En sak som jag blir riktigt arg på när jag ser, det är äldre (oftast herrar, men jag tänker inte könsdiskriminera nu) som anser sig för mer för att jobba. Eller vad man ska säga.
Jag är 23 år. Jag har sökt jobb sen jag var 19. Jag jobbade ett tag som städerska på ett hotell, men fick sluta på grund utav att lönen under inga som helst omständigheter gick att leva på, och jobbet gick under inga som helst omständigheter att kombinera med plugg (eftersom att jag skulle jobba 10-14, 7 dagar i veckan och inte kunde ta ledigt mer än när jag hade semester för det inte fanns någon annan som kunde jobba så var tyvärr inte ens distansstudier möjligt då många av dem kräver närvaro minst 2-3 helger/termin och mängden distansprogram var faktiskt inte lika stor som idag utan då fick man välja enstaka inriktningar på vissa program).
Efter det började jag plugga för att ens ha råd att äta (och då ska jag säga att det som kostade mig, och som fortfarande är det dyra är hyran där jag bor, och räkningar. Jag dricker inga stora mängder sprit och festar och köper dyra saker sådär).
Jag har nu jobbat ett halvår på en idrottsskola där vare sig villkoren för oss som jobbar där, eller för de barn som är med är vidare bra, och har sagt upp mig inför vårterminen. Jag söker både jobb in för våren och sommaren, och många arbetsgivare vägrar att ens höra av sig.
Jag har alltså sen jag var 19 och slutat gymnasiet sökt flera jobb i månaden och blivit nekad alla.
Arbetsledare/chefer idag är så bortskämda och i princip krävs en ekonomiexamen för att kunna sitta i kassan på ICA. Ska du vara tidningsutdelare på cykel krävs körkort för bil (det sista exemplet är faktiskt ett svar som jag fått när jag sökt jobb på posten).
Ja, ni fattar nog poängen.
Det är då jag blir så sjukt jävla arg när jag ser folk 40+ gnälla. De har gått arbetslösa ett tag fått jobb i Norge, jobbar 4 dagar i veckan och "sliter ihjäl sig med hur mycket de jobbar" (Okay, så det här gäller inte er som har jobbat hela erat liv, utan de som jobbat, fått sparken/slutat, varit arbetslösa i några år, och sedan för lata för att börja jobba igen). Låt då OSS som är unga få jobbet och lev på era socialpengar om det hellre är det ni vill? Jag vill inte det! Jag vill inte behöva låna pengar av CSN för att överleva en termin.
Ge mig ditt jobb!
Jag jobbar gärna 4-dagars vecka med full lön i Norge!
Samtidigt blir jag också arg när samma målgrupp åter igen går hemma arbetslösa och berättar hur skönt det är att vara ledig och att de minsann skulle vilja ta ett friår från jobbet för att kunna vara lediga (seriously, wtf?)
Jag läste en gång på nätet något som passade extremt bra in här.
Konversationen löd något i form av:
Boy: I'm so pissed off at the older generations!
Therapist: Why?
Boy: Because, they always tell you: Graduate, or you will be flipping burgers at McDonalds for the rest of your life.
Therapist: Yes?
Boy: So, I graduated and got my diploma and now the same generation gets pissed off because I refuse to flip burgers at McDonalds.
Therapist: Touché!
Alla ungdomar är inte lata och oambitiösa som många verkar tro att vi är. Ni får bara leta lite djupare för att hitta oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar