Okay, alltså biblioteksutbildningarna i Sverige har missuppfattat en sak. Vi behöver inte sitta i timmar och läsa om hur man klassar böcker (det är ändå redan förtryckt) eller veta hur man gör en enkät, eller ens lära oss systemen böckerna står uppställda på...
Det här är kurserna som faktiskt skulle behövas på en bibliotekarieutbildning:
Bokletning 15 hp
Att hitta de där fördömda böckerna som inte står på sin plats i hyllan, men som heller inte är utlånade, och ingen har sett röken av dem på ett år.
Ofta hittar man dem på fel hyllplan där de står och gäckar en, ställda i en vagn som någon råkade ställa i fikarummet förra sommaren, under mattan eller på något annat finurligt ställe där man under inga som helst omständigheter tror att man ställt någon bok!
Det man skulle lära sig på en sån kurs är att göra en lista av möjliga ställen där böcker faktiskt kan finnas, så att man sen när man kommer ut i arbetslivet kan checka av listan och kanske hitta boken! Vere sig Q-boken står på O eller om någon bestämt sig för att gömma den ovan på hyllorna där de själva inte ens når för att få ner den.
Det känns i alla fall som en bra sak att kunna när det står låntagare och trampar och står på sig gällande att "Boken står minsann på hyllan i katalogen! Vart har ni gömt den för oss stackars låntagare som behöver dem?!"
Idiothantering 30 hp
Okay, det kanske var ett tufft(/elakt) ord... Kommer ni på något bättre namn? Kanske "Kursen som lär dig att hanteras med människor som vägrar acceptera ett faktum trots att du påpekar det runt 30 gånger". Eller?
I alla fall, det är en kurs som behövs!
När en låntagare kommer in och vill ha en bok, som är utlånad och har 23 personer på reservationslistan, så måste man veta hur man ska bete sig när sagda låntagare vägrar att acceptera att boken inte finns att tillgå just nu, utan att vederbörande får ställa sig i kö och väna på boken precis som alla andra, och de då börjar hota om att det minsann inte är någon service, att det är nog vi som bara inte vet vart boken är, eller vad man nu kan komma på.
Då kan det vara bra att kunna.
Så att man bara inte dunkar på dem i huvudet med handscannern, tar dem i öronen och slänger ut dem.
Vi är faktiskt bara människor vi också!
Tydande av vaga referenser, 7,5 hp
Hur många har inte haft något fall av "Jag tror boken hette xxxx, men jag är inte säker, och den är nog kanske eventuellt skriven av N.N. Men jag kommer inte ihåg. Men jag vet att N.Ns pappa jobbade som polis i Jakarta under 1760-talet!".
Ja.
Ni förstår nog precis vad jag menar.
Att försöka luska ut vilken bok det är som låntagaren vill ha.
Att "Det är typ en deckare, Eldvittran" kanske egentligen betyder "Kriminalromanen Eldvittnet".
Känner ni igen er?
Lära sig göra bra och förteckning över alla låntagares användarnamn, lösenord och deras favorithemsida 15 hp
Jag vet inte hur många gånger som låntagare kommer och säger: "Hej, jag kommer inte ihåg mitt lösenord till min mailadress. Hur gör jag?"
Man visar hur de ska återställa lösenordet och de går nöjda därifrån.
Dagen efter kommer de tillbaka, och samma procedur upprepas igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Vi som bibliotekarier har ju självklart all tid i världen att då hjälpa låntagarna att göra iordning sina mailkonton, facebooksidor eller twitterkonton, skriva ner deras lösenord och användarnamn och karalogisera det fint i en pärm, så är det ju bara att plocka fram det sen när det är dags att logga in igen!
Trolleri 60 hp
Den absolut viktigaste kursen någonsin!
Vi måste lära oss trolla fram böcker. Gärna böcker som inte existerar. Jag menar, skriver man en viktig uppsats om ett ämne där litteraturen är icke-existerande så är det en bra kunskap att kunna trolla fram en bok om ämnet.
En annan situation när det är bra att göra det är när tidigare nämnda böcker som inte finns på sin plats inte dyker upp trots att man använt sig av alla kunskaper som man lärt sig i sina 15 hp Bokletning, då kan det ju vara bra att kunna trolla fram boken bara sådär. Eller när vederbörande människa som vägrar att acceptera att "bibliotekets enda exemplar av den 2000 kr dyra boken är utlånad för tillfället men att det är okay att ställa sig i kö så får du ett meddelande när boken kan hämtas" kräver sin bok. Då kan det vara behändigt att kunna trolla fram dem (helt utan extra hanteringskostnad!)
Det samma gäller självklart spelen, filmerna och tidningarna som ingen använder sig av förrän de är borttagna.
Fikarast 7,5 hp
Alla vet ju att bibliotekarier har inget annat för sig att göra än fikar. Vi jobbar ju inte. Varför skulle vi göra det?
Därför krävs det rätt fikaraststeknik. Få ut det mesta utav kaffet och kakan.
Metoder att inom en vecka ha läst ur alla böcker på biblioteket (och memorerat dem) 45 hp
Att ge boktips är en trevlig syssla.
Men ibland så kräver låntagarna lite väl mycket. Att vi som jobbar på biblioteken själva har olika preferenser på böcker, det tror jag nog aldrig har fallit dem in.
Istället är det självklart att vi vet exakt vilka böcker vi har i beståndet.
Vi vet vad alla handlar om och när de kommer in och frågar efter "en kärleksroman, som gärna får vara en deckare, med lite paranormala inslag, men inget mord" så förväntas man glatt gå till hyllan, plocka ut en bok som kommer förändra helas deras liv.
Nej.
Vi måste verkligen lära oss det här!
Vagnskörning 20 hp
Alla bibliotek är inte anpassade för vagnarna som biblioteket köpt in.
Nuff said!
Visar inlägg med etikett Bibliotek- och informationsvetenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bibliotek- och informationsvetenskap. Visa alla inlägg
lördag 15 december 2012
fredag 12 oktober 2012
Biblioteksutbildning
Jag läser till bibliotekarie.
Jag tycker att det verkar som ett kul jobb, och jag jobbar vid sidan av på universitetsbiblioteket, och hade aldrig kunnat gissa mig till hur rolig den arbetsplatsen faktiskt skulle vara. Bra kollegor, bra chefer och så vidare! I framtiden vill jag jobba på skola som kontaktperson mellan bibliotek och lärare, och vara del i svenskundervisningen för barn med läs- och skrivsvårigheter, invadrarbakgrund eller rent generellt behöver lite extra stöd i just ämnet svenska.
Även utbildningen trivs jag jättebra på och har en hel del fantastiska klasskamrater! Jag skulle starkt rekommendera programmet ändå, i alla fall om man är sugen på inriktning pedagogik. (Nu kan jag i och för sig bara tala för distansprogrammet!)
Däremot så är jag lite skeptisk till vissa delar av utbildningen. Den heter ju Biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har fått för mig att det innebär att även såna som vill jobba med information, men inte på bibliotek kan/vill söka utbildningen.
Jag förstår att mycket är samma kunskaper inom bibliotek och informationsvetenskap, men samtidigt är det mycket som inte är. Delar av kurserna som man läser känns väldigt irrelevanta för bibliotekarier, och vissa delar känns väldigt irrelevanta för de som vill specialisera sig åt informationsvetenskap. Det här gör med största sannolikhet att de som vill läsa en del informationsvetenskap inte söker programmet, även fast det skulle kunna vara exakt det de söker, därför att det är så diffust på vad man egentligen lär sig.
Där i sitter just problemet anser jag. Det finns ingen möjlighet att specialisera sig åt det ena eller det andra hållet. I min värld har man inte samma kunskaper som bibliotekarie och som webbredaktör (som utbildningen menar är två jobb man är utbildad inom efter avklarad utbildning, och då antar jag att det innebär att man är det, oavsett vilka valbara kurser man väljer), utan det är två skilda jobb, som givetvis går att kombineras, men det är inte samma jobb, och innebär två olika kunskaper.
Flera kurser/delar av kurser som finns med nu under första året, anser jag borde förändras, och läggas senare i utbildningen, gärna som en inriktning mot bibliotek, och vissa kurser då som en inriktning mot informationsvetenskap. Frågan är nämligen: "Om man har ambitionen att jobba som till exempel webbredaktör, behöver man då kunna Deweysystemet och bibliotekens historia och juridik?"
Det är en fråga som jag tycker Linnéuniversitetet bör ställa sig. Som jag har förstått det har de flesta andra utbildningar sina Deweykurser betydligt senare i programmet, och det tycker jag är det mest logiska, för det behövs inte så tidigt. Det är om inte annat ett svårt ämne, och det känns som att man bör bekanta sig lite mer med bibliotek, både i praktik (exempelvis genom jobb och praktik) och teori innan man ger sig på ett sådant ämne.
Vad jag vill säga är alltså att man faktiskt bör dela upp programmet lite. Helst då genom att ha en gemensam bas, men sedan kan man under sista året, kanske ännu tidigare, (om man fortfarande ska ha 60 hp valbara kurser, vilket jag tycker är helt okay, för då kan man välja mellan att specifiera sig ännu mer, eller bredda sin kompetens, helt utefter sina egna förutsättningar), välja huruvida man vill gå bibliotek eller informationsvetenskap. Där kan man då lägga in Deweysystemet, biblioteksjuridik, bibliotekshistoria och så vidare, men även erbjuda fler biblioteksanpassade kurser till de valbara, eller helt enkelt slopa 30 hp, och istället ge relevant utbildning för den inriktning man i så fall väljer.
Självklart kan man ju se det som att man har en bred kompetens och att man har en större möjlighet att söka olika sorters jobb, det som jag är lite skeptisk emot när det kommer till programmets uppbyggnad är att det känns som att kunskaperna inte blir så djupa som man skulle vilja ha. En lösning vore kanske att ha tre inriktningar. Den första är samma som nu, med samma breda spretiga kunskap, och sedan de två andra, om man vet vad man vill jobba med.
Jag tycker att det skulle förenkla och ge en bättre överblick över vad man faktiskt kan i så fall, för nu känns det väldigt spretigt, och väldigt biblioteksinriktat, trots att utbildningen faktisk utlovar att man ska kunna jobba med andra informationsarbeten när man är klar. Min fråga här då är: "Vilken användning har jag av bibliotekens historia när jag sitter i informationstjänsten på till exempel kommun eller liknande?"
En tredje sak som jag anser skulle göra programmet ännu bättre är om man kunde ha lite mer praktik. Mycket av det man ska kunna som bibliotekarie kan man inte lära sig i skolbänken utan kräver att man är ute på biblioteken och får lära sig det. På Linnéuniversitetet får man åtminstone möjligheten till praktik över huvud taget, det är mycket positivt, men jag tycker att tiden är för kort som man ska vara ute. Att man får en teoretisk uppgift till anser jag är helt okay, för man måste ju ändå visa att man fått kunskapen.
Själva programmet skulle se ut (om jag fick bestämma):
Inriktning bibliotek
Första året läser man gemensamt informationsvetenskap och/eller informationshantering och så vidare. Här är det mer grundläggande kunskaper. Gärna en del informationssökning och hur man ska bearbeta information och föra den vidare.
Andra året så får man börja inrikta sig (tre inriktningar). Man börjar med 30 hp inom ämnet man inriktar sig i (information, bibliotek, generell), och sedan 30 hp valbara kurser. Gärna med några dagars praktik inlagd på vissa ställen under året.
Tredje året så kan man släppa ut eleverna på en längre praktik som varvas med vissa teoretiska moment. Man behöver inte ha en hel termin, men kanske 15 hp i alla fall, om inte annat så i alla fall 7,5 hp. Gärna lite praktik under andra terminer också med olika uppgifter så man får prova på lite olika saker eftersom man måste fokusera på vissa delar i så fall. Sista terminen gör man självklart en uppsats.
Det här gör att man lättare kan se hur det man lär sig på skolan fungerar i praktiken. Lärarstudenter har ju till exempel mycket mer praktik än vad vi har, så varför skulle inte vi kunna har det?
Jag är ganska nyfiken på hur många som faktiskt skulle hålla med mig i den här frågan. Det här skulle ju också kapa en del på introduktionerna för många bibliotek eftersom att eleverna som kommer ut från skolan då har betydligt mer erfarenhet från arbetet.
Majoriteten av det jag lärt mig om själva arbetet har jag nämligen lärt mig genom att jobba, inte genom att plugga, även om delen av juridik inom bibliotek har varit till stor hjälp, men utan att jobba så vet man inte riktigt vad det innebär att sitta i telefon med en låntagare och försöka hjälpa denne utan att nämna detaljer eftersom att man inte kan vara säker på att det är låntagaren.
Mer relevant och profilerat i form av inriktningsval, mer praktik och en omplacering av kurserna så att det svåra kommer sist istället för först vore en sak att tänka på för lärarna och programansvariga på biblioteks- och informationsvetenskapen på Linnéuniversitetet. Jag tror personligen att det skulle bli en positiv ändring om den skulle kunna ske.
Hoppas ni förstår hur jag tänker!
Jag tycker att det verkar som ett kul jobb, och jag jobbar vid sidan av på universitetsbiblioteket, och hade aldrig kunnat gissa mig till hur rolig den arbetsplatsen faktiskt skulle vara. Bra kollegor, bra chefer och så vidare! I framtiden vill jag jobba på skola som kontaktperson mellan bibliotek och lärare, och vara del i svenskundervisningen för barn med läs- och skrivsvårigheter, invadrarbakgrund eller rent generellt behöver lite extra stöd i just ämnet svenska.
Även utbildningen trivs jag jättebra på och har en hel del fantastiska klasskamrater! Jag skulle starkt rekommendera programmet ändå, i alla fall om man är sugen på inriktning pedagogik. (Nu kan jag i och för sig bara tala för distansprogrammet!)
Däremot så är jag lite skeptisk till vissa delar av utbildningen. Den heter ju Biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har fått för mig att det innebär att även såna som vill jobba med information, men inte på bibliotek kan/vill söka utbildningen.
Jag förstår att mycket är samma kunskaper inom bibliotek och informationsvetenskap, men samtidigt är det mycket som inte är. Delar av kurserna som man läser känns väldigt irrelevanta för bibliotekarier, och vissa delar känns väldigt irrelevanta för de som vill specialisera sig åt informationsvetenskap. Det här gör med största sannolikhet att de som vill läsa en del informationsvetenskap inte söker programmet, även fast det skulle kunna vara exakt det de söker, därför att det är så diffust på vad man egentligen lär sig.
Där i sitter just problemet anser jag. Det finns ingen möjlighet att specialisera sig åt det ena eller det andra hållet. I min värld har man inte samma kunskaper som bibliotekarie och som webbredaktör (som utbildningen menar är två jobb man är utbildad inom efter avklarad utbildning, och då antar jag att det innebär att man är det, oavsett vilka valbara kurser man väljer), utan det är två skilda jobb, som givetvis går att kombineras, men det är inte samma jobb, och innebär två olika kunskaper.
Flera kurser/delar av kurser som finns med nu under första året, anser jag borde förändras, och läggas senare i utbildningen, gärna som en inriktning mot bibliotek, och vissa kurser då som en inriktning mot informationsvetenskap. Frågan är nämligen: "Om man har ambitionen att jobba som till exempel webbredaktör, behöver man då kunna Deweysystemet och bibliotekens historia och juridik?"
Det är en fråga som jag tycker Linnéuniversitetet bör ställa sig. Som jag har förstått det har de flesta andra utbildningar sina Deweykurser betydligt senare i programmet, och det tycker jag är det mest logiska, för det behövs inte så tidigt. Det är om inte annat ett svårt ämne, och det känns som att man bör bekanta sig lite mer med bibliotek, både i praktik (exempelvis genom jobb och praktik) och teori innan man ger sig på ett sådant ämne.
Vad jag vill säga är alltså att man faktiskt bör dela upp programmet lite. Helst då genom att ha en gemensam bas, men sedan kan man under sista året, kanske ännu tidigare, (om man fortfarande ska ha 60 hp valbara kurser, vilket jag tycker är helt okay, för då kan man välja mellan att specifiera sig ännu mer, eller bredda sin kompetens, helt utefter sina egna förutsättningar), välja huruvida man vill gå bibliotek eller informationsvetenskap. Där kan man då lägga in Deweysystemet, biblioteksjuridik, bibliotekshistoria och så vidare, men även erbjuda fler biblioteksanpassade kurser till de valbara, eller helt enkelt slopa 30 hp, och istället ge relevant utbildning för den inriktning man i så fall väljer.
Självklart kan man ju se det som att man har en bred kompetens och att man har en större möjlighet att söka olika sorters jobb, det som jag är lite skeptisk emot när det kommer till programmets uppbyggnad är att det känns som att kunskaperna inte blir så djupa som man skulle vilja ha. En lösning vore kanske att ha tre inriktningar. Den första är samma som nu, med samma breda spretiga kunskap, och sedan de två andra, om man vet vad man vill jobba med.
Jag tycker att det skulle förenkla och ge en bättre överblick över vad man faktiskt kan i så fall, för nu känns det väldigt spretigt, och väldigt biblioteksinriktat, trots att utbildningen faktisk utlovar att man ska kunna jobba med andra informationsarbeten när man är klar. Min fråga här då är: "Vilken användning har jag av bibliotekens historia när jag sitter i informationstjänsten på till exempel kommun eller liknande?"
En tredje sak som jag anser skulle göra programmet ännu bättre är om man kunde ha lite mer praktik. Mycket av det man ska kunna som bibliotekarie kan man inte lära sig i skolbänken utan kräver att man är ute på biblioteken och får lära sig det. På Linnéuniversitetet får man åtminstone möjligheten till praktik över huvud taget, det är mycket positivt, men jag tycker att tiden är för kort som man ska vara ute. Att man får en teoretisk uppgift till anser jag är helt okay, för man måste ju ändå visa att man fått kunskapen.
Själva programmet skulle se ut (om jag fick bestämma):
Inriktning bibliotek
Första året läser man gemensamt informationsvetenskap och/eller informationshantering och så vidare. Här är det mer grundläggande kunskaper. Gärna en del informationssökning och hur man ska bearbeta information och föra den vidare.
Andra året så får man börja inrikta sig (tre inriktningar). Man börjar med 30 hp inom ämnet man inriktar sig i (information, bibliotek, generell), och sedan 30 hp valbara kurser. Gärna med några dagars praktik inlagd på vissa ställen under året.
Tredje året så kan man släppa ut eleverna på en längre praktik som varvas med vissa teoretiska moment. Man behöver inte ha en hel termin, men kanske 15 hp i alla fall, om inte annat så i alla fall 7,5 hp. Gärna lite praktik under andra terminer också med olika uppgifter så man får prova på lite olika saker eftersom man måste fokusera på vissa delar i så fall. Sista terminen gör man självklart en uppsats.
Det här gör att man lättare kan se hur det man lär sig på skolan fungerar i praktiken. Lärarstudenter har ju till exempel mycket mer praktik än vad vi har, så varför skulle inte vi kunna har det?
Jag är ganska nyfiken på hur många som faktiskt skulle hålla med mig i den här frågan. Det här skulle ju också kapa en del på introduktionerna för många bibliotek eftersom att eleverna som kommer ut från skolan då har betydligt mer erfarenhet från arbetet.
Majoriteten av det jag lärt mig om själva arbetet har jag nämligen lärt mig genom att jobba, inte genom att plugga, även om delen av juridik inom bibliotek har varit till stor hjälp, men utan att jobba så vet man inte riktigt vad det innebär att sitta i telefon med en låntagare och försöka hjälpa denne utan att nämna detaljer eftersom att man inte kan vara säker på att det är låntagaren.
Mer relevant och profilerat i form av inriktningsval, mer praktik och en omplacering av kurserna så att det svåra kommer sist istället för först vore en sak att tänka på för lärarna och programansvariga på biblioteks- och informationsvetenskapen på Linnéuniversitetet. Jag tror personligen att det skulle bli en positiv ändring om den skulle kunna ske.
Hoppas ni förstår hur jag tänker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)