Haha, ja det kan man ju fråga sig!
För den som inte vet, så växte jag upp c:a två mil norr, nordnordväst om ett obcent litet ställe som heter Gräsmark som ligger i Sunne kommun i Värmland.
Och det är rent bokstavligt talat mitt ute i ingenstans. I princip det enda man ser i flera kilometer är skog, skog, skog och mera skog.
Det som jag anser är bra med att ha växt upp där är att man har sluppit storstadsstressen.
Man behöver inte vara rädd för trafiken när man är liten (i princip... vi hade en granne som körde som en j*vla idiot).
Man behövde inte vara rädd för något egenligen (förutom älgar och så...)
Det var lugnt och tyst och det fanns alltid något att leka med och en stor gräsmatta och skog att leka på och i.
Det var nära till badplats och man kunde ha katter, som (för det mesta) inte kissade inomhus.
Det som jag ansåg var lite negativt eller tråkigt med att växa upp där var att man hade långt till kompisar och till skolan.
Det var i princip långt till allt.
Vi hade heller inget internet då, så man kunde inte hålla kontakt med kompisar på det sättet...
Man kunde inte lära sig åka inlines eller skateboard eller något, för det fanns ingen asfalt.
Det fanns ändå en hel del farliga djur som gjorde skogen läskig (älg och varg och rådjur är de djur som jag sett fär i alla fall).
Jag tror att egentligen hade jag en ganska bra uppväxt, men som vanligt minns man bara det dåliga skulle jag tro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar