En sak som gör mig offantligt arg, eller kanske mest konfudnerad egentligen, är när man ser sådana som lever på CSN, och inte har någon extra inkomstkälla, eller väldigt lågt betalda timjobb/praktik som bara vräker sig i dyra prylar. Hur har de råd?
Det samma gäller också andra "fritidsaktiviteter", så som fika på stan varje dag, bio flera gånger i månaden, massa småshopping av kläder, skor och väskor, äta ute, supa... Ja listan kan göras lång. Många jag ser runtomkring mig lyckas alltså göra allt, eller i alla fall mycket av det här, trots att de lever på en inkomst under 10.000 kr i månaden.
Själv får man vända på varenda krona för att det ska gå runt, och man ska slippa använda upp allt bidrag så man står där utan ekonomiskt stöd om man inte hunnit plugga klart när bidraget tar slut.
Själv får jag önska mig det mesta som jag har som är dyrt. Och ofta är det då så att hela släkten lägger ihop till det. Det enda jag kostat på mig att köpa själv är egentligen min TV, men den köpte jag ändå på mellandagsrean till riktigt lågt pris. Annars hade jag nog inte köpt den. Sen kan jag köpa lite böcker då och då, och filmer, men ofta har jag lagt undan pengar för det, och oftast är det skolrelaterat.
Sen självklart kampsportsgrejer, men det är inte så ofta, och känns som mer nödvändigt, men det är fortfarande ganska mycket sparande som gäller för att jag ska ha råd med det!
Hur kan då folk ha råd med allt de köper. Jag förstår verkligen inte det. Vissa av dem har kanske en sambo eller liknande som står för en del av utgifterna (för det är ju inte billigt att leva heller), men ändå. Vad har då de för monsterjobb för att klara det egentligen?
Det verkar som de livnär både fru/man och barn på sin lön. Jag skulle gärna också vilja ha ett sådant jobb i så fall.
Jag känner jättedåligt samvete varje gång som jag behöver låna pengar av Jonatan till saker, och den skuld jag har till honom (som till störst del består av kostnaden för en sängstomme, och bensinpengar när vi bilade upp till Skellefteå förra sommaren) gnager lite i bakhuvudet hela tiden, och jag hoppas att jag snart kan betala av den till honom!
Men trots att han säker tjänar tre gånger så mycket på en månad gentemot vad jag får låna så betalar inte han några iPads, spelkonsoller, shopping och så vidare till mig. Han var med och la en slant i min födelsedagspresent som var ett xbox, det gjorde han, men det var inte han som köpte det.
Vad är det då för människor som finns runtomkring mig undrar jag?
Jag vill också ha en iPad. Jag har väntat jättelänge med att köpa en, för jag vill veta att jag har råd med det, och se om man kan få den till ett bra pris. Som det ser ut nu får jag endera önska mig en i julklapp, eller vänta till min födelsedag nästa år.
Själv jobbar man tre jobb för att slippa ta några stora mängder CSN-bidrag och kunna känna att det man köper faktiskt är pengar som är ens egna, men mycket av pengarna hamnar ändå på sparkontot (sparar c:a 300 kr i månaden som det är just nu, och det är direkt från min lön). Jag försöker också att leva snålt, så jag kan ha lite pengar över i månaden extra, så slipper jag ha lika mycket CSN i nästa månad, och kan välja bort veckor sen nästa termin eftersom att jag har pengar över. Fortfarande känns det inte som att det går runt.
Jag är väldigt konfunderad över det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar