter det att man utbildning är slut, men jag brinner egentligen för något annat.

Vad jag faktiskt vill jobba som är som kontaktperson mellan bibliotek (då som bibliotekarie på själva biblioteket också, det känns lite som att det är självklart eller svårt att komma förbi) och lärare. Jag vill nämligen snarare jobba som ett extra stöd för elever som behöver extra hjälp med svenska och kunna använda biblioteket som en resurs. En resurs som jag anser att många lärare ofta förbiser, speciellt nu när allting börjar bli så digitaliserat och datorn får så mycket plats. Här skulle en kombination av teknologi och "traditionella" böcker. Gärna med möjlighet till olika sorters undervisning från film till ljud eller läsning, allt beroende på elevens sätt att lära sig på. Det här i en annan miljö än klassrummet, som ska vara mer avslappnad! Ingenting betygssätts eller bedöms, utan det enda viktiga är elevens egna framsteg och personliga utveckling och om eleven själv känner att han/hon får lättare för svenska.

Det här kan till exempel vara barn med läs- och skrivsvårigheter, invandrarbarn som inte lärt sig svenska än/behöver extra svenskundervisning eller rent generellt barn som behöver extra stöd och hjälp (eller kanske barn som behöver extra motivation). Planen är att grupperna ska vara mindre och att varje barn ska få lite mer uppmärksamhet än vad de får i en fullstor klass. (Självklart går det att vända på hela resonemanget och jobba mer med de som "har det för lätt" också, men det är inte de som jag nu i första hand vill specialisera mig mot, men jag hoppas någon gör det!)

Det som min idé var att de skulle få ut utav det här är ordkunskap, läsförståelse, extra "grammatikundervisning", möjlighet till högläsning utan att känna någon press från lärare och klasskamrater och så vidare. Det de skulle få göra är mer individanpassat och specifikt för just den eleven. Något som jag från min skoltid tyckte fattades, både för de som hade det svårt, och för de som hade det lättare. Ofta var det svårt att motivera sig för att det var för svårt, eller alldeles för lätt.

Det här innebär dock inte att man måste ignorera lärarens idéer om vad barnen ska ha läst/skrivit/lyssnat på utan man kan mycket väl använda samma böcker, men ge barn med andra förutsättningar en annan möjlighet.

Det här är alltså tänkt som extrastöd utöver eller i samband med ordinarie svenskundervisning när tid och möjlighet finns, men eftersom jag inte är utbildad lärare, utan bara kompletterar min biblioteks- och informationsvetenskapsutbildning (med 60 hp pedagogik inbakat) med en högskoleexamen i (special)pedagogik och svenskundervisning, så är alltså inte min idé att vara svensklärare. Inte heller är det meningen att jag ska vara någon sorts speciallärare, utan snarare ett komplement/hjälp till dessa två yrkesgrupper. Det här för att främja läs- och skrivkunskaperna bland svenska barn, men också för att behålla glädjen i att läsa och försöka hjälpa att få barn som ej är intresserade av att läsa att hitta en läsglädje.

Orsaken till det här är att jag vill vara med och hjälpa till att över lag hjälpa barn och ungdomar ha en möjlighet att höja sina betyg i svenska i grundskolan. Att kunna sitt eget språk bra gör det sedan lättare att lära sig andra ämnen, och då kan en extra push behövas.

Jag är dock lite nyfiken på vad lärare tycker om det här? Är det något som ni/de skulle vilja ha? (Nu frågar jag inte om det är genomförbart, det är en senare fråga, nu undrar jag om det är något som ni önskar fanns att få tillgängligt).  Vad i min idé känner ni att ni gillar (om något alls) och varför? Vad gillar ni inte? Skulle den kunna förbättras på något sätt? I så fall hur?

Ge gärna svar så att jag vet och kan utforma mina idéer om mitt framtida yrke!

För att jag är bättre än dig?

Jag börjar bli riktigt trött på folk som inte kan använda sig av ordentlig grammatik när de skriver. Är det bara små missar, och någon enstaka gång, då är det inte hela världen, men många gör idag en sak i att inte skriva ordentlig svenska, och sedan kör de med det gamla beprövade "Gillar du det inte så läs det inte!"-taktiken. Speciellt förundrande är det när den som skrivit texten (vad det än är för text) har som mål att så många som möjligt ska läsa den för den status som exempelvis många läsare på en blogg ger.

Jag personligen avstår gärna från att läsa insändare, bloggar, artiklar, facebook-statusar och så vidare som är så extremt dåligt skrivna, men jag blir ändå ledsen över hur folk ska våldföra sig på det svenska språket (och andra språk också). Jag tänker här länka till Språkrådets hemsida: http://www.sprakradet.se/startsida så att ni kan, när ni har svårt att veta hur ett ord skrivs, gå in och kolla, så man slipper alla pinsamma situationer. Ett annat förslag för er som har en smartphone av något slag är att ladda ner SAOL-appen.

Det jag stör mig mest på är att folk verkar ha svårt att hitta mellanslagstangenten och även punkt, frågetecken och utropstecken. Vi har skrivregler i svenskan: http://www.fritext.se/svenska/svenska1.html
Får man inte lära sig dem i skolan längre? Att skriva så här....det tycker jag är ganska jobbigt...eller hur? För tydligen så fungerar mellanslagstangenten. Ibland. Eller är det bara lagg hos vissa som gör att det blir så här?

Särskrivningar finns det också gott om. Alldeles för gott om. Att sedan stoppa in stora bokstäver lite här och var är inte heller okay! Stora bokstäver finns i början på meningar och i namn (och på några få ställen till, men att Skriva Varje Ord Med Stor Bokstav, är inte rätt). Behöver ni veta mer om det så kan ni läsa om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Versalisering

Gör ni det när ni skickar SMS eller privata mail, så är det okay med mig, men ska jag behöva läsa vad ni skriver, så snälla skriv så att man kan förstå. Det är inte "något eget språk". Det är samma jävla språk som alla andra har, ni råkar bara vara helt värdelösa på det.
Lär man sig inte grammatik i skolan längre?
Jag trodde att eftersom att skolorna idag är så extremt datoriserade i form av att barnen lär sig tidigare att skriva på en dator än man gjorde förr, så skulle också språket över nätet bli bättre. Men icke.
Man ser bloggare som inte ens kan skriva ett inlägg utan att stava majoriteten av alla ord fel. Ibland kan de inte ens stava en sak rätt när de har lagt upp en bild där ordet står.
Jag vet att jag inte var den som var bäst i klassen på grammatik under grundskolan. På högstadiet var jag nog den som hade sämst resultat av alla i klassen på grammatikproven, men jag kan inte påstå att jag skriver med dålig grammatik.

Svenska ungdomar blir idag allt sämre på att skriva. Engelskan har om möjligt gått ännu längre. Ibland kan man inte ens gissa sig till vad det ska stå när någon har skrivit någon form av förkortad internetslang eller lokalslang som har krupit in i det skrivna språket.

Nu är min plan att bli bibliotekarie, inte lärare, men ibland så vill man nästan börja läsa till svensklärare bara för att kunna göra något åt det här.

Notera, jag anser inte att det är fel att kunna förstå internetspråk och förkortningar, men ska man skriva en text som ska nå människor, och som människor kan läsa, så anser jag att då ska man använda sig av ett språk som är bra. Jag har själv sett klasskamrater på högskolan som använder sig av en hel del slang i vetenskapliga uppsatser, och jag tror att orsaken är att det på internet (en av de medier som flest människor läser på, och därav blir en del av hur vi lär oss språk) sällan används de språkregler som finns i det svenska språket.

Glas strutar eller Glass trutar..?

Särskrivning.

Ett fenomen som även jag drabbas av ibland, men försöker att undvika i möjligaste mån.

(Skulle det nu smyga sig in något grammatiskt fel i denna text så ber jag om ursäkt, jag har i alla fall försökt att få det att se bra ut, men eftersom att mitt Chrome har inställt på autospråk med engelska, så blir det mycket röda streck och det är svårt att få en bra överblick).

Vissa kan vara ganska harmlösa, men i vissa fall kan själva sammanhanget bli helt fel när man gör en särskrivning.

Dock vill jag påpeka en sak. Någon som sitter och gnäller på andras särskrivningar, har ingen som helst rätt att göra det om man själv använder felaktig grammatik konstant.

(Exempel man kan se är inga stora bokstäver i början på meningar, eller efter punkt. Eller om man skriver med extremt många utropstecken eller frågetecken, eller skriver på det här viset...och glömmer både mellanslag, punkter, och allt annat som går att göra fel när man skriver en mening...för det är ju egentligen inte så noga, eller???!?!?!)

Vissa menar på att de använder sig av sms-förkortningar, eller skriver slang, eller i vissa fall, dialekt. Det är dock ingen godkänd orsak till särskrivningar, glömda punkter och stora bokstäver.

Vissa skyller denna spridning av särskrivningar på att vårat språk influeras av engelskan så mycket (exempelvis, det heter "bank account" på engelska, men bankkonto på svenska.) Vad är det för undanflykt att inte lära sig det svenska språket?

Jag trodde fortfarande att det var obligatoriskt med svenskaundervisning ända upp på gymnasienivå i Sverige? 

Kollar man då inte grammatiken i inlämnade uppgifter?

Ska jag vara ärlig är engelskan ännu värre i hur dåligt ungdomar stavar när de skriver saker på nätet, skickar sms och så vidare. Det är horribelt, och har man inte fått lära sig att tyda det, så kan det i många fall vara helt omöjligt att förstå vad det handlar om.

Självklart kan folk få skriva hur de vill när de skickar privata meddelanden mellan varandra, det kan ju ingen  säga vare sig bu eller bä om, men när det kommer till publika saker, exempelvis i forum, på facebook där många ser, i bloggar och så vidare så bör man sträva efter att använda sig av ett korrekt språkbruk. Skriv gärna på dialekt om det är det som gör att man sticker ut, eller skriv med sms-språk, men gör det då klart att det är det, men försök att åtminstone hålla vissa grammatiska regler.

Rent generellt, att skylla på engelskan att man gör vissa saker är befängt. Det är så sjukt mycket mer regler för grammatik där än vad det är i svenskan (skillnaden mellan de olika sorternas engelska gör det inte bättre hellre).

Snälla, försök åtminstone ha ett bättre språkbruk, jag försöker, och man låter så mycket mer seriösare när man gör det också.

En rolig, men nedlagd sida om särskrivning: http://skrivihop.nu/