I maj var jag väldigt pepp på att flytta ner till Växjö och börja plugga.
Verkligheten blev en helt annan.
Jag trivs verkligen inte här nere i Växjö.
Jag trivs på träningen, men med resten känns allting bara fel.
Jag tycker inte om staden, det är svårt att hitta, gatorna är opraktiska och det är inte en cykelvänlig stad här nere, vilket inte hjälper när man ska någonstans. Cykelvägarna går konstigt, man måste ofta ta långa omvägar, speciellt när man bor längst bort på Campus, och om man hittar en bra väg, är ofta själva vägen i uruselt skick.
Bussarna är om möjligt ännu sämre och allt som behövs ligger inom opraktiskt avstånd.
Det här är ingen cykelstad, det märks, här åker alla bil eller går, eller eventuellt buss. Lustigt tycker jag när de är Europas grönaste stad, men de kanske menade grönast i hur mycket gräs och träd som finns, men då tror jag ändå inte på det.
Att jag egentligen ogillar skolan det har jag nog gjort klart tidigare. Många lärare är jättebra, men vissa lärare och även studievägledarna gör att jag bli rent mörkrädd. Sen att allt som är intressant att läsa är på distans gör ju att man inte har någon klass som man faktiskt träffar, vilket är mäkta irriterande. Jag kommer ha en kurs i höst som jag kommer ha lektioner på, och eventuellt en under våren. Ja, det blir väll så att jag inte lär och känna någon mer än de som är på träningen i slutändan i alla fall.
Jobbet var inte alls som jag hade tänkt mig, och det känns inte alls positvit att gå dit mer än någon enstaka grupp. Det har inget med grupperna att göra, eller arbetskollegorna, utan mer med att jag får bara mer och mer att göra, och att det inte var vad jag hade tänkt mig, inte alls så roligt.
Nu känner jag verkligen för att flytta hem till Linköping igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar