Vems fel är det?

http://failbook.failblog.org/2011/08/19/funny-facebook-fails-not-bad/ 

På den länken kan man se att det står "Those who criticize our generation, forget who raised it".

Det tycker jag är ett (delvis) felaktigt påstående. Att det enbart skulle vara föräldrarnas eller den äldre generationens fel att barn idag är betydligt elakare mot varandra, arroganta och rent utsagt oförskämda mot sin omgivning.

Mammor och pappor idag har självklart en stor del i barnens uppfostran om vad som är rätt och fel, och många så kallade "curlingföräldrar" idag kanske inte gör det bästa arbetet, inte heller sådana som försummar sina egna barn, men barn idag är betydligt mer krävande av sina föräldrar. De ska ha telefon, de ska ha egen dator och tvspelskonsoll med tillhörande spel och andra tillbehör. De ska ha nyaste kläderna och mycket pengar spenderas på barnens fritidsaktiviteter långt upp i tonåren.

För att klara av alla krav som barn ställer idag (vem kan säga emot sin egen gråtande son/dotter som kommer hem och säger "Han/hon har en sån, varför har inte jag en?" eller föräldrar som måste överglänsa varandra i hur bra de har det (semestrar, nya bilar och så vidare), så jobbar föäldrarna nästan ihjäl sig. Sedan på det så ställs det krav på föräldrarna  från samhället att de ska lära sina barn rätt och fel och att bete sig på ett artigt sätt. Det är svårt för föräldrarna som ofta försöker, men som har barn som vägrar att lyssna. Här tycker jag att vi ska sluta och mjäka med lärarna som finns i dag, många vågar inte att lägga sig i hur barnen beter sig, för det skulle tas som kritik mot föräldrarnas förmåga att uppfostra sina egna barn.

Men i så fall får vi försöka att enas om endera det ena eller det andra. Endera så släpper vi på de sociala normer som råder idag, och går med på att störst, dyrast och längst är inte alltid bäst, och låter föräldrar få en möjlighet att faktiskt spendera tid med sina barn, och föräldrarna måste sluta att ge sina barn allt de vill ha, då behöver inte lärare ett lägga sig i, men gör vi inte så, så anser jag att lärarna har full rätt att lära barn vad som är rätt och fel (dock ska det göras utan politiska eller religiösa grundval, man ska använda sunt förnuft).

Många kommer säkert att säga emot mig nu, men det är så jag tycker. Hade jag varit lärare idag, så hade jag åtminstione försökt att få barn att sluta kalla varandra saker och svära, och det är det jag gör när jag står som idrottsledare också.

Jag har svårt att tro på att barn skulle lära sig allt sitt dåliga sätt från tv, film, musik och dataspel (även om jag tror att det kan vara delvis därifrån, men barn tar också efter sina föräldrar väldigt mycket), och det eftersom att de inte har någon som faktiskt kan ta hand om dem. Problemet är inte att barn bara är oförskämda mot sin omgivning, utan de är också oförskämda mot sina föräldrar. Jag tror ju att om en tioåring kallar sin mamma för "jävla hora" så tar hon minst lika illa upp som en annan kvinna, men på något vis så verkar det mer accepterat om det är mamma än någon annan.

Jag tycker att det här bör få ett stopp! 

Familjer måste börja tänka på varandra. Vad spelar det för roll om man åker till Thailand om två år istället för ett? Stanna istället hemma lite extra med era barn, och lär dem saker, visa dem saker och visa att ni bryr er om dem, för när ni [curlingföräldrarna] ger era barn allt de vill ha, och låter dem göra som de vill, det är inte att visa kärlek, det är att köpa deras kärlek!

"You had the grace to hold yourself"

"They crawled out of the woodwork

And they whispered into your brain

They set you on the treadmill

And they made you change your name"

Dagens samhälle skrämmer mig lite grann.

Nu kanske jag överdriver lite, men jag har sagt det förut, idag vet man vem Kissie är, man vet vem Foki, Kenza och Blondinbella är. Man vet vem som hade mest sex i BB eller Paradise Hotel när man är 13 år. Är det rätt att man ska veta (och för det första, egentligen, behöva att se sådant) när man är 13 år?

Man vet vem som var med i senaste storfilmen på bio, man vet vem som dejtar vem i Hollywood, man vet vilken modell som är med i Victoria Secrets nästa show. Man vet vilket namn Sean Combs går under för tillfället och vem som bloggar om barnmat.

Men vet man hur man beter sig mot sin med människa? Vet man hur man har respekt för sina kamrater? 

NEJ!

Jag har hört barn och ungdomar som kallar sina kamrater för "hora", "jävla fetto", "bög" och då är det ändå inte det enda man hört. Man har hört ännu fler grövre förolämpningar, ofta från barn i låga åldrar.

Här har ni ett utmärkt exempel på hur världen ser ut idag:

http://www.vf.se/nyheter/sunne/kulturchef-polisanmald-%E2%80%93-gav-pojke-orfil

Ett annat exempel som jag vill ta upp som jag tyckte var lite väl magstarkt var när jag satt och väntade på att de som tränade innan mig skulle bli klara, och en mamma och dotter kom in i omklädningsrummet tillsammans. Mamman bad sin dotter att göra något (om jag inte missminner mig var det att ta på sig strumporna), och dottern svarar något i still med "Nej. Idiot!". Och mamman bara säger "okay" och låter barnet sätta på sig skorna utan strumpor och sen ut i -30 grader.

Får man verkligen bete sig så emot sina föräldrar? Den här tjejen såg inte ut att vara mer än 8 år, på sin höjd.

Det finns vissa ord som inte bör existera i en människas vokabulär. De är inte laddade med ilska (för arg har alla rätt att bli), men de orden är kränkande mot en annan person, och det har man inte rätt att vara. Alla människor är lika värda och ska behandlas på samma sätt.

Jag är inte ett stort fan av religion, eller jag kanske ska säga religiös utövning, men de flesta religioner har en liknande idé i det de gör. Den gyllene regeln. Inom kristendomen lyder den (kan finnas i Matteus evangeliet):

 "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem"

Det innebär också att man beter sig mot folk så som man vill att de ska bete sig mot en.

Jag tänker inte skylla det här på TV, även om jag tror att mycket av den vokabulär som barn lär sig kommer från TV, men då också från musik, filmer, böcker, föräldrar och så vidare. Någonstans lär de sig dem, men de lär sig inte när det är okay att använda ord.

Om vi tar exempelvis ordet "bög" som idag används av många som ett skällsord. Det har alltid (åtminstone där jag har sett/hört det inom olika områden) haft en negativ klang, men nu är det ett medvetet skällsord som folk använder mot varandra. Förut användes det mot de som man tyckte betedde sig feminint eller på något annat vis inte följde normen av att vara en "manlig" man. Nu slänger man ur sig det till vem som helst man är arg på. Man hör det på skolgården, man hör det på idrottsarenor och på arbetsplatser. 

Det är inget fel på att vara homosexuell. Varför har det då blivit ett skällord som man slänger ur sig till folk när man känner för det?

Det är synd att världen ska behöva bli så här. Kanske hinduisterna har rätt... Kanske är vi på väg mot slutet av sitt liv, och in i nästa återfödelse där allting är rent igen... Man kan ju i alla fall hoppas.

"Hollywood created a superstar

And pain was the price you paid

Even when you died

Oh the press still hounded you

All the papers had to say

Was that Marilyn was found in the nude"

Humpf!

Hmm...

Jag är född med temperament. Det vet jag.

Småsaker kan göra mig arg väldigt lätt, och jag är långsint...

Men sådär riktigt förbannad så det pyser ur öronen på mig, det händer inte ofta.

Nu har jag dock fått nog.

Vart, i vilken del av samvetet, hjärnan och hjärtat är det okay att hetsa ungdomar till att banta?

Jag har shälv alltid varit stor som yngre, men det är skillnad på att äta lite mindre och hetsa små tjejer till att bara äta barnmat, eller bara äta 500 kcal om dagen eller vad fan man nu kan komma på!

Barn, och vuxna också för den delen, behöver näring för att livsuppehållande organ ska fungera!

Utan näring fungerar inte hjärnan, utan näring fungerar inte hjärtat, lungorna, njurarna, levern och så vidare.

Vet ni vad som händer då?

MAN DÖR!

Hur känns det att ha på samvetet att ni har hetsat tjejer till att få anorexia?

Till att små tjejer måste matas med "drop" (jag kommer inte på vad det heter, men det kanske är samma?) för att överleva, för att faktiskt börja högstadiet eller gymnasiet?

Hur känns det att ha på samvetet att ni fick en tjej eller kille att dö, för att ni fick henne att sluta äta?

För att de trodde att de inte dög som de var...

Vid anorexia är en av de vanligaste dödsorsakerna hjärtfel.

Ingen människa MÅSTE ha en speciell vikt för att duga.

Man måste inte kunna se revbenen, ryggraden och höftbenen för att man ska vara en bra människa.

Alla ska vara där de mår som bäst.

Även om barnfetma sprider sig, så är inte dieter sättet att få bort det. Det är minskandet av saker som pizza, läsk, chips, godis och pommes som måste minska, till förmån för nyttigare mat.

Barn ska inte träna, de ska leka, de ska äta och de ska må bra. 

Ungdomar, de kan träna, för att det är kul, de ska äta och de ska må bra.

Vuxna ska träna, för att det är kul, de ska äta och de ska må bra.

Nej, nu börjar jag bli less på alla dessa tidningar, bloggerskor, hollywoodstjärnor och allt vad som finns som påstår att man måste se ut på ett visst sätt för att duga.

Jag önskar bara att det fanns mer att göra för att kunna hjälpa.

Träningsvärk och Sagoböcker blandat med House

Sitter mest och slö tittar på House och dräller på facebook... MEN, har faktiskt hunnit och fixa klart framsidan till "Ronja börjar skolan". För den som inte vet är det en barnbok som jag jobbat med lite sporadiskt ett tag. Hoppas att det inte ser konstigt ut bara.
Har också köpt en skrivare så att jag ska kunna skriva ut sidorna, vilket jag tycker verkar ganska käckt faktiskt.

Har inte orkat med så mycket mer idag. Va på gymmet en dryg timme förut... 20 min på löpbandet, 10 på roddmaskinen och 20 i vattnet konditionsmässigt och 15 min styrka för överkroppen blev det, men hade ju träningsvärk som en tok. Och det känns mest när man ska göra framåtfall... I alla fall den rörelsen... Men den ska man ju jobba bort nu när man ska lära sig nya fall efter igår. har försökt att list ut lite hur man ska göra stående, men jag tror inte det funkade sådär jättebra, men å ena sida, orkade inte riktigt att röra på mig heller.


Ett till smakprov, för dom som inte sett den än, ur min barnbok.
Den handlar om en lite flicka som heter Ronja och hennes första dag när hon börjar skolan. Den är ritad med japanska chibifigurer, men utspelar sig i ett västerländska land och med västerländska seder och symboler. Hoppas det funkar och inte ser allt för corny ut. Ska när jag har redigerat klart den endera skicka in den till Egmont eller kanske försöka lokalt på Heidruns.
Arg, beslut, beslut.
Men man måste ta dom i alla fall. Har i alla fall fått positiv respons från dem som faktiskt har läst den, eller ja, de som faktiskt har läst dem för sina barn, har jag fått positiv respons från. Gillar att det är mycket klara färger och hoppas den passar ganska bra för barn i den åldern som barnen är i boken (7 år c:a). Kommer nog komma en uppföljare sen om Ronja som fyller 8 år.
Det som varit svårast och som tog mest tid (förutom redigeringen), var att man skulle lägga den på rätt nivå läsmässigt. Jag har ju ingen aning om vilken nivå barn ligger på när det kommer till sånt, men efter att ha tagit proffsråd från Maria, så verkar det som att det varierar mycket i vilket fall.

Kommer nog komma tillbaka till den där boken längre fram. Har ju inte hur mycket tid som helst på händerna så det får bli när det blir som jag jobbar med den, och även mitt större serieprojekt. Vad det handlar om tänekr jag dock inte berätta nu. Det får bli hemligt ett litet tag till så att jag får ordning på allt där, och provat att skriva ut sidorna och se om det blir okay. Men so far är jag ganska nöjd.

Liten sneak peak får ni ju och jag kan ju avslöja att det blir endel poesi i den. Eller ja, ganska mycket faktiskt... Mer får ni inte veta än!

http://sanna-b.deviantart.com

Där kan ni gå in och kolla mer om det mesta som jag ritar. Har en blogg där också men den är på engelska och mer av en dagbok än vad den här bloggen är... Eller ja, ungefär. Men kolla sidan om ni gillar det jag ritar i alla fall.

Men nu ska jag tillbaka till redigerandet... Och House!