Telefon-ironi

Ibland när man sitter i telefon med sin mamma så kan det gå lite fel. Det märkte jag senast jag pratade med henne sent på kvällen när jag satt på en buss till Linköping från Katrineholm i slutet av december..
Följande ordväxling skedde efter att vi hade pratat om hästarna som högvakterna (som min bror högvakt) använder. Mamma kom då att fråga om de var varm eller kallblod, och jag, som verkligen inte vet något om hästar sa att jag inte visste.

Mamma: Se där, man kommer på något som man inte vet svaret på varje dag.
Jag: Det är det man har Google till! 
Mamma: *lång tystnad*
Jag: Hallå?!?
Mamma: Vad sa du precis?
Jag: Det är det man har Google till!
Mamma: Jahaaa, jag tyckte du sa bibeln. Jag trodde att du hade blivit så påverkad av att bo i bibelbältet att jag var tänkt att komma ner och hämta hem dig.


Ibland är mamma lite bättre. Jag skulle också åka ner och hämta mig själv om jag började referera svar på problem till bibeln.

Idag bestämde hon sig för att ringa och prata med mig, men just nu har jag lite väl mycket att göra med skolarbete och jag var precis mitt i en uppgift när hon ringde.

Mamma: Läser du?
Jag: Mmm.
Mamma: Har du mycket att göra?
Jag: Ganska.
Mamma: Bra då kan vi prata ett tag.
Jag: Que?!?!


Den kvinnans logik är inte alltid samma som normala människors har jag insett nu.
Men å andra sidan. Det är inte alltid helt lätt att prata med hjärtat heller. Vare sig i telefon eller på Skype.

Jag: Åååh, jag vill se Lejonkungen!
Hjärtat: Ska du gå och lägga dig?
Jag: ...

Även om det den här veckan snarare är så att han gör mig döv med sina vrål när hans kula rullar fel i den addicta-a-ball han fick av mig i födelsedagspresent.